Detta instämmer jag i stort sett i, och det kokar också i hög grad ner till den där värderingen. Visst har dessa spekulationer betydelse för vissa (särskilt för traders som agerar i korta tidsfönster osv.). På lång sikt är dock den ultimata frågan sannolikt: “Finns det så pass mycket potential i Bex att det skulle vara till nytta på marknaden (när det väl når dit)?” Om svaret på denna fråga är ja, kommer utvecklingen av Bex att drivas ända i mål och forskningen finansieras på ett eller annat sätt, oavsett om det görs av Faron eller någon annan. För detta resonemang sammanfattar följande citat mitt eget mod gällande utvecklingens kontinuitet:
Detta ger mig tillräcklig ”validering” från annat håll. Visst skriver jag också under på påståendet här om att insynspersoners deltagande i emissionen väger tungt. Och det har stor betydelse för oss småsparare. Dessutom stöds min egen syn på Bex potential av vad de berörda forskarna säger, vilket i stort sett är av typen ”det är värt att fortsätta denna forskning”. Visst, de har också ett intresse i saken, men man måste dra en gräns för konspirationsteoretiserandet någonstans. Och de lär ju ha en del meriter inom branschen också.
Men här har man nog dragit förhastade slutsatser, och särskilt gällande det fetmarkerade skulle du gärna få ge motiveringar:
Hittills har studier genomförts där Bex har ingått. Som du sa, ”de höga procentsatser som hittills setts” har uppnåtts i detta skede av studierna. Visst är urvalet litet och valideringen av dessa resultat i större populationer och mot kontrollgrupper måste givetvis göras. Det är ju det de kommande forskningsfaserna är till för. Jämfört med historiska kontroller har man dock uppnått en betydande skillnad. Kan man då hävda att detta sannolikt beror enbart på den historiska utvecklingen av standardbehandlingar / på några elitkliniker? Har Faron ens haft tillgång till elitkliniker? Kostar inte sådana massor av pengar, pengar som i det här fallet verkar ha varit den mest begränsande faktorn hela tiden? I ekvationen för de genomförda studierna och resultaten där ingår två läkemedel som getts till patienterna, Bex och Aza. I den ekvationen verkar det åtminstone finnas effekt, härnäst måste man förstå hur stor effekt var och en har (alltså dessa nästa forskningsfaser). Och detta budskap stöds kanske också av de här nya forskarinitierade trialerna, så intresse för forskningen verkar det åtminstone finnas.
Och jag menar inte detta som personlig kritik. Jag tycker att du ofta har mycket bra att tillföra detta forum och besitter stor kunskap. Ibland känns det dock som att situationen målas upp alltför svartvitt. Till exempel det där om Matins. Visst, CRR i sig var inget märkvärdigt. Men det jag tyckte var det viktigaste fyndet därifrån var detta (särskilt då primärändpunkten var tolerabilitet och säkerhet, inte effekt):
" While efficacy was not the primary endpoint of the study, we found interesting preliminary evidence of anti-tumor activity for bexmarilimab. Although the RECIST 1.1-defined objective response rate was low in the entire study population, promising DC and long bexmarilimab treatment durations were observed in several patients, especially in cutaneous melanoma, gastric cancer, biliary tract cancer, hepatocellular, and ER+ breast cancer. Durable disease stabilization was associated with immune activation, as seen in the TME as well as a systemic increase in circulating IFNγ levels. Treatment benefit measured by DC was also seen in anti-PD-(L)1 pretreated patients suggesting that single-agent bexmarilimab has activity also in immunotherapy-refractory patients." Bexmarilimab-induced macrophage activation leads to treatment benefit in solid tumors: The phase I/II first-in-human MATINS trial - ScienceDirect
Här finns enligt min mening ett betydande stöd för hela denna Clever-1-berättelse, som man strävar efter att påverka med Bex. Nu har makrofagernas roll i immunsystemet och Clever-1-berättelsen fått preliminärt stöd även från dessa blodcancerfall, där Clever-1 och makrofager överlag spelar en större roll. Jag vet inte, kanske har Maija lyckats hjärntvätta mig med sitt prat, men på något sätt kan jag ganska lätt skriva under på budskapet om att man försöker förstå vad cancern består av och hur helheten kan behandlas. Alltså bort från monoterapier mot kombinationsbehandlingar. Inom cancern finns det trots allt så många variabler som kan påverka kampen mot den och tillfrisknandet. När det gäller T-celler har vi kommit längre i förståelsen, medan vi kommit kortare med andra (makrofager, dendritiska celler osv.).
Men är det värt att fortsätta forskningen för att ta reda på om det finns något att hämta i fallet Bex ur ett makrofagforskarperspektiv? Enligt min mening är svaret på denna fråga ”absolut ja”. Kanske är Clever-1 (i vissa cancerfall) relevant för immunblockaden, men i det stora hela tillräckligt betydelselös ur ett normalt livsfunktionsperspektiv (eftersom det inte verkar försämra patienternas tillstånd).