Igår började jag fundera över mina egna risker, och det hjälper mig ofta att skriva ner mina tankar så att jag kan återvända till dem vid behov. Till min glädje märkte jag att flera redan har delat sina egna tankar här. Utmärkt!
Läkemedelsutveckling är en exceptionellt riskfylld bransch och det är helt sant att de flesta utvecklingsprojekt aldrig når marknaden. Jag är särskilt tacksam för @Pohjolan_Eka och @Clark_kent, som delar en delvis orealistisk bild av branschen, företaget eller åtminstone riskerna. Jag anser att detta är en väsentlig del av att bilda en helhetsbild, särskilt inom en sådan högrisk- och potentialbransch. Min egen kompetens räcker inte för att identifiera alla risker, eller åtminstone inte för att bedöma dem. Jag kan bilda någon form av bedömningar, beräkna sannolikheter för kommande händelser och bedöma marknaden och dess sentiment. Ändå investerar jag, följer och strävar efter att lära mig. Ibland störs jag själv av alltför optimistiska åsikter, särskilt om de inte är motiverade. Jag märker också att jag ibland tänker för optimistiskt själv, även om mina erfarenheter har visat att det oftast är klokare att vara lite mer pessimistisk och misstänksam.
När det gäller detta företag känns det som att det finns tillräckligt med vändningar och att nästa händelse nästan alltid innehåller någon oväntad (pinsam) detalj vars existens jag inte ens kände till. Vid riskbedömning bör man därför också beakta den osystematiska risken – det okända okända – som en riskfaktor. Saker som man inte kunde förutsäga eller ens föreställa sig skulle hända förrän de faktiskt hände. Ett pessimistiskt perspektiv lyfter fram kritiska osäkerhetsfaktorer, från misslyckanden i kliniska prövningar, finansieringsutmaningar eller konkurrenters framsteg. Dessa åsikter tar inte bort något från någon, och de minskar inte heller företagets sannolikhet att lyckas. Tvärtom – en kritisk granskning kan också tvinga och pressa företaget att vara mer öppet eller att förbereda sig för ägarnas farhågor. Konstruktiv kritik kan också få företaget självt att upptäcka sina egna blinda fläckar.
Överdriven optimism kan leda till överinvesteringar eller underskattning av risker. En pessimistisk granskning tvingar en också att överväga ”vad händer om allt inte går som planerat?”-scenarier, och samtidigt tvingar den en att bedöma sin egen exponering. Är din risk-reward i balans? Vad gör du och hur tänker du om resultaten nästa vecka innehåller en SKYF (en djävulskt pinsam överraskningsfaktor)? Inte heller VD, forskare eller branschens BP-proffs kan känna till resultaten av kliniska prövningar i förväg. Därför är det också onödigt att ta uttalanden, löften eller mål alltför allvarligt. Potentialen kan man däremot investera i.
”Bioteknik gör torsk”. Det är klart. VD:ns roll är, utöver de vanliga uppgifterna, att skaffa finansiering. För att säkerställa bästa möjliga resultat räcker inte den traditionella finska blygsamheten (Jantelagens effekt) – ”tro inte att du är något, så att du inte verkar arrogant”. Handlingar och resultat talar inte alltid för sig själva. Då bör man också förhålla sig med reservation till alla tidsscheman och lovord, särskilt de som inte ligger i ens egna händer. Bland de viktigaste är till exempel resultaten av kliniska prövningar, resultaten av konkurrenters kliniska prövningar, fas 3-tidsschemat eller partnerskap. När det gäller försäljning anser jag att Faron’s egen ”Jeti Roosteti” har gjort ett alldeles utmärkt jobb. Med konservativt säljarbete (ödmjukhet) uppnår man inte Go-Above-and-Beyond-mål. Ändå förstår jag de saker som ligger i företagets händer och de saker som inte gör det.
Målet var att ingå partnerskap under 2024. Mål är mål, och nu nåddes inte målet. Å andra sidan kommunicerades det redan våren 2024 att ”alla vill ha fas 2-data och det är vanligtvis det man ingår partnerskap med inom Pharma. Då får man den mest betydande affären och det är vad vi också vill ha”. Mål är inte löften, utan de ger riktning, motiverar och hjälper till att fatta beslut för att nå målet. Nästa mål är att få FDA-feedback, studieupplägg och en partner efter P2-resultaten, så att P3 kan börja med first-patient-in Q1/26 (detta var inte ens ett löfte eller nödvändigtvis ens ett mål, utan ett uttalande – efter godkännande tar det vanligtvis minst 6-8 månader innan den första patienten rekryteras). Hur många läkemedel har Juho Jalkanen kommersialiserat tidigare? Jag gissar att även företaget kommer att lära sig enormt mycket om bland annat tidsscheman, prissättning, FDA och BP-byråkrati.
Man behöver inte göra mycket eget tänkande eller forskning för att förstå att det kommer att ta tid att ingå ett partnerskapsavtal. En realistisk uppskattning är förmodligen 3-12 månader.
• 3-6 månader: preliminära avtalsutkast – due diligence. Alla parter har en skyldighet att agera med omsorg. Detta skyddar också ägarna.
• 6-12 månader: slutliga avtal, kommersiella villkor, IP-rättigheter, finansieringsansvar, gemensam utvecklingsplan etc.
Det är realistiskt att förvänta sig en partner tidigast i slutet av året. Det är optimistiskt att tro att detta kommer att gå snabbare. Som exempel kan nämnas SOM Biotech (SOM0226) och Corino Therapeutics: Mellan slutförandet av fas 2 och licensavtalet gick det cirka ett år, vilket är en typisk tid för partnerskapsförhandlingar. Det finns snabbare exempel, men i dessa tyder allt på att partnerskapet och finansieringen var långt framskridna. Ingenting i Faron’s fall tyder på detta. I heta indikationer kan förhandlingarna gå snabbare. Fördröjande faktorer inkluderar Big Pharmas egen interna byråkratis tröghet eller ett budkrig.
Hastighet är positivt för aktiens värde, men kan samtidigt vara en negativ faktor för affärens värde. VD:ns uppgift är att säkerställa bästa möjliga avtal, även om det samtidigt skulle innebära att man flexar med tidsschemat. Alla förstår att även om ett AA-avtal och partnerskap uppnås, så ligger provisionerna från försäljningen år bort. Eventuella Upfront- och Milestone-betalningar från avtalet budgeteras direkt till skulder, nästa indikationer och utvidgning av forskningen samt säkerställande av den operativa verksamheten – inte till utbetalning av utdelningar. Det positiva med detta är naturligtvis att finansieringstrycket minskar betydligt. När historien fortskrider kommer aktiens värde förhoppningsvis att stiga. När är din exit?
I detta företag kommer det alltid att finnas nästa milstolpe. Det är orealistiskt att bedöma att varje enskild milstolpe kommer att lyckas enligt målen (tidsschema och resultat). Knappast ens Faron’s egna forskare vet vid detta skede läkemedlets slutliga öde. Om de visste, skulle de säkert redan ha investerat sin egen och sin närmaste krets förmögenhet i detta.
Som en positiv och betydande sak anser jag dock att det är ett (åtminstone ursprungligen) familjeföretag och att nästan alla av dem har en betydande andel i företaget. Jag anser att det signalerar en stark tro på företagets framtid, även om en del har erhållits i form av ersättningar och optioner. När insiderna har egna medel på spel, har de ett tydligt incitament att utveckla företaget långsiktigt och göra sitt bästa för dess framgång. Här är det inte bara den egna kon i diket, utan hela den närmaste kretsens kon i diket. I läkemedelsutvecklingsföretag, där vägen till kommersiell framgång kan vara lång och riskfylld, ger ett sådant engagemang ytterligare förtroende för att alla är starkt involverade i att driva utvecklingsprogrammen framåt och fatta värdebaserade beslut även i svåra tider.
Som en annan betydande sak anser jag Scientific Advisory Board, som består av internationellt respekterade experter inom immunologi och onkologi samt ledande personer inom medicinsk forskning och läkemedelsutveckling. Rådgivande nämndens medlemmar har tillsammans över hundra års erfarenhet inom bioteknik- och läkemedelsindustrin, särskilt inom kommersialisering av forsknings- och utvecklingsprogram.För ett läkemedelsutvecklingsbolag som Faron har en stark och internationellt respekterad MAB ett betydande strategiskt värde. Detta värde är inte bara vetenskaplig trovärdighet och förtroende i ägarnas och tillsynsmyndigheternas ögon, utan djupgående expertis inom läkemedelsutvecklingens olika faser, för att inte tala om nätverksmöjligheter, riskhantering och attraktionskraft.
Vilka sannolikheter för framgång ger du för en egen lyckad exit?
Glad påsk!