I tidningen Viisas Raha fanns en intressant artikel som berättade att värdet på amerikanska teknikaktier hade överstigit det sammanlagda marknadsvärdet av alla börsnoterade företag i hela Europa. Marknadsvärdena speglar väl den verklighet som var och en kan observera runt omkring sig – vi är omgivna av amerikanska teknikjättar i vårt dagliga liv. Dessutom kommer en betydande mängd teknik från Asien. Även Europa har förvisso en teknologibransch, men dess skala är klart mindre än i USA och Asien, och särskilt på konsumentsidan är vi helt underlägsna.
Teknologi är ett verktyg, ett mycket kraftfullt sådant. Alla branscher utnyttjar den teknologiska utvecklingen, och genom den sprids effektivitet och tillväxt brett till företagen. Eftersom det handlar om en vital utveckling är företagens hemländer eller ägarförhållanden inte alls betydelselösa. I själva verket är Europa mycket beroende av ”teknikflödet” som kommer särskilt från USA, det vill säga de nödvändiga verktyg som behövs för att klara sig globalt. När det handlar om viktiga verktyg, stora nätverkseffekter och en starkt växande marknad, kan teknikföretag upprätthålla hög lönsamhet.
Ur en investerares synvinkel är situationen lite krånglig. Framtiden för de europeiska aktiemarknaderna är på lång sikt densamma som europeiska företags framgång. Å ena sidan har Europa inte klarat sig ordentligt på teknikområdet, å andra sidan är asiaterna effektivare än vi inom traditionell industri. För att det inte ska bli alltför dystert finns det förvisso också starka sektorer i Europa. Dessa ligger dock ofta i Europa utanför EU (t.ex. Schweiz och Storbritannien), vilket innebär att de inte fullt ut kan utnyttja EU:s muskler i den globala konkurrensen, vilket kan leda till att även deras konkurrenskraft på lång sikt kan vara svagare än jämförbara länder. Europa (och även EU) är befolkningsmässigt större än USA och här finns också kompetens, men vi har inte lyckats kanalisera den kompetensen på samma sätt.
Varifrån kommer då en lönsam och växande framtid? Särskilt för indexinvesterare är frågan mycket relevant – global diversifiering lönar sig i princip, men att köpa tillgångsslag med avtagande tillväxt och lönsamhet ger inte nödvändigtvis ett bra slutresultat på lång sikt, även om man kan få dem mycket billigt.
Jaa… Det här ser inte bra ut. EU är mer intresserat av immigranternas angelägenheter än av våra teknikföretags framgångar och därmed hela vår ekonomi.
Vad ska du göra? Kloka ungdomar köper och handlar med amerikanska teknikaktier via utländska mäklare och håller pengarna utanför Sannas klor. Kanske tar vi hem pengarna om inrikespolitiken någon gång ändras. Tyngden ligger på ordet om.
{“content”:“Till viss del är frågan om klassificering, tycker jag. I USA, till exempel, ingår Dollar Tree, vars verksamhet är detaljhandel, eller Kraft Heinz (Heinz ketchup etc… varumärken) i Nasdaq 100-indexet.\n\nMen det är sant att Europa ändå halkar efter, även om man rensar upp indexet lite. De senaste tio åren har inte varit ekonomiskt smickrande i EU i förhållande till USA.\n\n
Tack för diagrammen ovan, de är mycket illustrativa!
I Talouselämä för ett par år sedan (nummer 31/2018) konstaterade Reima Rytsölä, vice VD med ansvar för Varma:s investeringar, att “Det är historiskt exceptionellt att åtskillnaden mellan USA och Europa fortsätter att vara så stark. Det kan också vara en bra tid att bedöma om den växande skillnaden är hållbar i längden”. Det är dock svårt att säga om skillnaden kommer att minska genom en kollaps på USA-marknaden eller genom en uppgång i Europa."
Jag var redan då av en annan åsikt och är det fortfarande. Jag anser inte att det finns någon naturlag som säger att kursutvecklingen i USA och Europa måste gå i samma takt. Visst är det ganska sannolikt att marknaderna globalt på lång sikt kommer att ge positiv avkastning, men jag ser inte att fundamenten nödvändigtvis skulle gå hand i hand. Eftersom fundamenten i längden bestämmer hur kurserna utvecklas var och en för sig. Och den hittillsvarande kurskillnaden har haft goda skäl, som det framgår av bilderna.
Tvärtom. Sergey Brin, Steve Jobs, Elon Musk osv. Jag är ganska säker på att amerikanska teknikföretagens utsläpp är betydligt lägre än siffrorna för EU-företag. Invandring och miljöfrågor förklarar alltså inte varför nästan all ny teknik kommer utanför EU.
Som ett fenomen är detta dock ganska intressant. Enligt min mening är EU inte ett jämförbart ekonomiskt område, eftersom det inte är en stat, en federation eller liknande, och vi har inte ens ett gemensamt språk. Det korta svaret på frågan är dock klart: Tyskland. Så länge ekonomin i EU:s större land fungerar enligt export- och överskottsprincipen, driven av cykliska företag, har vi inte goda förutsättningar att utvecklas på samma sätt som USA.
För övrigt finns det vissa alternativ i Europa, men få använder dem: Dailymotion istället för YouTube, Qwant istället för Google, Linux osv.
Mycket aktuell och bra tråd, jag funderade själv på samma sak som jag skrev om i tråden för allmän diskussion om aktier.
Europas konkurrenskraft är just nu mycket svag och det finns många anledningar till detta. Ur en aktieägares perspektiv ser jag att de finska företagens konkurrenskraft är dålig redan inom Europa jämfört med till exempel Sverige.
I USA stöder samhället företagskulturen och beskattningen/politiken stöder företagens tillväxt och framgång. I Finland beskattas tillväxtföretag ihjäl, i Finland ser man till att ingen har det för bra. Man kan inte heller tänka stort och sälja tjänster till världen, om man bara jämför med Sverige som ständigt producerar stora framgångshistorier som Skype, Spotify etc. I Finland kan endast ett fåtal teknikföretag växa till jättar eftersom förutsättningarna inte skapas för det. I Europa är beskattningen för miljardföretag betydligt tyngre än i USA. Sedan, ju längre söderut man går i Europa, desto större kulturskillnader uppstår, till exempel inom utbildning.
I Finland, som är ett land med god utbildning och kompetens, finns det så mycket potential men vänstertänkandet förhindrar företagens framgång.
Så fort det går för bra stramar vänsterregeringen åt beskattningen för att kunna försörja och vårda vår rekordhöga arbetslösa massa.
I Europa finns det en stor mängd kunskap och potential men man kan bara inte tänka stort + man tänker mer på människors välbefinnande än på affärsverksamhetens framgång. Europa är ett stort socialkontor, medan man i USA kan och vill tjäna pengar. Detta har sina fördelar och nackdelar, och naturligtvis är gratis sjukvård, socialbidrag och gratis utbildning bra för den genomsnittliga personen. Själv har jag alltid tänkt, även om jag inte är miljonär, att ur ett ekonomiskt perspektiv skapar framgångsrika företag och människor förutsättningar för tillväxt, det vill säga en slags mellanmodell mellan USA:s och Nordens politik vore säkert den bästa lösningen..
Som svar på/tillägg till föregående meddelande: Det är bara en magkänsla, men har ni märkt att oavsett vilket problem det handlar om, så är Europas lösning att öka regleringen, begränsa och förbjuda, medan man på andra håll i världen vill möjliggöra mer och vända problem till affärsmöjligheter för företag att skapa välfärd. Och problem “uppfinns” av oss själva, t.ex. att företags överdrivna framgång och tillväxt ses som ett stort problem i Europa.
I ett större europeiskt perspektiv råder det en sådan atmosfär att man tror att genom att lägga till begränsningar och tygla företagens tillväxt och framgång, skulle välfärden öka. Bakom detta ligger troligen som en stor delorsak att vänstern och socialismen uppfanns i Europa och dess arv finns fortfarande kvar, medan vänsterideologier aldrig riktigt slog igenom i USA. En viss företagskritisk inställning pyr under ytan.
Nå, ovanstående är förstås en förenklad text, men efter att ha varit involverad i EU-frågor ett tag handlar det inte bara om ett finskt fenomen utan om en bredare paneuropeisk kultur. Jag skulle till och med hävda att det är bättre ställt i Norden (Norden) än i mitten eller söder. Det är kanske därför jag har extremt få europeiska investeringar utanför Finland i min portfölj.
