Riksdagsvalet 2023

Okategoriserad
, , ,
1

Riksdagsvalet ordnas söndagen den 2 april 2023. Sedan valet 2019 har världen förändrats på sätt som vi då inte ens kunde föreställa oss. Covid-19 tog över världen och härjar som bäst överallt, samtidigt som världens länder försöker återgå till ett normalt liv. Ryssland anföll Ukraina den 24 februari 2022 som en fortsättning på annekteringen av Krim 2014 och ockupationen av östra Ukraina. Finland ansöker om NATO-medlemskap.

Vilka är de största valfrågorna? Statskulden kommer garanterat att få mycket utrymme, mer om det nedan. Dessutom kommer frågor om energioberoende, välfärdsområdena (SOTE), bristen på vårdpersonal och hälsovården i allmänhet samt evighetsfrågorna sysselsättning och arbetslöshet säkert att väcka diskussion. Även NATO, försvarsutgifterna, säkerhetsläget i Europa och stödet till Ukraina lär leta sig in i debatterna.

Enligt min mening är den viktigaste frågan tillväxten av statsskulden och dess inverkan på framtiden i takt med att försörjningskvoten försämras. Därför lyfter jag fram det här nedan.

Finlands statsskuld var vid tiden för riksdagsvalet 2019 ca 103,6 miljarder euro. Sedan dess har ca 38 miljarder euro i ytterligare skuld tagits upp och skulden i förhållande till BNP är ca 50 %. Senast vi låg över 50 % i förhållande till BNP var år 1993, när Finland befann sig i sin största depression någonsin.

kuva
kuva371×466 4.97 KB

Källa: https://www.valtionvelka.fi/

kuva
kuva851×545 22 KB

Källa: Valtion velanhallinta – Tilastoja valtionvelasta

Det är alltså ingen överraskning att medan partierna är någorlunda eniga om andra saker (Nato-medlemskap, stöd till Ukraina), så torde brytandet av statsskuldens tillväxt vara det största valtemat. Hur det ska ske och av vem.

Valtidtabellen hittas här.
Valtidtabellen finns på sidan vaalit.fi

Enligt Yle:s senaste opinionsmätning ser partiernas stöd ut som följer den 7 januari 2023.

kuva
kuva631×478 82.2 KB

Källa: Ylen kannatusmittaus: Perussuomalaiset kiilasi SDP:n ohi kakkoseksi | Yle

Här är valprogrammen
…eller åtminstone något partiprogram, ifall det faktiska riksdagsvalprogrammet inte ännu finns (de flesta saknar detta i skrivande stund).

Samlingspartiets valprogram, innehåller dock i skrivande stund endast huvudlinjerna för ekonomi- och skattepolitiken, och länken längst ner på sidan leder till programmet från 2019.

Centerns valprogram är än så länge ett utkast och innehåller endast huvudmålen.

Det finns ännu ingen information om SDP:s valprogram, så jag länkar till partiets allmänna politiska sida.

Sannfinländarnas valprogram består främst av en skuggbudget och på partiets sidor fanns inga konkreta mål listade ännu.

Rörelse NU (Liike NYT) har listat sina mål, även om ett faktiskt valprogram ännu inte finns på webbplatsen.

De Grönas valprogram är fortfarande på partiprogramsnivå.

Vänsterförbundets valprogram är än så länge en reklamsida för kandidatnominering.

SFP:s valprogram är uppdelat i olika kategorier.

Kristdemokraternas valprogram är inte sammanställt, men partiets teman finns tillgängliga.

Liberalpartiets valprogram har publicerats.

Jag har inte lagt till alla småpartiers program och webbsidor här, men de registrerade partierna hittas här: https://vaalit.fi/rekisteroidyt-puolueet

Slutligen lägger jag till en liten enkät som man kan svara på om man vill.

Vilket partis kandidat kommer du troligtvis att rösta på?

  • Samlingspartiet
  • Socialdemokraterna
  • Centern
  • Sannfinländarna
  • Vänsterförbundet
  • De Gröna
  • Svenska folkpartiet (SFP)
  • Kristdemokraterna
  • Rörelse NU
  • Liberalpartiet
  • Piratpartiet
  • Djurrättspartiet
  • Sjustjärnerörelsen
  • Finlands Kommunistiska Parti
  • Annat parti
  • Jag tänker inte rösta
0 äänestäjää

Låt oss börja diskussionen om Finlands framtid och hur vårt land ska räddas. Moderatorer får gärna uppdatera länkarna i takt med att ni märker att något parti har publicerat en ny sida eller ett nytt program. Jag ska själv försöka se över dem då och då, men ni kan också alltid tipsa via privatmeddelande om var man hittar ett nytt program så uppdaterar jag länken. :slight_smile:

42 gillningar
Inderesin kahvihuone (Osa 6)
2

Det bör nämnas särskilt, för den händelse att någon inte vill offentliggöra sin ståndpunkt men ändå är villig att delta i denna gallup, att omröstningen inte visar vilka som röstat.

8 gillningar
3

Jag skulle åtminstone lägga till Liberalpartiets partiprogram också. Puolueohjelma – Liberaalipuolue

8 gillningar
4

Ok, bara tre kommentarer i tråden, så låt oss kasta lite mer vatten på stenarna för att få igång en ordentlig diskussion.

I ljuset av denna information tror jag att det nuvarande regeringsunderlaget fortsätter de kommande fyra åren efter valet. Jag motiverar detta med att Samlingspartiet (Kokoomus) i verkligheten inte har möjlighet att bilda regering med SDP, eftersom väljarbasen har rört sig några steg i riktning mot Sannfinländarna och ett samarbete med SDP skulle äventyra partiet (och enigheten i riksdagsgruppen). Om Centerns resultat är ens i närheten av det godtagbara, är det mest förnuftigt för dem att fortsätta i den nuvarande regeringen, varpå de går med ”motvilligt” och på så sätt lyckas förhandla till sig ministerposter och villkor som är större än deras faktiska storlek. Låt oss komma ihåg att Centerns egentliga kollaps skedde under Sipiläs regering, då partiet (och hela regeringen) i praktiken blev en förlängning av EK (Finlands Näringsliv). Detta finns säkert fortfarande i färskt minne hos partifolket, så tröskeln för att gå i regering med Samlingspartiet är väldigt hög, och därmed skulle Samlingspartiet behöva få en absolut majoritet tillsammans med Sannfinländarna och Kristdemokraterna. Det sistnämnda alternativet känns orealistiskt.

2 gillningar
6

De sista inläggen i den här tråden gäller ämnet:
https://keskustelut.inderes.fi/t/politiikkanurkkaus/

När det gäller de tidigare nämnda SFP och Sannfinländarna, här är en intervju om ämnet:

SFP är inte längre på “Astrid Thors”-nivå, i meningen att man t.ex. borde få direktflyg till Somalia för att flytta stora folkmängder, men det finns fortfarande tillräckligt med politisk-ideologiska problemområden.

Det största problemområdet är språkpolitiken. Sannfinländarna har ett enormt behov av att driva igenom språkpolitiska reformer, där man inte har gjort några framsteg sedan Vanhanens regering och slopandet av obligatorisk svenska i studentexamen. SFP kan inte ge vika en tum i dessa frågor, eftersom hela partiet är liktydigt med språkpolitik; allt annat är en rökridå. Partiet får röster från allt från konstnärer till bankdirektörer enbart på grund av språkpolitiken.

Ett annat problem är SFP:s vänsterflygel, för vilken skärpningar i invandringspolitiken, stora nedskärningar i Yles budget osv. är gift. SFP vill inte förlora dem. Även om regeringsprogrammet vore helt skrivet av SFP, skulle Sannfinländarna ändå få utse sina egna tjänstemän under de fyra åren, och det vill man inte heller.

Om Saml+Sannf inte lyckas utan SFP, så kommer detta kort naturligtvis att användas och Samlingspartiet tvingas välja SDP. En röst på SFP är ovanligt tydligt en röst på en blå-röd regering.

Vilket leder oss till SDP, vars väljarstöd är förvånansvärt bra i detta skede av regeringsperioden. Jag har ett svagt minne av att 30 % av väljarna främst röstar på en person, vilket innebär att vid sidan av skuldsättningen är Marin en viktig stöttepelare för stödet.
Förr i tiden hånades Sannfinländarnas stöd med att man bara kan rösta på Soini i en valkrets; borde man börja ställa samma fråga gällande Marin nu? Vilken effekt kommer detta att få och kommer Marins teflon och nerver att hålla fram till valdagen?

SDP:s understödsprocent i riksdagsvalet:

2003: 24,47 %
2007: 21,44 %
2011: 19,10 %
2015: 16,51 %
2019: 17,73 %

17 gillningar
7

Jag har helt tappat motivationen att rösta. Det erbjuds bara vänsterpartier av olika slag som inte har någon förmåga att genomföra någon betydelsefull förändring.

Särskilt när Finlands mest intetsägande man Orpo leder Samlingspartiet, är det lönlöst att vänta sig en transformation av Saml. till ett riktigt högerparti. Man såg redan i Rydman-fallet hur mycket Orpo fruktar det offentliga trycket; man var genast redo att ge efter när Helsingfors pravda skrev obekväma saker. Så länge Orpo inte får problem med att mygla till sig själv och sin bekantskapskrets önskvärda belöningar/jobb osv, så går allt an när det gäller regeringsförhandlingarna.

Korjausliike är ett bra försök men jag fruktar att det förblir helt i marginalen. Så länge Finlands demografi lutar starkt mot pensionärer, kommer SDP åt makten med sin retorik som stinker av 1970-talets taistoistanda.

Sanna Marins halo-effekt är fortfarande mycket stark och jag tror – till min förtret – att den kommer att bära även i det här valet.

36 gillningar
9

Bra att veta, tack. Hoppas det är så bra att även de större partierna börjar kopiera.

10

Åtminstone mina egna inlägg därifrån skulle någon mer kunnig gärna få flytta till den här tråden, om det anses ändamålsenligt.

11

I nuläget är det nästan säkert att Samlingspartiet blir ett regeringsparti. Om det blir de eller Sannfinländarna (PS) som blir det största partiet återstår att se. Samlingspartiets största merit har varit att Orpo har hållit sig borta från skandaler och noga aktar sig för att inte släppa ur sig några grodor innan valet. Orpo är alltså lite som Biden hos oss för två år sedan, det vill säga han håller en låg profil och undviker att gunga båten som seglar väl.

Jag är helt säker på att Centern inte längre går med i regeringen, oavsett vad som lovas. Redan i förra valet borde Centern ha gått i opposition för att förbättra sitt understöd. Makten lockade för mycket och i regeringen märkte de att de hamnat i rollen som ett fosterbarn som leds av SDP. Det syns. Dessutom, om Samlingspartiet blir statsministerparti, kommer programmet för den kommande regeringsperioden att präglas av nedskärningar. Behovet av dem är i själva verket betydligt större än vad Samlingspartiet pratar om nu, men de torde vara det enda partiet som ens pratar om att balansera budgeten på en djupare nivå än bara slagord.

Om Centern hänger på Orpo är det en dödskyss för dem, eftersom nedskärningarna oundvikligen även drabbar Centerns kärnväljare, det vill säga landsbygdsbefolkningen. Centerns största konkurrent är Sannfinländarna (PS), som under årens lopp har ätit mycket av deras understöd i Centerns kärnområden, och om Sannfinländarna samtidigt sitter i opposition är det ute med Centern.

SDP har visserligen genom Marin talat om behovet av nedskärningar, men de har inte lagt fram något konkret. De lär inte göra det heller, eftersom det vore en helomvändning i den penningfördelningspolitik som riktas till deras anhängare. Marin vet säkert vad som borde göras, men det är politiskt omöjligt för henne.

Av grafen framgår att statens största utgifter är statsandelar till kommunerna (27,6 md euro), socialutgifter (21,4 md euro) och övriga konsumtionsutgifter (12,7 md euro). Om man vill få till stånd verkliga balanseringar måste man ta i dessa med hårdhandskarna.

kuva
kuva694×472 75.8 KB

Källa: https://vm.fi/valtion-budjetti

Under de senaste två åren har man märkligt nog lyckats öka statens inkomster, men det har inte räckt, utan nettolåntagningen ökar hela tiden. Senast budgeten var i balans var år 2018, det vill säga under Sipiläs regering, när bland annat aktiveringsmodellen (aktiivimalli) användes 2018 och 2019. Om budgetbalanseringen sedan berodde på det kan kanske någon statistikexpert uttala sig välgrundat om, men jag tror inte att det var en slump.

kuva
kuva640×469 96.9 KB

Källa: https://vm.fi/valtion-budjetti

Denna aktiveringsmodell gjorde alltså att Centerns understöd dök, och visst fanns det mycket att förbättra i den, men jag anser att Sipilä gjorde det han såg som bäst för Finland, även om det ledde till personlig opopularitet och partiets utförsbacke. Något liknande är kanske på kommande om Orpo blir statsminister och får med sig regeringskumpaner i talkot. Det kommer inte att bli lätt, men jag ser att små nedskärningar och ett visst obehag under de kommande åren är ett bättre alternativ än den grekiska vägen, där statens katastrofala ekonomi döljdes tills det inte längre var möjligt. Och alla vet vad som hände efter det.

Dessutom, för att bli mer konkurrenskraftiga, sjönk de grekiska lönerna med nästan 20 % från mitten av 2010 till 2014, [källa behövs] en form av deflation. Detta minskade inkomster och BNP avsevärt, vilket resulterade i en allvarlig recession, minskade skatteintäkter och en betydande ökning av skuldkvoten. Arbetslösheten nådde nästan 25 %, från under 10 % år 2003. Betydande nedskärningar i de offentliga utgifterna hjälpte den grekiska regeringen att återgå till ett primärt budgetöverskott till 2014 (man samlade in mer intäkter än man betalade ut, exklusive räntor).[34]

Källa: Greek government-debt crisis - Wikipedia

Finland är ännu inte i närheten av samma situation som i början av 90-talet, men det bör noteras att statsekonomin inte längre tål liknande chocker lika bra som 2019 när coronan började. Nu är det fortfarande en bra tid. Sysselsättningen har ökat, ekonomin är ännu inte i recession, statsskulden är ännu inte på en ohållbar nivå och vi befinner oss ännu inte i krig med en stor granne. Nu kan man fortfarande genom små förändringar få saker att gå i rätt riktning, utan att skapa personliga katastrofer, som många som levde genom och upplevde 90-talskrisen vet hur det är.

Om regeringskoalitionen blir Saml+SDP kryddat med till exempel SFP, kan Orpo få reella svårigheter att få till stånd några betydande nedskärningar. Jag gissar att en koalition med Saml+PS+SFP troligen skulle ha lättare att få till stånd en kursändring i politiken. För SFP har språkpolitiken faktiskt alltid varit det viktigaste, och det har aldrig varit en tröskelfråga för Samlingspartiet. Jag gissar att svenskundervisningen i skolan inte heller är någon tröskelfråga för Sannfinländarna; det har främst varit ett särdrag kopplat till partiets identitet, men jag gissar att det för de flesta av Sannfinländarnas väljare är mindre viktigt än ekonomiska frågor och till exempel invandring.

22 gillningar
12

Ämnesområdet kring denna politiska fråga är enormt och begränsas inte till lektionerna i grundskolan. Allt från tjänstemannasvenskan till tjänster och grundlagen. Saken kan sammanfattas med när Sveriges statsminister besökte Finland och en journalist frågade varför Sverige inte officiellt är ett tvåspråkigt land: “Vi skulle aldrig ha råd med något sådant” eller något i den stilen var svaret.

I denna regeringspussel-nöt är Centern en sorts “kungamakare”. Det vore rätt märkligt att gå till val och samtidigt meddela att vi under inga omständigheter går med i regeringen? Visserligen har det i Finland efter en valförlust varit kutym att meddela att folket har uttryckt sin vilja, och en sådan är ju på kommande.

Finland har ingen tradition av minoritetsregeringar, men i teorin vore även det möjligt, det vill säga att Centern skulle hålla regeringen vid makten från oppositionen; det skulle inte behöva vara särskilt iögonfallande, det handlar om bara några få saknade röster. Centern skulle kunna meddela att man inte officiellt stöder regeringen och att gruppen får rösta “enligt sitt samvete”.

7 gillningar
13

Du har (med tanke på resten av texten) en förvånansvärt stark tilltro till Samlingspartiet. Om jag ändå hade det själv.

5 gillningar
14

Jag har för mig att jag läst att omkring 70 % av de finländska hushållen är nettomottagare, det vill säga får mer i transfereringar än vad de betalar i skatt. Till detta kommer höginkomsttagare som arbetar inom den offentliga sektorn. Majoriteten av finländarna lever alltså på skattemedel eller pensioner.

I det här skedet av valrörelsen vet alla att nästa regering kommer att vara tvungen att skära i de offentliga utgifterna. Men vem skulle såga av den gren man själv sitter på? Vänsterpartierna har förmodligen av denna anledning ett jämnt och starkt stöd.

11 gillningar
15

Samlingspartiet måste vinna valet. Allt har serverats på ett silverfat, så det räcker med att bara ta för sig. Men som en finsmakare krånglar man till det själv längs vägen;
Grodor hoppar ur Orpos mun och de andra partierna samt media bevakar dem oavbrutet. Därför har Orpo intagit en försvarsställning och blivit tyst likt Sipilä 2015; ”när man inte säger något kan inga grodor hoppa ur munnen”.

Men tystnaden fungerar på samma sätt som grodorna, och de andra tar över medieutrymmet. Mest av allt gynnas Sannfinländarna, och slutspurten är lång. Man har redan gått om SDP, och rent historiskt vore det ingen stor bedrift om Sannfinländarna kom upp i rygg på Samlingspartiet. Det allmänna läget, räntorna, inflationen osv. gynnar Sannfinländarnas agenda mer än väl.

Centern backar. Inte mer om det. Platsen är i oppositionen och hos en ny partiordförande. Saarikko blev ingen frälsare. Snarare bara en irritationsfaktor.

Socialdemokraterna är som Sanna. Och folk beklagar sig över att de inte kan rösta på Sanna någon annanstans än i Tammerfors. Den blivande röstdrottningen som tar med sig många socialdemokrater in i riksdagen. Tredjeplatsen börjar bli en självklarhet för sossarna. Det beror på procenten om det räcker till regeringen eller om det bär av mot oppositionen.

De gröna och Vänsterförbundet är jämn melankoli när det gäller väljarstöd. Ingen uppgång, men egentligen ingen nedgång heller. Vänsterförbundets största supportrar ligger redan i graven, och i det här ekonomiska läget är den gröna omställningen inte ”grejen”.

De övriga partierna orkar jag inte orda mer om, men för SFP går allt an igen och Ano Turtiainen skulle jag helst bara se på ABC i Juva. Jag har visserligen aldrig varit där, men VKK behöver inte en sekunds sändningstid.

Avslutningsvis kan man säga att den kommande valperioden blir Orpos sista som ordförande. Om Samlingspartiet blir statsministerparti kommer det framtida regeringsprogrammet att vara sådant att partiet återigen blir extremt opopulärt när nedskärningarna börjar och Petteri får bära ansvaret.

Edit: Orpo byts också ut ifall de inte blir största parti i valet. Det sker bara direkt och inte i slutet av valperioden.

12 gillningar
16

Tack gode Gud att Sannfinländarna åtminstone äter upp en del av Socialdemokraternas röster.

Man får lyfta på hatten för Liberala partiet för att programmet har utarbetats i god tid. Bra grejer i deras program i övrigt, men av någon anledning tar de ställning för avkriminalisering av narkotikabruk. Att lyfta in den här avkriminaliseringen i partiprogrammet är åtminstone för mig ett helt tydligt rött skynke. Svårigheterna med remittering till vård och att ta emot vård beror enligt vad jag har läst mig till på tjänsteleverantörerna och inte på att innehav är straffbart. Däremot underlättas knarkhandel med små mängder märkbart om man inte behöver vara rädd för att ha en mängd på några gram för ”eget bruk” på sig.

1 gillning
17

Det här är en intressant detalj, eftersom Samlingspartiet öppet har drivit en nedskärningspolitik och partiets popularitet är ändå stor. Av detta kan man dra slutsatsen att anhängarna främst tillhör en grupp människor som de eventuella framtida nedskärningarna inte drabbar särskilt hårt. Om så är fallet och nedskärningspolitiken blir verklighet, är det mycket möjligt att Samlingspartiets popularitet inte sjunker radikalt trots nedskärningarna. Visst drabbar nedskärningar alltid i viss mån även det egna partiets medlemmar, men sannolikt minst de yrkesverksamma Samlingsparti-anhängarna.

Om SDP vinner valet talas det knappast om nedskärningar, utan fokus ligger sannolikt på att bredda skattebasen och höja skatterna för höginkomsttagare, samt att givetvis försöka öka sysselsättningen, men knappast genom att förkorta det inkomstrelaterade skyddet eller med andra så kallade piskmetoder. Det innebär att utgifterna sannolikt inte skärs ner mer än kanske för syns skull, en miljon här och en miljon där, samtidigt som man satsar mycket pengar på att höja sysselsättningen genom mjuka metoder. Jag säger inte att dessa metoder är fel, men ett mer effektivt incitament är sannolikt moroten i den ena handen och piskan i den andra.

Jag kan förstås ha fel. SDP behärskade visserligen piskmetoden för 30 år sedan. Jag vet inte hur det är idag. Världen var visserligen annorlunda då.

5 gillningar
20

Bland Samlingspartiets nuvarande väljare finns också många rörliga väljare som vill få skuldsättningen under kontroll. Men rörligheten är ständig och de kommande åtstramningarna kommer med stor sannolikhet att drabba alla. Då byter man parti igen.

”Den bästa skatten eller åtstramningen är en sådan som inte drabbar en själv.”

21

Mandatprognoser vs utfall från de senaste riksdagsvalen

https://twitter.com/jussisalonranta/status/1612083535174574080?t=ORRBhAJjuAJfOA8v2AA9vA&s=19

1 gillning
23

Det skulle nog hjälpa om du inte pratade om ”kjolpengafolket” eller på annat sätt bara målade upp en bild av att invandrare ligger bakom någon påstådd oundviklig undergång.

Ps. Amerikas förenta stater är en nation byggd av invandrare.

14 gillningar
25

Centerns politik är ”sannfinländsk”. Det vill säga att man inte gör någonting åt saker, utan låter dem ha sin gilla gång. Ställningstagande kommentarer och en ”från ord till handling”-anda är populism och alldeles för vilt agerande. När det dyker upp saker som kräver beslut, så börjar man först förundras och reagerar först efteråt. Beslut som fattas i förväg och i god tid är populism osv.

Som ett exempel på centerandan, en liknelse: om man vet i förväg att en älv kommer att svämma över på våren och orsaka mångahanda skador. Då följer man situationen och skadorna från sidan och kommenterar ”ojojoj”, ”my thoughts are in river”, ”Shokked by news”.
Kondoleanser till offrens anhöriga och de som lidit ekonomiska skador får hjälp.

Jag röstar alltså på Centern så länge den bekanta och trygga stilen fortsätter. Och man gör åtminstone ingenting åt saken.

26

Fin öppning på hela tråden och bra att detta får ett eget hörn.

Denna ekonomifråga är viktig och man hoppas verkligen på ett realistiskt grepp i diskussionen kring detta ämne. Ett bra sätt att undersöka statens budget (det är ju detta man beslutar om i riksdagen) är Utforska budgeten (vm.fi). Där kan man undersöka utgifter (och inkomster) per förvaltningsområde eller enligt utgiftsgruppering. Den mest betydande posten i utgiftsgrupperingen är överföringsutgifter (57,8 mdr), varav merparten (27,6 mdr) går till kommunsektorn (varav största delen, 20,6 mdr, går till välfärdsområdena – det vill säga hälso- och sjukvård). Genom att klicka på (i)-ikonen kan man studera själva budgettexterna. Jag menar inte med detta att det är där man borde spara, jag konstaterar bara att man genom att undersöka detta ser vart miljarderna tar vägen. En betydande del av välfärdsområdenas utgifter är säkert löner till vårdare och andra (detta har jag inte undersökt närmare, förstås kostar även läkemedel och utrustning mycket).

Det bör konstateras att man därifrån även ser kostnader för många andra objekt, och genom att undersöka detta hittar man tydlig information om många sorters utgifter (exempelvis sådana relaterade till invandring – visst blir små bäckar till stora åar, men de egentliga utmaningarna ligger enligt min mening på annat håll).

Så när det diskuteras om dessa utmaningar på den ekonomiska sidan, ta först en titt på det.

Kommunalbeskattningen är sedan en historia för sig och är inte föremål för detta val (åtminstone inte direkt). Likväl utgör kommunalskatten för de flesta en betydande del av de betalda inkomstskatterna. Vissa faktorer relaterade till hur stram beskattningen är återfinns alltså i den egna kommunen.

2 gillningar