Du slänger dig med ganska ansenliga summor på 5 miljarder och 10 miljarder euro på årsbasis. Jag skulle uppskatta om du kunde hitta källor för dessa.
Jag förespråkar arbetskraftsinvandring och det måste bli lättare att börja arbeta: Du kan ha stött på texter som visar att många som kommit hit för att söka asyl har hamnat i ett limbo och till exempel inte får arbetstillstånd. Där sitter de sedan hemma eller på centret när de inte får gå till jobbet. Som samhälle är vi inget undantag i utvecklingen bland liknande västländer, där det blir allt svårare att hitta personal till arbeten som kräver mindre utbildning. Och i ännu högre grad skulle jag uppmuntra till att underlätta arbetskraftsinvandring av specifikt den utbildade befolkningen.
När det gäller antalet asylsökande väljer jag att titta på år 2021, på grund av situationen innan Rysslands anfallskrig mot Ukraina.
År 2021 sökte 2 545 personer asyl, varav drygt hälften, det vill säga 1 383 personer, sökte asyl för första gången. Resterande 1 162 personer gjorde en förnyad ansökan. Antalet ansökningar var rekordlågt.
Flest asylsökande under 2021 kom från Irak, Afghanistan och Somalia. Under åren 2020–2021 förpliktigade sig Finland att ta emot 175 asylsökande via Europeiska unionens interna omplaceringar.
Av alla asylsökande var 70 % män och 30 % kvinnor. Ungefär hälften av de sökande var unga vuxna, det vill säga 18–34-åringar, och ungefär en fjärdedel var barn och ungdomar i åldern 0–17 år.
År 2015 anlände 32 476 asylsökande till Finland, vilket är fler än någonsin tidigare. Antalet asylansökningar sjönk dock avsevärt under de följande åren och har därefter legat på några tusen per år.
När man ser på saken utifrån siffrorna, verkar dessa väl inte vara sådana som håller på att driva den finska staten i konkurs?
USA-jämförelsen är enligt min mening träffande på så sätt att du talar om de långsiktiga effekterna av invandring (notera: antaget av dig och uppenbarligen inte baserat på någonting). I och för sig håller jag med om att stater och situationer i olika tidsperioder inte bara kan jämföras rakt av. Det där var bara ett exempel och ett svar på ditt påstående om att ”invandring aldrig har fungerat någonstans”. Detta påstående kan motbevisas med många exempel, det där var bara ett uppenbart sådant.
När det gäller kostnaderna för invandring och påståendet att detta inte undersöks i Finland, så får du här en länk till en undersökning som gjordes för några år sedan: https://julkaisut.valtioneuvosto.fi/handle/10024/160396
Dina kommentarer om en ”viss del av befolkningen”, humanitär invandring, Ukraina osv. avslöjar att du anser att vissa människor passar i vissa fack enbart baserat på nationalitet. Du ger inga andra motiveringar för detta än att ”saker och ting bara är så här och det är ett faktum”. Eller ja, motiveringen var att man någonstans i Tjeckien har konstaterat att invandring kostar.
Och grattis då (?) till din fru med invandrarbakgrund, eller vad vill du få ut av den kommentaren? Du låter som Teuvo Hakkarainen.
Centern skulle behöva en ny Väyrynen. Inte med Paavos åsikter, utan en person med Paavos mentalitet som faktiskt vore en ledare. Man försökte med Kulmuni och Saarikko, och båda var tänkta att vara det, men det gick käpprätt åt skogen.
Det är ett evigt bekymmer det här med att hitta en kandidat. Jag röstar alltid på kandidaten, inte partiet. Senast röstade jag på Samlingspartiets kandidat, men än så länge verkar inga partiers kandidater vara klara. Inom Samlingspartiet skaver deras ordförande Orpo, som jag inte vill ha som nästa statsminister, men det hindrar mig inte från att rösta på en kandidat från Samlingspartiet om den är bra. I de senaste valen har jag röstat på kandidater från Samlingspartiet, SFP och De gröna. Alltså en kandidat som passar för den aktuella situationen.
Bra öppning, och om man kommenterar just statsskulden och det här forumets säkerligen populäraste parti Samlingspartiet, skulle jag inte nödvändigtvis hysa något större förtroende för även detta partis förmåga att förbättra situationen. Samlingspartiet fick ge prov på sin förmåga gällande detta i närtid, men statsskulden i förhållande till BNP växte tvärtom mer än i de övriga nordiska länderna under både Katainens och Stubbs regeringar.
Det där är bara din subjektiva upplevelse och åsikt. Andra har sedan sina egna viktiga teman utifrån vilka de väljer det parti de röstar på – precis som det ska vara. Till exempel anser jag själv inte att invandringsfrågor på något sätt är valets viktigaste tema (varken nu eller under tidigare år), utan balanseringen av de offentliga finanserna, vars problem är kopplade till så mycket annat än bara arbetslösa invandrare. Även de ständiga problemen inom social- och hälsovården är en mycket större och viktigare fråga och även en del av ekonomin.
Jag funderar på viktiga valtämnen som är viktiga för mig.
Samlingspartiet. Personen Orpo.
Socialdemokraterna. Skuldsättningen.
Centern. Barnfamiljer, pälsfarmning, landsbygden.
De gröna. Drogpolitik, naturskydd.
SFP. Svenska språket.
Kristdemokraterna. Medlemskap i kyrkan.
Sannfinländarna. Invandring.
Jag har länge röstat på samma parti, men den här gången känns det svårt att välja. Det lönar sig inte att rösta på ett riktigt litet parti. Förhoppningsvis kan valkompasserna hjälpa till. Det känns som att man bara måste välja den minst dåliga kandidaten eller partiet.
Och dessutom lönar det sig att titta igenom partiernas valprogram. En enskild företrädares tankar kan i viss mån stå i strid med partiets mål, och ofta går partiets program före i dessa fall.
Det finns ingen perfekt kandidat, för att inte tala om ett perfekt parti, och det är inte värt att längta efter en sådan. Så man måste rösta på den som är minst dålig. Den som får åtminstone några punkter i pluskolumnen.
Till detta måste jag konstatera att jag anser mig vara en perfekt kandidat, eftersom jag till 100 % stöder de värderingar jag skulle driva om jag ställde upp. Givetvis skulle jag vara obunden, så jag skulle inte behöva kompromissa med något partiprogram. Tyvärr för alla forummedlemmar ställer jag inte upp i valet.
Skulle jag kunna få ett verifierat faktum gällande detta ganska överdrivna påstående i stället för dina spekulationer?
Som en notering till dig och andra debattörer: presentera fakta som stöder era åsikter. Då blir det ni säger mer trovärdigt, och din åsikt kan till och med komma att respekteras. Inlägget från personen jag citerade representerar å sin sida inte ett bra sätt att diskutera, då argumentationsförmågan stannar på en lågstadienivå.
Du målar in dig i ett rejält hörn genom att slänga ur dig sådana absoluta påståenden. Jag skulle kunna nämna en hel del framgångsrika personer för dig genom att bara snabbt bläddra igenom mitt LinkedIn-nätverk, som ursprungligen kommer från “trakterna kring Sahara”.
Jag uppmanar till att fortsätta diskussionen i en konstruktiv anda En diskussionsstil där man först slänger ur sig siffror och framställer subjektiva saker som objektiva fakta går ofta mothårs hos människor med källkritik. Och när åsikterna sedan inte får något stöd, blir nästa steg att inta en offerroll, vilket sällan leder till något annat än förtret för en själv i livet.
Detta tema kan vara en av SDP:s få akilleshälar i vår; Rinne meddelade år 2018 att “öppna gränser och alla är välkomna” är oansvarig politik. Får vi höra samma toner från Marins mun? Jag gissar på nej.
Inom SDP finns fortfarande de sista mohikanerna bland “blåställsarbetare” som överväger Sannfinländarna (PS), samt en del mammor som kan känna sig tveksamma inför etniska och religiösa förändringar i befolkningsstrukturen.
Intressant är också om Italiens och andras nästa garanti- och stödpaket hinner bli ett valtema och vilken effekt det får.
Tidigare talades det om att hitta ett parti som passar en själv, och det är ju nästan alltid en kompromiss och delvis taktik, och till och med persontaktik inom listan. Till exempel stod jag förr i tiden ut med den katolske Soinis Vennamo-socialism i valbåset, inklusive förmögenhetsskatter; jag antog att det var tillfälligt, och så blev det också – det gamla gardet byttes ut och socialismen begravdes, men partiet blev kvar.
Samlingspartiet anklagar den nuvarande regeringen för oansvarig skuldsättning, men enligt deras egna skuggbudgetar skulle de ha tagit ungefär lika mycket lån.
Dessutom är de beräkningar de presenterar inte av denna världen.
Utan att desto mer klandra Sannfinländarna som parti, skulle jag vilja ha svar på varifrån Sannf. får kandidater till ministerportföljerna om de hamnar i regeringsställning. Jag tycker det ser ganska klent ut på den fronten; Halla-aho förstås och Purra, Ville Tavio, Toimi Kankaanniemi lär väl också vara sannfinländare nuförtiden, Kike Elomaa. Det övertygar mig inte riktigt. Hur många till skulle man behöva hitta? Självklart accepterar jag att de får försöka, om folket så beslutar. När valet väl är hållet och regeringen bildad, så är det inget mer knot. Det kommer att bli svårt även för den nya regeringen att klara sig utan mer skuldsättning, förhoppningsvis dyker det dock inte upp några fler kriser direkt.
Befolkningsstrukturen har också förändrats. År 1990 fanns det 38 000 personer med utländsk bakgrund i Finland, vilket motsvarade 0,8 % av befolkningen. Medan antalet personer med utländsk bakgrund år 2021 var 470 000 och andelen 8,5 % av befolkningen. Maahanmuuttajat ja kotoutuminen | Tilastokeskus
”Personer med finländsk bakgrund är alla de personer där minst en av föräldrarna är född i Finland. Personer med utländsk bakgrund är de personer vars båda föräldrar eller den enda kända föräldern är född utomlands.” I verkligheten är andelen icke-finländare större än dessa 8,5 %.
Även om invandringen skulle stoppas, skulle andelen personer med utländsk bakgrund i befolkningen ändå öka på grund av deras högre födelsetal och finländarnas utvandring.
T.ex. Sakari Puisto, Elomaa anser jag vara mycket osannolik. Om man t.ex. behöver hitta 6 namn så ser jag det inte på något sätt som en omöjlig uppgift. Samtidigt behövs Rydman i praktiken som ordförande för något utskott.
Iltis-artikeln om sannisens beräkningar är humor av högsta klass. Man kan tillskriva precis varje befolkningsgrupp rejäla kostnader om man bara beaktar utgifterna.
Där har man räknat bort de inkomstskatter och den moms som “humanitära” invandrare betalat från de där 3,5 miljarderna. 121 miljoner euro från 100 000 personer. 1200 € per person. Tydligen har man här räknat med att alla bor på flyktingförläggningar eller liknande? En person som lever på utkomststöd betalar redan enbart i moms mer än de där 1200 € om året.
Visst har sådana undersökningar gjorts på annat håll, men de har inte rapporterats särskilt mycket här i krokarna. Jag samlade ihop dessa vid något tillfälle under tidigare år, men tyvärr har jag ingen direktlänk att erbjuda nu. I Norge räknade den lokala statistikcentralen (SSB) ut för ett tiotal år sedan att livscykelkostnaderna för icke-västliga invandrare ligger i storleksordningen flera miljoner (NOK) per person, och somalier var om jag minns rätt dubbelt så dyra som detta. Enligt siffror från det tidigare nämnda danska finansministeriet kostade den dyraste gruppen (från norra Afrika, Mellanöstern och vad det nu var mer) samhället över 10 000 EUR per år. Och det nämndes väl även i vår inhemska undersökning att somalier och irakier i nettoeffekten för den offentliga ekonomin per person år 2011 låg rejält på minussidan (för somalier tydligen omkring -13 850 EUR). Den gemensamma nämnaren i alla dessa verkar vara att icke-västlig invandring i genomsnitt drar ner mot minussidan, och sedan sticker vissa världsdelar/nationaliteter ut (i negativ bemärkelse) separat. Enskilda framgångsrika individer finns förstås inom alla nationaliteter/grupper, men avsikten torde vara att tala om invandring som ett bredare fenomen.
Och på frågan om invandring borde vara det mest centrala valtemat. Nåväl, det här är ju precis den typen av funderingar där man bestämmer vad som är viktigt för en själv, med vilken tidsram och omfattning (scope) man tänker på saker, osv. Min egen syn har formats starkt av att jag bodde i Sverige runt mitten av 90-talet. De (negativa) effekterna av okontrollerad invandring var tydligt synliga redan då, och nu senare har man med sorg kunnat läsa i tidningarna hur tidigare bekanta bostadsområden har sällat sig till skaran av dessa “särskilt utsatta områden” (https://polisen.se/om-polisen/polisens-arbete/utsatta-omraden/).
I Sverige vaknade man inte i tid till problemet och nu torde situationen redan i många avseenden vara (är) oåterkallelig. Jämfört med många andra politiska tvistefrågor kan felet med okontrollerad invandring inte längre göras ogjort efter en viss punkt. Jämför till exempel med taxireformen eller dylikt, som (om den anses fungera dåligt) skulle kunna rivas upp genom lagstiftning av nästa regering, varpå man skulle vara tillbaka i den gamla modellen och problemen försvinner. Till och med andra mycket långvariga fel (som nedmonteringen av Sveriges försvarsförmåga) kan korrigeras under en tioårsperiod.
Jag betraktar invandringspolitiken som en ödesfråga för Finland på grund av dess mycket mångfacetterade och oåterkalleliga effekter. Och detta minskar inte alls min oro över statens skuldsättning, läget inom hälso- och sjukvården och många andra missförhållanden i vårt samhälle.
En diskussionsstil där man först slänger ur sig siffror och framställer subjektiva saker som objektiva fakta går ofta mothårs hos människor med källkritik. Och när åsikterna sedan inte får något stöd, blir nästa steg att inta en offerroll, vilket sällan leder till något annat än förtret för en själv i livet.