Som en torkad mango-enjoyer utöver det vanliga har det i dessa premium-mangon alltid skavt med det helt hemska kilopriset, och det förvånar mig inte alls att marginalerna har varit höga.
För ett par veckor sedan blev jag rejält överraskad när jag hittade Dave & Jon’s-mango med 50 % rabatt på hyllan i min K-shitmarket. Naturligtvis plockade jag på mig 4 påsar och tittade inte ens åt Dellias mango.
Jämfört med Dellias mango tyckte jag att de var minst lika bra, och Dave & Jon’s branding är i mina ögon också tydligare och mer “enhetlig” jämfört med Dellia som verkar ha typ 5 olika varumärken. Dave & Jon har man ju blivit bekant med främst genom de smaksatta dadlarna som fanns överallt för något år sedan, och det verkar smart att de har behållit samma varumärke för andra produkter också.
I förrgår besökte jag sedan Äss-market och passade på att jämföra priser när jag ändå skulle hämta snacks. Dellias rövarmango på översta hyllan kostade 36 €/kg. Dave & Jon kostade 26 €/kg (fick med mig ginger lime twist, mycket god – kanske den bästa mangon jag smakat, limeginger-twisten bryter av mangons sötma fint).
Sedan märkte jag att det även fanns en “budget-premium-mango” av märket “Exotic Snacks” eller liknande för 16 €/kg (inte de där torra Lidl-style povertymango-chipsen, utan samma konsistens som Dellia och Dave & Jon). Köpte med dessa också; de var inte lika goda som Dave eller Dellia, men de var definitivt inte mer än 50 % sämre, utan helt okej “hushållsmango”.
Dellia blev kvar på hyllan, för varför skulle jag köpa en helt jämförbar produkt 10 €/kg dyrare än de lika goda från Dave? Visst förstår jag att konsumenter har tydliga preferenser när de köper t.ex. Coca-Cola på grund av decennier av vanor, miljarder i reklamkampanjer och image (Pepsi Max är alltid mitt val om det finns), men vilken konsument bryr sig om att köpa Sunshine Delights-mango 10 €/kg dyrare än Dave & Jon?
Min poäng är: hur i hela friden ska Dellias marginaler undvika en rejäl “hårklippning” i takt med att mangomarknaden mognar?