Nå, hittills har det under hela industrialiseringen gått just i den här riktningen. Levnadsstandardsskillnaderna har vuxit så enormt att vissa skulle kunna försörja miljontals barn och de flesta inte ens ett enda.
Ja, jag lade till den kritiken eftersom jag tycker att du har en bra poäng.
Fina exempel. Jag har själv funderat på att det måste ha funnits en ganska stor tro på sitt eget arbete och framtiden i USA i början av 1920-talet när man byggde skyskrapor. Jag har funderat på hur det skulle kännas att leva i en sådan miljö? Min egen vuxenålder sammanfaller mer med finanskrisen, följt av eurokrisen, och inte ens nu är någon enorm optimism rådande.
Tillbaka till ämnet. Jag hade inte tänkt på hur en avtagande befolkningstillväxt kan vara en tillfällig boost för ekonomin, när försörjningskvoten är riktigt bra en kort tid. I detta avseende kan t.ex. länderna i Sydostasien, som ligger efter Europa i denna fråga, uppleva något liknande inom en snar framtid.
Much of Asia getting old before getting rich - Asia Times
Tyvärr har olika bedömningar presenterats från många håll. De blir gamla innan de hinner bli rika.
Här har det diskuterats mycket, bland annat av @Pohjolan_Eka, varför demokratiskt beslutsfattande bara kommer att försvåra de arbetsföras ställning i framtiden. Med all rätt är politiker försiktiga med att röra pensioner – det kan inte vara gynnsamt för den egna politiska karriären. Några friska undantag finns. Om det är politiskt enkelt att plåga de arbetsföra nu, vad blir det i framtiden och vad följer av det.
Inlägget kunde väl ha hamnat i politik-hörnan. Men ämnet har diskuterats även här, så vi lägger det här. Administrationen flyttar det nog om det är på fel plats.
Pitäisikö eläkkeistä leikata? Näin kansanedustajat vastaavat - Ilta-Sanomat.
Kapital har under hela sin historia fungerat som en produktivitetsfaktor för mänskligt arbete. En bonde har haft en hacka, sedan en häst, sedan en traktor och idag en GPS-styrd AI-traktorflotta. Två genomsnittliga bönder med hackor har en gång i tiden, ceteris paribus, producerat dubbelt så mycket som en bonde med en hacka. Även idag producerar två bönders AI-traktorflotta dubbelt så mycket som en bondes AI-styrda traktorflotta. Om antalet människor är noll, är även produktionen noll, eftersom inga teknologier med betydande ekonomisk inverkan som fungerar helt utan mänsklig insats hittills har uppfunnits.
Inte ens uppfinningen av AI som är smartare än människor förändrar situationen på något sätt, eftersom teknikdriven ekonomisk tillväxt under hela mänsklighetens historia har baserats på att vi utvecklar helt överlägsna apparater och verktyg jämfört med människor, som delvis ersätter svagare mänsklig insats. Maskinernas ökade intelligens är bara en parameter bland andra.
Även om du skulle argumentera för att AI enormt ökar produktiviteten i expertarbete, så kommer du genom att öka eller minska antalet människor att fortsättningsvis få en linjär förändring i produktionen, förutsatt att det inte råder brist på råvaror eller kapital och att dessa människor är sysselsatta. Tyskland är en större ekonomi än Finland, bara för att Tyskland har fler människor än Finland. Om Finland hade 90 miljoner människor, skulle Finland vara en större ekonomi än Tyskland.
Skalan på befolkningsminskningen är sådan att den är svår att förstå med förnuftet. Kina har nu cirka 1,4 miljarder människor. Konservativt uppskattat kommer detta antal att minska med kanske en miljard fram till slutet av detta århundrade. Alltså inte till en miljard, utan med en miljard. En miljard färre människor, som alla i en alternativ värld skulle kunna använda nya AI-verktyg och annan modern teknik för att bidra med sin personliga insats till ekonomin. De återstående människorna måste ersätta dessa förlorade miljard människor med sin egen produktivitetsökning, för att bruttonationalprodukten ska stå stilla. Den enorma produktivitetsökning som AI och andra liknande teknologier medför är alltså en förutsättning för att nationalekonomin inte ska kollapsa med det minskade antalet arbetstagare. Knappast något extra kommer att finnas kvar att dela ut till arbetstagarna själva.
Jordens totala befolkning kommer visserligen att fortsätta växa ett tag, eftersom befolkningspyramiden i lågproduktivitetsländer fortfarande är i gott skick. Världsekonomin är dock så pass ojämlik att dessa människor med sin lilla produktion inte kan ersätta en stor mängd försvinnande högproduktiv befolkning. Cirka en miljard invånare på jorden över 15 år kan inte ens läsa ännu, och en miljard eller två lever fortfarande i självhushållning. Istället för ny mirakelteknologi skulle det mest raka sättet att rädda världsekonomin vara att vi kunde dra dessa förlorade människor till högproduktiva arbeten.
I industrialiseringens tidiga skeden var inte bara hustrun utan även barnen i arbete:
Om vi kommer till en lite modernare tid, så baseras fortfarande inte den nostalgiska idealiseringen av det förflutna på fakta. Med en arbetares lön kan man idag åka på vintersemester till exempelvis Thailand, medan man för bara en generation sedan åkte till Mallorca och dessförinnan var hemma och hjälpte släktingar på höfältet. (Nåja, inte på vintersemester, om en sådan ens fanns)
En betydligt mindre ekonomisk uppoffring än att skaffa barn. Att priset på en resa till Thailand i förhållande till lönenivån har sjunkit ändrar inte det faktum att kostnaderna för att skaffa och ta hand om ett barn i förhållande till lönenivån har stigit.
Jag nämner som en liten lättsam avstickare och som ett exempel på ett konkret investeringsobjekt att Welltower, som äger över 1500 äldreboenden, har skjutit i höjden och blivit USA:s mest värdefulla REIT-bolag (marknadsvärde nu $109 miljarder).
![]()

Jag kom på en lösning på den låga nativiteten: en barnlöshetskatt. De som inte har barn skulle behöva betala t.ex. 20 procentenheter högre inkomstskatt. Det skulle finnas mycket färre fripassagerare. Alla skulle behöva delta i det gemensamma arbetet.
Nåväl
Skatten för ungkarlar och ogifta kvinnor bör återinföras - Adressit.com
Denna har fått 15 underskrifter.

Ogift kvinna betalade mer skatt | Levande arkiv | Yle
Mycket lite information finns om effekterna, men det dröjde inte länge efter att lagen trädde i kraft förrän krig bröt ut. Dess effekter var förmodligen större.
I ett så här hårt beskattat land skulle jag se saken tvärtom - påtagliga fördelar & skattelättnader för de som får barn. Men det finns ingen bevisning för att inte heller detta skulle vara effektivt någonstans (såvitt jag vet).
Man kunde lika gärna tvinga kvinnor att föda 2 barn frivilligt före en viss tid, eller så sköter statens officiella befruktare saken. Eller så kunde man lansera föderska som yrke. Visst finns det knep, bara man börjar.
I den här tråden finns ofta reflekterande och långa inlägg, vilka är ett nöje att läsa. ![]()
Låt oss alltså undvika chattliknande diskussion. Skatter hamnar lätt inom politikens område, där man kan fortsätta här.
Jag rekommenderar också att bekanta sig med studier om födelseincitament etc. inverkan på nativiteten etc. för att ge en grund för diskussionen. ![]()
Jag stötte på detta nuvarande problem med befolkningsökningen när jag läste William MacAskills bok ”Mänsklighetens framtida historia” (jag rekommenderar inte boken, den var en besvikelse). I tråden har befolkningsökningens poänger behandlats ganska ingående, men jag delar mina egna tankar om saken.
Under min barndom märkte jag en bok i mina föräldrars bokhylla som handlade om problemet med världens överbefolkning, alltså att det finns och kommer att finnas för många människor. Detta var nog en ganska vanlig rädsla på 70- och 80-talet. Numera råder rädslan för att människor ska ta slut. Afrika är för närvarande det enda området där befolkningen kommer att växa betydligt med nuvarande fertilitetstal under detta århundrade. De låga fertilitetstal som presenterats i tråden har dramatiska konsekvenser, t.ex. förutspås Kinas befolkning halveras fram till år 2100.
BNP/capita och nativitet har en stark negativ korrelation, det vill säga med ökad levnadsstandard föder kvinnor färre barn. Forskning visar också att ekonomiska satsningar är ganska dåliga på att öka nativiteten. Barn behövs helt enkelt inte tillräckligt i utvecklade länder för att säkra familjens levnadsstandard. Dessutom tenderar människor att ha mer fritid och friheter i rikare länder. Många får också färre barn än de skulle vilja, eftersom man börjar skaffa barn senare än tidigare eller inte hittar en partner. Att tvinga människor att skaffa barn passar inte heller in i liberalt tänkande. Jag tror att staten inte kan göra så mycket åt saken, utan samhällena måste acceptera befolkningsminskningen och anpassa sin politik därefter.
En hög utbildningsnivå är viktigare än någonsin, eftersom den möjliggör utveckling av ny teknik och därmed minskar behovet av arbetskraft. Ny teknik kan ersätta mänskliga arbetare, och här kan artificiell intelligens (eller någon annan teknik) spela en stor roll. Det kan vara så att börsbolagen blir mer kapitalintensiva än tidigare och satsar starkare på FoU-verksamhet. Teoretiskt är det möjligt att 100% av arbetskraften består av forskare eller ingenjörer, om fysiskt arbete kan ersättas med teknik. Den explosiva befolkningsökningen som började på 1800-talet kan vara nära sitt slut, och nästa steg är att leva i en värld med krympande befolkning.
En minskande befolkning kommer säkert att orsaka många problem, som i Finland pensionssystemets trovärdighet, då systemet bygger på en växande befolkning. Utbildning, teknikutveckling och ersättning av mänskligt arbete är nyckeln till att neutralisera effekterna av befolkningsminskningen. Jag tror att mänskligheten kan lösa detta problem och att det fortfarande finns goda investeringsobjekt att hitta i en värld med krympande befolkning!
Jag tror själv att någon mer auktoritär stat i framtiden helt enkelt kommer att tvinga sina medborgare att skaffa barn, antingen med böter, skatter eller andra straff. Vi är inte där än, eftersom medvetenheten om den sjunkande nativiteten och dess konsekvenser först har ökat under de senaste åren, men jag tror att det ligger framför oss.
Det kommer inte att lyckas. Det skulle kräva oändligt mycket resurser och vara dyrt. Man skulle också behöva ta hand om de barnen, det vill säga börja värdesätta mänskligt liv. De första resultaten skulle synas först om ett par decennier, få diktatorer är vid makten så länge.
Dessa problem hopar sig för de åldersgrupper som inte på något sätt har varit delaktiga i att skapa dessa system. Männens medelpensioner är högre än ungdomars medelinkomster och ändå förväntas dessa unga betala både pensioner och dessutom kunna skaffa och uppfostra de som ska betala deras egna pensioner.
Förmånerna för de som drar nytta av systemet är inskrivna i lagen, och de avviker inte från dem eftersom de utgör majoriteten av väljarna, men ingen säkerhetsventil har skapats för att skydda betalarna. Även om det någon gång i framtiden skulle uppstå en situation där 1000 arbetare skulle behöva försörja en miljon pensionärer, så flexar inte det nuvarande systemet till förmån för betalarna.
Jag talade inte om huruvida det kommer att lyckas. Men försök kommer att göras, det tror jag
t.ex. i en partistat som Kina eller Nordkorea skulle det vara lätt att införa ett villkor för avancemang inom partiet att man måste ha ett visst antal barn, i Belarus började man bötfälla arbetslösa, varför inte barnlösa? Ännu mer absurda experiment har gjorts i fåmannavälden.
edit. jag läste mitt meddelande igen, jag borde ha skrivit “försöka tvinga”.
Jag gjorde en stor översikt över Finlands ekonomi och berörde mycket vår befolkningsstruktur. På lång sikt är det omöjligt att ignorera befolkningen, eftersom ekonomisk tillväxt grovt sett uppstår från antalet händer och hur produktiva dessa händer är med hjälp av teknik, kunskap och fysiskt kapital som maskiner.
I nuvarande takt dör cirka 60 000 finländare årligen och cirka 45 000 föds. Den totala fertilitetskvoten är 1,25x. Denna ekvation kanske inte tynger sinnet på kort sikt, men låt oss göra ett tankeexperiment. Vad händer om nettomigrationen (det vill säga ingen får flytta in i landet och ingen får flytta ut) vore noll? Jag beräknade olika scenarier med vänlig hjälp av ChatGPT. Om 100 år skulle det finnas 1,3-2,3 miljoner finländare, beroende på hur generös man är med förväntad livslängd etc.
I praktiken skulle Finland, som vi känner det nu, försvinna helt. Eller skulle åtminstone vara mycket glesbefolkat och åldrigt om hundra år. ![]()