Befolkning och aktiemarknaden

Världens befolkning har grovt sett vuxit sedan tidernas begynnelse. Undantag finns förstås, men på lång sikt är trenden tydlig. Världens befolkning kan bekvämt följas t.ex. från webbplatsen nedan:

Befolkningstillväxten har onekligen varit en stor faktor i aktiemarknadernas tillväxt och avkastning sedan 1800-talet (börser fanns förstås redan tidigare). Befolkningen kan dock nå sin topp redan under vår livstid (Population | United Nations), om några decennier.

Hur påverkar detta aktieinvesterare och avkastning?

Man kan fundera på detta ur ett utbuds- och efterfrågeperspektiv. En input till produktionsfunktionen minskar, men andra input (kapital, effektivitet, teknik) kan kompensera. Och efterfrågan? Saknar den gradvis, eller möjliggör nya innovationer en kontinuerlig ökning av efterfrågan?

Eller är aktiemarknaden ett Ponzi-system som alltid kräver fler människor för att möjliggöra en kontinuerlig tillväxt av resultaten?

25 gillningar

Bra trådstart! Jag hade redan planer på att starta en tråd med en lite bredare rubrik som “kapitalismens framtid” eller liknande, men här är risken att glida in på politik kanske mindre. Det vore verkligen intressant att läsa åsikter från de som är mer insatta i ämnet om utvecklingen på mycket lång sikt.

De flesta av oss investerar ganska blint i tron att ekonomisk tillväxt och aktiemarknadens historiska avkastning är nästintill självklara även i framtiden, åtminstone under vår egen livstid. Den avtagande befolkningstillväxten, den tekniska utvecklingen och jordens fysiska begränsningar kan dock orsaka intressanta fenomen i det långa loppet. Genom historien har samhällen fungerat enligt mycket olika modeller, så jag skulle inte ta dagens form av kapitalism som helt självklar om till exempel 150 år.

Dessa mycket långa linjer har kanske inte så stor betydelse just nu, men en 15-åring som börjar med passivt indexsparande idag kan mycket väl få känna av det om den oändliga tillväxten trots allt inte var oändlig.

6 gillningar

I stället för befolkningstillväxt borde man tala om ökningen/minskningen av antalet konsumenter/producenter, det vill säga den arbetande befolkningen. Det vill säga grovt räknat åldersgruppen 20–65 år. Exempelvis inom EU-området har denna ålderskategori krympt i åratal, trots att folkmängden fortfarande ökar.

7 gillningar

Marknaden prissätter olika sakers framtidsutsikter hela tiden: Om till exempel befolkningsutvecklingen i en avfolkningskommun förväntas fortsätta vara dålig även i framtiden, så sjunker bostadspriserna. Om ett teknikbolags konkurrensfördel försvinner och tekniken blir en bulkvara, syns det i det aktuella bolagets värdering.

Ekonomisk tillväxt är också en annan sak än materiell tillväxt: med en modern smarttelefon kan man göra fler saker än med en lastbilslast elektronik för ett par decennier sedan (även om man bortser från de molntjänster som körs i datacenter i jämförelsen).

Ekonomi handlar alltid om samspelet mellan efterfrågan och utbud, och även om hela världens befolkning skulle minska, så kommer det förmodligen så länge det finns människor alltid att finnas efterfrågan och utbud på någonting och någon som gör vinst, och som investerare får man varje dag fundera på vad detta någonting kommer att vara i framtiden.

Människors önskningar och behov har i vissa avseenden tydliga gränser (även om man kan äta för mycket mat, så kan man knappast äta t.ex. 3x för mycket), men i andra avseenden är dessa gränser inte i sikte (kunskapstörst, upplevelser, välstånd, tid osv.)

2 gillningar

Även om företagens omsättning och resultat sjunker till följd av att antalet kunder och anställda minskar, så spelar det ingen roll eftersom antalet personer som drar nytta av resultaten också minskar(?)

1 gillning

Åtminstone om man spelar sina kort rätt. Som ett exempel har Japans BNP per capita stampat på stället i 30 år och den arbetsföra befolkningen har minskat lika länge (den totala folkmängden började också sjunka runt 2010), men samtidigt har det fötts gott om nya innovationer och framgångshistorier där, inte bara exportbaserade utan även sådana som verkar på hemmamarknaden. (Även Tokyobörsen som helhet nådde nyligen äntligen nya ATH-noteringar, men där spelar exportens dragkraft en stor roll).

1 gillning

I ett konsumtionssamhälle torde det finnas skäl att räkna med även barnens och pensionärernas konsumtion, då det ju skapar efterfrågan för börsbolagen. Konsumtionskoefficienter på 0,5 och 0,75? Försörjningskvotsgranskning sedan helt separat.

Ps. Att räkna antalet produktiva människor kan numera vara en aning politiskt inkorrekt, då det ju antyder att välstånd skapas genom arbete. :wink:

4 gillningar

På grund av den försörjningskvoten kan man inte räkna så. Det barnet konsumerar är borta från föräldrarnas konsumtion, och pensionärernas konsumtion betalas kollektivt från de yrkesverksammas löner och är alltså även borta från deras konsumtionsmöjligheter.

2 gillningar

Det kommer ju från arbete, mer eller mindre direkt. Kryptovalutor är väl det enda sättet att bli rik utan sin egen eller någon annans arbetsinsats?

2 gillningar

Och om man verkligen vill dra reduktionismen till sin spets, kan man hävda att endast arbete inom exportindustrin är riktigt arbete och allt annat arbete och all annan konsumtion bara är en kostnad och onödigt tvättande av varandras skjortor. :laughing:

Poängen är att det torde finnas skäl att belysa saken ur både konsumtions- och produktivt arbetes perspektiv.

2 gillningar

Inte riktigt så heller. Till exempel lärarens arbete, vars lön betalas av de skatter som exportindustrins anställda betalar, befriar exportarbetaren från att undervisa sina barn och ger mer tid att utföra arbetet inom exportindustrin.

Inte det. Därför inledningen “Och om man verkligen vill”. Det är bara den där eländiga reduktionismen som sprider sig igen, även om det sker mer på andra håll än på Inderes forum. När extremvänstern till slut tystnade om det, har nu nya grupper antagit retorik som anspelar på det.

Här är, för kännedom i större skala, ett utmärkt motargument mot reduktionism som Juurikki hörde i de så kallade alternativkretsarna för decennier sedan. Om man påstår att allt värde skapas genom att sälja varor och tjänster utomlands, och att pengarna därifrån sedan driver den där onödiga inhemska offentliga sektorn och att privatsektorn tvättar varandras skjortor, vad händer då om vi vidgar perspektivet?

Vad händer om EU först skulle bestämma sig för att ansluta sig till världens lyckligaste land, Finland? Ett Finland i EU:s storlek skulle sedan dra in sina pengar från utrikeshandel med andra kontinenter.

Snart därefter skulle alla världens demokratier ansluta sig till Finland. Som ett motdrag skulle samma sammanslagning även ske i diktaturerna. Världen skulle delas upp i två block: Finland = demokrati och diktatur = ondskans axel.

Demokratin skulle bara kunna berika sig genom att sälja till diktaturen, för det är ju därifrån pengarna kommer, nämligen påstått från exportinkomster. Vad händer när diktaturen märker att det här inte funkar (wörkar) och bestämmer sig för att gå med i det stora demokratigänget, alltså bli en del av Finland?

Varifrån skulle man få rikedomar efter det, när utrikeshandel bara kunde bedrivas med månen och Mars? Det skulle vara för långt till andra ställen, och den interplanetära handeln i närområdet skulle nog inte vara särskilt livlig på grund av logistikkostnader och vissa leveransfördröjningar.

Någon ekonomihistoriker, som @Verneri_Pulkkinen, kan berätta varför eran av reduktionistiskt och utrikeshandelsorienterat ekonomiskt tänkande tog slut redan på 1600/1700-talet.

3 gillningar

8 år gammal video från Världsbanken. Den relativa andelen personer i arbetsför ålder av hela befolkningen nådde sin topp 2012 på 66 %, och har sedan dess börjat minska långsamt.

Chart: The Threat of Declining Working Age Populations | Statista

Och där är kurvor över de stora OECD-länder som förlorar mest av sin befolkning i arbetsför ålder.

5 gillningar

USA:s TFR, eller det summerade fruktsamhetstalet, rasade till en ny bottennotering på 1,62 per kvinna (undrar när den här termen blir könsneutral, nativitet per barnproducent eller liknande).

Hur som helst är befolkningstillväxten i de långsiktiga ekonomiska prognoserna en av USA:s styrkor jämfört med Kina, Europa och stora delar av resten av världen. Om den egna nativiteten rasar, eller som den har gjort, måste befolkningstillväxten komma från nettoinvandring.

Om man blickar längre framåt, kommer USA att lyckas locka till sig ett ökande antal arbetshänder från resten av världen? Hur länge kan Sydamerika, vars nativitet också sjunker, förse dem med dessa människor? Kommer alla till slut från Afrikas folkrika länder? Tiden får utvisa. Och hur kommer landets politik att utvecklas? Nu är ju invandring ett riktigt hett ämne även i USA.

Screenshot 2024-04-25 at 11.37.46

https://www.wsj.com/us-news/america-birth-rate-decline-a111d21b?mod=hp_lead_pos8

10 gillningar

Vad händer om den inte gör det? Eller varför borde den göra det? Det vore intressant att höra dina tankar om hur potentiella befolkningsförändringar kan påverka aktiemarknaden.

2 gillningar

Det här är tveklöst ett intressant ämne. Några korta tankar (bråttom med rapportsäsongen… men låt inte jobbet stå för mycket i vägen för hobbyn. :smiley: ).

“Varför borde det bli så?” Jag avslöjade genast min inställning till ekonomisk tillväxt: i grunden är det bra att den finns! Det underlättar avsevärt finansieringen av ökande socialutgifter. En ekonomi som inte växer blir lätt ett nollsummespel: en persons vinst är alltid en annans förlust. När ekonomin växer har en större grupp möjlighet att dra nytta av tillväxten.

Som ofta konstaterats växer ekonomin när fler händer arbetar mer effektivt. Om vi tar bort det ena elementet från detta tillväxtrecept, det vill säga tillväxten i antal händer, vilar tillväxten enbart på produktivitetens axlar. Som det har lyfts fram i många sammanhang har även produktivitetstillväxten av en eller annan anledning varit dämpad de senaste decennierna i världen och särskilt i Finland.

Effekter på aktiemarknaden? Mångfacetterade, helt klart. Om den ekonomiska tillväxten tar slut (det blir inte “historiens slut” som Fukuyama skämtade om på 90-talet, utan slutet på den ekonomiska tillväxten på 2000-talet :smiley: ), upphör förmodligen företagens vinsttillväxt. Detta sker förstås inte överallt samtidigt, utan skillnader i tillväxt på de globala marknaderna kommer att synas i decennier: i genomsnitt växer marknaden i till exempel Indien, Nigeria och USA, medan den å andra sidan krymper i Europa, Kina… nästan överallt till slut.

Tillväxt är en värdekomponent. Företagens värde kan därför antas sjunka i takt med att tillväxtens andel av nuvärdet avtar. I teorin förtjänar ett företag som inte växer en så kallad “bulkmultipel”, vilket helt enkelt är 1 / investerarens avkastningskrav. Om det är 10 %, är P/E 10x det nya normala.

Men vad är avkastningskravet? Vid nolltillväxt kan man tänka sig att det är lågt. Å andra sidan, om en krympande arbetskraft driver upp löner och inflation, kan det även vara högt. Räntorna kan dock inte vara högre än den ekonomiska tillväxten i det långa loppet, åtminstone inte reellt… Man kan alltså förvänta sig att realräntan är negativ, oavsett hur inflationsbilden ser ut.

Jag kan inte förutse framtiden. Men jag kan förbereda mig. Det vill säga, jag skulle inte gå med på att betala för mycket för företag baserat på antagandet att avkastningskravet kollapsar som det gjorde av olika anledningar i slutet av 2010-talet och början av 2020-talet. Arbetskraftsintensiva branscher där det redan råder kompetensbrist? Blä. :nauseated_face:

Vi kan inte förutse den tekniska utvecklingen, och det är också därför alla prognoser till slut slår ganska snett. Det vore säkert att extrapolera den nuvarande utvecklingen, det vill säga att produktivitetstillväxten fortsätter att krypa fram. Men tänk om världsekonomin tar fart när gatorna vimlar av Teslas Optimus-robotar, Amazons luftskepp fungerar som hangarfartyg för drönare och mänskligheten förökar sig artificiellt på Mars? Ju längre man tittar, desto fler scenarier (tänkbara sådana) är möjliga.

11 gillningar

Dessutom borde man där fundera på hur de arbetshänder som redan finns i landet ska fås in i arbetslivet. Det gäller särskilt män. I allt högre grad kommer de inte in i arbetslivet eller faller ur det före pensionsåldern och lyckas inte ta sig tillbaka.

Why Are Some Prime-Age Men are Out of Work? | Bipartisan Policy Center

“Särskilt för män i åldern 25–54 visar BLS-data att deltagandegraden har sjunkit från en toppnotering på 98 % i september 1954 till 89 % i januari 2024.”

Detsamma gäller förstås även Finland. Det finns fler arbetslösa män än kvinnor.
Työllisyyskatsaus Maaliskuu 2024 (temtyollisyyskatsaus.fi)
“Av de arbetslösa arbetssökandena var 175 200 (61 %) män och 110 900 (39 %) kvinnor.”

4 gillningar

Det lär nog inte komma en enda ”dokumentär” till om Sydkorea där man inte nämner de låga födelsetalen och den demografiska utvecklingen som en av orsakerna till än det ena, än det andra problemet. Här är ett färskt exempel.

1 gillning

I WSJ (om man kan öppna den) finns en bra och omfattande översikt över det plötsliga raset i födelsetalen världen över.

https://www.wsj.com/world/birthrates-global-decline-cause-ddaf8be2?mod=hp_lead_pos7

Jag lånar några grafer hit:

Screenshot 2024-05-15 at 6.47.50

Screenshot 2024-05-15 at 6.47.58

Screenshot 2024-05-15 at 6.48.08

Artikeln har också bra poänger om hur kulturen och normerna kring ett liv med barn har förändrats. Tidigare fanns ett grundantagande och en hård press på att skaffa barn, eftersom det fanns så mycket av det runtomkring. Nu är det inte längre så, och den nya normen kan snart vara att man inte skaffar barn alls. Dessa är svåra att förändra snabbt.

Naturligtvis finns det en ganska tydlig silverkant i det här molnet när man tänker på miljöbelastningen osv. som vi människor orsakar. Men samhällenas anpassning kommer också att bli svår då pensionssystemen osv. är uppbyggda på antagandet om en fortsatt befolkningstillväxt.

9 gillningar

Innan de låga födelsetalen börjar synas i befolkningens storlek hinner de påverka många branscher. Barnartiklar, barnmat, leksaker, skolor och undervisningsmaterial, spel- och underhållningsindustrin osv. Har redan börjat genomgå en förändring. Själv har jag lagt märke till att butikernas leksaksavdelningar har krympt.
Å andra sidan växer vissa branscher fortfarande när befolkningspyramidens utbuktningar rör sig uppåt. I Japan säljs till exempel fler blöjor för äldre än barnblöjor. Men så småningom kommer förstås även det att vända nedåt om man inte lär sig att hålla människor vid liv ännu längre.

5 gillningar