Intressanta svar. Det verkar som att syftet verkligen inte är att delta i de bästa projekten eller att maximera fondens förmåga att sätta kapital i arbete genom att köpa ready-to-build-projekt från andra, utan åtminstone tills vidare fungera som en slags matningsfond för skogsfondens enorma markmassa. Med UB:s interna affärslogik är det alltså tydligt logiskt att delta i enormt riskfyllda utvecklingsprojekt även i mindre skala och genom långa, årslånga tillståndsprocesser, men om jag vore fondinvesterare skulle jag tänka två gånger innan jag deltog i den fonden.
Projektfasen är extremt kapitallätt, eftersom pengar främst går till lönekostnader och fonden genererar avkastning endast på papper, när bolaget självt bedömer att värdet på dess egna projekt har ökat i takt med att tillståndsprocesserna fortskrider. Eftersom tillståndsprocesserna är långsamma, kostnaderna fasta och verksamheten starkt skalbar inom projektverksamheten, borde UB visa lite mer ambition i sitt arbete och utöka sin projektportfölj på 1 000 MW till klassen 5 000 MW - 10 000 MW, men när det verkar vara absolut nödvändigt att endast använda egna markområden i Finland, och det helt enkelt inte finns tillräckligt med lämpliga utvecklingsprojekt där, vad ska man då göra 
För vindkraft kan det lätt ta fem till sju år från projektstart innan den första omsättningseuron har kommit in på kontot, och därför strävar alla konkurrerande fonder efter att komma in i projekten först i slutskedet, till ett färdigt bord, när projektet är ready-to-build och den kapitalintensiva fasen börjar. Industriell solkraft och batteriprojekt kan däremot sättas igång snabbare, vilket är anledningen till att de har ökat till nya rekordnivåer de senaste åren på bekostnad av vindkraften.
I Finland finns (nästan) Europas billigaste el, och detta är absolut inte det optimala landet för en fond att bygga ny produktionskapacitet, eftersom konsumtionen inte skalar upp tillräckligt snabbt jämfört med den nya produktionen. Det är lätt att hänvisa till Fingrids tuffa prognoser för att motivera konsumtionsökningen, men det handlar om ett företag som har en myndighetsuppgift och en skyldighet att förbereda sig för de mest extrema konsumtionsscenarierna. Om nu denna eller nästa regering slår hårt mot datacentersinvesteringar med tilläggsskatter och andra fientliga åtgärder, och vätgasekonomin inte heller förverkligas, kan man lätt hamna i en situation där ingen ny elproduktion är lönsam. Då får man fint skriva ner de där pappersvinsterna från projekten, när man inte hittar några motparter för PPA-avtalet. Visst kan man då vara med i datacenterbranschen eller på konsumtionssidan och därigenom skapa efterfrågan på sin egen el, men det blir ganska mycket trixande istället för att söka sig dit (till exempel Tyskland eller Italien) där man får mest vinst med förnybara investeringar 