Rökning och att sluta med det

[Tunturisusi]

Till min förvåning hittade jag ingen rökningstråd.

Min bakgrund.. Som yngre var jag aktiv/tävlingsidrottare, hälsosamma levnadsvanor, de första drygt 40 åren. Träningar + tävlingar cirka 10 gånger i veckan (det var fullt upp). En nära familjemedlems allvarliga sjukdom skapade en enorm stress och jag kunde inte hantera saken tillräckligt.

Den ständiga ovissheten om den andra personens överlevnad (läkarna gav ett år att leva) fick mig att må dåligt och påverkade mig på många sätt. Några timmars sömn, stress, trötthet, ständig informationssökning om ämnet, emotionell smärta fick mig att söka lindring i berusningsmedel. Sprit smakade inte riktigt och det förvärrade dessutom bara tillståndet, särskilt dagen efter.

Därifrån drevs jag till att röka cigarrer/cigaretter. Först bara med ett glas konjak. Sedan utvecklades det till att rökning blev dagligt och numera går det ett paket om dagen och 500€ i månaden till denna obehagliga “hobby”.

Nu börjar det bli dags att sätta stopp för detta nöje. Anledningen är både hälsa och ekonomi. En win-win-situation alltså med att fimpa. En absurd hobby på bekostnad av hälsan.

Jag skulle gärna höra erfarenheter från dem som slutat, hur de fick ordning på det.. Två tvärt av eller har folk fått hjälp av ersättningsprodukter? Acetium, nikotinpreparat, medicinsk hjälp?

Det är drygt 10 år kvar till pensionsdagarna så jag skulle hellre använda dessa pengar till att sträva efter saker som är viktiga för mig själv och min familj än att röka upp dem i rök.. Jag vill också gärna minimera risken för cancer och andra sjukdomar.

Drömmer om att köpa till exempel en husbil, en lägenhet i ett varmt land eller liknande. Att sluta röka för detta mål ett steg närmare.

Målet är också att börja med någon form av motion. Vikten är inget problem för mig, inte heller kroppssammansättningen. Jag har tävlat aktivt i flera sporter som styrkelyft, basket, karate och simning. Grunden är stark men på grund av många skador har jag inte idrottat de senaste 10 åren. Ryggproblem, axelproblem, golf-/tennisarmbågar, ständiga inflammationer i underarmarna.. Osv.

Om folk har lyckade erfarenheter av rökavvänjning så tas tips emot. Tack på förhand för kamratstödet🙂

Jag har en så absurd tanke att jag konkret tar ut pengarna från bankomaten och varje dag jag inte röker stoppar jag de drygt 15€ i en låda så att jag konkret ser hur mycket pengar per månad/dag som förbränns i rök.

En idrottare ser ju ingen frisk dag men förhoppningsvis med förändringarna färre sjuka dagar🙂

[Sndra]

Champix och boken ”Äntligen icke-rökare!” hjälpte mig och nu har jag varit rökfri i över 10 år. Innan dess gick det åt minst ett paket, ofta ett och ett halvt om dagen i över 15 år.

Kanske viktigare än Champix var den där boken och förståelsen för hur beroendet fungerar, och flera av exemplen träffade helt rätt. Till exempel hur varje rökare tror att de behöver en cigarett för nerverna och inte inser att man utan beroendet inte är nervös, så man behöver inte heller något lugnande. Eller hur cigaretten smakade så gott efter maten, och hur man först efter att ha slutat insåg hur idiotisk hela idén var – att det på något sätt skulle vara njutbart att dra ner cyanid i lungorna direkt efter maten. Jag använde mig alltså mycket av självsuggestion, skällde på cigaretterna för mig själv och det fungerade.

En sådan inställning som ”jag är sugen men jag står emot” tror jag inte fungerar, eller så är det åtminstone ganska plågsamt. Att peppa sig själv till att hata rökning är mycket lättare än att våndas i månader eller till och med år och sukta efter cigaretter.

[JNivala]

Från en läkares perspektiv, ett par saker. Rökning innebär många andra typer av beroende än bara det biokemiska beroendet som nikotinet ger. Det finns också mycket socialt och psykiskt beroende. För att lyckas sluta på bästa sätt är det bra att identifiera alla dessa former. Vilka rutiner har du kopplat till rökningen? Om det till exempel handlar om rutiner efter måltider eller varje morgon, måste dessa kunna ersättas med andra rutiner. Finns det vissa personer i din närhet som också röker? Dessa personer måste också förmås att stödja din rökavvänjning, så att det inte uppstår frestelser och begär genom dem i början av avvänjningen. Det här är bara ett par av de vanligaste sakerna som är väldigt utmanande för många som försöker sluta.

Läkemedel kan också vara till hjälp. Champix har haft leveransproblem länge, så det är inte tillgängligt just nu. Man kan använda ett läkemedel som heter bupropion, men även där är det viktigt att göra en noggrann plan och använda medicinen på rätt sätt.

Generellt sett lyckas vissa sluta helt tvärt, men ganska många gör det inte. Det beror lite på personlighet och livssituation.

Skicka ett PM vid behov om det känns svårt, jag kan hjälpa till och vid behov även fixa ett recept åt dig.

[Tunturisusi]

För egen del känns det som att det hela på något sätt hänger ihop med ständig stress och ångest eller känslor av det. Inte så mycket med socialt rökande (jag röker nästan alltid ensam). Säkert söker jag på något sätt den där stundens lättnad mot ångesten, trots att man inte ens får det av rökning.

Jag har faktiskt inte försökt sluta en enda gång än. Den här hobbyn har bara pågått i ungefär 5 år och jag tror att jag med min egen karaktärsstyrka kanske skulle kunna ta mig ur det genom att bara sluta tvärt.

Motion har hjälpt mot dessa känslor betydligt bättre, så därför har jag tänkt öka på den i samband med att jag slutar. För att på sätt och vis ersätta “välbehaget” från tobak/cigarrer. Alltså euforin efter motion, bastu, avslappning. Fysisk belastning har alltså i mitt fall även hjälpt till med stresshanteringen på det mentala planet. Baserat på erfarenheter från den aktiva karriären.

Inga rökare i den närmaste kretsen om man inte räknar med jobbet.

[tokera]

Jag slutade röka med hjälp av e-cigaretter. Från den kunde man alltid ta ett bloss när det blev ett trängande behov. Ett par bloss eller fler. Dessutom bar jag hela tiden på ett litet paket cigaretter i fickan. Jag lät det aldrig gå så långt att jag var sugen men inte hade något att röka. På så sätt var rökfriheten ett frivilligt val för mig. Sakta men säkert under ett års tid föll även den elektroniska varianten bort. Nu har jag 13 rökfria år bakom mig,

[Jukka7]

@Sndra

Kanske var den där boken viktigare än Champix, och att förstå hur beroendet fungerar, och flera av exemplen kändes helt klockrena.

Många har berömt den här boken och lyckats sluta. I dagens läge räcker det nästan med att man skaffar boken och läser den för att bevisa att man verkligen menar allvar. Det kan också vara en anledning till varför det fungerar; det är bara de som är riktigt motiverade som provar metoden

[Gapsa]

Du är ute i ett viktigt ärende, Tunturisusi! Själv har jag över 20 år av olika grader av nikotinanvändning bakom mig. Det började med rökning och de senaste 10 åren har det gått en dosa snus om dagen. På det här forumet är många trådar sådana att jag läser dem som en lärling. Ämnet i den här tråden är mitt kärnkompetensområde. Faktum är att de senaste åren har det varit en dosa Odens om dagen. Flera försök att sluta, återfall, att blunda för sanningen och så vidare. Ofta har jag hållit ut i en vecka eller två och sedan har användandet fortsatt igen. De första tre dagarna är värst. Därefter, vid en vecka, två veckor och en månad, kommer ett märkligt “rationaliserande”, jag letar efter anledningar till varför det inte är lönt att sluta än. Jag har nu varit utan nikotin i ca 3,5 månader och jag kan stolt säga att jag har slutat. Jag oroar mig inte längre för framtida resor där jag inte kan röka eller snusa. Jag lyckades få med mig min systerson också och även han har en bra känsla över att ha slutat. Här är några tips: 1. Börja lyssna på boken “Äntligen icke-rökare!”. Du kommer att märka att det handlar om ett nikotinberoende som man inte bör försöka sluta med genom att använda nikotinersättningsprodukter. Intaget av nikotin till kroppen måste bara upphöra. 2. Fatta beslutet att sluta. 3. Börja njuta av de positiva effekterna redan första dagen och var stolt över dig själv. 4. Sök kamratstöd från andra som har slutat och berätta för oss här hur det har gått för dig. 5. Detta är viktigt; kom ihåg att även “icke-rökare” har dåliga dagar. Dåliga dagar beror inte på att man slutat röka! Kämpa på!!

[tripsykero]

Grattis och en high-five till trådskaparen @Tunturisusi för att du har börjat jobba på att sluta!

Jag rökte själv ungefär mellan 15 och 30 års ålder. Jag slutade för ca sju år sedan. Beroendet är borta nu.

Jag var verkligen rejält fast. Jag rökte ett paket om dagen och lät rökningen styra hela min dagsrytm. Efter att ha vaknat på morgonen, när jag gick hemifrån, när jag kom till plugget eller jobbet, på alla raster, efter lunchen… Jag var tvungen att röka vid början och slutet av alla dagens och kvällens bestyr, det kändes skönt och nödvändigt. Om jag missade en cigarett kändes det som att något i livet var fel. Felet i världen rättades till i och med nästa cigarett.

Jag försökte sluta några gånger längs vägen. Ibland kunde jag till exempel vara rökfri en hel dag på grund av sjukdom, och efter det segade och kämpade jag mig igenom en dag eller två till. Utan en genuin vilja att sluta blev det dock aldrig något av det.

För min del kom en väldigt betydelsefull vändpunkt genom en specifik målbild. En gång när jag rökte kvällscigaretten såg jag två möjliga framtider framför mig. I den ena levde jag mitt liv precis som hittills: jag umgicks med människor som var viktiga för mig, jobbade, ägnade mig åt hobbys och så vidare, samtidigt som jag rökte. I den andra framtiden gjorde jag exakt samma saker, men utan rökningen. Jag funderade på hur min kropp och mitt liv skulle se ut i de båda framtidsscenarierna om, låt säga, 40 år.

På det sättet fick jag en genuin vilja att sluta, och efter det kändes det som att själva slutandet bara var en tidsfråga. Jag tuggade nikotintuggummi i ett halvår, i början så mycket att jag inte skulle ha kunnat röka en enda cigarett. Vid något lag började det irritera mig så mycket att betala för enbart nikotinet (alltså själva beroendet i sig), att jag slutade med ersättningsprodukterna tvärt. Det kändes förjävligt i en vecka, men efter det började friheten.

Jag rekommenderar att man delar upp slutandet i två delar. För mig underlättade det avsevärt att jag till en början bara behövde bryta själva rökvanan och inandningen av rök. Samtidigt kan man ta sig ur mönstret att styra livets rytm med rökritualerna.
Den andra fasen är sedan att sluta med nikotinet, när själva rökvanan är ett avslutat kapitel. Avvänjningen känns riktigt jobbig, men efter en vecka eller två mår man bättre än på flera år.

Styrka på resan! Du kommer att lyckas om du vill!

[SentinVenyttaja1]

Skulle något annat område vara mer passande för det här än aktieinvestering…

[Janne]

Min fru och jag rökte i nästan 20 år. Efter att ha läst boken ”Äntligen icke-rökare” (Stumppaa tähän) slutade vi båda tvärt utan större svårigheter, och nu har vi varit rökfria i 15 år. Någon sorts självhypnos, men det funkade i alla fall jättebra för oss. Inga substitut behövdes. Ett par bekanta har slutat på samma sätt.

[Joukkis]

Tjena och kämpa på

Min lillebror slutade en gång i tiden, det gav mig jävlar anamma att även jag klarar av det.

Innan du försöker sluta, observera dina känslor när du röker:
-hur det smakar (oftast ger morgonens första en bra känsla, de andra smakar mer eller mindre illa)
-stör det livet, t.ex. koncentrationen när man funderar på om man snart får gå och röka
-måste man se till att det alltid finns tobak i reserv
-luktar kläderna

Sedan funderar man på vad man ska göra istället. Själv började jag gå på promenader i skogen.

Jag ser det åtminstone som negativt om du ersätter rökningen med t.ex. någon krävande hobby som kräver självdisciplin.

För mig har inte ersättningsprodukter hjälpt. Nikotintuggummi är enligt mig så äckligt att jag inte kunde använda det ens av den anledningen.

Pengar är också en bra motivation.

[carlos89]

Min egen känsla är att det här med att sluta och hur lätt det är beror ganska mycket på personen. Man kan inte rakt av säga att jag gjorde så här, så det fungerar för andra också. Samma gäller kanske även andra beroendeframkallande medel. Själv rökte jag säkert i över 15 år, men aldrig mer än ett paket om dagen. Under de sista mer aktiva rökåren blev det bara några stycken om dagen. Nuförtiden röker jag väldigt sällan och det är inga problem att sluta igen.

Jag har alltså slutat röka säkert tiotals gånger och varje gång blir det bara lättare att sluta. Man ska alltså inte deppa ihop om man av någon anledning trillar dit igen, utan i så fall är det bara att försöka på nytt. För mig fungerade ett vad med en kompis om att vara rökfri i ett år som en bra skjuts i början. Beloppet bör vara tillräckligt stort så att det faktiskt svider att betala. För min del var det nog 500 € på den tiden. När man har varit rökfri i ett år så vet man att det går att sluta.

Nuförtiden kan det hända att jag börjar röka då och då under sommaren i samband med hobbys, men när jag väl köper ett paket att ha i fickan så börjar det lätt spåra ur så sakteliga. När det börjar gå åt cigaretter även på jobbet så vaknar jag alltid till och slutar igen. Det är bara något som lockar ibland, även om det inte finns någon logik i det. Att dra ner rök i lungorna. Men som tur är för mig är det ganska lätt att sluta nuförtiden. Jag rekommenderar ändå inte sådant här rökande då och då. Det fungerar säkert inte för särskilt många

Det är bara att kämpa på med att sluta!

[Gadus]

När jag var yngre snusade jag under en ganska lång tid. Det är ju nikotin i det också och det är säkert beroendeframkallande, även om jag inte har en aning om ifall det kan jämföras med ett rökberoende. Jag fick harva på ett tag, men jag fattade ett “beslutsbaserat beslut” (för att använda politiska termer) och det var det.

Det påminner mig lite om ett mångårigt projekt att gå ner i vikt till en vettigare nivå. Jag har aldrig haft särskilt mycket övervikt, men jag försökte till och från i flera år med klena resultat. Jag pratade en gång om det med min svärfar, som alltid har varit en sådan där som är smal som en sticka. Han kläckte ur sig att det inte gör något om man är lite hungrig ibland. Det gör bara gott och till slut löser sig saker liksom av sig självt.

Det här fick mig verkligen att tänka på när jag slutade snusa. Det mentala pannbenet var helt enkelt borta under alla de åren, men när den där berömda aha-upplevelsen väl dök upp från någonstans så var det ju hur enkelt som helst.

[kaarlo_k]

Jag började röka så sent som vid 25 års ålder på min dåvarande studieplats – alla rökte, så jag kände mig tvungen att hänga på på grund av det sociala trycket.

Därifrån tog det fart, 15 år och ett paket om dagen, två paket vid berusning. I trettioårsåldern genomgick jag en omfattande tandrenovering och i samband med det sa tandläkaren att det på grund av implantaten var hög tid att sluta. Jag rökte sedan på som vanligt i tio år till, och som 40-åring när en rutinkontroll av implantaten gjordes, berättade läkaren att tänderna fortfarande var i skick, men att rökningen sakta började påverka, bland annat tandköttet. Detta räckte som stopp för mig.

Jag kämpade sedan i ungefär ett år med olika nikotinersättningsmedel – tuggummi, tabletter och spray. Och jag åt godis. Jag gick nog upp några kilo i vikt.

Sakta minskade användningen av ersättningsmedel och upphörde till slut helt, jag minns inte längre hur. Jag undvek inte situationer där andra rökte, till exempel på en uteservering där resten av sällskapet bolmade runt omkring mig, utan jag höll fast vid min linje. Man måste ju fortsätta leva ett normalt liv och delta i situationer där andra gör på sitt sätt, medan jag själv gör mina egna val.

Men för närvarande har det gått 8 år sedan den sista cigaretten. I början lade jag undan pengarna rent konkret och reste för de pengarna till Karibien, USA och Thailand. Det motiverade i början. Jag vågar fortfarande inte röka en enda cigarett – även om jag nuförtiden inte ens är sugen längre. Men jag vet att om jag röker en – så köper jag ett helt paket härnäst. Jag känner till min egen brist på ryggrad och därför har jag en absolut nolltolerans.

Heja alla som kämpar med detta. Att lukt- och smaksinnet förbättras är fantastiska saker, och framför allt att man inte längre behöver planera livet efter var och när man kan röka nästa cigarett!

[Tikii]

Och tobakspengarna ska sedan in på aktiemarknaden… Själv lyckades jag för ungefär två år sedan övertala en närstående att spara tobakspengarna på aktiemarknaden, när hen funderade på att sluta röka.

Hen förstod inte ett skvatt om aktie-/fondsparande och var inte intresserad. Tydligen hade hen sparat det hen lyckats spara under sitt liv på ett sparkonto, för hen hade inte vågat spara någon annanstans. Jag sa att jag kan hjälpa till eller till och med ”förvalta” din portfölj. Vi gjorde en enkel investeringsplan för hen. Som plan sa jag att du sätter in 200 € i månaden i portföljen de kommande 25–30 åren, så sköter jag din portfölj och garanterar att du kommer att ha betydligt mer pengar där än om du röker upp de pengarna de kommande 25–30 åren. Jag sa att du inte ska röra pengarna förrän vid 25-årsstrecket, och att det här sparandet inte kommer att märkas eftersom det inte har märkts under 20 år när pengarna gått upp i rök varje månad.. Jag visade lite ränta-på-ränta-kalkylatorn och öppnade mina egna portföljer för att belysa vad man kan uppnå med långsiktigt sparande, och så blev det en rökare mindre och en aktie-/fondsparare till.

Vid jultid tittade vi på hens portfölj tillsammans (hen hade inte tittat en enda gång i portföljen sedan starten), och minen var verkligen värd att se när hen kanske först då konkret insåg vilka två bra beslut hen hade fattat. Och därpå gick jag själv ut med ett glas för en cigarr, medan hen stannade kvar och förundrades över sin portfölj.. Visst, jag röker inte heller cigarr mer än några gånger om året om det blir några glas av något gott. Själva rökningen slutade jag med när man fortfarande fick ett paket Marlboro för 18,90 mark..

[Keijo]

Inga böcker eller funderingar, sluta bara och fortsätt aldrig mer. Så slutade det för mig, och så slutar det för dig också, om du bara vill.

[Joe_Cool]

Jag slutade en gång i tiden tvärt efter morgoncigaretten, delvis för att jag ville stötta min fru som också slutade efter att hon blivit gravid. Jag piskade upp ett rejält hat mot tobaken i mitt inre, och jag kan ha varit lite påfrestande för andra när jag predikade, men sedan dess har jag inte tagit ett enda bloss. Jag drack inte heller öl på nästan ett år efteråt. Allt som allt rökte jag i ungefär 15 år, och nu börjar det bli 20 år sedan jag slutade.
Jag drömmer inte längre om att jag går och köper ett paket, de drömmarna fortsatte visserligen i åratal, men fortfarande om någon röker så doftar röken från själva tobaken nostalgiskt gott.
Kämpa på med att sluta, i slutändan handlar det om vem som bestämmer, du eller ditt sug.

[SijoitusSossu]

Jag själv rökte mycket i åldrarna 18–24 och bestämde mig för att sluta när jag fick barn, och så blev det. Jag rökte dock fortfarande när jag var ute på krogen i några år efter det. Jag bestämde mig för att rökningen skulle upphöra när jag besökte Moskva, och där tog det slut. En ganska alkoholvänlig och väldigt rökpositiv kultur, så jag bestämde mig för att lämna det där. Så för min del räckte det med ett beslut.

Man kan också prova att röka lättare cigaretter ett tag, så kallad bergsluft, så märker man att det inte finns någon logik i att röka.

Det ger också dopamin, och därför vore det bra att hitta på något annat i stället, som till exempel motion eller någon ersättningsaktivitet. Man måste förstå att det största hindret är tanken på att röka; man behöver bli av med det faktum att det har blivit en vana i olika situationer.

Det kan hjälpa att inse att det är extremt farligt och helt vettlöst att andas in giftig rök i lungorna och potentiellt förstöra sitt liv i förtid genom olika sjukdomar. Man ska inte försvara det med att sjukdomar kommer ändå och att livet är kort osv. Det finns ingen logik i att röka, och det hjälper varken med koncentration eller rastlöshet utom för personer med psykisk ohälsa eller sådana som själva orsakar sina koncentrationsproblem genom rökningen. Det finns så mycket bättre saker att göra i livet, som att andas frisk luft och känna olika smaker, som kommer mer till sin rätt utan tobak.

Kämpa på alla ni som försöker sluta! Ni kommer definitivt att lyckas om motivationen är tillräcklig!

[Martingale]

Mitt eget förslag för att sluta är att man allra först verkligen förstår vad rökning och de dåliga levnadsvanor som generellt hör till den orsakar i kroppen. När man når medelåldern märker man hur döden börjar skörda sina offer i bekantskapskretsen. Många hinner inte njuta av sina pensionsdagar, och detta är oftast ingen slump utan helt och hållet en konsekvens av de levnadsvanor man haft under de föregående årtiondena. Detta kan undvikas genom att korrigera sina levnadsvanor. Oavsett ålder och bakgrund. Risken för cancer börjar sjunka snabbt, och förkalkning samt plackbildning i blodkärlen kan stoppas omedelbart. Det är möjligt att förbättra situationen från hur den är nu. Med mycket stor sannolikhet kan man därefter njuta av sina pensionsdagar och leva ett aktivt, funktionellt och friskt liv ända fram till ålderdomen.

Mitt nästa förslag är motsatsen till vad läkare säger. Börja med e-cigaretter direkt. Skaffa bra utrustning och en billig reservmaskin. Flera smaker och möjlighet att justera nikotinmängden. Inte en enda cigarett till. Du gör dig först av med röken som bygger på förbränning och dess många skadliga ämnen; detta är prioritet ett. Inom bara en vecka märker du att slemmet lossnar från luftvägarna, huden föryngras, snoppen (!) vaknar till liv, munslemhinnor och tandkött börjar läka, andningen blir lätt och ledig, sinnet blir piggt och inte längre deprimerat dimmigt. Du har gått omkring som med tunga kläder på dig och nu blivit fri från dem.

Härnäst börjar du dock bli sugen på en cigarett, eftersom luftvägarna har rensats och den gamla rökaren har blivit – så galet det än låter – beroende av sitt igentäppta och kladdiga tillstånd. Endast en tänd cigarett kan sota ner och bränna luftvägarna på ett sätt som återställer det gamla rökiga tillstånd som blivit det normala och stundens känsla. Du kämpar mot den där enda cigaretten som skulle återställa det tillståndet. Det tillståndet ska under inga omständigheter återställas.

Vid rökavvänjning fungerar enligt min mening inte den “uppgivelsens filosofi” som tillämpas vid alkoholism, utan det är framför allt en kamp och fienden är en enda cigarett. Du ökar alltså nikotinmängden i ångan utan betänkligheter tills den kickar tillräckligt för att du ska kunna hoppa över den där enda cigaretten (hos läkare är detta: ersätt, minska, sluta, men aldrig öka). Nästa dag kan du sänka nikotinet till en låg nivå igen, men vad som helst i det ögonblicket när du är nära att falla för den där enda.

E-cigaretter har nämligen den fördelen att många till slut tröttnar på att hålla på med vätskorna och hobbyn bara dör ut, och vid det laget har du inte rökt vanlig tobak på länge.

Om det dock skulle bli så att du istället blir beroende av e-cigaretter, är du mycket friskare än tidigare men likväl beroende, och då är det dags att påbörja nikotinersättningsbehandlingar enligt läkarnas anvisningar. Att bli av med e-cigaretterna är mycket lättare än att sluta med vanlig tobak. Ofta sker det faktiskt helt av sig självt. Detta kan främjas genom att man sänker nikotinmängderna tills själva vejpandet börjar kännas meningslöst och upphör den vägen. Då har du tröttnat på vanan och blivit av med nikotinet.

Jag rekommenderar detta om du har flera försök att sluta bakom dig utan resultat.

[Joukkis]

Det slog mig att jag förresten använde det här tankesättet när jag blev röksugen. Om du börjar känna sug efter en cigarett, tänk att jag röker i morgon om jag fortfarande är sugen. Och i morgon tänker du likadant igen, att jag röker i morgon om jag fortfarande är sugen. Det hjälpte på något sätt när man visste att man inte behöver lida av suget i evigheter om man inte vill, utan jag orkar med den här dagen och kan se efter i morgon hur det känns.