Nu har projektet startats. Visst, det har snart bara gått några dagar utan cigaretter.. Första dagen var lätt, den andra lite svårare. Hoppas att måendet inte blir sämre… Känner mig mer ångestfylld+rastlös men annars är det uthärdligt. Jag väntar mest på att natten ska komma så att man får sova och koppla bort hjärnan. Kanske tar jag en kvällspromenad i naturen.
Jag är inte så sugen på att röka i sig, men kroppen saknar nog nikotinet. Jag har inte skaffat några substitut utan försöker bara sluta tvärt.
Över tio år rökfri.
Det gick åt lite nikotintuggummi i början.
Livet förändrades så pass mycket vid den tidpunkten att det var “enkelt” att sluta röka, när många gamla rutiner försvann.
Det gick åt 2–3 paket om dagen och av den “starkare” sorten, det vill säga röd Nortti.
Allt utgick från min egen vilja, och en stor förändring i livsrytmen hjälpte till. Jag bröt sockerberoendet innan rökstoppet, så det blev inte den där klassiska godispåsen eller chokladkakan som ersatte cigaretterna.
I fredags kväll slängde jag rulltobaksprylarna i papperskorgen. Har rökt i drygt 20 år, främst rullat egna cigaretter, ungefär 20–30 stycken om dagen. Jag har rökt i väl över hälften av mitt liv, med några pauser på allt från ett par veckor till ett par månader. Nu på sistone började det kännas som att det nog fick räcka med rökandet…
Jag försöker klara mig utan nikotin och faktiska ersättningsprodukter. Boken ”Äntligen icke-rökare!” (Stumppaa tähän) har jag läst ett par gånger för några år sedan. Dessutom har jag en ask Mynthon i bilen ifall en total tomhetskänsla slår till.
Helgen gick ganska lätt eftersom det fanns mycket att göra på dagen, men kvällen var svårare och jag kände mig väldigt rastlös och ”tom”. Nu är jag rädd för hur det ska gå på jobbet. Ett rörligt jobb, mycket bilkörning och i bilen har det rykt en cigarett nästan varje kvart. Det är omöjligt att hitta på något i stället för det, eftersom jag inte vill bli beroende av ersättningsprodukter.
Mina motivatorer för att sluta är min egen och mina närståendes hälsa, pengarna man sparar osv., de här ”klassiska”. Målet är att sätta in de pengar som sparas varje månad direkt i investeringar. Det största irritationsmomentet när jag rökte var dock bristen på fullständig självständighet. Det är ganska irriterande att behöva anpassa livets rytm och olika situationer så att man kommer åt att röka med jämna mellanrum.
Viljan att kämpa mot tobaken finns där, åtminstone just nu. På något sätt har jag också en stark känsla av att om jag klarar några veckor, kommer jag aldrig att röka mer. Och varje gång det blir riktigt jobbigt säger jag till mig själv: ”Vi struntar i att röka åtminstone i dag, så får vi se igen i morgon.” Vi tar alltså en dag i taget, och på så sätt borde det inte bli fler rökdagar.
Tre paket om dagen låter inte bara mycket, utan det är det också. Men bra om rökstoppet har hållit.
Med ett paketpris på 10 € blir tre paket om dagen väl över 10k € om året.
Jag själv slutade röka för drygt 30 år sedan, den enda motivationen var ett hälsosammare liv.
Jag gav ett nyårslöfte, men startdatumet för rökfriheten var inte den 1.1., utan jag satte startdatumet till den 1.3. Jag gick ut med det offentligt även på arbetsplatsen; många sade “får se nu”, och dessa andras nedvärderande och tvivlande uttalanden gav mig mer styrka att sluta med lasten..
Visst var det lite kämpigt i början, men när det började komma positiva effekter i och med att jag slutade, visste jag att jag var på rätt väg.
Nikotinet sköljs ur ganska snart och även signalerna i hjärnan återställs snabbt till att fungera utan nikotin. Själv tror jag att det svåraste med att sluta är att ändra vanor och identitet. Identifiera situationerna som rökningen var kopplad till och undvik dem efter bästa förmåga. Och tänk inte att du bara har ett uppehåll, utan bygg upp din nya identitet genom att tänka att jag är en rökfri Tunturisusi. ”Det händer egentligen inget märkvärdigt här, rökning hör bara inte till mitt nuvarande liv”.
Sådan här femöres kökspsykologi i dag. Det löser sig, så länge du håller dig på stigen och blickar långt framåt.
Idag 8 dagar utan nikotin och bloss. Dag nr 2 och den här dagen har varit de värsta.. Har åtminstone inte fallit dit än. Inga ersättningsmedel används. Det är jobbigt emellanåt… Och det där solskenet och det allt varmare vädret underlättar inte precis plågan.. Å andra sidan bra att se att man klarar av det här om man bara vill tillräckligt mycket.
Grattis, du har gjort ett fantastiskt jobb med att sluta! Börja bara inte om nu för att du har märkt att det går att sluta om man vill. Som i att “tänk om man skulle röka fram till sommaren ändå, eftersom det ju går att sluta om jag vill”. Mitt eget slutande blev uppskjutet med flera månader efter att jag gått i den fällan en gång.
De första 2 veckorna är de värsta att kämpa emot rent allmänt hört, och till stor del är det ju bara en dålig vana som är svår att bli av med.
Jag hann röka i ca 25 år och sen hittades 1 extra “prick” i vänstra och 2 i högra lungan på lungröntgen. Läkaren ringde några timmar efter bilderna och sa att läget är det här, och jag fick en helt jävla fruktansvärd dödsångest. Jag föll ihop på golvet; jag hade aldrig förut vetat hur en dödsdom känns. Pulsen stiger och en våg av hetta sköljer genom kroppen, i det ögonblicket varken hör eller ser man nåt. En chockreaktion kom och den var ganska kraftig, och när samtalet väl landat kom tårarna och alla möjliga tankar började snurra, bl.a. hela livet i snabbspolning men ändå i slow motion och framför allt hur barnen ska klara sig om det blir dags att lämna nu och vad man borde göra innan dess. Jag hade precis en tung skilsmässa bakom mig också, det kändes helt jävla jobbigt då annars också och jag hade ingen aning om vad man borde göra och var dessutom helt ensam i situationen (man borde aldrig lämna en människa ensam i den situationen). Så här tänkte jag i mitt sinne då eftersom det fanns de i min närhet som dött i lungcancer, och tidpunkten var dessutom precis före jul den 23.12, och man kunde säkert inte få någon information från specialsjukvården på grund av helgerna.
Nåväl, neurologen gjorde ju fel som tolkade bilderna och ringde upp; det hade inte varit dennes uppgift att tolka dem och dessutom skulle resultaten från bilderna ha kommit först någon gång i slutet av januari, alltså drygt en månad efter bilderna. Lungbilder tolkas av en patolog (och någon annan, jag minns inte vem) som berättar vad bilderna visar.
Nåväl, saken blev ju inte så allvarlig som tur var. Lungorna röntgades ganska tätt då (var det efter 2v, 1mån, 3mån, 6mån och sen ännu efter 12mån och det kan ha varit någon kontroll till). Vid 3mån eller 6mån konstaterades det vad jag minns att det är godartade tumörer och de förändras inte, så de får vara kvar där. (Jag vet inte om det är för personligt, men moderatorerna kan ta bort det om det känns så)
Där slutade min rökning som jag ändå hade haft i tankarna att sluta med. Jag hade redan testat snus och konstaterat att varför röka när man kommer lättare undan med sin nikotindos med snus och slipper lukten. I början kom rökningen i drömmarna och på morgonen fick jag svår ångest över varför man var tvungen att gå och röka när man varit rökfri så och så länge, tills man inser att det bara var en dröm. Det hände ibland och alltid samma ångest över varför man var tvungen igen.
Nåväl, men till själva saken så underlättar snus att komma ifrån tobaken, många i bekantskapskretsen har slutat röka med hjälp av snus. Det är ingen bra vana och kroppen skulle inte behöva den nikotindosen, men själv har jag inte ens försökt sluta snusa, vilket jag använder dagligen men med måtta – en dosa räcker i många dagar.
Skillnaderna efter att man slutat röka börjar man märka efter ett par veckor och framåt: smaksinnet, luktsinnet, sömnen, hostan, morgonpiggheten blir otroligt mycket bättre och det är lättare att gå upp på morgonen, för att nämna några saker. Men det lönar sig alltid att sluta röka oavsett vad.
Kämpa på ni som slutar
Första återfallet idag🙂
Men det är väl inget annat att göra än att ta sig själv i kragen igen..
Det gick ungefär två månader utan några ersättningsprodukter och inte ett enda bloss.
Även om man känner en viss besvikelse över sig själv nu, så vet man i alla fall att man kan vara utan om man bara vill det tillräckligt mycket.
Å andra sidan är det ingen idé att deppa ihop över det, varje dag utan rökning är ett plus.
Vi fortsätter kämpa eller börjar om. Kämpa på även ni andra som har slutat, som överväger det eller som har fått ett återfall..
Som tur är handlar det inte om att du behöver börja om från början! Du har redan en lång svit av fina framgångar i ryggen, fortsätt bara framåt därifrån. Om några månader börjar risken för ett ”återfall” redan hamna bakom dig.
Även den bästa orienteraren kliver ibland av stigen. Men när målet är tydligt, så kommer man nog fram. Man stannar inte kvar för att älta det, utan blicken är redan riktad framåt.
Kom bara ihåg att du är en rökfri person och att cigaretter inte hör till din identitet.
Som någon som har varit med om många livsstilsförändringar säger jag bara; vad fint att du är öppen och ärlig.
De som är ärliga mot sig själva och kan se sig själva i spegeln tenderar att lyckas bäst. Det är ytterst sällsynt med livsstilsförändringar helt utan bakslag. Om man tar sig igenom ett bakslag blir man starkare, och om det kommer ett nytt om ett halvår så vet man att man klarar av det också.
Det verkar finnas självkritik… visa också dig själv lite nåd.
Heja dig och alla andra som är med i samma “projekt”!
Det här är självbedrägeri. Alla rökare säger samma sak.
Det stämmer att det aldrig är förgäves att sluta. Fördelen är den rökfria tiden och oftast räcker det med lite mindre mängder än tidigare under en lång tid efteråt.
Jag håller inte med. Själv erkände jag misslyckandet och försöker gå vidare därifrån..
Jag tänker inte piska mig själv för misslyckandet och jag är inte redovisningsskyldig för det. Det är ett helt lagligt ämne, så det är onödigt att ha alltför dåligt samvete för det.
Jag kan i alla fall vara stolt över att jag slutade tvärt och har varit utan i 2 månader, och avsikten är att fortsätta.
Att jag berättar öppet om det här är tänkt att väcka diskussion samt tankar om fördelarna med att sluta.
Ju oftare du försöker, desto lättare blir det att sluta, även om man skulle trilla dit igen.
Själv har jag rökt/snusat i över 30 år, och min bästa framgång var för ett par år sedan då jag var utan i 6 månader.
Även i år lyckades jag vara utan under januari, och i morgon är det dags för ett nytt försök.
Nu har jag samlat motivation igen, och förhoppningsvis lyckas det i över ett halvår den här gången
Sedan årsskiftet har jag själv också bara varit en rekreationsanvändare, och det är inget fel med det och jag tillåter mig själv det. Hittills har det inte varit några större utmaningar ens i vardagen när det gäller det. Cigaretter är ju ett njutningsmedel precis som alkohol, rött kött, kryddor, socker, fetter och karcinogener från grillning. De påverkar inte hälsan positivt, men det är fantastiska produkter allihop.
Om det förr gick åt ett paket om dagen och nu kanske ett paket en kväll i månaden, så är det nog mer betydelsefullt att man valt att avstå från de ca 30 paketen.
Jag skulle säkert röka än i dag om det inte vore så dyrt. Den andra betydande orsaken är förstås hälsan, men dum som man är så kommer följdverkningarna först om 20–40 år, så det är ingen vits att oroa sig för dem än. Trots att man har pratat om dem ända sedan jag var barn, åtminstone för mig. Man måste säga att det var tur att kostnadsnivån drev en till att ”sluta”.
Som @Tunturisusi nämnde är det mycket viktigt att vara medveten om att det är möjligt att sluta. Jag förespråkar också starkt att det främst hänger på en själv och ens mentala styrka.
En rökare hittar lätt skäl och argument för varför man just nu skulle kunna ta sig ett bloss, och det är i det läget man måste ta den matchen i huvudet.
Själv rökte jag i drygt 30 år. Som ung kille slutade jag tvärt, den glädjen varade i ett par månader och efter att ha tappat nerverna totalt köpte jag ett litet paket som jag rökte de följande 20 åren. Jag fick nog corona, vid den tiden blev dock lungorna så dåliga att jag helt enkelt inte kunde röka. Jag rotade fram en e-cigarett ur skåpet som jag har puffat på sedan dess. Början var verkligen svår men hostan som hade varat i säkert 15 år lättade redan första dagen och upphörde den andra, det motiverade mig väl eftersom jag inte ville ha tillbaka den. Jag är helt nöjd med den nuvarande situationen med min e-cigarett. Det tog säkert ett par år innan tankarna på cigaretter verkligen började försvinna.
Nu finns det effektiva receptbelagda läkemedlet vareniklin för att stödja rökavvänjning återigen på marknaden: om det inte finns allvarliga depressions-/ångestproblem i historien, är det ett bra läkemedel under läkarövervakning. Som ett alternativ fungerar bupropion (Zyban eller off-label Voxra) också bra.
Jag åt Bupropion i månader ibland men det hade ingen som helst effekt på någonting. Det här är bara en anekdot men den äldre läkaren som skrev ut receptet skrattade när jag berättade att jag hade läst på nätet att jag kunde sluta röka med hjälp av det. Hoppas någon får hjälp av det för något besvär.
.
