Tokmanni - Möjligheternas varuhus?

Mika Rautiainen kan verkligen med stenansikte skylla Tokmannis tröga och dystra utveckling på externa faktorer, såsom kundernas sparsamhet och vädret.

Även på forumet har det lyfts fram ganska många brister som inte har något att göra med fattiga kunder eller solsken. Bland annat:

-Sjabbiga butikslokaler (var det förresten affärsfastigheten i Torneå, där regnvatten läckte in, som var den lokala Tokmanni?)
-Personal som i regel är oförmögen till kundservice
-Misslyckad omnikanal-köpupplevelse
-Lågprisbutik utan låga priser..?

Någon form av självkritik vore hälsosamt ledarskap om utvecklingen inte är tillfredsställande.

19 gillningar

Handelssektorn är för min del exceptionell på så sätt att min personliga syn på dess framtid och framgångsfaktorer är något helt annat än vad många investerares förväntningar fokuserar på eller vad som diskuteras i dessa forum.

Jag anser att ett paradigmskifte är mycket sannolikt. Inom handeln finns stora frågor som aktörerna i praktiken ofta inte tar ställning till – men det rör sig ändå om utvecklingsförlopp med hög sannolikhet att förverkligas, och som till och med är nödvändiga.

  1. Överkonsumtion är kanske det svåraste ämnet för handeln. I nästan alla kategorier är den globala produktionen större än någonsin. När det gäller kläder produceras till exempel 100 miljarder plagg till 8 miljarder människor. Tror vi verkligen på allvar att volymerna i olika produktgrupper kommer att öka ytterligare från detta? Att vi till exempel i Finland, i stället för att köpa nuvarande 38 plagg per år, någon gång skulle köpa 45 plagg per person? Utsikterna för lågprismode ser enligt mig inte bra ut.

  2. Handelns tysta strukturomvandling, som den traditionella handeln för närvarande inte monetariserar, utan snarare tappar greppet om sina kunder på grund av. Handeln står inför en strategisk utmaning: hur man ska delta i handelns stora strukturella och snabbast växande trender, till exempel att delta i förlängningen av produkters livscykel (värdekedjor för handel med begagnade produkter och växande peer-to-peer-handel, uthyrning, reparation). Handelns nuvarande ERP-system, lagerautomationer eller andra processer stöder inte deltagande i något av detta. Om handeln inte är med här kommer någon annan att ta den mest växande delen av affärerna. Nu sker detta i allt snabbare takt när de så kallade ersättningsgraderna för second hand ökar (det vill säga andelen second hand-köp som helt ersätter köp av nytt).

  3. Trenden mot marknadsplatser fortsätter och det syns inget slut på den. Varje aktör söker den mest direkta vägen till slutkonsumenten, och att eliminera mellanhänder är ett tydligt mål inom affärsverksamhet överallt. Till exempel har marknadsplatser som kringgår importörer och butikernas kostnadsstrukturer (t.ex. snabbväxande Shein och Temu) en konkurrensfördel även lagstiftningsmässigt, då de är fripassagerare när det gäller många ansvarsområden. Denna utvecklingstrend stöds också av teknologin, men å andra sidan kommer den att dämpas av en skärpt reglering av den globala prylhandeln.

  4. Reglering inom EU-området. Kommissionen främjar det digitala produktpasset målmedvetet. När det med tiden blir mainstream kommer den hårdaste stöten att drabba de lägsta priskategorierna och allt slags skräp. Tokmanni har i genomsnitt en bruttomarginal på cirka 35 %, där många kategorier inom sällanköpsvaror bidrar med betydligt högre siffror, till exempel kläder ligger lätt på 60–70 %. Det digitala produktpasset kommer alltså att påverka just de produktgrupper inom sällanköpshandeln som har de högsta bruttomarginalerna, såsom textilier och många bruksföremål, där även andelen private label-produkter är hög.

  5. Sovande kapital och cirkulär ekonomi i olika delar av värdekedjan. Folk har mer saker i sina skåp än någonsin tidigare. I takt med att den cirkulära ekonomin blir mainstream kan konsumenternas varubalansräkning komma i rörelse och sekundärmarknaderna växa. Det förutspås att i takt med att exempelvis generation Z:s köpkraft ökar, kommer marknaden för begagnade varor att mångdubblas fram till 2030. Second hand-marknadsplatser och -aktörer har också en växande mängd data och ett nästan färdigt maskineri, vilket möjliggör en unik positionering över tid om branschens aktörer vill expandera till handel med nya varor genom en så kallad hybridkonsumtionsmodell.

Det är inte säkert att alla dessa utvecklingsförlopp förverkligas, men det finns en betydande sannolikhet för att alla kommer att ske i någon form.

Ps. Här är Finsk Handels (Kaupan liitto) färska statistik över lågprishandelns tillväxt (i grafen för lågprishandel ingår 33 aktörer i branschen). Själv tror jag inte att lågprishandelns utveckling kommer att fortsätta linjärt härifrån in i framtiden.

IMG_6766

53 gillningar

Analytikerns kommentarer gällande Tokmannis Q2-resultat. :point_down:

15 gillningar

Men är inte det helt legitima skäl. Jag orkar inte själv engagera mig så mycket i den eviga förklaringen om “skitväder”, även om det kan finnas fog för den, men kundernas sparsamhet och den svaga försäljningen av sällanköpsvaror är väl något som rapporterats av många aktörer.

Vad är det som gör handelsplatserna särskilt sunkiga? Trivseln i butikerna inom lågprishandeln är förstås inte den bästa hos någon kedja, men butikslägena är i grunden helt okej. Jag minns att jag läst om vattenskador nyligen även när det gäller bl.a. Citymarket, Prisma och Citycons affärsfastigheter, så vad ska man egentligen dra för slutsatser av det?

Den där delårsrapporten väcker inga stora känslor hos mig. Marknaden verkar inte kunna bestämma sig, då kursen ena stunden var upp drygt ett par procent och nu är ner en procent.

Knappast kommer den här aktien att sticka iväg som en raket inom den närmaste framtiden, men jag tycker värderingen är helt okej sett till möjligheterna i närtid. Konkurrensläget lär knappast lätta, men de ökade kostnaderna lär väl föras vidare till konsumentpriserna på marknaden över tid.

19 gillningar

Jag förstår visserligen att det ekonomiska läget och marknadsläget är långt ifrån bra, men för lågprishandeln borde detta snarare öppna upp möjligheter när konsumenterna snålar och letar efter billigare alternativ. I Tokmannis fall är resultatet att antalet kunder och försäljningen har minskat i jämförbara tal, samtidigt som utvecklingen för till exempel Puuilo och Rusta (justerat för IT-strul) har varit den motsatta.

Dollarstores jämförbara kundantal sjönk med drygt 4 %, och i infon angavs som orsaker att sortimentet genomgått en övergångsfas och att kärnkundskretsen består av låginkomsttagare som har drabbats särskilt hårt av det ekonomiska läget, vilket har påverkat köpbeteendet. Målet som nämndes i vd-översikten om att hitta nya kundgrupper för Dollarstore och stärka erbjudandet till nuvarande kunder kommer därför väl till pass. Skalfördelarna från upphandling, inköp och distribution borde åtminstone ge draghjälp åt prissättningen.

Baserat på ledningens kommentarer i Q&A-delen kommer Tokmanni att bedriva mer aggressiva kampanjer i Finland. Med dessa hoppas man kunna få bättre fart på kunderna. Det återstår att se hur detta avspeglas i försäljnings- och lönsamhetssiffrorna. Låt oss ta ett exempel från Kesko. Kundströmmarna har visserligen ökat tack vare kampanjer, men snittköpet har minskat. Konsumenterna nappar på erbjudandena och impulsköpen minskar.

Slutligen ett utdrag relaterat till de finansiella målen för 2025, eftersom det ställdes frågor om dessa i infon. Här är de rådande förväntningarna från analytiker som följer Tokmanni, hämtade från Bloomberg (Blomma), inför dagens rapport. Jämfört med förväntningarna vid tidpunkten för CMD har konsensusförväntningarna på omsättningen inte ändrats nämnvärt (-1 %), medan vinstförväntningarna har sjunkit med -10 %.

Näyttökuva 2024-08-16 kello 13.52.21

16 gillningar

Kalle Anttila tillfrågades under förra årtusendet varför flaggskeppsbutiken i Tennari är så sjabbig trots att det går bra för företaget. Kalles svar ”kunderna tror annars inte att det är billigt” har fastnat i mitt minne och jag har tillämpat detta även i mina investeringar.

Tokmannis butiker är enligt min mening alltför snygga, min prisbild av det något röriga Puuilo är bättre — och många verkar dela min uppfattning när det talas om omsättningseuron.

I USA berättar Wal-Mart mot Target samma historia. Det räcker inte att vara billig, man måste också se ut som det.

Dollar Store-butikerna är däremot lagom sjabbiga, borde Tokmanni prova samma sak även i Finland genom att omvandla några Tokmanni-butiker som går sämre till Dollar Store?

Puuilo (och Motonet) har också en tids- och nervbesparande konkurrensfördel; utöver butiksspecifik tillgänglighetsinformation anges även hyllplatsen, medan Tokmanni bara uppger saldot.

Konjunkturen verkar verkligen gynna lågprisbutiker.

16 gillningar

Jag besökte Puuilo i Nokia för första gången den här veckan. Jag handlade visserligen tidigare i samma lokaler på gamla Hurrikaanis tid. I den Puuilo-butiken var det åtminstone snyggt. Det fanns dock knappt några kunder alls. Kan det bero på snyggheten?

Som Tammerforsbo är min egen referenspunkt för Tokmanni gamla Vapaa Valinta, som numera är en del av Tokmanni. Jag tyckte att de var riktigt snygga butiker, och jag minns butikens oerhört långa köer i Koskikeskus på 1990-talet. De blev tyvärr kvar i det Finland som fanns före EU-medlemskapet.

Om Tokmanni känns för snyggt kan man ändra känslan genom att snegla på pakethögarna bakom kassorna, som är försändelser till kunder som beställt för avhämtning. Dem letar säljarna efter med svetten lackande, utan att knappt hitta det de söker. Om inte bilden av snygghet försvinner där, så är det ett under.

Jag har förresten inte så bra koll på Tokmannis egna varumärken, men ett par gånger har jag märkt att jag köpt dem i tron att jag lagt mina pengar på mer kända varumärkesprodukter. Det tycker jag är en positiv iakttagelse.

När det gäller marknadsutvecklingen, hur stor är nätbutikens andel hos dessa konkurrenter? Hos Tokmanni är den förmodligen fortfarande försvinnande liten. Det förvånar mig inte med tanke på nätbutikens nivå. Det vore verkligen på sin plats att lägga en rejäl del av utvecklingsbudgeten på att förbättra den.

2 gillningar

Gamla fastigheter är förvisso säkert billigare att hyra/äga, men det kan föra med sig oväntade problem utöver instängdheten.

Jag tror inte att sådant här ökar butikens attraktionskraft, men kanske den där bilden av låga priser förverkligas.

Jag anser inte att det är de rätta orsakerna. Visst kan man förklara saker med dem, det är helt sant.

Som Antti J konstaterade ser jag själv också att Tokmanni i den här situationen tar marknadsandelar och visar lågprishandelns styrka. Kanske vi har olika antaganden om Tokmannis styrkor?

Med de här resultaten tror jag inte att Tokmanni kommer att vara en guldgruva framöver heller, även om jag tror att när ekonomin i Norden börjar växa igen kommer även Tokmanni att visa stadig tillväxt. Situationen kan ändras snabbt, åt ena eller andra hållet. Jag tänker titta på det här kortet lite längre.

Coronabubblan har gett många väldigt överoptimistiska förväntningar.

6 gillningar

Självklart inte. Handeln med sällanköpsvaror sjönk med 7 % i Finland i juni, men det kan ju inte påverka Tokmanni.

Det var ju inte det Antti konstaterade. Han konstaterade att situationen borde öppna möjligheter för lågprisprishandeln. Lågprisprishandel är mycket mer än bara Tokmanni, och på det området har konkurrensen hårdnat betydligt. Det råder ingen tvekan om att Tokmanni har varit en underpresterare jämfört med vissa konkurrenter.

I ett svårt ekonomiskt läge är det förstås väntat att prisets betydelse ökar. Men samtidigt som konsumenten gör val om var hen handlar, gör hen också val om vad hen överhuvudtaget köper.

Samma här. Och en ny köporder ligger inne för att plocka tillbaka aktieposten som såldes förra veckan. Kursen sjönk inte riktigt ner till köpordern än. Jag gillar dessa handelsaktier när det råder lagom med pessimism i luften.

9 gillningar

Kesko/Kamux/Noho/Tokmanni m.fl. företag inom konsumentsektorn lider av ett svagt sentiment just nu. Vi känner till orsakerna, så de behöver inte listas separat. När konsumtionen börjar ta fart och konsumenternas köpkraft förbättras, kommer även företagen i den branschen att piggna till. Troligtvis drar den positiva cykeln även med sig underpresterarna, såvida de inte har gått i konkurs innan dess..:man_shrugging::grin:

Edit, ledsen för ett väldigt förenklat inlägg, men det är nog ingen idé att börja göra någon större vetenskap av det här.

7 gillningar

Rustas onlineförsäljning rapporteras i segmentet Övrigt, som inkluderar siffrorna för Finland och Tyskland. I Finland finns 40 butiker och i Tyskland 10 st. Om man antar att försäljningen per butik för dessa ligger något under Sverige och Norge, skulle nätförsäljningens andel bara bli några få procent.

Hos Puuilo kommer ~2 % av försäljningen från nätet.

Europris nätförsäljning (~10 %) är högre än dessa, då de i tiden köpte en nätbutik fokuserad på leksaker och kompletterade sitt leksaksutbud med hjälp av den.

Hos Clas Ohlson motsvarar nätförsäljningen cirka 20 % av omsättningen. Detta lyftes av förvärvet av Spares, som säljer elektronikkomponenter på nätet; före det låg nätförsäljningen på drygt 10 %.

Normal och Dollarstore har i praktiken inte ens någon nätbutik.

Tokmannis andel har varierat omkring 1–2 %.

Det beror till stor del på konceptet vem nätbutiken fungerar för, vilket i slutändan avgörs av det omedelbara behovet av köpet (fallet Puuilo) eller storleken på genomsnittsköpet (eller snarare hur litet det är). Personligen anser jag att en högkvalitativ nätbutik är väsentlig med tanke på framtida trender och kundupplevelsen (produktens hyllplats, prisjämförelse och click and collect).

30 gillningar

Tack Arttu för den sammanfattningen. Det är verkligen på många sätt helt ofattbart små siffror. På något sätt tänkte jag att Tokmanni är i en helt egen klass i den negativa bemärkelsen.

En annan sak, DNB:s nya uppdatering för Tokmanni: 12 euro och behåll.

9 gillningar

Keskos och Clas Ohlsons försäljning i juli ser redan ganska bra ut.

6 gillningar

@Antti_Jarvenpaa du har en poäng.

På kort sikt lär Dollar Store svara på förväntningarna, då man i Sverige kopierar strategin #tokmanniivarjeby som visat sig fungera väl i Finland, och drar nytta av naturliga volymfördelar.

På medellång och lång sikt avgörs den verkliga konkurrenskraften och värdeskapandet. I min analys finns två perspektiv som Tokmanni konsekvent har förbisett under de senaste åren.

1. Average sales per Store (Genomsnittlig försäljning per butik)
Det är mycket riskabelt om detaljhandeln “går på bara en cylinder”. En 50/50-fördelning av tillväxten mellan nya och befintliga butiker ger en helt annan nivå på avkastningsförväntningarna. Obs! Genom antalet butiker får man visserligen skalfördelar i inköpen – men inom detaljhandeln får man betydligt mer betydande skalfördelar (än bara vid inköp) genom att öka volymen inom den enskilda butiken. Har ni noterat att enbart en ökning av antalet butiker även medför skalnackdelar? Några exempel:

  • Internlogistik: vilken påfyllningsprocess är effektivare? Att 100 enheter av en produkt fylls på dagligen i 1 butik eller att 100 enheter fylls på i 100 butiker? Ett hett tips för att optimera den egna retail-portföljen: räkna antalet lastpallar i butikerna så kan du ranka de olika butikernas logistiska effektivitet. Varför detta är relevant: det är inte ovanligt att 25–30 % av handelns personalkostnader går enbart till logistiska processer.
  • Betalning: hur många kunder betjänar kassan i snitt per timme? Det har betydelse, då ofta 1/3 av försäljningstimmarna genererar 2/3 av omsättningen. Med ett antal på 200 butiker är “store cannibalism” en verklig effekt även i Finland, och då finns det redan många lugna timmar även här.
  • Schemaplanering, städning, energi osv… I nästan varje process uppnår man de viktigaste skalfördelarna när man ökar volymen per enhet, inte bara antalet butiker.

Därför vore en sådan här statistik mycket relevant för Tokmanni under de kommande åren, för att man ska kunna nå de verkliga skalfördelarna (Costco Average Sales Per Warehouse).
Costco+warehouse+sales+growth+over+time

2. Digitalisering
När det gäller omnikanalitet och digitalisering inom handeln ligger de verkliga stora förändringarna fortfarande framför oss. Tokmanni har inte visat sig vara ens på marknadens genomsnittsnivå när det gäller att leda digitaliseringen. Det är en stor strategisk risk att medvetet välja att bara hänga på här. Mina tankar om denna stora elefant kanske jag delar med mig av senare om jag hinner…

19 gillningar

Alla butiker kan inte vara Ikea eller Costco. Det finns knappast tillräckligt med kunder i varje kommun för att man ska kunna trycka in hundratals lastpallar i butikslokalen för ”effektiv” logistik.

Kulturskillnader är också bra att notera. En bekant bodde en gång i tiden i USA, och kulturchocken var åtminstone för lokalbefolkningen ganska stor när hen gick och handlade. Under en promenad till affären kunde polisen fråga om allt var okej, eftersom man inte tog bilen. Att handla med några dagars mellanrum väckte också förundran hos butikspersonalen. Där är den där konstiga finnen och handlar igen, trots att det inte ens har gått många dagar sedan sist.

15 gillningar

Precis så. Tokmanni är en sorts närbutik inom lågprisbranschen, där enkel tillgänglighet är en central faktor. Ett sådant nätverkstänkande som det Anttila hade fungerar helt enkelt inte längre i modern tid. Kundflödet kan sedan utökas med fullservice-mataffärer, men även det fungerar bara på mycket begränsade marknadsområden där det finns tillräckligt kundunderlag och utrymme för konkurrens.

När det gäller effektiviteten i kassorna, så är det väl standard i de butikerna att en kassa är öppen under lugnare perioder medan eventuell övrig personal plockar upp varor eller liknande.

3 gillningar

Inderes Heikura argumenterar starkt med en riktkurs på 13 euro:

“På lång sikt är aktiens avkastningspotential betydande, förutsatt att bolaget lyckas fortsätta växa och förbättra sin relativa lönsamhet ens en aning.”

OP (Osuuspankki) justerade också ner riktkursen till 13 euro (tidigare 13,5) och konstaterar i rapportens rubrik att “utmaningarna fortsätter än, men värderingen är lockande”.

Det finns stora skillnader i utdelningsprognoserna mellan analytikerna. OP förutspår en utdelning på 76 cent för i år, och 85 cent respektive 95 cent för de två kommande åren. Inderes motsvarande förväntningar är 52 cent, 70 cent och 77 cent.

En mer måttfull utdelning kombinerat med en minskning av skuldbördan skulle verkligen låta vettigt.

20 gillningar

Ja, jag håller för en gångs skull med som medlem i “utdelningspartiet”. Finns det egentligen någon anledning att frångå utdelningspolicyn på cirka 70 % av resultatet, när EPS riskerar att hamna på samma nivåer som under de första åren på börsen? Den höga skuldsättningen gör oundvikligen investerare nervösa, oavsett hur mycket man försöker förklara bort det med IFRS16-leasingåtaganden.

Utöver de allmänna problemen inom handelssektorn ligger det ofta lite svaga prestationer från ledningens sida bakom dessa resultatbesvikelser och kraftiga kursreaktioner. Arttu nämner också i sin rapport fokuset på integrationen av Dollarstore, vilket sannolikt har lett till att den finländska verksamheten fått mindre uppmärksamhet. Dollarstore nämndes också som något av ett offer för omständigheterna eftersom produktsortimenten samordnades. Jag gissar förresten att vi inom ett år kommer att få ett meddelande om att vd:n byts ut. Samarbetet med styrelseordförande Seppo Saastamoinen har säkert varit på en utmärkt nivå, men man måste beakta att Rautiainen fyller 63 nästa år, och dessutom löper strategiperioden ut lägligt, vilket gör det till ett bra tillfälle att lämna över stafettpinnen.

Jag lyssnade på webcasten tillräckligt för att tycka att ledningens förklaringar till det svaga resultatet lät helt trovärdiga. Alla minns väl de dåliga väderförhållandena i april även i söder, och vårsäsongen är helt enkelt väldigt viktig för hela årets resultat. Ledningen sade också rakt ut att det fanns problem med att fylla hyllorna i april på grund av situationen i Röda havet och de politiska strejkerna i Finland. Många andra lågprisaktörer har nog ett mer fokuserat sortiment som är mindre känsligt för vårsäsongen, och frågan är om deras direktimport från Asien ligger på samma nivå!?

Under helgen tittade jag lite med min bristfälliga förståelse och tänkte att kursen, med välvillig hjälp från utlänningarna, fortfarande kan gå ner och testa nivåer mellan 10–10,50 euro, eftersom stängningen i fredags var 10,80 euro. Måndagsmorgonen dämpade den tanken något när vi öppnade rejält över 11 euro. Det är inte säkert att någon vill sälja aktien på dessa nivåer, men blankarna har mycket makt i en miljö med svagt köptryck som på Helsingforsbörsen (“Hesuli”).

Investeringscaset har i mina ögon inte förändrats, men resultatgenereringen har helt enkelt saktat ner under den kritiska integrationsfasen. Det är dock i aktieägarnas intresse att det görs noggrant utan att spara på mödan, och den dåliga konjunkturen inom handeln kommer att lätta förr eller senare, även om Finlands regering gör sitt bästa för att hålla konsumentförtroendet lågt. Om vi om ett år fortfarande är i lika dystra stämningar som idag, måste jag förstås se över mina investeringsargument, men just nu kör jag på som vanligt med en relativt rejäl övervikt, och utnyttjar förstås kursrörelserna genom att trejda (“veivailla”).

Man bör alltid ha stordriftsfördelar i åtanke när man talar om handelsbranschen, och jag tror att Tokmanni i slutet av decenniet kan ha expanderat även till Norge och därmed stärkt sin position som Nordens största lågprisaktör.

17 gillningar