Tokmannis bolagsstämma hölls i tisdags i Mäntsälä vid Tokmannis administrations- och logistikcenter med start kl. 10.00. Efter flera år av misslyckade försök (covid, tågstrejk, tågförseningar, glömt anmälan osv.) lyckades jag äntligen delta när en bilskjuts ordnade sig i sista stund. Det är ju lite problematiskt att ta sig dit med kollektivtrafik, eftersom det kräver en 40 minuters promenad till högkvarteret efter tågresan; även då skulle man vara framme i sista minuten och missa kaffeserveringen före mötet. Det vore bra om det i kallelsen även nämndes om kaffet serveras före eller efter mötet, det är trots allt en etablerad del av bolagsstämmans sociala umgänge och viktigt för många aktieägare.
Efter inledande småprat till själva saken: det jag skriver baseras på de officiella anförandena av styrelseordförande Erkki Järvinen och VD Mika Rautiainen, frågestunden samt bakgrundssamtal med chefen för Tokmannis lojalitetsprogram och en styrelseledamot före och efter mötet. Jag friskriver mig som vanligt från eventuella minnesfel och missförstånd.
Som repetition återigen några grundläggande siffror: Koncernens antal anställda är 6 500, omsättningen för Tokmanni Finland är 72 % och Dollarstore Sverige 28 %. Försäljningen av dagligvaror har ökat trendmässigt och utgör nu 53,5 %; det är värt att notera att marginalerna här är sämre än för sällanköpsvaror. Antal butiker: Finland 242 (Click Shoes inkluderat), Sverige 139 och Danmark 11. I Finland äger Tokmanni endast en butiksfastighet, i Sverige sju, i alla andra är man hyresgäst. Redan 5 900 gemensamma produkter koncerngemensamt; man strävar konsekvent efter att öka andelen egna märkesvaror (private label), och Kotikulta har slagit igenom väl i Sverige. Spar-samarbetet fungerar utmärkt, andelen mat-Tokmanni utökas så att kunderna får allt de behöver i samma butik. I Sverige lanseras inom kort vissa mat- och dryckesprodukter.
Konsumentförtroendet är fortfarande på en låg nivå, även om det i Sverige är betydligt bättre än i Finland. Det som främst upptar konsumenternas tankar är genomtänkt konsumtion, kampanjkänslighet och bevakning av erbjudanden; prisjämförelser är ju enkla nuförtiden. Dessutom har konkurrenssituationen förändrats: globala plattformsaktörer ökar sin försäljning och internationella butikskedjor expanderar snabbt. Tokmanni strävar efter att svara på detta med gamla välkända medel, det vill säga kostnadsdisciplin, förbättrad pris-kvalitetsimage, fokus på lönsamhet, lågprisprogram, gemensam inköpsorganisation och hantering av omsättningstillgångar (lager). Man strävar efter prisledarskap; i Sverige var förstaplatsen i Aftonbladets matkorgsjämförelse verkligen anmärkningsvärd. Lojalitetsprogrammet spelar en betydande roll; av tre miljoner medlemmar använder cirka en tredjedel Tokmanni-appen, som är mycket smidig på sin startskärm jämfört med andra kedjors motsvarigheter. Man arbetar hårt för att få de som ropar ut sina telefonnummer vid kassan att använda appen; i Sverige finns ännu ingen motsvarighet, men idéer bollas mot Timo Heino (ansvarig i Sverige) hela tiden.
Tokmanni är fortfarande marknadsledande inom bland annat gårds- och trädgårdsprodukter, och dessa utökas hela tiden även i Sverige och Danmark. Rautiainen betonade att H1 förra året gick åt pipan på grund av vädret; mellan raderna kan man drista sig till att tolka att det inte kommer att gå likadant i år, eftersom saken nämndes separat. Inom sällanköpsvaror säljer även leksaker bra, och i andra kategorier som inredning och kläder ligger man nära toppen. Inom dagligvaror är personlig hygien samt tvätt och rengöring viktiga kategorier, och mängden livsmedel är naturligtvis på uppgång.
Dollarstore är det som särskilt intresserar investerare här; ledningen talade öppet om ett turn-around-bolag. Det handlar om att man försökt öka andelen 50-kronorsprodukter i försäljningen, vilket har lett till kundtapp. Problemet är att de tidigare mycket populära 10-kronorsprodukterna ofta var av låg kvalitet, och i Sverige kan man till och med få böter för att sälja dålig kvalitet, och det stämmer inte heller överens med Tokmannis bild av hållbarhet. När jag frågade rakt ut om den låga kvaliteten på dessa produkter kom som en överraskning vid företagsköpet, medgav Rautiainen att så delvis var fallet eftersom man inte hade insyn i alla produkter. Jag frågade också lite provocerande hur detta ska marknadsföras till kunderna: “förut sålde man sekunda för 10 kronor och nu kvalitet för 50 kronor”; på detta kom ett mycket mångordigt svar och inga enskilda metoder framkom vad jag minns, men målet är också att öka omsättningen i Dollarstores butiker. I Finland omsätter en genomsnittlig butik sex miljoner och i Sverige endast tre miljoner. Vändningen sker dock inte över en natt, vilket man kom ihåg att nämna.
Till styrelsen valdes två nya medlemmar istället för en som avgick: Katarina Gabrielson, som är VD för Oriola – jag vet inte om det är någon merit, men det är bra att få in ett svenskt perspektiv i styrelsen – samt Stockmanns tidigare VD Jari Latvanen.
Utdelningen fastställdes till 0,17 € nu under våren och 0,17 € under hösten enligt styrelsens beslut. Kim Lindström var på plats och presenterade Tokmannis minst sagt svajiga utdelningshistorik. Han frågade varför man inte kunde besluta om höstutdelningen redan på bolagsstämman; förra året gick det ju illa när den lämnades helt obetald. Det skulle säkert öka marknadens förtroende, men styrelsen vill i vilket fall som helst se resultatet först och behålla kontrollen över detta.
Ödet för den tidigare ansvarige för Sverige, Anders Kind, funderade jag fortfarande på, men som en styrelseledamot sa till mig: när man inte är nöjd med arbetsinsatsen finns det få alternativ. Inköpssamarbetet med norska Europris fortsätter, även om bolagen numera är konkurrenter i Sverige (ÖoB).
Ledningens presentationer var helt förtjänstfulla och svaren på frågorna ganska raka, poäng för det. Även den nya VD:n, Sampo Päällysaho, som tillträder den 1 juli, var på plats som aktieägare i publiken och presenterade sig kort. Jag måste särskilt nämna att ledningsgruppen och styrelsen satt i auditoriet på båda sidor om scenen vända mot publiken, ett mycket lovvärt sätt; man har hunnit bli bekant med nackarna på storföretagens bergsråd vid det här laget
.
Som realutdelning erbjöds smörögsbulle (eller något liknande) och ett par sorters kex. Naturligtvis väntade en röd hink fylld med Tokmannis produktutbud på mötesdeltagarna när de gick.
Här är även en bild på symbolen, hinken är förstås redan tömd. Och faktiskt, även i Sverige har man sett hink-köer i samband med butiksöppningar; Dollarstores logotyp finns på hinkens andra sida:
