Handelssektorn är för min del exceptionell på så sätt att min personliga syn på dess framtid och framgångsfaktorer är något helt annat än vad många investerares förväntningar fokuserar på eller vad som diskuteras i dessa forum.
Jag anser att ett paradigmskifte är mycket sannolikt. Inom handeln finns stora frågor som aktörerna i praktiken ofta inte tar ställning till – men det rör sig ändå om utvecklingsförlopp med hög sannolikhet att förverkligas, och som till och med är nödvändiga.
-
Överkonsumtion är kanske det svåraste ämnet för handeln. I nästan alla kategorier är den globala produktionen större än någonsin. När det gäller kläder produceras till exempel 100 miljarder plagg till 8 miljarder människor. Tror vi verkligen på allvar att volymerna i olika produktgrupper kommer att öka ytterligare från detta? Att vi till exempel i Finland, i stället för att köpa nuvarande 38 plagg per år, någon gång skulle köpa 45 plagg per person? Utsikterna för lågprismode ser enligt mig inte bra ut.
-
Handelns tysta strukturomvandling, som den traditionella handeln för närvarande inte monetariserar, utan snarare tappar greppet om sina kunder på grund av. Handeln står inför en strategisk utmaning: hur man ska delta i handelns stora strukturella och snabbast växande trender, till exempel att delta i förlängningen av produkters livscykel (värdekedjor för handel med begagnade produkter och växande peer-to-peer-handel, uthyrning, reparation). Handelns nuvarande ERP-system, lagerautomationer eller andra processer stöder inte deltagande i något av detta. Om handeln inte är med här kommer någon annan att ta den mest växande delen av affärerna. Nu sker detta i allt snabbare takt när de så kallade ersättningsgraderna för second hand ökar (det vill säga andelen second hand-köp som helt ersätter köp av nytt).
-
Trenden mot marknadsplatser fortsätter och det syns inget slut på den. Varje aktör söker den mest direkta vägen till slutkonsumenten, och att eliminera mellanhänder är ett tydligt mål inom affärsverksamhet överallt. Till exempel har marknadsplatser som kringgår importörer och butikernas kostnadsstrukturer (t.ex. snabbväxande Shein och Temu) en konkurrensfördel även lagstiftningsmässigt, då de är fripassagerare när det gäller många ansvarsområden. Denna utvecklingstrend stöds också av teknologin, men å andra sidan kommer den att dämpas av en skärpt reglering av den globala prylhandeln.
-
Reglering inom EU-området. Kommissionen främjar det digitala produktpasset målmedvetet. När det med tiden blir mainstream kommer den hårdaste stöten att drabba de lägsta priskategorierna och allt slags skräp. Tokmanni har i genomsnitt en bruttomarginal på cirka 35 %, där många kategorier inom sällanköpsvaror bidrar med betydligt högre siffror, till exempel kläder ligger lätt på 60–70 %. Det digitala produktpasset kommer alltså att påverka just de produktgrupper inom sällanköpshandeln som har de högsta bruttomarginalerna, såsom textilier och många bruksföremål, där även andelen private label-produkter är hög.
-
Sovande kapital och cirkulär ekonomi i olika delar av värdekedjan. Folk har mer saker i sina skåp än någonsin tidigare. I takt med att den cirkulära ekonomin blir mainstream kan konsumenternas varubalansräkning komma i rörelse och sekundärmarknaderna växa. Det förutspås att i takt med att exempelvis generation Z:s köpkraft ökar, kommer marknaden för begagnade varor att mångdubblas fram till 2030. Second hand-marknadsplatser och -aktörer har också en växande mängd data och ett nästan färdigt maskineri, vilket möjliggör en unik positionering över tid om branschens aktörer vill expandera till handel med nya varor genom en så kallad hybridkonsumtionsmodell.
Det är inte säkert att alla dessa utvecklingsförlopp förverkligas, men det finns en betydande sannolikhet för att alla kommer att ske i någon form.
Ps. Här är Finsk Handels (Kaupan liitto) färska statistik över lågprishandelns tillväxt (i grafen för lågprishandel ingår 33 aktörer i branschen). Själv tror jag inte att lågprishandelns utveckling kommer att fortsätta linjärt härifrån in i framtiden.
