Jag tänkte starta en sådan här feel-good-investeringsretotråd, där syftet skulle vara att forummedlemmarna delar med sig av de mest minnesvärda händelserna från de tidigaste dagarna av sin investeringskarriär, som har hänt för minst 10 år sedan. Alltså inga nya saker utan mer retro-material från t.ex. 90-talet, eller början av 2000-talet, då investeringsmiljön var helt annorlunda. Dessa kan vara ganska användbara och roliga för de nyaste yngre investerarna att läsa om hur investeringar var “förr i tiden”. Till exempel har det varit trevligt att lyssna på Aki Pyysings berättelser från 90-talet om den finska börsen i olika poddar, så det är något i den stilen jag kanske är ute efter här.
Jag är inte så gammal än att jag har erfarenhet av att investera från 90-talet, men jag kan börja med att dela en händelse från år 2010, då min egen aktieinvestering, om jag minns rätt, började, åtminstone var det någon form av startskott, om jag minns rätt.
Året var 2010, det vill säga åren efter finanskrisen och eurokrisen var på väg att börja. Jag hade inte investerat i aktier tidigare utan hade mina pengar på bankernas tidsbundna insättningar, delvis förmodligen i efterdyningarna av finanskrisen. Vid den här tiden kunde man fortfarande få upp till cirka 2% ränta på insättningar. Jag hade satt in 47 000 euro på en tidsbunden insättning med 2% ränta i Sofia Pankki år 2009. Om jag minns rätt kunde ingen annan bank vid den tiden erbjuda en insättningsränta som var i närheten av lika bra. Då kändes det som att detta verkligen var en bra investering mot inflationen.
Nåväl, som Wikipedia också berättar: “Finansinspektionen återkallade bankens verksamhetstillstånd och försatte banken i likvidation den 28 mars 2010 för att skydda insättarnas intressen”. Det vill säga, i praktiken gick Sofia Pankki i konkurs. Här blev det lite svettigt 
. 47 000 euro var en ganska stor summa för mig vid den tiden, jag var då fortfarande student och jobbade nog bara deltid vid sidan av studierna. Jag hade dock varit så pass förnuftig att jag inte hade satt in mer i Sofia Pankki än vad insättningsgarantin var vid den tiden, det vill säga 50 000 euro. Till slut fick jag tillbaka alla pengar och behövde, om jag minns rätt, inte ens vänta särskilt länge, en månad eller två som mest, om jag minns rätt. En skärmdump av Sofia Pankkis insättningar har jag fortfarande kvar, och anteckningar om att Sofia Pankki betalade tillbaka 40 243,71 euro och insättningsgarantifonden 7 102,67 euro, det vill säga totalt fick jag tillbaka 47 346,38. Det positiva med detta var att 2% räntan, om jag minns rätt, rullade nästan hela tiden tills jag fick tillbaka pengarna.
Men från detta, om jag minns rätt, började jag sedan med aktieinvesteringar, eftersom jag behövde fundera på var jag skulle placera dessa drygt 47 000 euro, eftersom man inte längre fick någon ränta någonstans efter det. Min bror hade investerat i aktier, så förmodligen lite inspirerad av honom lånade jag sedan från biblioteket Seppo Saarions “Miten sijoitan pörssiosakkeisiin” samt Malkiels “Sattuman kauppaa Wall Streetillä” och började se någon mening med aktieinvesteringar och såg det inte längre som en så stor risk när man ser på det långa perspektivet. Tajmingen var också den bästa, eftersom eurokrisen pågick och aktier kunde köpas till ett billigt pris. Jag minns dock att kursfallet i början förmodligen fortsatte ett tag och de aktier jag köpte låg rejält på minus och -5% ner per dag flera gånger i rad var inte ovanligt och det kändes dåligt i början, men man var ju tvungen att köpa dem “när de var billiga”.
Den första aktien jag köpte var Fortum år 2011, sedan Sampo, Nokia och Elisa. Av dessa är det bara Sampo som fortfarande finns i portföljen, de andra har sålts. Det första året köpte jag aktier för cirka 29 000 euro och utdelningar uppgick det första året till 1375 euro brutto. Följande år, 2012, hade jag satt in alla de 47 000 euro från Sofia Pankki i aktier och, om jag minns rätt, lade jag nog också omedelbart allt jag vågade från min lilla lön i aktier med fallande kurser, även om en liten nödkassa på några tusen euro alltid fanns. År 2012 fanns Elisa, Sampo, Fortum, Nokia, Wärtsilä, Konecranes, YIT, UPM och Kesko i portföljen. Av dessa är Sampo, Konecranes, UPM och Kesko fortfarande i portföljen, de andra har sålts. Nu har portföljen vuxit till cirka 580 000 euro drygt 10 år senare och utdelningsintäkterna uppgår till cirka 26 000 euro brutto per år.
Tack vare Sofia Pankkis konkurs började jag alltså delvis med aktieinvesteringar och övergav tidsbundna insättningar.
Det vill säga, på våren delades utdelningen ut och på sommaren eller hösten samlades pengarna in från aktieägarna igen. Inte det mest rationella agerandet, men allt var inte så rationellt på den tiden heller.