Kanske inte helt tydliga exempel att lyfta fram, men jag tror att det finns ganska många och på sämsta möjliga sätt.
Det kan till exempel vara när priset på en aktie faller under en viss gräns (ofta ett jämnt tal) så funderar jag på att titta närmare på det som ett köpläge, men det tar ofta tid, under vilken den ekonomiska miljön, företagets bransch eller företagets egen utveckling förändras radikalt, när aktiepriset till exempel har nått “köpnivåer” eller/och gått under det fina jämna talet :D. Jag tänker ofta att aktien är för “dyr” och fastnar i den tanken, antingen för att ett tillväxtbolag har (påstådda) höga multiplar eller när aktiepriset är 100 euro (då känns det billigare än om det splittas :D).
Jag citerar en passage mitt i din text:
Som tur är kan man också lyfta ankaret. I boken Ekonomi och känslor påminns det också om att studier visar att människor som har verklig information som stöd för beslutsfattande är mindre mottagliga för godtyckliga ankare. Kunskap är alltså makt även i denna fråga. När man alltså utmanar sitt eget ankartal tillräckligt, det vill säga inom investeringar söker nya perspektiv från t.ex. forumdiskussioner och analyser, kan det komma en tid då ankaret förtjänat lossnar.
Jag inser i slutändan mycket väl att jag inte vet så mycket och att investeringar är en hobby för mig och inte mitt bästa kompetensområde. Sedan kan man ibland till och med medvetet göra några inte så kvalitativa enkla regler som innehåller dessa ankarelement, vilket jag själv faktiskt inser.
Jag tror att de kommer att minska med åren i denna investeringshobby.
Människor som har verklig kunskap förankrar sig sällan i saker. Man ser förankringen i att oavsett vad det handlar om så vet man redan i förväg vad vissa lite extrema förankrare tycker om något; vare sig det är en aktie som väcker känslor eller något annat. Man stöder en egen tes, aktie eller grupp innan argumenten är klara (och när argumenten väl är klara, så haltar de illa). ![]()