Hallå till tråden! Låt oss börja med en ansvarsfriskrivning: även om jag har studerat kvantberäkning på allvar under det senaste året i EU:s universitetsövergripande “kvantkompetensaccelerator”, så är min egen förståelse för kvantmekaniken som ligger till grund för beräkningstekniken helt obefintlig, och därför kan vissa påståenden vara rena struntprat 
.
Om vi börjar med branschens tillväxtutsikter och potential, så är dessa enligt min mening obestridliga. Även om kvantberäkning åtminstone enligt mig redan är nutid inom bland annat försvarsindustrin, så är det nog ganska meningslöst att fundera på den nuvarande hypen och/eller nyckeltalsbaserade värderingar i dessa investeringar. Nu talar vi om VC-typ av investeringar och det smartaste är nog att se vem som, med tanke på sannolikheterna, har de rätta teknikvalen, den mest kompetenta R&D, de mest trovärdiga kunderna, de mest djupt fickade investerarna osv. Om man inte bara är ute efter snabba vinster, så är dessa nuvarande marknadsvärden på några miljarder helt obetydliga, om/när arbetslaster i större skala kan börja flyttas från binära transistorer till qubits för bearbetning.
I sig är kvantsektorn på börsen enligt mig en relativt enkel sektor. Möjlighetsrymden är ganska begränsad och kapitalkraven är orimliga (kompetens och finansiering) – sannolikhetsspelet är inte helt omöjligt ur mitt perspektiv här. Enligt mig kan de stora vinnarna i den närmaste framtiden redan nu begränsas till kanske ett tiotal börsbolag samt ett par andra aktörer utanför börsen (glädjande nog är IQM från Finland en av dessa aktörer).
Enligt mig är den viktigaste faktorn som minskar sannolikheterna processtekniken – och åtminstone för mig är fokus här som skarpast. Nu verkar det som att supraledning och jonfällor är de som man jagar herravälde med (andra finns förstås också). Supraledning torde innebära en bättre skalpotential om genombrott någon gång uppnås i de centrala flaskhalsarna, medan jonfällor snarare kräver ingenjörsinnovationer än fysikgenombrott.
Enligt min mening är den centrala kvantteknologiska utmaningen för ett slutgiltigt genombrott kvantminnets persistensproblem. Små fel i runtime-kvantberäkning (vars korrigering nu snabbt förbättras) är små i jämförelse med att informationen i qubits kan stanna i minnet i högst några sekunder. Många har längtat efter kvantberäkning som en lösning på bland annat AI:s energianvändningsutmaningar, men någon nutida Einstein skulle i praktiken behöva lösa detta problem först, så att modellen kunde läggas i minnet och inte behöva läras om vid varje inferenskommando.
Jag tror också att företagsklimatet kommer att förändras stort här. Knappast kommer till exempel Nvidia, som sitter på tiotals miljarder i kontanter, att vänta med händerna i fickorna på att någon kvantkiosk värd ett par miljarder ska ta deras HPC-beräkningsverksamhet. På samma sätt har till exempel Google musklerna att köpa upp konkurrenter eller konkurrerande teknologier för att undvika störningar, då Willow ju inte var någon megauppvisning ännu.
IonQ är min egen gissning utöver teknikjättarna. IonQ verkar ha mycket goda förutsättningar ur många perspektiv. Naturligtvis måste jonfällan vara det vinnande valet i detta fall. IonQ håller också på att bygga en CUDA-liknande plattform (förutom SDK:n). Om man kan lära sig något av historien, är det mycket troligt att det till slut bara blir 1-2 stora vinnare under genombrottsfasen, och de har möjlighet att låsa in användare på sin plattform i åratal eller årtionden.
PS. Om du har tid under jullovet rekommenderar jag att du övar på till exempel CSC:s erbjudna kvantprogrammeringsinlärning. På ett par timmar får du en ganska god uppfattning om hur de mest centrala grundläggande begreppen inom kvantberäkning fungerar i praktiken: Noppe
