[quote="Salvelinus, post:281, topic:38264, full:true"]
Igår kväll handlade det om el i A-studio, and jag irriterar mig på att man nu hakar upp sig lite för mycket på de här få dagarna och det kalla vädret då det har varit väldigt höga priser eller förbrukningen nära på att överstiga produktionskapaciteten. Det har gått bra på det hela taget och situationen förbättras hela tiden. Av ren nyfikenhet åkte jag en tur när det var kallt och Fingrid varnade för en eventuell elbrist, men det syntes inte till särdeles mycket sparande, i alla fall inte vad gäller vägbelysning, utomhusbelysning o.d., varken hos privatpersoner eller på industri fastigheter. Visst syntes det på förbrukningen att åtminstone timprisbaserade el-kunder (börssähköasiakkaat) drog ner förbrukningen till ett minimum. Man borde kunna ingripa i en elbristsituation på nationell nivå åtminstone så att man när en kritisk gräns närmar sig meddelar om faran på tv och möjligen via textmeddelanden, likt den notis som åtminstone som ett test har rullat högst upp på tv:n. En eventuell elbrist berör alla, oavsett om man har ett fast elavtal eller ett timprisavtal, och nog måste även konsumenterna acceptera tillfälliga anpassningar istället för att alltid bara skylla på regeringen eller elbolagen. Reglerkraft och överföringsnät behövs det mer av, det är klart, och mer är på väg. Situationen är bara den att folk under gångna år vande sig vid att elen är billig och alltid kommer som man hör i talesättet “som ett brev på posten”. Kriget som inleddes av vår östra granne rörde om i grytan, men inom några få år kan vi säga åt Putin när det gäller energi att “sköt dig själv och dít eget”, om han ens lever då, det är det bästa i allt detta.
[/quote](Siirsin ylläolevan energiansäästökeskustelusta tänne.)
Från en fackmans synvinkel ser situationen för elenergiinfrastrukturen ut så här:
Situationen förbättras inte hela tiden, utan förvärras småningom, om utbyggnaden av vind- och solkraft fortsätter. Vindkraft är fortfarande en dolt subventionerad form av elproduktion, även om direkta stöd till nya projekt inte längre flödar från skattebetalarna.
Med att situationen förvärras menar jag att det tidvis kommer att bli en så pass allvarlig brist på el att priset stiger till de vilda nivåer som sågs i början av januari, och till och med över det, eftersom det för närvarande inte finns något pristak definierat i systemet, t.ex. genom lagstiftning. Endast himlen är gränsen. Denna prisvolatilitet drabbar främst enskilda hushåll samt små och medelstora industrier. Vår basindustri drabbas i regel inte av detta, eftersom de stora företagen/basindustrin till största delen har kunnat säkra sin elförsörjning utanför elbörsmarknaden. De har ingen efterfrågeflexibilitet och är knappast intresserade av den typen av verksamhet.
Börselen sätter främst privatpersoner på knä. (Det var ju inte meningen att det skulle bli så här?) Många privatpersoner signalerar redan att de har fått nog av att behöva vaka över elpriserna som en “tvångshobby”, och under de värsta dagarna som i början av januari i år kan man få en extra räkning på upp till 100 euro för uppvärmningen på en enda dag! Ingenting garanterar att det inte kommer att finnas fler sådana här överraskningsdagar i framtiden.
Utbyggnaden av mer överföringskapacitet till utlandet säkerställer bara att elpriset permanent stiger till centraleuropeisk nivå, det vill säga dyrt för dem som har vant sig vid nivåer på åtminstone 4–5 cent/kWh från tidigare år. OM kablarna till Centraleuropeget byggs ut vårdslöst, lär det nya normala medelpriset ligga runt 20 cent/kWh – såvida man inte tar sitt förnuft till fånga i tid och begränsar byggandet av överföringslinjer t.ex. genom politisk styrning.
Energibolagens intresse är ju inte att göra den begränsningen. De tjänar bara mer pengar på sin el när prisnivån stiger medan produktionskostnaderna gör det inte.
När jag berättade att vindkraften är dolt subventionerad, vill jag förklara vad jag menade:
Antagandet är att för en stor del av konsumenterna är det gamla, tidigare elenergisystemet, som var väderoberoende och säkert, till ett rimligt pris, till och med billigt (4–5 cent/kWh) oavsett tid på dygnet, det idealiska systemet som man skulle vilja återgå till, och som man till och med är beredd att betala ett litet extra pris för (1–2 cent/kWh). Detta eftersom det tröttar ut att vaka över elpriset, bingodagarna i januari med sina extra räkningar på 100 euro per dag skakar om ekonomin för vissa, och framför allt: den Vackra Nya Elmarknaden med sina efterfrågeflexibiliteter som en viss sorts professorer visionerade för oss utan att fråga om andras åsikt är inte alls så rolig: att basta klockan 3 på morgonen eller köra tvättmaskinen hela natten (ett säkert uppskattat nöje bland grannarna i ett flerbostadshus) är helt enkelt inte så himla salig.
Dessutom är den sortens efterfrågeflexibilitet bara pillande. Elmarknaden “påverkas” knappast av konsumenternas bugningar. Människor har en helt felaktig uppfattning om sakernas proportioner. För närvarande är en uppskattad bråkdel av den sålda eleffekten sådan som överhuvudtaget omfattas av börselen – och därmed ens teoretiskt är mottaglig för prisdrivet styrd efterfrågeflexibilitet. Av den sålda börselen är det dessutom bara en liten del som kan flexa.
Basindustrin och dylikt flexar inte, eftersom de inte har något behov av det. De köper el till fasta självkostnadspriser (mankalahinnat). Av basindustrin är det enbart Outokumpu som har haft det lite svårt på grund av börselen, eftersom de är en så enorm elköpare i Finland att de inte kan få all sin el till fasta priser. Kärnkraftverket i Kemi, granne med stålverket, blev också oaserblivet… eftersom det inte ens blev av i Pyhäjoki lite längre ner längs kusten. Därför har Outokumpu inlett utredningar om att bygga ett eget småskaligt kärnkraftverk bredvid sin fabrik.
Här ser ni den verkliga viljan till efterfrågeflexibilitet från industrins sida: Basindustrin tänker inte flexa – och klarar det kanske inte heller. Att flexa upp och ner förblir konsumenternas börda. (En fråga till professorerna: var det inte meningen att det skulle bli så här heller? Förstod ni inte tillräckligt mycket om elanvändningssidan när ni skapade det här systemet åt oss? Eller brydde ni er helt enkelt inte… många av er har ju ideologiska rötter i grön ideologi och 80-talets antiatomrörelse…)
Det är lätt att förstå, till och med med sunt förnuft, varför basindustrin inte är efterfrågeflexibel på det sätt som visionerades i de flummiga professorernas bildspel ännu 2010. Hur exakt tänker du vara efterfrågeflexibel med en masugn som värms upp med el? Stänga av strömmen och låta satsen stelna i karet eller?
Efterfrågeflexibilitet har för övrigt enligt marknaden hittats “förvånansvärt lite i Finland”. Skulle man ha utrett även denna fråga lite bättre på förhand innan man kastade sig in i den här dumheten?
Konsumenter, även om de inte utgör en särskilt stor del av elmarknaden, rekommenderas av allsköns DIY-eltekniker som Osmo Soininvaara att lagra energi. Nå, energi – eller el – kan man inte bara lagra hursomhelst. Värmeenergi skulle man ännu på ett orimligt sätt kunna lagra till exempel i övertrycksvatten, men elenergilagring: det finns inga billiga – och egentligen inte ens bra – lösningar på det.Den mest kända teknologin för ellagring är pumpkraftverk. I ett pumpkraftverk pumpas vatten med en elpump till en övre reservoir. När el behövs rinner vattnet uppifrån och ned och driver en turbin och en generator. I Norge finns det höjdskillnader på upp till 1 km längs kusten. På höglandet finns konstgjorda sjöar på flera miljoner kubikmeter. Där fungerar det. Vi har de där höjdskillnaderna på 1 km… eh… ja. Det finns väl en kulle i Finlands allra nordligaste hörn där man når över en kilometer över havet (jag vet inte hur mycket i förhållande till den omgivande terrängen)… och inte heller den har några vattendrag i närheten, så det fungerar inte riktigt. Även om man skulle bygga ett pumpkraftverk där, finns det inte en enda elförbrukare inom flera hundra kilometers avstånd, så överföringsförlusterna dödar idén.
Alla andra teknologier som har visionerats för ellagring är skit och dyra. Väte (power-to-x) är i synnerhet en särskilt dyr och dålig teknologi för ellagring. Inte heller detta kan eller ids någon säga högt, trots att alla i branschen vet om det. För övrigt är detta samma anledning till att praktiska vätgasanläggningar helt enkelt inte syns någonstans. Mycket snack, liten verkstad. Ingen vill investera i det där skiten med egna pengar. Däremot finns det på marknaden sådana här vättar som skulle investera i väte med dina pengar. “Skulle du vara so snäll och ge lite pengar, så nog investerar väl vi…”
Om man alltså betraktar vädersäker produktion som ett önskvärt attribut för ett elenergisystem, så är vindkraften för närvarande göken i boet som inte uppfyller det villkoret. Det ställs inte heller några som helst krav på vindkraften att vindkraftsägarna skulle vara skyldiga att leverera el på ett vädersäkert sätt när det inte blåser. Därmed är varje ny vindkraftverk som ännu en gök i boet: en gök som dödar de andra ungarna ur boet. I det här fallet dödar vindkraften så sakteliga ångkraftverken, vilket alltså är de där vädersäkra kraftverken.
Ångkraftverken har stora investeringskostnader – och för att investeringen ska vara lönsam bör det under året finnas tillräckligt med kapacitetstimmar som man får betalt för. Vindkraften äter upp det där antalet timmar, så så sakteliga försvinner den vädersäkra produktionen från marknaden när de gamla investeringarna har förbrukats. Som St1:s Anttonen berättade för ett par år sedan, går det inte igenom i någon fullt apträffad styrelse ett investeringsförslag där man skulle få ett investeringsbeslut för ett underutnyttjat ångkraftverk. Btw, i veckoslutets Hesar finns en liten notis där Fortum berättar att de inte är intresserade av att investera i en ny kärnkraftsanläggning på den nuvarande marknaden: för mycket svängningar, för osäkert vart den energipolitik som studsar hit och dit är på väg. Kommer man i framtiden också att gynna offentligt eller dolt “gökungar”, dvs. marknadsstörande element som vindkraften, som tar bort lönsamheten från den vädersäkra kraften – men sedan lämnar en i sticket när det inte blåser?
Därför kommer vi som en fortsättning på denna utveckling oundvikligen att ha ett elenergisystem där den huvudsakliga elproduktionsformen är vindmöllor. Eftersom det inte finns några betydande elreserver (=ingen som kan räkna vill lägga sina pengar på en så dålig investering), kommer vi oundvikligen att få situationer där det är brist på el. De 2 euro/kWh som vi har sett nu är bara början. Vi kan mycket väl ha situationer i framtiden där el kostar 100 euro/kWh.
Vårt elnät kan också krascha – eller innan det kraschar kommer elen att börja slås av genom Fingrids tvångsåtgärder. Vi övergår till ransoneringshushållning. Någon har jämfört situationen med elnätet i ett u-land. Man kan väl jämföra det med det också. När jag var i Afrika fick man bara el under en del av dygnet. Elen kunde slås på bara två gånger i två timmar per dygn, och då var man tvungen att laga mat och koka kaffe om man inte ville gå ut och koka mat vid en lägereld… Kanske är det dit Finlands befolkning vill att situationen ska drivas, eftersom man är så vansinnigt förtjust i vindkraften? Vi är ju som samhälle och ekonomi redan på väg mot u-landsligan, så nog passar det väl på sätt och vis ganska bra att även vårt elsystem är på u-andsnivå? Eller hur? Det finns en viss egendomlig synnerhet i det.
Vindenergin är åtminstone ur mitt eget perspektiv också en cancersjuk, smutsig energi på grund av att den biologiska mångfalden minskar. De mängder skog som huggs ner till exempel på grund av en ny vindkraftspark är inte små. Nu hade någon utredningsgrupp räknat mycket noggrant på vad man minst borde betala för skog som huggs ner under till exempel nya vägar eller nya åkrar. Det var 5 000 euro per hektar. Det sades vara mycket försiktigt och i underkant beräknat. Betalar vindkraftsparkerna det priset för den skog de förstör: möllorna, elöverföringsledningarna, servicevägarna? Nej, det gör de naturligtvis inte. Vad är vindkraftens lönsamhet om de tvingas betala ens tillnärmelsevis ett mer korrekt pris för den förstörelse de orsakar? Det lönar sig garanterat inte på det gamla sättet.
Och så den biologiska mångfalden: nu har de första ropen hörts (bl.a. från Suomen Luonto ry) om att vindkraftverken faktiskt är mycket skadliga för naturen. Många arter flyr vindkraftverken och deras bullerföroreningar. Många arter dör i kraftverkens blad och skenbart till och med av infraljud (fladdermöss). Man har inte ens börjat uppröras över de mängder mikroplast som bladen släpper ut i naturen på grund av att plasten slits bort från bladets yta.
Listan kunde göras längre. Vindkraften bidrar inte alls till de kostnader som uppstår genom att elöverföringsnätet får miljarder i extra investeringar under de kommande åren enbart på grund av vindmöllorna. Från elnätet försvinner också så kallad tröghet, eftersom stora ångkraftverksenheter försvinner från elnätet och därmed stora roterande generatorer. Vindkraftverken producerar inte tröghet till nätet, så det måste kompenseras på något sätt. Nu håller Fingrid på att ta den räkningen – på skattebetalarnas bekostnad. (Eller egentligen: den betalas av alla elköpare utan att fråga om din åsikt, om du hellre hade velat subventionera till exempel vädersäker, naturvänligare kärnkraft för de pengarna?)Borde inte allt detta räknas ihop och man faktiskt fundera på om det här ens är vettigt? Att man räknar ut en total kostnad för hela det här kalaset? Att man också sätter ett värde på leveranssäkerheten och själsfriden det innebär med prisstabilitet – liksom det faktum att inte halva landet spänns för för att stirra på Fingrids timpris-app som en ny ”tvångshobby”? Nog borde väl finnar kunna använda sitt liv och sin tid till något bättre än att stirra på elpriset? Dessutom borde man faktiskt räkna ut vad det är för kostnader för vindkraften när den görs till den huvudsakliga elproduktionsformen? Mig veterligen har ingen gjort det.
Tänk om det i det långa loppet är så att ett någorlunda prisvärt och i praktiken bekvämt elenergisystem för alla i stället vore en samling välskötta kärnkraftverk kompletterade med vattenkraft, bioenergifjärrvärmeverk (CHP), en rimlig mängd solenergi och en begränsad mängd vindkraft (=där alla dolda kostnader också är inkluderade)? Även om det systemet skulle kosta 1–2 cent/kWh mer än något teoretiskt vindkraftverksbygge, där det tidvis uppstår situationer då man inte får någon el – så är jag i alla fall personligen redo att betala det prispåslaget för att inte behöva lägga fler av livets knappa timmar på detta som en ”hobby”. Skulle du vara beredd på samma sak?
Skulle du själv vara beredd att betala ett jämnt pris för din el på t.ex. 7 cent/kWh året om, om du därmed slapp stirra på Tuntihinta.app, aldrig behövde bry dig om när du sätter på bastun eller fundera på hur många utrotningshotade fåglar det ena eller andra vindkraftverket har hackat i bitar den här månaden? Eller hur många ton mikroplast som vindkraftverken i Bottenviken släpper ut i Östersjön med oåterkalleliga konsekvenser som vi kanske inte ens kan ana än? Vid din nästa lunchmåltid äter du sedan i stället i dig den plasten med strömmingen…