Aktiemarknaden har stigit kraftigt under de senaste veckorna.
Nasdaq 100-indexet har stigit med hela cirka femton procent på mindre än tre veckor.
Indexet har redan nått nya rekordnivåer.
Trots att det under helgen kommit minst sagt motstridiga uppgifter om utvecklingen av konflikten i Mellanöstern, backar Nasdaq-terminerna endast svagt idag.
Det verkar som att aktiemarknaden tills vidare har börjat oroa sig mindre för konflikten i Mellanöstern, och händelserna i konflikten är för närvarande inte längre aktiemarknadens främsta drivkraft.
Jag lade upp detta även på Shareville, men nu också här för att få in fler kommentarer.
Jag är bankkund hos Nordea och fick ett förslag om investeringsrådgivning. Jag tog förstås emot deras synpunkter, men det kom som en överraskning att de inte ger rådgivning om annat än sina egna fondprodukter. Efter diskussionen föreslog de två olika fonder med avgifter på omkring 1,5 %. Eftersom jag inte längre sätter in mina pengar i bankernas egna produkter av ett par anledningar, varav den första är produktens pris, och det är ganska sällan en portföljförvaltare slår index flera år i rad. Den andra anledningen är den jag lärde mig med Osuuspankki. Du får inte ta med dig bankens egna produkter om du och banken går skilda vägar. Du blir tvungen att sälja och flytta pengarna. I det skedet betalar du förstås skatt. Nu tog jag fonderna som Nordea rekommenderade och gav dem till en AI.
Jag bad den skapa en motsvarande ETF-lista med lämpliga viktningar. Jag fick denna lista: ETF/vikt
Vanguard FTSE All‑World High Dividend Yield / 23 %
iShares Euro Dividend UCITS ETF / 13 %
SPDR S&P U.S. Dividend Aristocrats UCITS ETF / 10 %
Vanguard EUR Corporate Bond UCITS ETF (Income) / 8 %
iShares European Property Yield UCITS ETF / 20 %
Kostnaderna för detta set landar på 0,26 % istället för bankfondens 1,5 %. Skulle jag kunna få kommentarer om själva listan eller dess viktningar, då portföljen är tänkt att vara kassaflödesgenererande.
Du skulle bara alltid få mer av den lönen om det fanns en ackumulerande version av samma fond och du sålde av den motsvarande avkastningen. Med båda får du ju faktiskt precis samma utdelningar.
Visst är det så, men jag har varit en Helsingforsinvesterare (Hesulisijoittaja) så länge att jag inte ids basera min försörjning på sådant trams som kursuppgång.
Indexet följer utvecklingen för medelstora och stora bolag i länder som klassificerats som “äkta tillväxtmarknader” (True EM). Länderna identifieras genom ett ramverk med flera mätetal, vilket inkluderar en granskning av varje lands makroekonomiska data: IMF:s World Economic Outlook-klassificering, BNP per capita, FN:s index för mänsklig utveckling (HDI), statens kreditbetyg och BNP-tillväxttakt, samt de lokala aktiemarknadernas tillgänglighet och likviditet.
I praktiken innebär detta att till exempel Kina, Sydkorea och Taiwan är exkluderade från indexet, medan Vietnam och Argentina är inkluderade.
Det skulle du inte heller räkna på. Utan utdelningen. Här handlar det bara om dessa utdelningar och att omvandla dem till pengar varje år. Ackumulerande andelar blir alltid billigare. (I ETF:er är problemet hela ETF-andelar och kommissioner, men beskattningen är alltså alltid lägre). På lång sikt kan det uppstå en stor skillnad.
Vad är din placeringshorisont? Tror du genuint att man med utdelnings- och fastighets-ETF:er får en bättre totalavkastning än marknaden, eller söker du bara ETF:er som betalar så hög utdelning som möjligt? Har man vid valet av räntepapper också strävat efter att maximera kapitalåterföringen, eller på vilken grund har de valts? Kassaflöde vore mer skatteeffektivt att hantera genom att sälja tillväxt-ETF:er än med utdelande ETF:er. Samtidigt skulle du kunna generera exakt det kassaflöde du vill ha och din portfölj skulle kunna innehålla bättre diversifierade ETF:er med lägre kostnader.
Vanligtvis används i 60/40-portföljer aggregat- eller statsobligationer, eftersom de korrelerar mindre med aktiemarknaden. Numera finns det forskning som talar för 100 % aktievikt, och särskilt med tanke på den finländska beskattningen och kostnaderna för ombalansering är det ett mycket lockande alternativ. Då skulle t.ex. enbart SPYY räcka som portföljens enda innehav.
Om det inte lockar att bära 100 % aktierisk är det smartaste sättet att lägga till en ränteandel i portföljen troligen att utnyttja dessa kombinations-ETF:er från Vanguard eller Xtrackers, och det verkar som att Amundi numera även har target date-ETF:er som ändrar sin allokering.
Sant, men om syftet är att använda pengarna årligen, så ser jag inte riktigt någon skillnad mellan dist- och acc-andelar i det här avseendet. Eller har jag missat något? Skatt skulle ju ändå betalas årligen på utdelningar eller försäljningar….
Om syftet vore att samla kapital och börja använda det om 20 år, då är det förstås en annan sak.
Ja, för ackumulerande andelar (acc) är beskattningen lättare (även) i den situationen. Den är alltid lättare eftersom man i dem kan ta ut skattefritt kapital istället för avkastning. Man kan alltså låta skatteskulden ligga kvar i fonden för att generera avkastning.
Som exempel köper du en fondandel för 10 000 euro som under året växer till 11 000 euro, varav 1000 euro är utdelning.
I dist-versionen betalas en utdelning på 1000 euro ut, du betalar 30 % skatt på den, alltså 300 euro. Kvar finns fondandelar till ett värde av 10 000 euro och 700 euro i kontanter på kontot.
Acc-versionen steg också till 11 000 euro, och om du realiserar en pott på 1000 euro betalar du bara 30 euro i skatt (eftersom avkastningen var 10 %, dvs. 100 euro) och får ut 970 euro. I fonden finns samma 10 000 euro kvar, på kontot 970 euro. Eller så kan du sälja för endast cirka 721 euro, varvid du får ut 700 euro på kontot och 10 289 euro blir kvar i fonden för att avkasta mer än i dist-fallet.
Även efter kostnader ger acc mer. I vanliga fonder finns det oftast inte ens courtage och det är enkelt att splitta andelar.
Dist blir alltid dyrare, även om man vill ha årlig avkastning till sitt konto. (Och oroa dig inte, du är inte den enda som missförstår skillnaden mellan ackumulerande och utdelande andelar, samt skillnaden mellan utdelning och återköp.)
Du investerar 100 pengar. För enkelhetens skull är utdelningen den enda avkastningen på 4 %. Före uttaget är kapitalet 104 pengar, varav 100 är ursprungligt kapital och 4 är avkastning.
Tar du hellre ut 4 pengar som utdelning, vilket i sin helhet är avkastning => skatt betalas på 4 pengar. Eller tar du hellre ut 4 pengar genom att sälja för 4 pengar från en acc-produkt (ackumulerande), där den skattepliktiga avkastningen bara är 4/104 delar och resterande 100/104 delar är ursprungligt kapital, vilket inte beskattas?
Och eftersom du behöver en viss summa netto, säljer du i det senare fallet mindre än 4 pengar för att nå samma nettosumma. På så sätt har du kvar mer kapital som ger avkastning inför nästa år, trots att du tog ut lika mycket netto.
Nordea har lanserat en intressant fondnyhet för den nordiska marknaden:
Lockbetet är en förvaltningsavgift på 0,00 % fram till 31.12.2027 och därefter 0,19 % per år. Ett riktigt konkurrenskraftigt alternativ för indexinvesterare.
Vad har ni köpt via månadssparande på Nordnet för den amerikanska marknaden, när styckpriset för SXR8 är över 600 € och det inte längre riktigt går att få det att passa in i den egna investeringsplanen? Alternativt, har det hörts något om en split? Jag har åtminstone inte hittat något nämnt om det.
Vad är forumets åsikt om OP:s placeringsförsäkring jämfört med direkta fonder? Jag har läst om fördelarna i många källor, men jag skulle vilja ha rent praktiska åsikter.
Min subjektiva erfarenhet av kapitalförsäkringar hos Osuuspankki (Andelsbanken) inom två olika regioner för några år sedan, med totalt ett tjugotal års erfarenhet av kapitalförvaltning:
Hur meningsfullt samarbetet med banken är beror i synnerhet på hur kemin med kapitalförvaltaren stämmer överens.
Om man inte har en placeringsförmögenhet på en “miljon”, så sköts placeringarna i “samma pott” som andra investerares placeringar, detta alltså vid förvaltning med fullmakt. Det är med andra ord lönlöst att förvänta sig individuell kapitalförvaltning.
Portföljens investeringar bestäms utifrån din placerarprofil (försiktig, balanserad osv., det vill säga aktiernas procentuella vikt i din portfölj).
Kapitalförvaltaren har inte fingret på pulsen gällande dina investeringar hela tiden. Ändringar i portföljen kommer från “huvudkontoret” (eller om du själv önskar ändringar).
Osuuspankki lider av kooperativt herrelöshet, vilket innebär att de inte riktigt tar ansvar för någonting. Förklaringar finns det däremot gott om, vanligtvis i efterhand.
De samlar främst andra fonder i din portfölj, så du betalar både förvaltningsavgifter för fonderna i portföljen och ett arvode för själva kapitalförvaltningen. I det långa loppet blir en portföljförvaltning som kostar ett par procent dyr (förlust av ränta-på-ränta-effekt).
Jag var kund hos kapitalförvaltningen alldeles för länge (IMHO), då jag tänkte att det var smidigt och bekymmersfritt. Det är det också, men man får betala ordentligt för det. Och alltför många gånger kändes det som att min åsikt och vad jag sa inte hade någon betydelse för min placeringsförmögenhet.
Jag tog ut pengarna och investerade dem enligt den placerarprofil jag ansåg vara bäst för mig (50 % aktievikt) och efter bästa förmåga i indexfonder, ETF-fonder + räntefonder + andra penningmarknadsinstrument. Det här är ingen raketforskning, särskilt inte om man har lite känsla för branschen och placeringshorisonten är lång.
Detta är alltså min egen erfarenhet, någon annan kan ha andra upplevelser. Men dessa val är så personliga att man bara bör göra precis det som känns bäst för en själv.
Kan OP:s kunder ha den där placeringsförsäkringen till olika pris? Kan priserna omförhandlas? Kan till exempel bankens så kallade ”bättre” kunder få lägre procentsatser för kostnaderna?
Ha en trevlig vecka!
