Politikhörnan (Del 2)

[Hawkmountdiver]

@_neuvottelija_Sami_M

En begäran särskilt till SDP:s och Vänsterförbundets väljare och partimedlemmar: lär er grunderna i AI-arbete. Tiden för att beskatta mänskligt arbete och mänskligt ägande är i praktiken redan förbi.

När ni snickrar ihop det där regeringsprogrammet 2027 så kommer det inte att bli några helt vansinniga hjärnsläpp om ni lär er lite nu.

Här är en liten beskrivning av hur AI-arbete förverkligas på en sådan grundnivå. I USA och Kina har man förstås kommit mycket längre än här i Europas återvändsgränd:

En observation: efter att ha varit på det här forumet i några år känner jag till mig själv och två andra aktiva medlemmar som förmodligen har någon form av vänsterorienterad världsbild. Faktiska medlemmar i dessa partier finns det förmodligen ännu färre av här. Jag betonar alltså orden ”någon form av”. Så jag är inte helt övertygad om att ditt meddelande når rätt personer just på Inderes forum.

I sig verkar ämnet mycket aktuellt och intressant, men kriget i Ukraina tar upp ungefär 80 % av den tid jag kan lägga på YouTube, de resterande 20 % går till investeringsämnen, och bland dessa finns förstås bland annat Alex Ticker Symbol You, där AI-investeringscase gås igenom. Den sistnämnda kanalen är bra för att informationen är sammanfattad i ett mycket kompakt format och jag har åtminstone lärt mig en del grunder om AI-fältet och investeringscase.

Jag antog dock utmaningen och försökte börja titta på videon, men tyvärr drunknade ämnet lite i Rahapodi-liknande skämtsamt snack (vilket Martin Paasi i och för sig gör bra). Det fanns inga tidsstämplar, så jag gick vidare till snabbspolning, men vid någon punkt var jag tvungen att ge upp helt enkelt för att det just nu inte finns tid för detta.

Som en utvecklingsidé för detta intressanta tema anser jag att man inte ska försöka ”underhållningsifiera” ett bra ämne med våld, eftersom många av oss föredrar kompakta format. Tidsstämplar skulle inte heller skada. Sedan finns det undantag som Lex Fridmans intervju med Zelenskyj, där det lätt går åt ett par timmar, så man orkar fördjupa sig ibland om ämnet verkligen är berörande. Men om det fanns någon AI-editor som kunde skapa en ”skämtfri” version av detta, så skulle jag kunna försöka igen.

Här nedan är förresten en länk till Alex kanal, om någon är intresserad.

Top 10 AI Stocks I'm Buying Now (Even Over Palantir Stock)

[tusinakassa]

På samma sätt förstås som för allt annat arbete. Där återfinns det under sista raden i bokslutet.

[Hawkmountdiver]

@mskomu

Den politiska debatten nuförtiden påminner om lågstadiet. Då var det vanligt, åtminstone där jag kom ifrån, att när något barn slant med orden så blev man hånad. Till exempel råkade man säga rumpa (pylly) när man skulle säga bulle (pulla), och sen skrattade alla: ”Höhöhö, Pekka bakade rumpa i helgen, höhöhö! Pekka gillar att äta rumpa, höhöhö!”. Och kanske lite efter det här skedet försökte man hitta på något om ordens betydelser för att kunna komma på samma typ av skämt och hån, och det här fortsatte säkert i viss mån ända till högstadiet, jag minns inte.

Det mest flagranta exemplet på detta, som jag minns, var när kärnkraftverket i Fukushima var i rubrikerna och någon (en ex-miss?) sa i en intervju att man borde förbjuda byggandet av kärnkraftverk ovanpå kontinentalplattor. Och i och med detta skrattade man i tidningarna och på andra håll åt vilken dumsnut hon var, fattar hon inte att allt ligger på kontinentalplattor. Höhöhö! Jag tror inte att någon egentligen är så dum att de inte fattade att personen givetvis menade att man inte borde bygga vid skarvarna mellan kontinentalplattor eller i närheten av jordbävningsområden. Man kan ha många åsikter om huruvida ett sådant förbud vore förnuftigt eller inte, men enligt min mening kan man bara ha en åsikt om att det är dumt att inte förstå ett så tydligt och oavsiktligt fel i det som sägs.

Nuförtiden verkar det som att vuxna yrkesmänniskor inom politiken, och ibland även på andra håll, agerar som ungar i lågstadieåldern. När någon annan talar försöker de aktivt att inte förstå vad hen säger, och istället gräva fram enskilda ord eller meningar som kanske är slarvigt formulerade eller sagda fel av misstag, för att få till dessa: ”Nu vill hen göra det där, höhöhö!”-grejer. Tyvärr förekommer detta titt som tätt även på det här forumet. Få saker irriterar mig lika mycket.

Förr var allting bättre, eller var det verkligen så? Missförstånd har alltid funnits – avsiktliga, halv-avsiktliga och oavsiktliga. När tiderna är svåra och det ekonomiska läget är spänt, börjar folk få kort stubin och även en liten gnista kan starta en stor kedjereaktion. Sannfinländarna har ofta betonat att man måste kunna tala om saker vid deras rätta namn, även om det stänker lite när man arbetar. Folk borde kanske tåla lite mer och inte alltid bli kränkta. Jag anser faktiskt att Sannfinländarna har haft en viktig roll i till exempel invandringspolitiken och utbildningspolitiken genom att partiet har lyft fram svåra frågor, även om det ibland skett på ett inkorrekt sätt.

Men om man kräver tolerans måste man också själv tåla och ta emot kritik. Man måste också förstå att kritik inte alltid är rättvis eller att den kan vara oproportionerlig i förhållande till saken. I ett svårt ekonomiskt läge där partiet sitter i regeringsställning kan man förstås alltid till en viss gräns skylla på företrädarna, men nu när regeringsperioden närmar sig slutrakan och man har haft chansen att visa vad man går för, måste man också inse att i det rådande ekonomi- och arbetslöshetsläget börjar atmosfären hårdna och de partier som bär regeringsansvar blir naturligtvis måltavlor i en sådan situation. Är detta rättvist mot Sannfinländarna? Inte alltid, men det är en del av yrkesvalet och Riikka Purra kan alltid trösta sig med att andra partier och politiker helt säkert kommer att få ta emot smällar på samma sätt under nästa regeringsperiod, om de uttrycker sig otydligt, antingen genom en freudiansk felsägning eller på annat sätt.

Men var alltså allt annorlunda förr? Det tycker jag inte, det har alltid varit så att till synes små gnistor har orsakat stor förödelse. Som Marie Antoinette, som på sin tid uppmanade de fattiga att äta kakor. Eller påstods ha sagt så. Eller mest troligt aldrig sa så, men för det arga folket räckte det med en påhittad historia. Det vi lär oss av detta är att man inte bör leka med elden, man måste kunna lyssna på människors känslor. Trots det kan man bli missförstådd, men chansen för det minskar åtminstone om man har politisk fingertoppskänsla. Det här är ett svårt läge för ett populistiskt parti som är vant vid att uttrycka sig på ett färgstarkt och ibland provocerande sätt.

För sannerligen, ju högre arbetslöshetssiffror vi har, desto hetare går känslorna. Som tur är har vårt samhälle dock utvecklats i en mycket mer human riktning under de senaste århundradena. Det var inte bättre förr, åtminstone inte om vi går tillbaka till franska revolutionens dagar; vår tids politiker slipper trots allt ganska billigt undan.

Let them eat cake

[_neuvottelija_Sami_M]

Tack för att du ändå försökte gå igenom detta. Jag gjorde en sammanfattning med AI av de centrala termerna som jag gick igenom, ifall man inte har ork att försöka ta sig igenom hela denna timme:

Utvecklingsmiljö och verktyg

VS Code eller Google Antigravity (genom Windsurf-uppköpet) = IDE/kodredigerare
I Antigravity finns tre fönster: filer/repo, terminal, AI-chat-prompt
GitHub / Git = versionshantering; Samis repo: github.com/samiettinen (~6,7M rader kod)

Vibe coding / AI-assisterad programmering

Claude Code (Anthropic) och OpenAI Codex genererar kod från en klartext-prompt
Arbetsflöde: skriv vision i prompten → AI genererar kod → kontrollera fel → klistra in fel → “fixa dig själv”
Lovable (svenskt, värt ~7 miljarder) = förenklad no-code/vibe-coding för nybörjare; väljer automatiskt Supabase-databas och bygger React-frontend med HTML/CSS

Stack och infrastruktur

Python / TypeScript / Node.js = programmeringsspråk
Supabase = databas (white label PostgreSQL)
AWS, Azure (Microsoft), Google Firebase, Upcloud = molntjänster
MCP-server = gränssnittsanrop för programdatabas (t.ex. data från Statistikcentralen)
API-anrop = datahämtning direkt utan Excel (t.ex. S&P Capital IQ, St. Louis Fed / FRED, Eurostat)
SSH = fjärrstyrning för Mac Mini

AI-modeller och tokenisering

Anthropic Claude (favorit), OpenAI GPT, Google Gemini, Grok (Musk) = foundation-modeller
Tokens = enhet för AI-användning; Sami använder för ~300 €/månad
Inferens = modellens tankearbete/beräkning

Bot och automatisering

Samantha = Samis egen AI-bot, körs ovanpå Open Claw, tillgänglig via WhatsApp
Consiglieri = Samis personliga “second brain”-app, körs nativt på iPhone (Xcode-utveckling)
Skript som schemalagda körningar (cron-typ i molnet)

AI-applikationer inom finans

Claude in Excel och Claude in PowerPoint = Anthropics kontorsintegrationer
DCF-modell, LBO-modell, comparable companies = genom att prompta i Excel eller direkt i koden
S&P Capital IQ API-integration på kommande → går helt förbi Excel

Jag håller med om att den “tone of voice” som jag använde är arrogant. Förlåt för det. Världen är bara inte längre den trygga vänster-högerbubbla som den kanske var ännu i slutet av 2025.

[tusinakassa]

Det här väcker en fråga: använde du liknande skript innan AI blev allmänt tillgängligt? Och är du medveten om att de egentligen inte är något nytt, utan att kodknackare har använt dem ända sedan 80-talet? Om svaret på den första frågan är nej, så är du förstås ett fint exempel på vad AI-revolutionen möjliggör.

[Heikki21]

Jag vet inte om det här redan har tagits upp i någon tråd, men jag anser att moderatorerna borde ta bort alla inlägg som innehåller AI-genererade sammanfattningar, bilder, summeringar osv. De förgiftar diskussionen och gör allt till intetsägande smörja. Orkar vi inte tänka själva längre?

[jps]

Jag ifrågasätter inte alls behovet av nedskärningar i de offentliga utgifterna eller att utvärdera och effektivisera verksamhetens smidighet och nödvändighet. Det vore dock ännu mer väsentligt att få till stånd tillväxt – det är just det som har saknats i Finland i årtionden. Skuldkvoten minskar betydligt angenämare genom tillväxt.

[_neuvottelija_Sami_M]

Jag har inte gjort mer än något lättare musdragningsskript tidigare. Visst var jag en bra kodare på 1980-talet med den tidens mått mätt.

Då skulle jag vilja fråga dig – har du använt 2026 års AI-programmeringsplattformar som Claude Code Max och AI-arbetsplattformar som Claude Cowork? Om du har gjort det, så har du inte använt dem ordentligt om du på fullt allvar anser att de bara skapar ”skript”.

[Hawkmountdiver]

@_neuvottelija_Sami_M

Tack för att du ändå försökte gå igenom detta. Jag gjorde en sammanfattning med hjälp av AI av de centrala termerna jag gick igenom, ifall man inte har ork att försöka ta sig igenom denna timme:

Tack själv för den här sammanfattningen! Inspirerad av den lyssnade jag på detta igen och nu har jag sett igenom hela videon. Jag lärde mig mycket nytt och när jag väl får det gjort kommer jag också att skicka tung feedback relaterad till ämnet. Oavsett vilket så är det första som slår mig i all modellering vilken data som används, vilka frågor som ställs och vilken ny väsentlig information (och med vilken precision) vi får om till exempel statsfinanserna, som vi inte känner till nu? Själv företräder jag den skolan att vi har samma gamla problem i statsfinanserna år efter år och decennium efter decennium. Det handlar inte om att problemen inte redan är kända, utan mer om att inget parti vågar lösa dem av rädsla för väljarna.

Det är förstås tydligt att dessa nya verktyg erbjuder helt nya möjligheter att gå mycket djupare in på detaljer, problemformuleringar och perspektiv för att till exempel sanera Finlands statsfinanser, på ett sätt som inte var möjligt tidigare. Utan tvekan kommer statsbudgeten framöver att analyseras med hjälp av dessa nya verktyg om och om igen ur olika vinklar. Sedan måste man fortfarande komma ihåg det viktigaste, det vill säga genomförandet. I fortsättningen, när så här bra verktyg finns tillgängliga, finns det ännu färre ursäkter för att inte få statsfinanserna i balans.

[tusinakassa]

Det är jag inte. Visst vet jag att AI används för att koda mycket mer än bara skript för att bläddra i databaser. Jag lyfter på hatten för att du så tydligt har integrerat AI fullt ut i ditt arbete, och jag hoppas att du har stor nytta av det. Min skepticism mot denna AI-boom grundar sig i hur den ter sig för mig: jag arbetar inte själv framför en dator och jag försöker minimera min tid på internet efter bästa förmåga. Som en utomstående märks AI-hysterin på två sätt: mängden innehåll har ökat enormt och kvaliteten har sjunkit i minst samma utsträckning. Hur har du hanterat kvalitetskontrollen i det där AI-baserade arbetssättet?

[Tryffelisika]

@jps

Jag förnekar inte alls behovet av utvärdering och effektivisering av nedskärningar i de offentliga utgifterna och hur verksamheten löper. Ändå vore det ännu viktigare att få till stånd tillväxt, vilket är precis det som har saknats i Finland i årtionden; skuldkvoten minskar betydligt behagligare genom tillväxt.

Poängen är ju vad som får dig att tro att man i Finland skulle få till stånd ekonomisk tillväxt utan att minska den offentliga sektorn och öka marknadsekonomins roll? Den offentliga sektorn tar ständigt resurser och potential från den privata sektorn för att producera den ekonomiska tillväxten, till exempel genom beskattning och arbetskraft. Finlands resultat för ekonomisk tillväxt är urusla under de förhållanden som skapats i landet under årtiondenas lopp. Detta torde vara obestridligt. Trots detta verkar många tro att den ekonomiska tillväxten bara magiskt, kanske just den här gången, ska ta fart utan en rationalisering av den offentliga sektorn och en justering av beskattningen till en internationellt konkurrenskraftig nivå, även om bevisen talar för att denna tro saknar grund. Det kan inte poängteras för mycket att vi i en global ekonomi konkurrerar globalt mot andra länder, så det borde vara självklart att man borde börja skapa förutsättningar för tillväxt genom att jämföra Finlands förhållanden med andra länders och ta lärdom av där det har fungerat.

[Alan_Dorkin_Jr]

Lindtman avslöjade ytterligare anpassningsåtgärder som skuldbromsen kräver inför vårens ramförhandlingar. Tre besparings- och tre tillväxtåtgärder.

Antti Lindtman paljastaa: Näin SDP tekisi miljardisopeutuksen jo keväällä

Det som kanske väcker mest uppmärksamhet är källskatten på 5 % för institutionella investerare. Det vill säga, en socialdemokrat föreslår nu att fackföreningsrörelsen ska beskattas!

Samt: “En miljard euro i statliga medel skulle pumpas in i tillväxtfonder fram till år 2030 genom att sälja av innehav.
Lindtman vill även få med småsparare i finansieringen av onoterade bolag. Detta skulle dock kräva lättnader i regleringen så att det blir enklare för banker och finansiella institut att erbjuda tillväxtfonder till konsumenter.”

[Geologiopiskelija]

Vanligtvis när något vänster-/miljöparti föreslår något så vill jag spy (), men nu har de på något sätt lyckats trolla fram förslag som åtminstone vid en snabb anblick inte orsakar oouthärdlig plåga .

Nåväl, punkt två är svår att tänka sig att Centern skulle gå med på, medan Samlingspartiet knappast går med på att sänka ”finansieringen” av privata vårdinrättningar. Att dra tillbaka sänkningen av samfundsskatten känns lite nja, men om de faktiskt lyckas hitta en effektivare användning för pengarna för ekonomisk tillväxt så varför inte, så länge de inte börjar höja skatterna jämfört med början av regeringsperioden.

Att finansiera saker genom att sälja aktieinnehav (eller andra innehav) torde nästintill utan undantag vara ett misslyckat val av staten, så det skulle krävas stenhårda veteranproffs för att utforma och planera lösningar för var försäljningspengarna ska placeras så att de inte går i sjön igen, och för att se till att det sålda objektet inte privatiseras på ett sätt som gör att priserna för medborgare/kunder stiger med +50 % på några år samtidigt som de nya privata ägarna mjölkar bolaget på utdelningar ännu mer än staten gjorde.

[Marky_Mark]

Socialdemokraterna har ju en helt lysande lista där.

Det är verkligen fint att Socialdemokraterna, som ofta kallas för ”kommisar” av högern, föreslår minskningar av i sig ganska kommunistiska åtgärder, det vill säga produktivitetshämmande företagsstöd och jordbruksstöd till olönsamma gårdar.

Regeringen kommer dock att vara de sista att försvaga bevarande företagsstöd, vilket vi har sett från Purra. Alla någorlunda betydande nedskärningar av företagsstöden har i praktiken dragits tillbaka. Godisskatten stoppades efter att Fazer fick Purra att rätta in sig i ledet, nedskärningarna i sjöfartsstöden slopades och senast återställdes nedskärningen av datacenteras skattestöd som ett lika stort bidrag.

För tillfället är improduktiva branscher populära bland regeringspartierna, särskilt hos Sannfinländarna. Torvproduktionen trummas ut av många sannfinländska riksdagsledamöter just nu, trots att den endast är möjlig genom kraftiga subventioner. Ett par veckors kyla fick riksdagsledamöterna att skrika för hela branschens räkning.. Pälsnäringen har ju redan fått sina stöd på några hundra miljoner under de senaste åren, för att inte tala om miljarderna till ”tillväxtraketen” jordbruket.

Sysselsättningsstöd och rekryteringsstöd för småföretag är däremot rätta, tillfälliga åtgärder i detta land med Europas sämsta sysselsättningsutveckling. Det är billigare att hjälpa företag att anställa än att betala ut arbetslöshetsersättning. För närvarande har man främst strävat efter att minska arbetandet. Slopandet av arbetslöshetsstödets skyddsdel är ett exempel på en åtgärd som fick även det lilla arbetandet att upphöra för de arbetslösa. En helt huvudlös och passiverande lösning. Det är lättare att återvända till arbetslivet om man jobbar ens lite grann. Nu straffas man omedelbart för det. Det viktigaste är att inte göra någonting alls. Man vågar inte ens utföra volontärarbete för tillfället, eftersom även det minskar arbetslöshetsersättningen om det anses vara något annat än allmännyttigt.

[Roope_K]

En riktigt bra lista från Lindtman. Om vi därtill kunde få:

• Skattelättnader/skattefrihet för vinstmedel om de används till investeringar (den s.k. estniska modellen). Det vore en klockren (no-brainer) tillväxtåtgärd med en rimlig prislapp, då den direkt skulle minska behovet av offentliga investeringar från skattemedel som den parlamentariska FoU-överenskommelsen (forskning och utveckling) kräver. Skulle även kunna genomföras t.ex. som en tidsbegränsad rätt till mångdubbelt avdrag.
• Tidsbegränsad skattefrihet vid försäljning av företag om/när vinsten återinvesteras i att grunda ett nytt företag (den s.k. USA-modellen).

Om man lade till pensionerna i listan, för att öka incitamenten för den arbetsföra befolkningen, skulle det vara en nästan optimal kombination för min del. Man vågar dock knappast förvänta sig detta av Socialdemokraterna.

[Hawkmountdiver]

@Geologiopiskelija

Vanligtvis när något vänster-/miljöparti föreslår något får jag kväljningar (), men nu har de på något sätt lyckats trolla fram förslag som åtminstone vid en snabb anblick inte orsakar outhärdlig smärta .

Själv var jag ganska besviken på detta utspel från SDP, eftersom den här listan var alldeles för begränsad och kortfattad när det gäller jordbruket. Det är i sig betecknande att det av riksdagspartierna är just SDP som lyfter fram dessa späråtgärder riktade mot jordbruket, inte de så kallade finska högerpartierna (till dessa “s.k.” räknar jag alltså inte Liberalpartiet). Samtidigt är det viktigt att tala om saker vid deras rätta namn. Ibland blandas företagsstöd och jordbruksstöd ihop i folks tal.

Inom jordbruksstöden finns det för tillfället bland annat det problemet att de ofta betalas ut till

a) dem som redan har det bra ställt och

b) dem för vilka jordbruket är en bisyssla eller hobby.

c) verksamhet som saknar en trovärdig och hållbar ekonomisk grund.

Slutresultatet kan vara en företagare som med hjälp av investeringsstöd är skuldsatt upp över öronen och vars liv går åt till att jobba från morgon till kväll i ett överinvesterat jordbruksföretag. Det är svårt att få en rimlig timlön för ett sådant arbete, för att inte tala om att ha tid för ett socialt liv, att bilda familj osv.

@Marky_Mark

Verkligen fint att sossarna, som högern ofta kallar för ”kommar”, föreslår en minskning av vad som i sig är ganska kommunistiska åtgärder, det vill säga produktivitetshämmande företagsstöd och jordbruksstöd till olönsamma gårdar.

Detta är ett ämne som väldigt lätt väcker känslor, eftersom många har sina rötter på landsbygden och därigenom ett känslomässigt band till exempelvis sina egna föräldrars hårda liv som jordbruksföretagare. Men Finland befinner sig nu i en situation där man måste kunna prata även om svåra saker.

@_neuvottelija_Sami_M

En begäran särskilt till SDP:s och Vänsterförbundets väljare och partimedlemmar: lär er grunderna i AI-arbete. Tiden för att beskatta mänskligt arbete och mänskligt ägande är i praktiken redan förbi.

Något måste man alltid beskatta, och ju större subventioner vi har, desto mer måste man tvingas beskatta mänskligt arbete. Här finns också en utmaning för AI, om man försöker gräva fram alla moment ur statsbudgeten för hur jordbruket stöds direkt eller indirekt. Liberalpartiet har redan gjort detta arbete väl, men alla stenar har säkert inte vänts på än.

SDP har genom åren genom egen dumhet brandat sig för långt till vänster med små och lite större utspel om saker som de borde ha varit tysta om. Den här spärlistan var ett steg i rätt riktning (bokstavligt talat), men det är fortfarande en lång väg kvar till att bli ett högersocialdemokratiskt parti.

Jag vill ännu understryka att jag inte vill provocera. Detta jordbruksämne är väldigt laddat, men på ett personligt plan har jag ingenting emot jordbrukare och jordbruksföretagare. Däremot skulle jag vilja sanera det osunda och dyra systemet kring jordbruket. Det ligger inte ens i jordbrukarnas intresse. Tvärtom ser jag många jordbrukare som offer för det här systemet.

[Alan_Dorkin_Jr]

Är det här den där bättre sortens snyltande nu? Hur i hela friden kan man motivera något sådant? Skamlöst. Omoraliskt.

Kokoomuksen Suvi Lindénillä uskomaton 5 366 päivän putki

[Livestock]

Relevanta poänger om jordbruksstöd. Och visst måste man kunna diskutera jordbruksstöden kritiskt. Själv representerar jag en heltidsbonde vars utkomst kommer från nötköttsproduktion och växtodling.

Jordbruksstöd är stöd som betalas per åkerhektar, och djuren får stöd beräknat i djurenheter. Till exempel är en ko 1 djurenhet och en tjur 0,6 djurenheter, och stödet som betalas per djurenhet varierar regionalt – i praktiken är AB-området Södra Finland och C-området är Norra Finland. En del av jordbruksstöden är EU-finansierade och en del är nationella stöd. Systemet är mycket komplicerat, men jag tänker inte börja skriva ut hela den apparaten (himmeli). Den är såpass långdragen.

Jordbruksstöden har sjunkit hela tiden per enhet. För en åkerhektar betalades för 15 år sedan cirka 620 €/ha, idag är det 450 €. Detta alltså i AB-området. Att de stödbelopp som publiceras för de största gårdarna ökar beror på att gårdarna blir större. Antalet bondgårdar minskar hela tiden, så strukturutvecklingen fortskrider enligt min uppfattning väl enligt prognoserna.

Av djurslagen stöds nötkreatur mest. Enmagade djur, det vill säga svin och fågel, stöds minst.

Problemet med jordbruksstöden är att deras syfte har blivit otydligt. Ursprungligen kom jordbruksstöden för att sänka livsmedelspriserna så att den fattiga befolkningen skulle ha råd att äta. Det var länge sedan, och det nuvarande systemet är något som beror på vem man frågar. Är stöden till för försörjningsberedskap, ekonomiskt stöd till bonden, vattenskydd, klimatmål eller stöd till industrin?

Finland har styrkor inom jordbruket. Vår allra viktigaste fördel inom jordbruket, särskilt inom husdjursproduktionen, är vatten. Vi kan i Finland tvätta maskinerna med dricksvatten och det kostar egentligen ingenting.

Mina egna åsikter om jordbruksstöd: Systemet borde förenklas drastiskt och samtidigt borde man rensa bort alternativ som i praktiken inte tillför något produktivt. Ekostöd (luomutuet) är ett exempel på ett sådant förnuftsvidrigt slöseri med pengar. En kvarleva från förr är också jordbrukets avbytartjänster (lomituspalvelut). Avbytartjänsterna ligger under SHM:s (social- och hälsovårdsministeriets) budget, så de påverkar inte stödbeloppen, men det är ändå en institution som kostar förbannat mycket i förhållande till nyttan.

Att skära i jordbruket är en svår nöt för nästan alla partier. Om gårdarna släcker ljuset så upphör samtidigt livsmedelsindustrin. Med Finlands kostnadsnivå lönar det sig inte att förädla livsmedel med importerad råvara. Nu har ju gårdar börjat sälja nötkreatur utomlands. Detta är åtminstone ett tecken på att Finlands primärproduktion inte är riktigt så okonkurrenskraftig som det sägs.

Jag läser gärna diskussioner om jordbruket även om de presenterar kritiska synvinklar. Jordbruksbudgeten torde vara i storleksordningen 2 miljarder och dagligvaruhandelns värde är 7 miljarder.

[jps]

Inom det finländska lantbruket har jag förundrats över den så kallade bulkproduktionen, och att man inte satsar på specialisering där det finländska klimatet skulle kunna utgöra en konkurrensfördel. Visst är det på många sätt lättare att producera samma sak som alla andra, men lönsamheten inom lantbruket är oftast chockerande svag. Finlands klimat lämpar sig väl för till exempel kumminproduktion; Kanada är världens största producentland när det gäller senap, kanske skulle det passa bra även i Finland. Det finns gott om hönserier i Finland, men varför försöker man inte i större utsträckning föda upp fåglar som avviker lite från det vanliga? Till exempel pärlhöna och vaktel skulle säkert ge en bättre avkastning. Även inom lantbruket skulle det kunna vara lönsamt att skilja sig från mängden och söka konkurrensfördelar både i Finland och internationellt.

[Livestock]

Du har helt rätt. Bulkproduktion med skygglappar är minst sagt dumt om man inte klarar sig i den. Gårdarna är alla väldigt olika och av olika storlek, så samma koncept passar inte ens alla. Låt oss nu begränsa diskussionen till växtodlingsgårdar och ge bakgrund till den här sektorns utmaningar. Den rådande situationen är att Finland har ett spannmålsöverskott, så priserna är världsmarknadspriset minus fartygsfrakt. Den inhemska industrin betalar ett bättre pris, men i en överskottssituation kan de plocka russinen ur kakan, det vill säga höja kvalitetskraven till en nivå som utesluter många partier. De får prima kvalitet billigt. Vanlig business. Varför har Finland ett spannmålsöverskott? Vi är en till invånarantalet liten stat i förhållande till vår yta, så produktionen överstiger konsumtionen rejält. Under de senaste trettio åren har husdjursproduktionen minskat, och detta minskar efterfrågan på spannmål ytterligare. Särskilt minskningen av nötkreatur har lett till att mark som tidigare var vall nu används för spannmålsodling. Varför odlar alla spannmål? En stor del av Finlands 45 000 gårdar är deltidsjordbruk, det vill säga man jobbar utanför gården eller har annan företagsverksamhet. Spannmålsodling är dock möjlig att sköta vid sidan av annat arbete med dagens maskiner. Den här situationen borde inte komma som en överraskning för någon odlare. Om man absolut vill odla, borde man överväga ett mer mångsidigt urval av grödor. Saken är förstås inte riktigt så enkel, eftersom till exempel odling av kummin är kontraktsbaserad och kontrakten för nästa år var fulltecknade redan före jul.

Odlare är också konkurrenter med varandra, precis som andra företag. Vi konkurrerar mest om åkermark. Oavsett om det rör sig om arrenderad mark eller en fastighet till salu, vinner vanligtvis det högsta budet anbudstävlingen. Om man har arrenderat mark för till exempel 500 €/ha, vilket är en slags normalnivå i AB-området, och om man odlar till exempel vete med ett pris på 160 €/ton och skörden från en ganska dålig arrendemark är 3,5 ton, så är omsättningen från marken 450 € (stöd) + 560 € försäljning. Sedan börjar man dra av kostnaderna. Arrende 500 € + eget utsäde 250 kg/ha 50 € + gödsel 400 kg 200 € + växtskydd 40 €. Torkning 15 €/ton 50 € + frakt 40 €. Kostnader totalt 880 €/ha. Ungefär tusen euro in, och efter kostnaderna återstår 100–150 € för maskiner och det egna arbetet. Självklart ändras kalkylen om skördenivån stiger över 5 ton/ha och priset till exempel är 220 €, för att inte tala om ifall det vore 380 €. Men man måste vara realist i de här kalkylerna. Odlarna borde helt enkelt förstå att inte odla om det inte lönar sig. Det är ingen idé att pumpa in stöd där. Och det utlovas inte mer stöd heller.