En stor offentlig sektor som sköter sina utlovade tjänster snabbt och effektivt är helt enkelt en utopi.
Det är den sortens socialism som är fantastisk bara den vore rätt skött, men som gång på gång går i kvav på grund av oss stackars människors svagheter.
I den meningen är en stor och effektiv offentlig sektor i högsta grad ett “ideal”, en filosofisk tankelek, men absolut inte realism.
Det finns utan tvekan också saker som bör skötas centraliserat med skattemedel. Ändå borde man kunna kräva att någon ser till att det sker effektiviseringar, ständig utveckling och fokus på prestation. Politiker och alltför ofta tjänstemän administrerar, men de leder inte.
Brist på konkurrens gör en lat, orsakar ineffektivitet och leder till slöseri, utöver att snabbheten och kvaliteten på den producerade tjänsten lider.
Enkelt uttryckt: i en värld av alternativ tas plånboken dit man får valuta för pengarna, i en värld utan alternativ tas din plånbok ifrån dig och du får ditt ärende skött kanske någon gång i framtiden.
Nationen Finland, som under en generation – alltså 18 år – i realiteten inte har vuxit och som nu envist har testat en av världens högsta skattesatser, har hamnat i ett tillstånd där de flesta av oss som ansvariga för privatekonomi, som egenföretagare eller som (aktie-)ägare i företag inte vill vara:
- kassaflödet är kroniskt negativt
- man lever på kreditlimiter
- ledningen inbillar sig att allt är fantastiskt så länge framtiden bara blir annorlunda
I den meningen vågar jag påstå att den finländska ekonomin förtvinar av en onödig skattebörda. En skattebörda som också används i onödan, ineffektivt och till och med för att upprätthålla och utveckla ineffektivitet. Samtidigt som företagsamheten kvävs.
För att återgå till detta:
Sannerligen är pengarna som nämns nedan borta från Noho, eftersom pengarna ändå tas via skattetrycket, och för att få tjänsten på ett vettigt sätt / inom rimlig tid måste man skaffa den där försäkringen…
Man måste tänka positivt: att försäkringsbolaget kanske utvecklar innovationer och effektivitet som med tiden spiller över på den traditionella delen av vårt samhälle. Samtidigt når de framgång som företag, och vi får framgångsrika företagare, aktieägare osv.