Panoros ledning är verkligen helt magisk när det gäller timingen för företagsförvärv. EG-tillgångarna och andelen i Dussafu köptes i början av 2021 från Tullow precis innan priset exploderade under 2022, och nu köpte man ytterligare ägarandelar från Kosmos precis innan Trumps attack mot Iran. Senast jag frågade Hamilton (VD), så fanns det en stark vilja att skala upp bolaget till en större storleksklass och fokusera på att rampa upp produktionen. Den allmänna trenden har varit starkt inriktad på att lämna afrikansk oljeproduktion, och de västerländska bolagens fokus har legat på amerikansk skifferolja och Sydamerika. Eftersom det ständigt kommer ut undervärderade tillgångar till försäljning, är det logiskt för Panoro att agera köpare. Jag tror inte att Panoro är intresserade av att sälja på dessa kursnivåer, men en fusion med en annan aktör (till exempel BW Energy) skulle kunna vara möjlig om man kan enas om villkoren.
Just nu är jag mest intresserad av vad John Hamilton planerar att göra framöver, eftersom Panoros framgång har berott på ett bra ledarskap. Det har varit en del turbulens där, men utnämningen till styrelseordförande för Magnora indikerar att den personliga krisen till synes börjar vara över:
Magnora ASA:
Som ny styrelseordförande har kommittén föreslagit John Hamilton, nuvarande styrelseledamot (sedan 2018). Han är VD för Panoro Energy ASA och var tidigare VD för President Energy PLC, verkställande direktör för Levine Capital Management och finansdirektör för Imperial Energy PLC, samt tillbringade 15 år vid ABN AMRO Bank.
Jag anser att man bör betrakta Panoro främst som ett tillväxtutdelningscase med utmärkt kassaflödesavkastning, eftersom inga uppköp är i sikte och marknaden knappast lär ge en liten afrikaspecialiserad oljeaktie något särskilt högt värde framöver heller.