Många börjar få ganska bra storlek på sina portföljer. Själv är jag ganska försiktig med att använda belåning i aktieinvesteringar och portföljens värde är cirka 95 000 € utan skuld. Hur ser det ut för andra med användning av lånade pengar? Är jag dum eller smart som inte tar risken?![]()
Inga andra skulder än villalån.
Jag har inga andra skulder än de för min egen lägenhet.
Ännu på våren var tio procent av eget kapital, men jag har sänkt det till noll. Bostadslån finns förstås till ett värde av portföljen.
Rent aktiebaserade investeringslån utgör drygt 10 % av portföljen. Emissionerna från Modulight och Inderes skulle vara frestande att öka det till 20 %.
Jag har 850k€ i ledig hävstång. Annars är jag skuldfri.
Sedan coronadippen har jag kört ganska mycket all-in med 50/50 hävstång. Jag ökade hävstången i takt med att min portfölj växte.
Nu tar jag det lugnt, det var för intensivt.
Alla skulder är betalda, ingen stress
10,5% eller 20k€. Jag har dock mer kontanter än skulder, men jag föredrar att investera med skuld när det är så billigt. Jag amorterar lånet med kontanter om jag måste. Annars låter jag utdelningar och försäljningar amortera det.
Edit: Jag glömde också att säga att jag försöker hålla hävstången runt 10% åtminstone vid dessa räntenivåer. När portföljen växer och jag hittar ett bra objekt, kommer jag att använda mer hävstång.
Har verkligen undrat när det i tråden “Öppna mina portföljer” finns ett par fall som började investera våren 2020 och portföljerna är nu över en miljon. Oavsett hur mycket man köpte när det var som lägst, måste man ha haft en ganska bra kassa i fickan, med eller utan skuld.
Jag råkade inte själv ut för det, men när jag såg hur 90-talets lågkonjunktur drabbade låntagare och särskilt borgensmän i min bekantskapskrets, bestämde jag mig för att lämna skulderna kvar i förra årtusendet. Ingen skuld, ett lätt steg.
Idén med tråden är inte att vara avundsjuk, utan att vara intresserad av vilken typ av skuldsättning folk använder…
Bostadslån ca 60k. I portföljen försöker jag alltid hålla 20-30% hävstång. Detta skulle kräva en nedgång på ca 60% för att ett margin call skulle ske, men i en nödsituation skulle jag kunna lägga till precis så mycket från mina nödbesparingar eller kreditkort för att undvika ett margin call. För närvarande försöker jag undantagsvis att minska hävstången av personliga skäl, inte på grund av marknadssituationen.
Lån för aktier i aktieportföljen max 10%. För närvarande knappt 2%. Lån som en bror när aktierna stiger. En avlägsen kusin när de sjunker.
För tillfället 2% hävstång i aktieportföljen. Lånade ytterligare 2% från frun när jag snabbt behövde låna pengar under vårdipen. Avsikten är att betala av lånen till noll så snart Kamux, TietoEvry eller Embracer vaknar. Eller genom att spara i tre månader.
81% lån på bostaden. Har i princip inte amorterat på detta alls.
Just nu är skulden i portföljen 0 %, men situationen kommer snart att ändras när den övriga skuldsituationen börjar bli för bra.
En person i arbetsför ålder måste ju ha lite skuld för att få arbetsmotivation.
Jag har själv gått på detta “Erkki Sinkko”-sätt där skulden är 0 euro. Från varje konto sätter jag 500-700 euro i några bolag… nu har jag börjat intressera mig för skuldsättningsgrad (leverage).
Lånet är endast mot bostaden. Skuld på cirka 18% av hushållets totala kapital. Bostaden ingår i kapitalet.
Det finns fortfarande lite kvar på bostadslånet och jag amorterar det med små månadsvisa avbetalningar när räntan är låg. I portföljen är hävstången för närvarande väldigt liten, ca 1,5%, och den kan jag vid behov betala av direkt.
Anders Oldenburg är den klokaste finska investeraren jag känner. (Naturligtvis helt subjektivt.) Han rekommenderar ingen att ha en lånefinansierad portfölj, eftersom det inte ger något riskjusterat mervärde till portföljen. Dessutom påpekar han att företagen redan i sig är belånade i den utsträckning som företagsledningarna anser bäst. Lite mer omfattande här: Vko 45/17: Velka/”vaihtoehtoiset” – Seligson
Citat från slutet:
"Om en aktieinvesterare ändå absolut vill överväga hävstång, skulle jag åtminstone rekommendera att man först investerar 10-15 år utan hävstång för att se hur marknaderna rör sig i olika situationer. Under de senaste åren har aktiemarknadens svängningar bara varit ungefär en tredjedel av det normala, och det bör åtminstone inte lura någon. Om man sedan, med stöd av långvarig investeringserfarenhet, fortfarande vill överväga hävstång, så kanske en diversifierad aktieportfölj tål 10% hävstång. Men jag tror att för de flesta av oss försvinner, eller åtminstone minskar, viljan att öka risken i aktieportföljen med erfarenheten.
Alla kan bli rika – så länge man inte har för bråttom."
Jag håller till stor del med, förutom om “Ingen” – för de flesta, ja. Att investera enbart i enskilda aktier är redan en mycket riskabel syssla. Jag vet inte hur många från detta forum som har bekantat sig med Harry Markowitz idé om modern portföljteori, men låt oss tänka på det så här.
En investerare vill ha “bättre avkastning” men är “riskavert”. Alternativen är att skala investeringarna mot en mer koncentrerad modell.
Bort från MCW-fonder mot en faktorportfölj, där de väljer de faktorer de tror på. Värde, SCV (Small-Cap Value), lönsamhet och momentum för egen del. Utöver detta läggs obligationer till portföljen. Ja, jag skulle mycket hellre våga belåna en sådan portfölj kraftigt än att investera 100 % enbart i enskilda aktier. Det räcker med en enda Alibaba med stor vikt i portföljen för att förstöra avkastningen.
Avkastningsförväntan är högre än med en 100 % MCW-portfölj. Den riskjusterade avkastningsförväntan är högre än med 100 % i enskilda aktier. Personligen ser jag inte volatilitet som en risk. Jag ser risken i att jag inte har tillräckligt med pengar när jag går i pension.
Snabba, tidiga morgontankar, oklart uttryckta.