Som rubriken säger: med utdelning eller utan?
Är direktavkastning viktigt för er när ni investerar? Eller föredrar ni företag som investerar sitt kassaflöde i tillväxt?

Som rubriken säger: med utdelning eller utan?
Är direktavkastning viktigt för er när ni investerar? Eller föredrar ni företag som investerar sitt kassaflöde i tillväxt?

Utdelningen fungerar som en indikator på företagets kassaflöde och direktavkastningen som en värdering av aktien. Å andra sidan indikerar det också att företaget inte har några rimliga investeringsmöjligheter för sina pengar. Det är bra att kontrollera vad den utbetalda utdelningen bygger på. Tar företaget ytterligare lån för att betala utdelning eller säljer det tillgångar? Jag skulle hellre ha företag med en stark balansräkning i portföljen än företag som finansierar sina utdelningar på detta sätt.
Å andra sidan har utdelningar framför allt en psykologisk effekt: utdelningspengar på det egna kontot känns säkrare än marknadens uppskattning av bolagets bokförda värde. Utdelningar är samtidigt något paradoxala: varför skulle du investera i ett företag om du inte litade på att företagets ledning allokerar ditt kapital effektivt, utan snarare hoppades på att få tillbaka dina pengar? “Ränta på ränta”-effekten lider i fallet med utdelningar av utbetalning av utdelningsskatter.
Utdelning intresserar mig inte i princip. Det finns vissa specialsituationer där jag gillar det, men 80% av tiden anser jag det vara irrelevant. Ibland skulle jag vilja att företaget betalar mer utdelning och ibland skulle jag vilja att företaget minskar utdelningsbetalningen. Enligt teorin är hela utdelningen också helt irrelevant.
Jag tycker själv att det är viktigt att jag i min portfölj överviktar beprövade utdelningsaktier, från vilka jag får stabil avkastning, och sedan har jag separat dessa så kallade spelaktier, som säljs så fort det känns rätt
Dessa val är naturligtvis val som är relaterade till varje persons egen investeringsstrategi.
En växande utdelning och en evig hållning skulle vara idealiskt.
Utdelningar är nog en tvåeggad sak. Om företaget växer och investerar smart, så är utdelningar ganska onödiga. Ränta på ränta-effekten fungerar. Men: å andra sidan är det skönt för investeraren att få mjölka kon åtminstone en gång om året, eftersom man aldrig kan vara säker på om kon är död imorgon ![]()
Verneris svar i QA på frågan om den djupaste naturen hos en utdelning är väl värd att läsa.
Tack, här är själva Q&A:n Osingon syvin olemus? - Inderes
Bra tankar här! ![]()
Ett drömfall skulle naturligtvis vara ett bolag som Revenio, som samtidigt kan dela ut en växande utdelning, ändå snabbt växa sin affärsverksamhet (utan betydande behov av ytterligare investeringar) och satsa på nya tillväxtkällor. Du får på sätt och vis alla godsaker i samma korg.
Nu karikerar jag lite, men någon skulle kunna säga att “utdelningsbetalningar vittnar om brist på fantasi hos bolagets ledning”. ;D Naturligtvis är det för de flesta företag inte meningsfullt att satsa mer på områden där de inte längre har råd att växa, och då är utdelningar bra. Om ett företag har en stor startbana framför sig, ska allt bara gå till tillväxt (förnuftigt, inte slösaktigt). Ur ett skatteperspektiv skulle pragmatiska återköp av egna aktier också vara ett välkommet verktyg här i Finland.
Ja. Masse-setä talade ovan om att småinvesteraren kan få en obehaglig överraskning när han på morgonen upptäcker att den tidigare så mjölkande kon är död! Se bara vad som hände med Nexstim i morse…
Så det är helt okej att mjölka utdelning tillbaka i investerarens hink, om företaget inte verkligen hittar ett bättre och mer förnuftigt användningsområde för pengarna.
Nexstim har aldrig varit nära att kunna mjölka tillbaka pengar till investerare: Nexstim mjölkar snarare investerarna.
Tillbaka till de vinstdrivande bolagen: i sig kräver bolag som ständigt återinvesterar vinsterna i verksamheten eller nya segment att investeraren följer dem ännu mer och litar på bolagsledningen som kapitalallokerare: de hanterar ju era pengar! I utdelningsbolag kan uppföljningen vara mycket mer passiv: ledningen pumpar alla pengar i investerarens ficka och investerarens uppgift blir att allokera pengarna till nya investeringsobjekt.
Japp, Nexstim är inget utdelningsbolag, men mer allmänt betyder Masse att även en fattiglapp åtminstone ibland borde ta färsk mjölk (värdeökning, utdelning) tillbaka till sin egen hink, för imorgon kan mjölkproducenten redan vara död (eller åtminstone förlamad i åratal).
En bra sak med utdelningar är att de sker oberoende av din vilja, så du behöver inte fatta ett försäljningsbeslut varje gång du vill ha pengarna. Själv strävar jag efter en situation där utdelningarna täcker de flesta av mina ekonomiska behov. Skönt när pengarna rullar in på kontot!
Jag har försökt välja ut växande och utdelningshöjande företag till portföljen som om 2-3 år skulle betala ut en lämplig utdelning och samtidigt fortsätta att växa.
De ursprungliga Talenom-investeringarna ger redan en utdelning på 5 % och jag är säker på att utdelningen kan ökas igen.
Det är spännande med Qt och Avidly. Där har värdeökningen hittills varit okej.
Önskemål finns också inom IT-tjänstesektorn med Vincit och Gofore.
Vad är din strategi?
Japp, åtminstone hälften av Farbror Masses pengar ligger stadigt i bolag som betalar bra och/eller växande utdelningar, men resten ligger i spännande underhållningsbolag av FN-nivå… förlåt, tillväxtbolag. Utan spänning är livet inget att ha:![]()
Masse, vän av både fet utdelningsmjölk och spännande tillväxt
{“content”:“Om företaget vill ge pengar, så vågar jag inte tacka nej
.\n\nEftersom en students budget inte direkt svämmar över av pengar, måste jag tänka extra noga på var jag ska placera mina pengar, eller snarare sagt vilken strategi som gör att jag sover gott om natten. Jag har råd med måttliga underhållningsobjekt, men jag vågar inte röra de riktiga underhållningsobjekten, även om jag då går miste om bra tillväxthistorier. En växande utdelning och en så bra utdelning som möjligt, samt ett sunt utdelningsförhållande låter trevligt, men sådana fall verkar inte finnas hela tiden.\n\nMin investeringsstrategi just nu är att jaga måttligt växande och högkvalitativa utdelningar. Jag hoppas att jag i framtiden kan förlita mig ganska starkt på utdelningsinkomster, så min investeringshorisont är mycket lång.\nAv denna anledning har jag börjat investera i sådana ganska bekanta och trygga ringliknande företag.\nNär jag väl har fått lite mer investeringserfarenhet kommer jag naturligtvis att försöka lägga till potentiella tillväxtobjekt, t.ex. från First North.”,“target_locale”:“sv”}
För att citera Mielensäpahoittaja (en karaktär i finsk litteratur), så köper jag inte ett företag som inte låter mig ta del av dess vinster. Jag strävar efter att hitta rimlig eller god intjäningsförmåga till underpris. Jag tror inte att marknaden kan prissätta aktier “rätt”, så jag måste söka grunden för avkastningen i företagets intjäningsförmåga. I så fall vore det logiskt önskvärt att få sin del av företagets vinster.
För mig, “i början av karriären”, är den övergripande avkastningsförväntan viktigare än utdelning: EPS-tillväxt, utdelning, den helhet som värderingsmultiplar bildar. Helst över 20 %.
Senare i karriären skulle jag se defensiva utdelningar som viktigare än tillväxt och att söka överavkastning.
Jag gillar att om utdelningsprocenten inte är orimligt hög och vi växer samtidigt och utdelningen ändå växer i takt med det. Jag brukar tänka att om vi inte växte så snabbt, skulle vi kunna höja utdelningen med till exempel 5% och ändå inte vara i en 100% utdelningskvot. Med detta brukar värdet också öka.
Jag uppskattar mer att företagets värde ökar på lång sikt än utdelningen. Utdelningen är oftast en så liten summa att jag hellre skulle ta en 10% kursökning per år.
Så här skrev Masse tidigare ovan. Så, en gång till: Om börsbolagen vore stabila hus byggda på klippor, med expansionsritningar i handen varje år, då skulle det vara onödigt att pumpa ut utdelningar. Men eftersom de snarare är flottar som flyter på öppet hav, där man åtminstone för de minsta får speja varje morgon om de har sjunkit eller åtminstone förlist illa, så tar Masse-farbrorn gärna en del i säkert förvar en gång om året :![]()
Bättre än så kan farbrorn inte förklara det för er.
Utdelnings-Masse, FA
Det skulle ju vara optimalt att plocka Peter Lynchs berömda tenbaggers i portföljen och skratta hela vägen till banken. Tyvärr räcker inte mina egna spådomsförmågor till för att förutsäga kursrörelser, så jag ger ödmjukt störst vikt åt nuvarande resultat i förhållande till priset och en sund utdelningspolicy. Eventuell tillväxt får sedan bli grädden på moset, om/när börshajarna går med på att driva upp kursen. Jag rankar inte bibliskt ut “dåliga” utdelare, men av någon anledning har det i min nuvarande portfölj bara funnits plats för ett företag som betalar lägre direktavkastning än genomsnittet på Helsingforsbörsen.
Det bör förtydligas att jag inte försöker predika att ett sätt är bättre än ett annat. Var och en gör som man har skrivit ner i sin strategi och anser vara förnuftigt.