Med denna logik spelar inte ens annulleringen någon roll. Du kan inte påverka om bolagsstämman beslutar att göra en nyemission och i praktiken återställa de annullerade aktierna. Tro mig nu bara att det inte spelar någon roll.
Eller pengarna från sålda aktier, det vill säga om du har beslutat att sälja när bolaget har delat ut medel genom att förvärva egna aktier.
Sant, endast utdelningarna är utom räckhåll för det företaget. Detta var just den ursprungliga tanken.
Berätta då också, att om bolagets aktier är för dyra för återköp, hur är de då inte för dyra att äga själv samtidigt?
För dyrt för återköp, men för den egna portföljen, för att generera utdelning, helt prisvärt.
Få det att gå ihop
(Jag hoppas innerligt att svaret inte handlar om till exempel anskaffningsutgiftsantagandet eller annars beskattning, eftersom detta just skulle vara den ursprungliga fördelen med återköp av egna aktier)
Om du i praktiken får det att fungera för dig med de utmaningar som nämns ovan.
I mina egna tankar
Utdelningar och återköp av egna aktier är dock samma vinstutdelning. Skillnaden mellan dem är främst skattemässig (och samma välkända friskrivningar som alltid). Så du skulle kunna skriva på exakt samma sätt: “En liten och helst stigande vinstutdelning som används för återköp av egna aktier är en riktlinje för den nuvarande ledningen…”.
Det finns alltså två helt olika diskussioner som ofta korsar varandra:
Om vi är överens om detta, så håller jag åtminstone till viss del med dig. Det är bra att ha vinstutdelning i åtanke som åtminstone en liten komponent när man överväger hur en lönsam resultat ska användas. Själv skulle jag dock önska mer investeringar och risktagande på bekostnad av vinstutdelning i inhemska företag. Men det betyder inte heller att vinstutdelningen helt ska stoppas.
Finlands problem (enligt mig) är just bristen på tillväxt och ofta en alltför stor defensivitet och konservatism. Ägarna vill ha utdelningar till varje pris, så att det inte bara skulle hända att en investering eller ett företagsförvärv går fel. Och på bolagsstämman begärs ordet och frågas: “Kan vi få lite mer utdelning?” Denna överdrivna försiktighet och rädsla för misslyckanden äter till slut upp all tillväxt.
Och lyckligtvis behöver de inte vara det från början. Vid återköp av egna aktier behöver ledningen inte tänka på börskursen, precis som vid utdelning. Om du till exempel anser att egna aktier aldrig ska köpas om P/B > 5 och det ändå är över 5 och företaget köper egna aktier, då säljer du aktier motsvarande vinstutdelningen och får den önskade utdelningen med lägre skatter.
Man bör också tänka på saken omvänt. Måste ledningen alltid bedöma aktiens verkliga värde vid utdelning? Om P/B är 0,01 och P/E är 3 och alla nyckeltal är gröna och företaget ändå delar ut utdelning och inte köper egna aktier, tyckte du då att ledningen var dum som inte kunde bedöma aktiens verkliga värde och inte köpte egna aktier trots att de var halvt gratis? De flesta tänker av någon anledning inte så, utan köper själva aktien nöjda med utdelningarna. Det vill säga, du kontrasterade vinstutdelningssättet på exakt samma sätt.
Utdelning duger alltid, oavsett kurs, även om den är så låg att man skulle köpa aktien. Återköp av egna aktier endast om kursen är mycket billigare än vad man redan skulle köpa aktien för, motsägelsefullt.
Det finns ingen principiell skillnad mellan dessa. Ledningen kan alltid göra vinstutdelningen på ett sätt som inte passar en själv, och man kan själv göra tvärtom. Av någon anledning upplever dock så många att endast återköp av egna aktier till en hög kurs är misslyckad spekulation från ledningens sida, men utdelning till en låg kurs är aldrig misslyckad spekulation från ledningens sida. Jag tycker att det är ett väldigt konstigt sätt att tänka.
Finns det ett sådant företag som proportionerar vinstutbetalningssättet i förhållande till företagets värderingsmultiplar? Det kunde ju redan vara ganska intressant. När multiplarna är i topp skulle det mesta betalas ut som utdelning, och när multiplarna har sjunkit till botten av dalen skulle återköp av egna aktier föredras, och däremellan skulle vikten försiktigt ligga på den sida där man befinner sig i ljuset av historien. Skulle detta vara en så kallad best of both worlds-lösning?
En utdelningsinvesterare vill verkligen alltid ha utdelning. Köpen med kontanter (från lön eller till och med utdelningar) strävar man efter att göra med så låga relativa multiplar som möjligt, men så är det väl i alla strategier?
Varför förresten använda återköp av egna aktier som synonym till utdelning, när det inte är deras ideala eller ens förnuftiga användningssätt? Låt oss igen ta de 20 aktier som kostade 250 $ styck. Hur genererar en investeringsnybörjare i tjugoårsåldern ett livslångt kassaflöde genom att alltid omvandla återköp av egna aktier till dessa hajpade, mer skatteeffektiva försäljningar? Inte på ett hållbart sätt (glöm bråkdelar). Att sitta kvar i aktien skulle däremot förmodligen vara betydligt förnuftigare. Redan en sådan aktie skulle kunna ge utdelning för resten av livet fyra gånger om året. Utdelningarna ger här det permanenta kassaflödet. En krympande positionsstorlek i antal aktier ger det inte i längden.
Nu har det pratats ganska mycket teori, hur vore det med en diskussion om praktisk tillämpning?
Nå, vi får se.
Ditt exempel är väl inte särskilt praktiskt. Hur många 20-åringar investerar 5 000 med tanken att få 200 i utdelning årligen resten av livet? Det är nog vanligare att man vill realisera vinster senare och utnyttja ränta-på-ränta-effekten så bra som möjligt.
Och aktier bör man generellt sett inte tänka sig att behålla med en så lång horisont, om det inte handlar om ett investmentbolag som Investor eller Berkshire. Det är mycket troligt att bolaget eller dess värdering någon gång förändras så att det lönar sig att sälja och byta investeringsobjekt. De som söker livslånga investeringsobjekt bör rikta blicken mot indexfonder och ETF:er.
Och om vi funderar på hur kassaflödet genereras, hur stor är sannolikheten att bolaget betalar ut en utdelning som passar just din livssituation vid rätt tidpunkt? Ganska lätt händer det att man dessutom måste sälja aktier/fonder eller alternativt ta emot för mycket utdelning och onödigtvis realisera skatter, varefter pengarna måste investeras på nytt.
Denna diskussion är förstås i viss mån onödig, eftersom jag åtminstone själv strävar efter att få överavkastning på aktieinvesteringar oavsett om det kommer som utdelningar eller kursuppgång. Jag väljer alltså objektet i vilket fall som helst utifrån den totala avkastningsförväntningen, inte utdelningspolicyn. Om avkastningen från en så lågavgifts- och global indexfond räcker, är det mycket smartare att investera i den än att äga tröga utdelningsaktier för ägandets skull bara för att de betalar utdelning.
Edit. Goda nyheter för både utdelningsinvesterare och de som förespråkar återköp. Båda sätten har genererat överavkastning.
Why Dividend Growth Is a Timeless Strategy
Låt oss göra ett tankeexperiment här.
Om återköp av egna aktier är en bra sak när värderingen är hög/låg, är då en nyemission en bra sak när värderingen är hög/låg?
Här är en åsiktsskillnad som jag redan nämnde tidigare. Jag skriver den fetstilta delen i en annan form, även med acceptans för egna köp:
“med vinstutdelning, tillväxten inte att förglömma”
EPS som höjs av återköp är dock inte ledningens framgång, utan det ska räknas som vinstutdelning gjord med ägarnas pengar. Denna vinstutdelning gynnar ägaren desto bättre ju billigare man lyckas köpa euro.
Här är min egen praktiska observation: Det är en del av min egen målsättning att, med vetskapen om att jag realiserar portföljens avkastning, vill jag ha en del av portföljens kassaflöde utan att behöva sälja när det inte lönar sig att sälja. Trots det hade det för mig som ägare ändå varit förmånligare ur skattesynpunkt om de företag jag ville köpa mer av våren 2020 hade köpt sina egna aktier. För de företagens del ville jag ju inte ha ut avkastning utan öka mitt ägande. Tyvärr sparade de jag ville köpa på sin kassa, vilket var helt motiverat då de inte visste hur djupt ekonomin skulle dyka, och ECB förbjöd i praktiken bankerna att dela ut utdelningar och köpa sina egna aktier. Det opportunistiska återköpet till ett exceptionellt förmånligt pris som jag beundrade, blev alltså inte av när det hade varit till störst nytta för mig.
Valet av vinstutdelning mellan återköp och utdelningar gäller dem som har makt att påverka saken inom företaget. Vi andra får nöja oss med den strategi som huvudägarna utarbetat. Jag själv reagerade på detta genom att allokera mitt kapital, det vill säga genom att under coronapaniken köpa bland annat banker med utdelningarna från mina defensiva korv-, öl-, detaljhandels- och teleoperatörsaktier.
[quote="CitizenJ, post:61
Har inte t.ex. inhemska Remedy genomfört en riktad nyemission till ganska bra kurser.
Touché! BTDT. Detta mönster är ganska lätt att få i obalans vid olika tidpunkter. Jag lyckades åtminstone med det åt båda hållen. Först bromsar bristen på skatteandel från ytterligare köp portföljens tillväxt, tills slut spottar en portfölj inställd på principen om växande utdelning ut mer utdelningar än vad man faktiskt behöver för att leva och en del av utdelningarna återinvesteras i ytterligare köp efter skatt, även när avkastning tas ut från portföljen.
För oss hade det varit mer ekonomiskt fördelaktigt att hålla en större andel av tillgångarna i vår direkta aktieportföljs marknadsinvesterande OMXH 25 ETF, men man tänker att mer är mer. Det är inget problem med detta heller, men ännu mer skulle förstås vara mer. Å andra sidan slutade den enda Finland-ETF:en att betala ut utdelning först för ungefär tio år sedan.
Detta är återigen teori. Småsparare säljer alltid marginella andelar, även om det nu blir lite mer transaktionskostnader och man måste börja fundera på om aktiens värdering just då är rimlig nog att man skulle våga sälja.
Ett alternativ är förstås att samla in utdelningarna diversifierat och sedan göra vad man vill med dem, utan att bry sig om ständig handel och värderingsnivåer.
Eller så delar företaget bara ut utdelning och ägaren gör vad den vill med pengarna.
Ja, värderingsnivån har betydelse, eftersom återköp av egna aktier på sätt och vis är en medveten investering av ledningen i det egna företaget och signalerar att pengarna är bättre använda genom att köpa aktier än genom att använda dem till företagsköp eller capex-investeringar. Då överförs vinstutdelningen hundraprocentigt till företagets ledning, och ägaren har ingen möjlighet att påverka användningen av de så kallade överskottspengarna, även om denne gärna skulle ta ut utdelning och köpa ett annat företag som denne anser vara mer attraktivt värderat.
Även flexibilitet måste ges en prislapp.
Det väsentliga är att förstå den prislapp som betalas för flexibiliteten. Efter denna iteration känns även det ännu tydligare 
Om man har en mindre portfölj är det väldigt lätt att underskatta utdelningar, och särskilt om man inte behöver portföljens medel för att täcka regelbundna utgifter.
Personligen tar jag gärna in i portföljen de jämna och gärna stigande utdelningsbetalande företagen, även om större delen av förmögenheten finns i de bolag som investerar i tillväxt och huvudsakligen köper tillbaka egna aktier. Särskilt om man sysslar med aktieurval är en enskild aktie sällan värderad till sitt verkliga värde ur ens eget perspektiv. Inget är så irriterande som att sälja undervärderade aktier för att få likviditet.
Jag förstår inte riktigt varför du skrev detta. Återköp av egna aktier är en helt identisk kommunikation om vinstutdelning som en utdelning. Det är en kommunikation om att ledningen har beslutat att göra en vinstutdelning, och inte använda det ackumulerade kapitalet till något annat – utdelning och återköp av egna aktier är båda vinstutdelning. Jag förstår inte riktigt varför du skrev det, när vi här bara har jämfört olika sätt att dela ut vinst. Investeringar hör inte hit. En investering är inte en vinstutdelning och jag har inte pratat om investeringar någonstans. Bara om vinstutdelning.
Och värderingsnivån har inte mer eller mindre betydelse än vid utdelningar. Investeraren kan alltid göra tvärtom och välja om hen vill ha kontanter eller ägarandel oavsett kurs. Så jag förstår inte vad du menar med att “värderingsnivån bara spelar roll” när den faktiskt inte gör det. När kursen är hög eller låg kan du köpa och sälja aktien på precis samma sätt och omvandla pengar till ägarandel med båda vinstutdelningsmetoderna. Det finns inget tekniskt hinder för detta.
Jag tror jag skrev hur många gånger som helst att om man vill köpa ett annat företag med vinstutdelning, så blir det billigare än utdelningar om företaget köper sina egna aktier, och du säljer aktier motsvarande vinstutdelningen och sedan köper det andra företaget för en större summa än om du hade fått utdelningar. Du betalar mindre skatt vid återköp av egna aktier (0 - 24% vs 25,5%). Beräkningar finns förmodligen i tio olika meddelanden från mig i den här tråden. Du får bläddra igenom de gamla.
När du köper företag X:s aktie investerar du i slutändan i dess verksamhet. När företag X delar ut utdelningar är det en tydlig vinstfördelning till ägarna. När företag X köper sina egna aktier, ungefär som du skulle göra med dina egna pengar, vad är det då i slutändan? Vi kan mycket väl fastna i semantik, men bolag X fattar medvetet ett investeringsbeslut på ägarnas vägnar och an
Det är att höja investerarnas ägarandel. Det motsvarar att företaget skulle betala utdelning och du omedelbart köper aktier i samma företag med pengarna. Skillnaden är framför allt beskattningen.
Visst är det så. Skillnaden är att ägarna fråntas beslutsrätten över hur medlen används. Åtminstone jag själv skulle i det här fallet önska lite bevis från ledningen att aktierna skulle köpas opportunistiskt, och inte bara slentrianmässigt under en högkonjunktur.