I anslutning till den senaste stora utdelningsdiskussionen passar detta avsnitt av Heikkilä & Vilen om utdelningar, från ett år tillbaka. Det finns också information om aktieåterköp i videon.
4 gillningar
Sauli och Verneri pratade om utdelningar:
Lyssningsrekommendation för det avsnittet!
10 gillningar
Bra var @Sauli_Vilen & @Verneri_Pulkkinen utdelningspodd! Det är kanske inte värt att börja berömma varje mening som sagts i en över en timme lång video, så snarare om ett par 
-saker:
-
Varför jämfördes Finlands situation bara med ett annat land, nämligen USA? Utdelningsutvecklingen är nästan som i Finland t.ex. i Norden, Tyskland osv. Finland är inte på något sätt ett särskilt speciellt land i denna fråga.
-
Verneris BuyBack-motorcykel började stegra på ett par ställen, när “med återköp kan ägaren själv bestämma tidpunkten för beskattningen”. Som om ägaren inte på motsvarande sätt kunde tidsbestämma beskattningen av utdelningsbetalningar, t.ex. med ett aktiesparkonto eller försäkringsskal. Och när utdelningarna kopplades till drickande😂
Och om den senaste utdelningssituationen i USA:
https://www.wsj.com/finance/stocks/dividend-stocks-market-swings-strategy-d8301d88
8 gillningar
Här är Jukka Oksaharjus text om utdelningar, som passar bra just nu när utdelningsvåren är på väg att börja. 
Utdelningsvåren 2025 är på väg att börja. Potten som företagen på Helsingforsbörsen delar ut till sina ägare i år kan uppgå till så mycket som 14 miljarder euro. Detta är mycket betydelsefullt, eftersom en långsiktig investerare får sina inkomstflöden under investeringsperioden från utdelningar och liknande kapitalåterbetalningar. Faktum är att utdelningar och kapitalåterbetalningar under de senaste åren har utgjort den enda positiva avkastningskomponenten för den som investerat på Helsingforsbörsen, då det allmänna indexet har sjunkit tre kalenderår i rad.
7 gillningar
Jag skulle vilja utmana tanken om att Finland har en “utdelningskultur” eller att Helsingforsbörsen är en “utdelningsbörs”.
I praktiken är de enda faktorer som skulle kunna intressera en utdelningsinvesterare på Helsingforsbörsen de låga värderingarna i förhållande till USA, samt att de största börsbolagen i Finland verkar inom mycket traditionella och långsamt växande branscher; bank, verkstadsindustri, telekommunikation, skogsindustri, försäkringar osv. Den sistnämnda egenskapen driver kapitalallokeringen i företagen mer mot vinstutdelning. Utöver detta betraktas återköp av egna aktier knappast som något alls i Finland (även om detta verkar vara på väg att ändras), och vinstutdelningen består i praktiken främst av utdelningar. Huruvida bristen på återköp av egna aktier är ett kännetecken för en utdelningsbörs eller tvärtom är ett ämne för en annan debatt. Många utdelningsinvesterare föredrar företag som gör återköp av egna aktier, eftersom återköpen tenderar att stärka utdelningen per aktie. Vinstutdelning är ett känsligt ämne, som vi har sett i denna tråd, och naturligtvis drar media alla möjliga klick ur hur många miljarder Fortum och Nordea delar ut i år. Kauppalehti är dock inte lika stor som alla finska investerare, och genom att följa klickrubriker får man en förvrängd bild av världen.
I USA å andra sidan finns tusentals noterade företag. Bland dessa finns ett enormt antal elbolag, energibolag, vattenbolag, stora konsumentvarumärken, REITs, stora och växande teknikföretag som delar ut utdelning osv. I USA delar företag vanligtvis ut utdelning fyra gånger om året, och det finns många företag som delar ut utdelning månadsvis. Bland dessa företag finns många företag med riktigt hög direktavkastning. I USA är återköp av egna aktier populärare, och många företag som verkar inom en något vikande bransch har lyckats öka sin utdelning per aktie och aktiekurs genom återköp av egna aktier. Den enda faktorn som verkligen talar emot en utdelningsinvesterare är börsens höga värdering, vilket dock verkar bero mer på företagssammansättningen.
När man gör en jämförelse ur detta perspektiv, ser det för mig ut som att det just är den amerikanska börsen som är den ökända utdelningsbörsen. Å andra sidan är hela den termen eller stämpeln enligt mig lite onödig, eftersom marknaden inte är en “aktie-marknad” utan en “marknad för aktier”, som @Verneri_Pulkkinen vänligt påminner oss om då och då. Det finns alltså plats för många olika typer av roddare. Mer passande vore att tala om att investeringskulturen i USA generellt är mer utvecklad än här i Norden, vilket visar sig i bättre förutsättningar för utdelningsinvesteringar.
Nu när jag kommit igång, skulle jag vilja utmana tanken att finska företag bara delar ut utdelningar och inte investerar. Som jag nämnde är företagssammansättningen i USA något annorlunda än i Finland, och naturligtvis har ett stort teknikföretag som sysslar med utveckling av artificiell intelligens större drömmar och investeringsmöjligheter än en bank eller ett försäkringsbolag. Jag vet inte hur mycket detta påverkas av den berömda bristen på fantasi, för även i Finland vet man hur man ska ta vara på möjligheter när de dyker upp. Som ett exempel kan vi plocka russinen ur kakan och använda Harvia. Efter noteringen (2018-2019) var Harvias utdelningsandel nära 100 %, och företaget skulle vara ett tråkigt utdelningsföretag som växte med cirka 5 % per år. Sedan började coronapandemin och den snabba tillväxten på den amerikanska marknaden. När marknadstillväxten tog fart hade Harvia plötsligt tydligt goda investeringsobjekt, och utdelningsandelen sjönk till cirka 50 %. Detta uppskattades väl av investerarna, eftersom utdelningen per aktie fortsatte att växa även om företaget delade ut en mindre pott i förhållande till resultatet. Företag som delar ut utdelning är alltså inte nödvändigtvis “mogna” utan väntar bara på nya medvindar och idéer.
Företag delar inte ut utdelning för att de inte vill investera, utan för att det inte finns några tydliga goda objekt. Jag vågar påstå att det är få företag som inte växer för att de inte vill kompromissa med det framtida utdelningsflödet. Å andra sidan finns det många exempel på hur ett företag meddelar att det kommer att sänka den nuvarande utdelningen eftersom de vill “satsa på tillväxt”. Typiskt sett är detta dock en täckmantel för att företaget helt enkelt inte har råd att betala utdelning (till exempel fallet Kamux).
Ska den kassa som väntar på nya investeringar då delas ut som utdelningar? Då måste man ju ta dyra lån när de nya objekten hittas? – Om man antar en marknadsavkastning på 8 % och en ränta på lån som företaget tar på t.ex. 4-5 %, då skulle det kunna vara motiverat ur ägarnas synvinkel att spotta ut allt möjligt kapital ur företaget till ägarna. Naturligtvis är detta inte alltid situationen för ett företag som brottas med dessa frågor, och det är inte heller så smart att driva detta till sin spets som det kan verka i ljuset av siffrorna, eftersom företag med en stark balansräkning och kassa tenderar att lyckas bättre i cyklernas vågor.
Jag har nog aldrig skrivit så mycket om utdelningar i ett svep, men jag hoppas att detta gav några bra poänger i ämnet.
29 gillningar
Den enda fallgropen jag förstår är tvångsförsäljning av aktier under en allmän recession, eller när ett företag verkligen misslyckas ordentligt. Tänk dig att bolaget inte har betalat utdelning på ett decennium och du av någon anledning måste sälja aktierna till vilket pris som helst. Om du hade fått tio års utdelning, skulle det ha funnits lite pengar kvar, men nu rasar aktien ordentligt med tiotals procent, så det går riktigt illa. Det ovan nämnda raset är ganska sällsynt, och å andra sidan är tvångsförsäljning ett investeringsmisstag.
2 gillningar
Någon är åtminstone inne på sakens kärna. I utdelningsdiskussionen blir det helt förvirrat när man drar en direkt slutsats om företagets kvalitet från sättet att fördela vinsten.
En medelmåttig affärsverksamhet bör inte investera betydligt i tillväxt, eftersom avkastningsförväntningen då kan vara till och med negativ. Sådana finns det i genomsnitt gott om på Helsingforsbörsen och väldigt många, och då är den rätta slutsatsen från styrelsen att föreslå att större delen av resultatet delas ut.
Visst, om man vill fördjupa sig i nyanserna kan man börja spekulera i om man ska betala utdelning eller köpa tillbaka egna aktier. I det stora hela är det ganska meningslöst om lönsam tillväxt saknas på lång sikt.
Om man vill ha ordentlig avkastning bör man försöka undvika de ovan nämnda företagen så gott det går.
2 gillningar
Ja, visst är återköp av egna aktier ett artificiellt sätt för ett företag att öka sin utdelning. Självklart ökar utdelningen nästa år även om resultatet skulle vara detsamma. Resultatet fördelas ju jämnt på ett mindre antal aktier.
Återköp av egna aktier är ju styrelsens och den verkställande ledningens sätt att fördunkla aktieägarnas medvetande om bolagets vinstutdelning. Det är som att kissa på aktieägarens ben.
Hur är det att pissa på aktieägarens ben om man får växande utdelning och förmodligen också vinst genom aktiens värdeförändring?
6 gillningar
I den här tråden borde det bli obligatoriskt att läsa tråden och göra ett prov för att få skriva ett nytt inlägg. Samma meddelanden upprepas då och då.
25 gillningar
Ja. Nu kom det sådana dumheter att jag inte ens orkar svara, för det verkar bara vara en önskan att trolla.
7 gillningar
“Jag skulle investera sådana pengar direkt i aktier, och absolut inte i fonder. Vad sjutton är det för intresse med det? Det som gör investeringar intressanta är när utdelningarna ramlar in på kontot.”
-Erkki “O. Sinkko” Sinkko
16 gillningar
Jag klistrade in från en annan tråd när termen utdelning och avkastning fångade mitt öga.
Jag själv uppfattar utdelningsavkastning som det när det betalas ut till ägarna från det årliga eller kvartalsvisa resultatet, främst på lång sikt. Om kassan töms med jätteutdelningar skulle jag inte kalla det en 38% utdelningsavkastning utan en tydlig utdelningsbetalning, det vill säga en överföring av medel.
4 gillningar
Jag förstår visserligen poängen, men jag ser det lite annorlunda. Termen direktavkastning är dock allmänt etablerad för att beskriva förhållandet mellan utbetald utdelning och aktiens marknadspris – oavsett om det handlar om en ”normal” årlig utdelning eller en exceptionellt stor engångsutbetalning.
Vad händer då om företaget av en eller annan anledning är proportionellt mer värdefullt efter en extra balansräkningsavveckling? T.ex. Mandatums kurs har stigit, trots att stora mängder utdelning har delats ut. Ett annat exempel kunde vara ett fiktivt fall där Lindex skulle få bra pengar från försäljningen av Stockman, som skulle delas ut som utdelningar.
1 gillning
Det där IH-caset är intressant. Hände det alltså så att kursen i och med nyheterna steg ungefär lika mycket som den kommande utdelningen? Om kursen nu skulle hållas på samma nivå och vid utdelningen sjunka med utdelningens belopp, skulle den gamla ägaren få en gratis lunch? Det fanns säkert andra nyheter också och jag fördjupade mig inte mer.
Jag kanske till och med var på rätt spår, om Svenne är:
2 gillningar
Där skulle värdet frigöras bara genom att man blev av med varuhusen, värde skulle frigöras redan genom att köpeskillingen var 0€ och marknaden kanske skulle börja prissätta Lindex närmare jämförbara multiplar utan att en enda cent i utdelning betalades ut. 
När det gäller plåthallen skulle en extra utdelning och eventuell kursuppgång från den komma från samma folkgrupp som har fått Investors house-kursen att skjuta i höjden, utdelningsbetalningen skapar inte i sig något ägarvärde i det scenariot heller.
1 gillning
Här handlade det om huruvida extrautdelningen kan räknas som avkastning eller inte, och inte om att värde inte skulle kunna frigöras på andra sätt.
Å andra sidan håller jag inte med om att utdelningsbetalning inte skulle skapa värde. Det är lite som att påstå att ett ärvt hus värt 200 k€ skulle vara samma sak som 200 k€ i kontanter. IMO är pengar som betalats in på kontot mer värdefulla än en beräknad avkastning som ännu inte har realiserats.
2 gillningar
I praktiken skapar utdelning bara värde om alla andra investeringsobjekt har ansetts olönsamma. Utdelningen i sig skapar inte värde och förstör det snarare om utgångspunkten är att skattemyndigheten alltid tar sin del emellan.
De är inte samma sak, de är likvärdiga. Att sälja huset och få 200 k€ i kontanter skapar inte heller värde i den situationen. I praktiken tar dock både skattemyndigheten och fastighetsmäklaren sin del även i denna situation, och husets värde kan i slutändan bara vara till exempel 190 k€, precis som en utbetald tusenlapp i samband med utdelning inte längre är en tusenlapp när den väl hamnar på kontot. 
Men är 700 € som betalas ut till kontot mer värdefullt än 1000 € på företagets konto? Alternativt skulle företaget kunna använda hela tusenlappen för att köpa egna aktier, och du skulle själv kunna bestämma när du vill ansluta dig till utdelningspartiet genom att sälja.
Om hela investeringen finns i en försäkringskassa eller till exempel på ett aktiesparkonto, kan utdelningen vara betydligt lättare att motivera. Inte heller i det fallet skapar banköverföringen värde, förutom om det handlar om Ilkka som bara skulle förstöra det med sina investeringar.
5 gillningar
Innan man börjar tvista om detta borde man nog först definiera vad värdeskapande är och ur vems synvinkel det betraktas. Enligt min mening är det lite dumt att påstå att ett mer eller mindre låst kassaflöde till investerarens konto inte skulle vara ”värdefullt” för investeraren. Om du till exempel tänker på hyresintäkterna en bostadsinvesterare får, så har det ju ett visst “värde” även om pengarna bara flyttas från hyresgästens konto till investerarens konto och man måste betala skatter och andra kostnader för det också.
Ursäkta, jag förklarade inte tillräckligt tydligt. Här var tanken att förstå att på papperet är de likvärdiga, men i slutändan kan summan av ”avkastning” som blir kvar i handen vid realisering vara annorlunda än vad som ursprungligen stod på papperet. Precis som en tusenlapp som ligger på företagets konto vs. en tusenlapp som betalats ut till ägarens konto. Den tusenlappen kan på sätt och vis realiseras, men bara om dess värde har överförts till kursen, vilket inte nödvändigtvis sker. I annat fall realiserar du bara ditt investerade kapital. Det kan också hända att investerare antar att företaget kommer att tjäna flera tusenlappar till, vilket kan ge mer. På motsvarande sätt kan ett ärvt hus värt 200 000 € visa sig vara osäljbart eller dess värde kan stiga. Så gemensamt för arvjämförelsen och detta är samma teoretiska värde som inte nödvändigtvis realiseras.
Jag vet inte om just 700€ är mer värdefullt, men på en allmän nivå är pengar som ligger på ens eget konto mer värdefulla än pengar som ligger någon annanstans. Till exempel är en hundralapp i ens egen ficka mer värdefull för en själv än en hundralapp i en väns ficka, eftersom pengarna i ens egen ficka är tillgängliga för vad man vill och när man vill. Detta gäller när situationen är bortkopplad från kontexten, och naturligtvis finns det situationer då det är smartare att låta någon annan part behålla dina pengar.
Att köpa egna aktier gynnar också investeraren främst när köpen förbättrar de aktiebaserade siffrorna. Detta kan vara svårt att konstatera om aktiekursen är volatil och om resultatbaserade multiplar är svårare att förstå med redovisningspraxis. I samband med utdelning är det dock lätt att förstå att den aktiebaserade utdelningen ökar med ett mindre antal aktier etc. Jag tror inte att det för något företag är ett förnuftigt sätt att närma sig vinstutdelning att enbart köpa egna aktier. Enligt min mening är det dock lite dumt att jämföra eller ställa utdelning och återköp av egna aktier mot varandra, eftersom de bara är verktyg för vinstutdelning som används i olika situationer. Lite som att argumentera om vilket som är bättre, en hammare eller en såg.
Jag vet inte hur relevant beskattningen är för helheten. Småsparare kan investera via aktiesparkonton (OST) eller fonder. Stora ägare via fonder eller ägare med stora ägarandelar kan ta ut utdelningar skattefritt. Utdelningsbeskattningen gäller alltså främst ”inte så små” småsparare, vars aktiesparkonton (OST) redan är fulla eller liknande.
4 gillningar