Björnhälsningar till forumet. Optomeds position ser allt trängre ut när konkurrenter med bättre kameror plus AI-algoritmer kommer ut på marknaden. Senast iCaren DRSplus.
Även om jag förstår mig på siffror, är jag ingen siffernisse; jag gör i första hand kvalitativ analys. Siffror blickar bakåt, så låt oss bortse från den sjunkande omsättningen och andra punkter i rapporten med tillhörande tolkningar.
Value proposition för Optomeds Lumo-kamera har varit bärbarheten. Det finns dock inga bevis för att det skulle vara mer lönsamt att en fotograf rör sig runt i regionen eller delstaten med en kamera från plats till plats, än att centralisera fotograferingen till en punkt med hög volym.
Bärbarheten innebär oundvikligen en trade-off: kameran måste vara mindre jämfört med en bordsmodell. Mindre storlek innebär mindre optik, vilket innebär sämre bildkvalitet. Det är inte förhandlingsbart.
Till forumet har det länkats, och på Optomeds sidor listas, ett flertal publikationer om kamerans användbarhet där bildkvaliteten dock har varit tillräcklig, jämförbar med konkurrenterna. Tyvärr saknar dessa publikationer exakt statistik över hur stor del som var lämplig att fotografera, det vill säga om materialet redan var på något sätt förhandsvaliderat. Jag misstänker rent genom att titta på kamerans konstruktion att dess lämplighet för fotografering av mer utmanande patienter är svag. Och dessa mer utmanande patienter kan utgöra en betydande mängd.
t.ex. här: Exclusion criteria were as follows: patients showed poor collaboration or, the presence of disabilities that made the procedures difficult to perform or prevented adequate patient’s collaboration for the execution of the photos; allergy to mydriatics.
På ren svenska innebär det att studien exkluderat patienter vars fotografering inte lyckas. Längre fram i resultatdelen nämns endast patienter som tagits in i studien efter ovan nämnda begränsning, och resultatet är också bra. Det utelämnades hur många som från början inte gick att fotografera.
Vad menar jag med detta: I Optomeds viktigaste produkt, alltså Lumo-kameran, fäster jag uppmärksamhet vid denna bild:
Observera att kameran alltså förs fram mot undersökningsobjektets öga direkt mot huden och den har en sorts gumminapp som hindrar ljusinsläpp i ögat. Detta fungerar om: 1) undersökningsobjektets ögonlock har normalt läge och inte har hudöverskott. 2) personen kan hålla ögonen öppna utan att kisa (många kan inte det när området kring ögonen berörs) 3) ögats övriga egenskaper är sådana att ljuset kommer in bra i ögat utan användning av pupillvidgande droppar.
En typisk patient som ska fotograferas är knappast en hälsosam ung kvinna som i marknadsföringsbilden, utan kan se ut t.ex. så här:
Vad tror ni, hur bra passar gummi/plast-tuten in mot ögat till vänster i bilden? Pupillerna är också ganska små. Man får sannolikt inte en bild som är tolkningsbar, utan resultatet blir att personen måste skickas till ett center där man tar den nödvändiga bilden med en bordskamera medan fotografen lyfter ögonlocket uppåt och eventuellt droppar för att underlätta fotograferingen.
När lönsamheten istället för en konkurrensfördel blir en belastning, finner sig Optomed på en konkurrensutsatt AI-screeningmarknad med sämre hårdvara. Oavsett vad siffrorna visar nu, är min analys att kameran och därmed plattformen som verksamheten vilar på är av låg kvalitet. Nu verkar det också tydligt att Optomeds strategibyte från hårdvaruförsäljare till tjänstebaserad beror just på att hårdvaran inte säljer efter testperioder.