Är Taiwan-risken undervärderad? En investerares perspektiv på Kinas eskalering

De flesta tankesmedjor (CSIS, RAND, IISS etc.) bedömer sannolikheten för en kinesisk militär attack mot Taiwan till cirka 10–20 % under de kommande åren. Min egen magkänsla säger att sannolikheten är betydligt högre. Jag förväntar mig att Kina inleder en eskalering år 2027. Detta behöver inte nödvändigtvis innebära en omedelbar landstigning, utan kan vara en sjöblockad, begränsad militär press, cyber- och informationskrigföring i kombination med störningar i handelsvägarna, eller något däremellan.

Varför 2027?

  • Xi Jinping har gett sin folkarmé det officiella målet att vara ”grundläggande redo för en Taiwan-operation senast 2027”. (Samma år firar även PLA sitt hundraårsjubileum) När statsledningen inte längre får tillräcklig legitimitet från ekonomisk tillväxt och framtidslöften, flyttar den fokus till ett yttre hot eller en historisk uppgift.

  • USA:s beroende av Taiwans halvledare är fortfarande uppenbart 2027. Dessutom tar det tid att fylla på vapenlager som tömts under kriget i Ukraina, och man har ännu inte hunnit bygga en egen förädlings- och separationskedja för sällsynta jordartsmetaller som är beroende av sköra leveranskedjor. USA skulle inte vilja ha en lång och utdragen konflikt med Kina – åtminstone inte ännu år 2027.

  • Ryssland efter kriget i Ukraina kommer år 2027 att fortsätta att hålla Europas uppmärksamhet riktad mot sig genom sin pulserande krigsekonomi – synkroniserat med Kinas strategiska fönster. Västvärldens förmåga att svara på en Taiwan-kris försvagas. Om fred och Rysslands pulserande krigsekonomi kan man förstås inte säga något säkert nu…

Hur reagerar börsmarknaderna?

En attack mot Taiwan skulle förmodligen ha betydligt större effekter på globala produktionskedjor än kriget i Ukraina. Marknadsreaktionen skulle knappast vara en ”COVID-liknande V”, utan snarare att likviditeten snabbt skulle försvinna i en ful initial panik. Under en långsam, volatil återhämtning skulle många företag och tillgångsslag uppleva en mer permanent re-rating. Energi, försvar och vissa råvaror skulle förmodligen stiga något.

Jag skulle vilja höra andras åsikter, särskilt om dessa frågor som är relevanta för investerare:

1. Vilka leveranskedjor skulle kollapsa först?

2. Vilka enskilda företag skulle dra störst nytta av västvärldens påtvingade självförsörjning? Vilka skulle förlora?

3. Finns det redan nu signaler på marknaden som tyder på detta scenario?

Jag söker inte ett entydigt svar på ”blir det bråk eller inte”, utan snarare hur denna risk sakta borde börja prissättas i investeringsbeslut, eller borde den ens det?

Institutioner har förmodligen redan tankesmedjornas samlade åsikter inmatade i sina system för säkerhets skull. Må forumets svärmintelligens fungera som en tankesmedja för privatinvesterare – för säkerhets skull.

Alla åsikter, absolut även motsatta, är välkomna! Hoppas vi får igång en diskussion.

43 gillningar

Jag har försökt fundera lite på samma sak, men kanske mer ur den vinkeln vilka tillgångar som klarar sig bäst i den första fasens turbulens (det vill säga tar de minsta förlusterna, eller till och med en positiv värdeförändring), så att det finns något att allokera brett till index mitt i paniken. En sådan tid är för volatil och oförutsägbar för att jag nödvändigtvis skulle börja välja ut ett fåtal företag, även om man förstås säkert skulle hitta flerdubblare där om man lyckas. För mig räcker det dock med t.ex. +60% avkastning på kort sikt, t.ex. genom att fånga upp en överreaktion.

3 gillningar

Tiden efter en attack skulle vara extremt volatil och enkelriktad, men skulle den vara helt oförutsägbar i alla avseenden? Dvs. ett syfte med denna tråd är att försöka göra det oförutsägbara åtminstone i viss mån förutsägbart.

Om man tänker i termer av produktionskedjor är det enligt min mening ganska tydligt att vissa kedjor skulle kollapsa i väst inom veckor eller månader: halvledare, energi, kritiska mineraler och försvarsindustrin är alla på ett eller annat sätt beroende av antingen Taiwan, Kina eller geopolitiskt sköra knutpunkter. Att allvarliga störningar skulle uppstå i dessa kedjor skulle inte vara en stor överraskning.

COVID är förmodligen en slags analogi. I den initiala chocken såldes allt, men redan efter några månader var det förutsägbart vilka branscher som genomgick en mer permanent omvärdering och vilka som gynnades av den nya miljön, distansarbete etc. Dessa kunde jag åtminstone inte själv se i tid ur ett investeringsperspektiv.

Därför närmar jag mig detta mindre som en fråga om “vad händer direkt när det smäller” och mer som en fråga om vilka företag som kommer att framstå som vinnare i den nya världen efter chocken, när produktionskedjor måste byggas om under tvång. Vilka rader kommer i fortsättningen att tömmas från portföljen när Kina meddelar nya militärövningar runt Taiwan, och med vad kommer portföljen att börja fyllas när hela marknaden rasar i botten?

Jag anser inte att girighet hindrar en från att utvecklas till en bättre investerare. Bara man är girig på ett risksjusterat sätt. På båda sidor om coronagropen kastade jag in mitt kontanter på marknaden och gjorde helt bra uppgångar, precis som många andra. Många gånger mer imponerande uppgångar hade dock gjorts om man då hade förstått det som i efterhand verkade självklart. Ändå skulle snabba +60% duga även för mig i ganska många scenarier. :grin:

3 gillningar

Detta har jag också funderat på, särskilt ur den synvinkeln att USA:s iver att dra sig ur Ukraina delvis skulle kunna bero på allvarligare riskbedömningar av Taiwans situation från USA:s militär och andra aktörer än de som presenterats offentligt (och inte bara Trumps dumheter).

Det är dock svårt att säga hur mycket detta prissätts, och hur aktier inom olika sektorer m.m. skulle reagera om situationen verkligen eskalerar. Dessutom kommer de ekonomiska sanktioner som nästan säkert skulle införas mot Kina i den situationen att göra detta ännu mer oförutsägbart.

Här är några funderingar:

  • Försvarsindustrin: multiplarna är redan höga. Skulle en eskalering i Taiwan fortfarande kraftigt höja dessa aktier, särskilt som det initialt är svårt att bedöma situationens varaktighet?
  • Logistikföretag: företag specialiserade på internationell frakt, och särskilt de med kapacitet utanför Kina, skulle kunna dra nytta när företag som beställer råvaror m.m. från Kina börjar köpa från andra ställen. Å andra sidan kan inköpen tillfälligt frysa på grund av osäkerhet.
  • Konsumtionsvaror, bilar, m.m.: dessa skulle kunna få ett slags ”buy American”-patriotismlyft, särskilt i USA. De största vinnarna skulle förstås förmodligen vara små, mer lokala konsumtionsvaruproducenter som är ganska svåra att investera direkt i (kanske med Shopify-aktien, eftersom e-handeln drivs av den, eller liknande?).
  • Råvaror: vilka råvaror importeras mest till USA från Kina? Företag som producerar dessa på andra ställen skulle kunna få ett lyft, men det kan vara svårt att träffa rätt företag.
  • Läkemedelsindustrin: läkemedelsindustrin är typiskt sett en säker hamn i osäkra tider och skulle kunna dra nytta av ökad investerarefterfrågan. Å andra sidan verkar det som att en hel del läkemedelsråvaror också kommer från Kina?
  • Blankning/ S&P eller Nasdaq inversa ETF:er m.m. produkter som drar nytta av nedgångar: Dessa skulle kunna vara fungerande strategier, men risken är förstås att marknaden fortsätter att rusa de kommande åren och att belöningen i slutändan inte är tillräcklig. Dessutom skulle jag åtminstone inte ha modet att blanka till exempel Nvidia :sweat_smile:
8 gillningar

Bra funderingar! Jag tittar just nu på företag med en relativt kort logistikkedja samt sådana vars logistikkedja till största delen är integrerad. Jag tittar också på lokala aktörer, sådana vars produktion/verksamhet är nära sina egna kunder. Jag tror att internationell handel överlag är på en skakigare grund än vad man tror.

Jag använder kortinstrument relativt ofta. Vanligtvis är jag “perma long”, reaktion på överprissättning och geopolitiska risker gör jag vanligtvis med allokeringsförändringar. Men det är onekligen lättare att bara lägga in några korta positioner som hedge.

2 gillningar

Vad som nu snabbt skulle komma att tänka på när det gäller företag som skulle kunna skjuta i höjden till följd av en attack eller annan handelsblockad: åtminstone producenter och processorer av sällsynta jordartsmetaller som MP materials, som för närvarande är det enda företaget verksamt på amerikansk mark som redan har pågående gruvverksamhet. Naturligtvis finns det andra på gång i USA som strävar efter att bygga verksamhet kring gruvdrift, som Ramaco resources eller Usa rare earth.

Jag skulle också kunna tänka mig att halvledartillverkaren TSM skulle lida, som visserligen bygger produktion även i USA, men i sin strategi vill behålla större delen av produktionen i Taiwan. Skulle Intel å andra sidan, “under tvång”, kunna få nya order i denna situation och kanske få en skjuts i sitt eget arbete med att förbättra produktionsprocessen?

Jag tror dock att halvledarsektorn generellt sett skulle ta en mycket hård smäll i början när krisen eskalerar, eftersom så många företag är kopplade till Kina-Taiwan på många sätt. Här är några tankar som snabbt dök upp i mitt huvud.

2 gillningar

Bland de investerare jag följer pratar David Orr ganska mycket om detta ämne som en svansrisk att skydda sig mot, och hans tillvägagångssätt är att två gånger om året satsa 0,xx % av portföljen på derivat i händelse av ett angrepp. Varför?

Väderförhållandena för en landstigning är gynnsamma under våren och hösten på grund av strömmarna och vinden utanför ön. Idén tar inte hänsyn till om attacken skulle börja som en blockad som med tiden utvecklas till en landstigning.

Eftersom det rör sig om en liten position i portföljen och vadet upprepas, handlar det tydligt om ett derivat med kort löptid och ett lösenpris som ligger långt ifrån det nuvarande priset. Marknaden ger alltså en mycket låg sannolikhet för att priset ska rasa dit på ett ögonblick. Särskilt för derivat med kort löptid ges det låg sannolikhet, vilket gör att belöningen blir oproportionerlig. Eftersom det bara är en liten del av portföljen är det mycket troligt att optionen förfaller helt värdelös. Det är alltså en försäkring – det är en kostnad fram till dess att den skyddar mot skada.

Hur jag själv skulle närma mig detta är att köpa säljoptioner på ADR-aktier. ADR därför att man i verkligheten inte äger någonting https://www.investopedia.com/terms/a/adr.asp och i en sådan här situation skulle aktien vara mer värdelös än ryska aktier inför invasionen av Ukraina. Det bästa vore kanske om aktien inte hade någon handelsplats i Hongkong så att ingen kunde ägna sig åt arbitrage osv.

Här är dock ett exempel på en aktieoption som även är noterad i HK, men vars aktier handlas som ADR i USA – Alibaba.

Jag valde slumpmässigt en löptid på 6 månader till maj 2026 och ett lösenpris på 100 USD för derivatet. Det senaste priset för själva optionen var cirka 1 USD. I detta teoretiska exempel rasar aktien omedelbart från nuvarande 150 dollar → 50 dollar. Som ett resultat av detta stiger optionens värde i teorin från 1 → 50 . Du gör en vinst på 4800 % och en andel på t.ex. 0,25 % av portföljen är nu 10,7 %.

Jag använde ordet “i teorin” eftersom aktiens och optionens pris inte nödvändigtvis följer varandra exakt 1:1. Om optionen förfaller inom en snar framtid kan optionen bete sig på det sätt jag beskrev, men om löptiden – optionens giltighetstid – är lång, ger marknaden en högre sannolikhet för att situationen normaliseras och optionen ger inte så bra avkastning som önskat.

Enligt min mening är denna typ av skydd mest förnuftig. Man offrar en liten del av portföljen och kan fokusera på att göra investeringar istället för att öka kassavikten eller investera i branscher som fungerar specifikt i detta osannolika scenario – man går miste om avkastning.

Sektorn för kritiska mineraler fungerar förmodligen så länge tillverkningen inte har kommit igång i väst.

Försvarsindustrin kanske?

Under militära kriser har guld och olja vanligtvis stigit, men jag är inte helt säker på guld. Nästa börskrasch till följd av detta skulle vara så kraftig att de flesta tillgångsslag förmodligen skulle rasa och blankare skulle vara de enda som gjorde säkra vinster.

Dollarn skulle kunna fungera som en säker hamn. Jag har funderat mycket på om Kina skulle kunna tvinga USA på knä genom att utnyttja dess kapitalmarknadsdrivna natur och sälja statsobligationer skoningslöst? Jag har kommit fram till slutsatsen att det åtminstone inte är det första scenariot vi står inför, eftersom Kina ständigt har strävat efter att minska mängden amerikanska statsobligationer och diversifierat genom att köpa guld – vilket gör att kraften i detta trumfkort minskar.

8 gillningar

Halvledare och fabriker utanför Taiwan slog mig också. Finns det något annat alternativ än att sitta med Intel i portföljen?

Tack för att du öppnade en utmärkt tråd samt för dina reflektioner/bakgrundsanalys. Själv tror jag också att sannolikheten fram till slutet av -27 är högre än 10–20 % och som ett minimum ett handelsembargo (men knappast över 50 %?). Om jag börjar med den stora bilden, så kommer det kraftig politisk argumentation från väst (EU och USA) samt någon form av sanktioner, men sedan inser man hur Kina dominerar olika försörjningskedjor. Följden blir alltså växande inflation, periodvis hamstring och till och med brister. Detta kan driva till och med Europa in i någon form av stagflation.

Vad skulle ECB göra i denna situation, när räntorna inte riktigt kan höjas? I praktiken skulle Kina-driven verksamhet och tillgångar i Kina vara under rejäl press. De största frågorna är den nämnda tillgången på/priset på halvledare samt sällsynta jordartsmetaller. Olja är den svåraste råvaran att bedöma, eftersom det beror på vad till exempel Ryssland och Iran gör. USA skulle säkert sträva efter att säkra sin egen tillgång genom att uppmana (sina egna producenter) att borra mer, eftersom man vill minimera inflationsökningen.

Utöver det som nämnts i tidigare inlägg skulle Kinas stora storlek inom kemiindustrin och särskilt produktionen av läkemedelsråvaror överraska våra politiker. Det skulle bli brist på billiga generiska läkemedel för bland annat kolesterolbehandling, antibiotika och blodtryck i EU och USA, samtidigt som priserna mångdubblas och periodvis brist uppstår (effekten skulle komma med 6–12 månaders fördröjning). Kinas inflytande skulle också vara stort på vår teknologiindustri, eftersom man äger fabriker där (nationaliseringar skulle ske på båda sidor, men Kina skulle öppna spelet omedelbart).

Aktiekurserna skulle utsättas för ett stort säljtryck i detta scenario, givetvis beroende på vad centralbankerna gör. Om vi lät inflationen stiga något (till 4–5 %) utan att höja räntorna, skulle vi klara oss lite bättre. Vilka sektorer/tillgångsslag skulle i stället gynnas? Försvarsindustrin och cybersäkerhet helt klart för sin del. Och alla de sektorer som nu endast har produktion inom EU/USA-området och som lidit av kinesisk lågprisimport, men där produkterna är så kallade nödvändighetsvaror. Till exempel Outokumpu skulle kunna vara ett sådant bolag. Jag tror att guld också skulle hålla ställningarna väl. När världen delas upp skulle det gynnas av att alla kan förvara sitt guld själva och att det inte innebär någon motpartsrisk, som det till exempel finns i obligationer. Naturligtvis även de bolag som kan föra över den stigande inflationen till sina priser, och där kostnadsinflationen idealiskt sett ligger klart under konsumentinflationen.

Kontanter och kontantliknande tillgångar (säkra korta obligationer) samt ädelmetaller och de ovan nämnda aktiesektorerna skulle enligt min mening ge investeraren trygghet.

Världen skulle tyvärr i detta scenario delas upp i block/intressesfärer. Kina/Ryssland/Iran skulle vara ett. USA ett annat, med vilket EU och britterna skulle samarbeta både tillsammans och separat, även om intressena bitvis går isär. Indiens roll är oklar för mig. De skulle försöka vara vän med alla och försöka dra nytta av situationen, men åt vilket håll skulle de slutligen luta?

Vi skulle i det här scenariot få betala ett högt pris för vår naivitet, efter att ha outsourcat en betydande del av tillverkningen till Kina. All tillverkning skulle inte kunna återföras ens på ett par år på grund av investeringscykler.

7 gillningar

Om Kina anfaller beror konsekvenserna i mitt eget scenario på vad som händer med i synnerhet TSMC:s fabriker. Hamnar de intakta i kinesernas händer eller förstörs de i anfallet, antingen på grund av Kina eller någon annan? Om de hamnar hos kineserna i någorlunda fungerande skick är framtiden åtminstone för mig svår att bedöma. Det beror mycket på vad kineserna gör med fabrikens produktion. Om de till exempel inte säljer någon produktion alls till Nvidia, AMD osv., kan amerikanerna mycket väl besluta att “då ska inte ni heller ha den produktionen” och bomba fabrikerna.

Detta leder oss till vad som händer om fabrikerna förstörs. Världen går 5–10 år bakåt när det gäller high-tech. Utöver detta tillkommer förstås tillgänglighetsproblem i all industri som använder halvledare, eftersom den totala kapaciteten sjunker drastiskt och de bästa chippen inte är tillgängliga.

Intel skulle nog i det här fallet åtminstone vara en vinnare. Visst kan inte heller de höja kapaciteten med ett fingerknäpp, men marginalerna kan de förstås skruva uppåt. Andra möjliga vinnare tänker jag inte gissa på. Jag skulle gissa att kurserna på börsen kommer att rasa nästan över hela linjen. Så beroende är i synnerhet den västliga världen.

Om det ovannämnda scenariot förverkligas skulle amerikanerna också kunna göra ett sådant drag att all Intels produktion behålls för att tillfredsställa inhemska behov kopplade till nationell säkerhet. Vid behov till och med ta över (alltså inte köpa) företaget. Då skulle åtminstone investerare utanför USA sitta med Svarte Petter i handen.

4 gillningar

Jag har också funderat mycket på detta ”Taiwandilemma”. Som bakgrundsinformation rekommenderar jag verkligen alla att läsa boken ”Chip War”, som även nämnts här på forumet. Den är en utmärkt introduktion till ämnet och till världens mest kritiska, svåra och viktiga teknologi överhuvudtaget.

TSMC:s fabriker är ju så kritiska för hela världens teknikutveckling att om Kina på något sätt skulle invadera Taiwan, skulle detta utlösa en systemkris, vilket i praktiken innebär en börskrasch. Tillfällig förvisso, men det är svårt att tro att börserna inte skulle rasa globalt. Vad skulle hända? Här är en snabb lista:

  • Tekniken skulle faktiskt hoppa tillbaka ca 5 år, men även i övrigt skulle produktionskedjorna för halvledare gå helt åt pipan igen. Detta skulle få långsiktiga effekter globalt. AI-grejerna skulle rasa totalt, NVIDIAs verksamhet skulle förstöras för en stund osv. Produktiviteten skulle få ett bakslag.
  • Osäkerheten skulle öka avsevärt. Sannolikt skulle vi se märklig oreda inom alla branscher: stora efterfrågetoppar (hamstring), arbetslöshetsvågor, förberedelser för det värsta.
  • Konsumenterna skulle vara helt förvirrade. Ska man tömma butikerna på de senaste Apple-produkterna när man snart inte kan få tag på dem på flera år? Kommer marknaden för begagnade produkter att stiga? Eller ska jag spara allt nu när man inte vet vad som händer i världen?
  • Om detta händer under de närmaste 1–3 åren innebär det i praktiken att ett tredje världskrig är ett faktum. Osäkerheten ökar även genom detta och inte bara via halvledarna.

Är detta då undervärderat? I praktiken är det bara ett fåtal personer i hela världen som vet vad den verkliga risken/sannolikheten för att detta ska ske är. Man kan helt enkelt inte diskontera en sådan risk i förväg på börserna. Enligt min mening är det därför bra som investerare att förstå vad som händer om Kina invaderar Taiwan. Slutsatsen av mina långa funderingar är en systemkris där vi ser klassiska kraschartade nedgångar på 40–60 % på de globala börserna. Det skulle finnas få vinnare, men t.ex. Intel skulle faktiskt kunna vara en sådan. I en ”halvledarkorg” skulle Intel i sig kunna vara ganska utmärkt just i ”hedge”-syfte.

Jag har i alla fall en exakt spelplan skapad SKRIFTLIGEN för hur jag agerar om händelsen enligt rubriken inträffar :slight_smile:

31 gillningar