Verkligt alternativa investeringsobjekt (viner, klockor, samlarobjekt) - Vad samlar ni på/vad investerar ni i?

[Samsu]

Har ni en stund att prata om… verkligt alternativa investeringsobjekt?
Eller är det att betrakta samlarobjekt som en investering bara att lura sig själv (och framför allt frun), i bästa fall en efterrationalisering som uppstår som kognitiv dissonans?

Särskilt nu under coronatider tillbringar många sin tid hemma, och flera kanske till och med blir uttråkade – senast när Helsingforsbörsens företag har gåtts igenom Skulle man kunna hitta inspiration här för nya samlarhobbys? Inte nödvändigtvis som en investeringsmöjlighet, men när den optionen finns ökar ofta intresset för att samla. Även om avsikten inte är att göra affärer, är det ofta roligare att ha en hobby om man vet att samlarobjektet är på något sätt likvid och behåller sitt värde!

Åtminstone @polo6 samlar tydligen framgångsrikt på viner och kanske gör några euro i vinst på det (?). @Masse betraktar säkert också sin Rinkula-Turska i frysboxen som en alternativ investering

Själv har jag aldrig varit någon samlare/entusiast av särskilt specifika saker – jag har ingen erfarenhet av frimärkssamlingar eller mynt – men idag, vid sidan av aktier och fastigheter, finns det en ganska hygglig 5-siffrig pott i värdefulla klockor Avsikten är inte så mycket att göra (eller uppmuntra andra att göra) någon stor affär, även om förändringar i mina egna preferenser och flitigt marknadsföljande och utnyttjande av tillfällen faktiskt har möjliggjort bättre (procentuella) avkastningar än aktieportföljen under de senaste åren. Huvudfokus är dock att njuta av glädjen dessa bruksföremål ger, och naturligtvis som ett stort plus att värdet på dessa specifika fall håller sig bra (ibland till och med över marknadsekonomiska situationer), samt deras generellt goda likviditet. Så på sätt och vis kan man i investeringshänseende betrakta det som en bra säker hamn för kontanter

Det vore trevligt att samla åsikter här om verkligt alternativa “investeringsobjekt”, det vill säga att det i praktiken naturligtvis går över till hobbysidan. Ofta fördöms investeringsrelaterade diskussioner i hobbygrupper för dessa samlarobjekt, så det vore roligt att dela tankar. Människor har länge tjänat pengar (och mått bra) på allt möjligt, till exempel gamla spelkonsoler, game-worn matchtröjor/hockeyklubbor etc., specialutgåvor av sneakers, sällsynta euromynt etc.

Och varför inte diskutera affärsmöjligheter baserade på kapitalinvesteringar och till exempel försäljningsarbete – är den rekordvarma sommaren och karantänernas orsakade hemvistelse en perfekt möjlighet att sälja fläktar för stora pengar – och beställa tusentals fläktar hem nu för att vänta?
Vad gör/skulle du göra för extra euro att investera på börsen, eller var gillar du att hålla kontanter i annan än absolut monetär form?

Vem vet, kanske en dag ser vi en samlarobjekt-ETF

[Masse]

@Samsu

@Masse uppfattar säkert också sin Rinkula-Torsk i frysboxen som en alternativ placering

Masse-farbror har litat på kontanter under corona-vågorna och kan därför inte riktigt uttala sig om samlarobjekt. Så mycket måste rättas till att farbrorn redan för länge sedan bytte Rinkula-torskarna i sin frysbox mot Sampo-lax Torsk fick jag i utbyte, men när man tittar på Rinkulornas nuvarande kurs och utsikter, så “Thanks God! You Were in Time!”.

Masse-farbror, FA, på Sampo-laxlådan står det “Bäst före år 2025”, så ingen brådska

[Ropokoppi]

{“content”:“Äntligen har den här diskussionen öppnats! Som musiker/mångsysslare inom musik är jag materialist in i själen. Jag har samlat på mig instrument, studioutrustning och allt därtill sedan jag var en liten pojke. En del mer, en del mindre med investeringssyfte.\n\nDe senaste åren har jag också samlat på mig alla möjliga filmkameror. ”}

[Sam2007]

{“content”:“Jag har aldrig samlat på något men muminmuggar har det blivit gott om genom åren. \n\nPå ett ställe gick jag igenom muggarna och det hade kommit med några mer sällsynta exemplar som jag plockade åt sidan och nu i skåpets botten finns det lite som av misstag för ett fyrsiffrigt belopp redan mer sällsynta/svåråtkomliga muggar. \n\nNaturligtvis tittar jag nu på muggarna från en ny synvinkel och brukar åtminstone under en kort tid köpa de säsongsmuggar som är till salu för att ställa undan dem. Dessa sista tar jag inte ens bort etiketterna från, än mindre använder dem, så mycket har det glidit åt samlarhållet.”,“target_locale”:“sv”}

[Samsu]

Intressant! Särskilt musiksakerna verkar vara sådant där “hamstraren” verkligen måste känna till produkterna och marknaden. För den som fyller lagret med slumpmässiga saker blir det förmodligen ingen lönedag, men vissa rariteter kan, förutom en enorm glädje, ibland ge en enorm vinst vid försäljning.

Filmväxlar är också söta, jag har också en viss fotobakgrund och bara att beundra mekanismerna gör mig ofta på så gott humör att jag mycket väl kunde se mig själv som en samlare av någon kamera med lång historia – även om jag inte är en samlare till min natur och brukar inte tycka om att äga något extra Min pappa har också en av de första mobiltelefonerna gömd någonstans, alltså en sån förbannat tung portfölj med en lyftbar lur. Jag måste ta reda på mer, man begär ju redan bra priser för vanliga Nokiatelefoner

På något sätt @Verneri_Pulkkinen kommer du också att tänka på när jag skriver det här, har du stött på intressanta värdehöjare eller liknande i ekonomisk historia? Åtminstone användningen av alternativa element av pengar som bytesmedel i historien är väl bekant för dig.

[Keepitcoming]

De bästa procentuella avkastningarna har jag gjort på whiskyflaskor, men där står de fortfarande i skåpet, orealiserade. Återförsäljning är bara ganska utmanande om man inte flyger dem till whiskyauktioner för att säljas.

[Samsu]

Hehe, måste kommentera detta också.

Det här var egentligen troligen den som väckte den här diskussionen – för månader sedan funderade jag just på samlingsintresset bland finländare, som började med Muminkoppar. Jag minns att jag till en början förhöll mig till exempelvis just att samla koppar på ett roat sätt – ”vad är poängen?” eller så att ingen snart ens kommer att tjäna något/njuta av dem, när alla är ute efter samma sak och att tjäna pengar är huvudfokus Så är det dock inte, och en sådan utveckling från normal insamling till att samla som en hobby är den allra bästa – samma etapp ligger bakom mig med klockor. Utöver roliga aktiviteter, hobby och expertis kan man verkligen få en trevlig ersättning för besväret med dessa.

Vissa samlingsobjekt lever förstås trendmässigt, och i dem är vinst eller ens likviditet inte på något sätt garanterat. Som ett ganska perfekt undantag kan man till exempel se många sport-Rolex, vars värde har ökat årligen i snart 70 år. Begagnade klockor säljs även i denna marknadssituation dyrare än nya motsvarande, eftersom köerna är så långa/man kommer inte alls in i dem, eftersom det finns så många intresserade. Och naturligtvis finns det fortfarande en stor spridning inom olika modeller – marknadspriserna för vissa kan vara +50 % av inköpspriset direkt när de tas ut från återförsäljaren. En galen aktivitet skapas alltså med produktionsbegränsningar

[Sam2007]

Muminmuggar är väl snart det vanligaste samlarobjektet i Finland, vem vet.

Det är just därför jag inte på allvar har betraktat mig som en samlare, men samma sak kan ha hänt många andra med dessa muggar.

Bland muminmuggarna har de som tillverkats i begränsad upplaga också varit snabba pengar; vissa muggar är lätt värda över hundra euro redan några år efter att tillverkningen upphört.

Visst, om en mugg från 90-talet som en gång kostade cirka 50 mark (?) nu är värd ett fyrsiffrigt belopp i euro, så är det fortfarande en värdeökning i en klass för sig.

[timontti]

På 90-talet lade jag som junior alla mina fickpengar på hockeykort. Jag har förmodligen spenderat 10-100 gånger mer pengar än kortens monetära värde… men det sentimentala värdet och mängden minnen är obeskrivligt.

Från tidningen Beckett Hockey kollade vi alltid kortens värde varje månad och bytte med samlare… redan som junior lärde jag mig USD-mark (FIM) konvertering

Alla kort finns fortfarande kvar, säkert 3000+ stycken…

Det enskilt dyraste kortet är kanske Saku Koivus guldkort från säsongen 97-98 (red. 2020-04-13: Bilder uppdaterade från mitt eget kort, inte en bild tagen från internet längre). Jag minns att den serien var väldigt dyr att samla på i övrigt… Det kanske fanns 6 kort i en kortpåse och påsen kostade typ 20 mark (vanligtvis fick man 10-15 kort för det priset).

Jag kollade på Ebay och förmodligen skulle jag kunna få minst några tiotals euro, kanske “low three digits” för Koivu-kortet, beroende på samlare.

red.: till exempel ett likadant kort med Sergei Fedorov säljs för 800 USD, men Fedorov var ett ännu större namn bland samlare…

https://www.ebay.com/itm/1997-Pinnacle-Totally-Certified-Gold-Mirror-Platinum-30-Sergei-Fedorov-56-HOF/232989085704?var=532600167008&hash=item363f3b5008:m:mU0KRsk1n_BCrSulf_4mCSw

[V_Trader]

{“content”:“Jag har en skog och ett par obebyggda strandtomter längs en flod på ett vackert ställe (om de också räknas som alternativa investeringsobjekt). Det fick mig att tänka på att om någon letar efter en strandtomt, hör av dig! Undrar om man fick annonsera här :D”,“target_locale”:“sv”}

[Ykkospyssy]

Jag gjorde också samma sak och alla möjliga pengar gick åt till kort​
Alla kort är fortfarande sparade och det finns också närmare 5k av dem.

För några år sedan var jag på R-kiosken och de beställde då en Beckett till mig så jag kunde kolla lite priser.

Det var en fin hobby​

[Samsu]

Helt strålande.

Jag har också någon slags samling av dem, även om det kanske inte är av samma kaliber Men samma gyllene Koivu finns i mina föräldrars källare någonstans, de andra ligger i en guldfärgad SM-liiga-pärm, men Koivu är i en liten ram med autograf (separat, inte på kortet). Jag minns att jag som junior grät glädjetårar när Saku återvände till rinken efter att ha återhämtat sig från cancer – då bestämde jag att även om jag någon gång skulle göra mig av med samlingen, så skulle jag aldrig göra mig av med Sakus kort.

Måste nog gå och rota igenom dem. Jag pratade för några år sedan med den kanadensiska freestyleåkaren Olivier Rochon, och han berättade att hans hund heter Saku. Det var tydligen inte den enda hunden vid namn Saku i Montreal-området, och det verkar som om hela killen bär på en evig legends rykte lite här och där i Kanada. Och helt välförtjänt.

Saku Koivu Returns From Cancer - April 9, 2002 (NHL Classic)

Herregud!

Jag har haft tröjor och klubbor från hur många spelare som helst, men i min girighet har jag sålt allt. Kanske har jag inte stött på något som har imponerat stort än. Inom motorsporten kanske det finns något, men då är det för lätt att känna igen i vissa kretsar Fan, jag är väl en hamstrare då!!!
#8 Om jag bara kunde få Ovechkins klubba skulle jag nog aldrig göra mig av med den

[Masse]

@Masse

Farbror Masse har litat på kontanter under coronakrisen

Snabbt ändras åsikterna… Va?? … Precis. För att fira påsk lyssnade farbror just på en Ted-talk-intervju med RAY DALIO tillsammans med besserwissrarna i sin närhet. Farbror Ray sa att man inte ens kan lita på kontanter längre. Ekonomin kommer att göras om.

Det är klart! sa farbror Masse och valde genast Massela som ett av sina alternativa investeringsobjekt!!! Så fort beställde farbror takunderhåll och där kan man bekvämt lägga dessa farliga kontanter. YES!

Farbror Masse, FA, tack för den här tråden, den fick den gamla att tänka till igen istället för att bara pyssla

[booop]

Jag har länge levt efter principen att köpa gammalt och sällsynt, för då behåller det sitt värde och man kan till och med göra vinst. Å andra sidan sjunker nästan allt man köper nytt i butik i värde. Bra vinster kan göras med gamla serviser, bara man vet vad man ska köpa. Jag har köpt från Huuto.net och sålt tillbaka där med 50-300% vinst. Vissa springer på loppisar och gör ibland otroliga fynd, men den verksamheten kostar också tid och pengar. Det enklaste är att göra inköpen från Huuto.net/Tori och sälja på Ebay eller Etsy till bästa pris. Jag har dock inte ägnat mig åt detta på flera år, då värderingsnivåerna verkar vara för höga. Jag hittar sällan ens något jag letar efter, så hela grejen har bara blivit liggande. Och visst skulle man inte kunna lägga större summor på detta, men tresiffriga vinster kan ändå göras med enskilda föremål.

[Don_Jari]

@Aston_Livingstone

På 90-talet lade jag som junior alla mina pengar på hockeykort. Förmodligen har jag lagt 10-100 gånger mer pengar än vad korten är värda… men känslomässiga värdet och antalet minnen är ovärderliga.

Samma här. Mina föräldrar har fortfarande samlingen. Förmodligen ingen ovärderlig samling eftersom jag inte fick en enda säsong komplett. Men jag måste ändå skryta med att jag har en sådan här, även om bilden inte är min egen utan från nätet. Jag tror den är från säsongen 1994-1995. Det legendariska tidningen Jääkiekkolehti publicerade ett värde på 300 mark. Vad skulle man erbjuda idag?

[Sam2007]

Aki ja Heli Palsanmäki myivät harvinaisen muumimukin ennätyssummalla –...

Högt pris för en mugg.

[Don_Jari]

Någon är en större idiot.

[Lief]

De flesta av oss har nog samlat på hockeykort, senast efter händelserna 1995. Ishockeyn blev då känd för hela folket och populariteten för att samla hockeykort exploderade. Vissa klokare än jag har till och med sagt att hockeymästerskapet 95’ och den nationella extas som följde hjälpte Finland att resa sig ur 90-talets djupa och långa recession.

Jag har själv donerat alla mina hockeykort från 90-talet till barnsjukhuset, där de säkert gör mer glädje för barnen än för mig i ett skåp som samlar damm. När det gäller samlarkorten går handeln på eBay bra, och tydligen har 2000-talets hockeyunderbarn Connor McDavids rookie-kort sålts för 18 454 euro på eBay. Ett ganska högt pris för en bit papp med en tygbit och en autograf.

PS. NBA-, NFL- och MLB-korten har ännu högre priser, eftersom alla ovan nämnda sporter är populärare än hockey.

PSS. Om någon är intresserad av samlarkort, finns det finska diskussionsforumet för samlarkortsentusiaster på korttifriikit.fi

[Masse]

@Lief

Ishockeykort har väl alla av oss samlat på, senast efter händelserna 1995

Eller så slutade några av oss redan i början av 70-talet.

Den gamle farbrorn minns med saknad tider från slutet av 60-talet, när man fick betala minst 3 Lasse Oksanen (Ilves) för en Lalli Partinen (Saipa). Matti, Mölli, Keinonen (Rauman Lukko) var då helt utom räckhåll. Å andra sidan var en viktig anfallskedja som en komplett serie (Oksanen-Hakanen-Peltonen, Ilves) också heta grejer

Masse-farbror, FA, skulle de gamla hockeykorten kunna finnas någonstans i en gammal kartong på vinden ??

[timontti]

{“content”:“Jag började fundera allvarligt på ishockeykort som en investering ur ett diversifieringsperspektiv. Jag försöker sätta mig in i ämnet igen efter ett uppehåll på över 20 år, men här är åtminstone de viktigaste förändringarna:\n\n- internets intåg → de finska småmarknaderna är numera mer globala\n- med detta har “pick & buy”-samlande blivit vanligare, det vill säga man köper inte längre kortpaket som man var tvungen att göra på grund av omständigheterna, utan nu kan man undersöka och köpa intressanta rariteter direkt från nätet\n- eftermarknadens situation… detta måste jag undersöka, men det verkar som att i och med internet är handeln global och det finns köpare för eftertraktade kort\n\nfår se om detta blir en tillfällig fluga eller om jag verkligen tar tjuren vid hornen ”,“target_locale”:“sv”}