Jag är egentligen inte särskilt orolig för den konkurrens ryssarna medför på konsumentmarknaden i framtiden. Att ryska däck – och andra produkter – återvänder till västmarknaden är säkert sant vid någon tidpunkt, men när? Vid den tidpunkt då däcken från S:t Petersburg-fabriken återvänder till den europeiska marknaden (om år eller decennier?), är det bra att fundera på följande saker:
Har man tagit hand om infrastrukturen i S:t Petersburg-fabriken? Jag menar, produktionen sugs troligen upp av staten till självkostnadspris för att upprätthålla krigsmaskineriet idag, och underhållet kan vara lite si och så → Hur länge fungerar ens den nuvarande utrustningen? Det kan vara svårt att få underhåll ens för pengar.
Har man satsat på produktutveckling? Engagerat folk som innoverar? I dagens Ryssland?
Tillgång på råvaror, kvalitet och tillverkningsutrustning. Flera sanktioner gäller kemikalier och utrustning som används i däck. Ersätter man högkvalitativa råvaror med vad som än finns tillgängligt, oavsett vad det är? Finns det något annat alternativ? Kan man få tag på nya maskiner om de gamla går sönder?
Jag är ganska rimligt säker på att däck tillverkade i S:t Petersburg, möjligen redan idag – för att inte tala om om kanske ett decennium(?) – inte kommer att gå segrande ur ett enda opartiskt däcktest, inte ens mot de billigaste kinesiska däcken. Inom däckutveckling går det framåt en generation ungefär vartannat år, och det tar man inte lätt ikapp om man inte genuint har satsat på produktutveckling. I Ryssland står det för närvarande inte särskilt högt på företagens agenda när de främst försöker överleva i en krigsekonomi.
Även om de skulle få försäljningstillstånd i Europa, så har västmarknaden ett utbud och däcken hänger bokstavligen ihop med köparens liv, så köpare tittar (förhoppningsvis) igenom åtminstone något test innan de fattar ett köpbeslut. Med nuvarande takt, när man följer den ryska industrins självmord från sidan, kommer däcken de producerar om några år troligen att vara “dödsdonuts” under vilket fordon som helst.
Det är så jag har tänkt kring frågan om den ryska fabriken. Sannolikt kommer den inte att hota de västerländska tillverkarnas marknad på flera år efter krigets slut och sanktionernas hävande, om någonsin. Faktum är att de första sanktionerna mot Ryssland kom 2014 efter annekteringen av Krim. Innan dess har det varit fullt möjligt för dem att utveckla vad som helst för att konkurrera på västmarknaden, men vad har de lyckats sälja här? Förutom vodka känner jag inte till en enda rysk produkt som skulle sälja på västmarknaden, om man inte räknar med vapen. Och även gällande dem har jag hört missnöjd feedback från kunder. Prestandan motsvarar inte reklamen.
Rysk teknologi har aldrig kunnat konkurrera på konsumentmarknaden i väst. Endast produkter med låg förädlingsgrad som gödsel, metaller, olja, naturgas och vodka säljer. Nokian Renkaats konkurrens kommer nu från väst och om några år kanske även från Kina, när kvaliteten på deras produkter förbättras och priserna förblir förmånliga.
Det här är en sådan där typisk grej om Ryssland som man alltid försöker sälja in till oss. Jag har inte varit i Ryssland själv, och historierna om gamla fabriker från sovjettiden som finländare besöker är i allmänhet…
Ska vi säga ganska exotiska.
Det är bra att komma ihåg att det är skillnad på en fabrik som byggts i periferin och en fabrik som byggts i en stad som S:t Petersburg.
Det är likadant i många länder.
Jag är inte helt säker på om vi, när vi funderar på underhållsfrågor, klamrar oss fast för mycket vid minnet av Sovjetunionen. Vietnam hamnade på efterkälken på grund av hårda handelssanktioner, men händer samma sak för Ryssland i dagens värld?
Jag skulle inte vara alltför säker på det.
Nuförtiden finns det en kinesisk motsvarighet för många industriprodukter, och Kina har inte varit intresserat av situationen i Ukrainakriget.
När det gäller Rysslands utvecklingsnivå. Vissa berättar också efter att ha rest till S:t Petersburg och Moskva att de blev överraskade av hur det finns en app för varje tjänst, hur rent och modernt det är i stadskärnorna osv.
Jag säger detta bara för att man inte ska invagga sig i tron att ryssarna inte skulle kunna utveckla sina egna fabriker. Även om det förstås är det som vi matas med som propaganda.
Det var ju inte så länge sedan det fanns en artikel någonstans om att den där fabriken som rånades från NR inte direkt har tagit fart. Och jag tror inte att däck därifrån ens skulle komma ut till försäljning inom EU-området i första taget.
Jag läste någon artikel för ett tag sedan om att de höll på i månader med att få till Ikon-sidformarna och att dubbarna i vinterdäcken inte är desamma som de Nokian använder.
Det är precis sådana där grejer, som att om man köper Makita-verktyg kan vem som helst bli husbyggare, och om man stjäl en däckfabrik från Nokian så kan man automatiskt tillverka bildäck.
Jag har själv tillbringat tid vid fabriken i fråga i olika projekt. Fabrikens automationsgrad är hög och att driva fabriken kräver kompetens.
De hade förvisso en kompetent organisation när NR fortfarande ägde fabriken, och på den tiden drevs fabriken ganska självständigt.
Utvecklingsarbetet av produktionen gjordes till stor del i Nokia och fördes ofta först därefter till Ryssland. Lokalt utvecklade man alltså egentligen inte något nytt själva.
Själv ser jag att produkterna och produktionsmetoderna oundvikligen kommer att hamna efter övriga konkurrenter redan på medellång sikt, men detta är förstås ingen överraskning.
Bra poänger. Jag håller med. Just nu lever vi i en föreställning om att man inte gör någonting alls med Ryssland, och att man inte heller kan göra någonting där. Men det är verkligen sant att inställningen förändras. Det går ett par år, och så finns det redan ungdomar som inte ens minns hela Ukrainakriget. Det är samma sak med coronan. Nu skakar vi hand och hostar precis som förr.
Nokian Tyres tror jag dock på även i den här nya situationen. Produktutveckling och konkurrenskraft verkar sitta i företagets dna, så jag äger.
Mitt inlägg nedan går utanför ämnet Nokian Tyres och fokuserar på det ryska samhället. Jag postar det ändå här med motiveringen att däckfabriken i S:t Petersburg inte kommer att vara ett hot mot Nokian Tyres eller andra däcktillverkare, varken nu eller i framtiden.
Ryska individer är inte dummare än någon av oss finländare. Mitt centrala argument i inlägget vilar på den ryska samhällsordningen och deras inbördes förtroende. Under de senaste åren har jag läst tiotals, om inte hundratals, olika berättelser om hur saker och ting fungerar där. Oftast skrivna av personer som själva har levt där och känner till samhällets sedvänjor. Alla ger samma bild av det ryska samhället. Endast Rysslands egen propaganda berättar om hur de kan göra allt och göra det bra. Enskilda individer berättar något annat.
Ryssland är en kommandoekonomi. Allt sipprar ner uppifrån och ner. Att lyckas i livet beror på kontakter och vem du kan göra tjänster för i din position. Framgång beror betydligt mindre på hur bra du är på ditt jobb. Och i ett samhälle där framgång innebär ett jobb där statliga pengar fördelas, måste någon annan förlora för att du ska lyckas. Det är ett nollsummespel oftare än inte.
Den här typen av samhälle gynnar att man lägger tid och talang på att odla relationer, istället för att utvecklas till en expert i sitt arbete. Även om det säkert finns toppexperter inom alla områden där också, är de incitament samhället ger för att lyckas i livet annorlunda. Akademisk frihet existerar inte; om du inför någon berättar saker som en höjdare över dig inte vill höra, så är det “too bad” för dig.
Nedan finns en bra video från Elvira Baryl, där hon beskriver Rysslands nuvarande tekniska tillstånd och börjar sin berättelse från Sovjettiden. Hon går faktabaserat igenom vart pengarna i Ryssland tar vägen och vilken effekt det har på utvecklingen. Hon går igenom hur finansiering av utbildning och vetenskap, akademisk frihet, erhållande av examina och utmanandet av rådande uppfattningar med nya idéer fungerar och vad det resulterar i.
Slutsats: Däckfabriken i S:t Petersburg kan vara en betydande aktör på den västerländska marknaden endast om en västerländsk part investerar miljontals (eller tiotals – hundratals miljoner?) i pengar, uppdaterar tekniken, produktionsmetoderna och tar med sig de senaste recepten och råvarorna. Hur troligt är detta? Inte inom den tidsram jag kan överblicka. Men jag kan förstås ha fel. Jag skriver inte mer om detta ämne i den här tråden.
Uppenbarligen hålls CMD i Helsingfors, och man försöker inte direkt locka de stora pengarna från London, New York eller Centraleuropa. Såvitt jag förstår förblir strategin, de finansiella målen osv. oförändrade och dessa kommer bara att presenteras mer ingående.
Investeringar har gjorts och kapaciteten har utökats i varje geografiskt område. Man har också tvingats ta på sig betydande skulder, nu gäller det bara att få produktionen att rulla och få produkterna sålda till slutkunderna.
Det är alltså i princip bara genomförandet som återstår. I Inderes prognoser växer omsättningen visserligen rimligt varje år, men det finns utrymme för bättre, och lönsamheten & avkastningen på kapital kryper uppåt frustrerande långsamt; först 2028 är ROE > 10 % i Inderes prognoser (ännu 2028 är ROI bara 8,6 %).
Optimisten kan alltid hoppas att investeringarna i USA har skapat en bra grund och att man där lyckas sälja mer än väntat med åtminstone rimliga marginaler, och att konsumenternas dysterhet i Norden äntligen lättar något så att lyckan vänder.
Insynspersoner har också lite egna pengar på spel, det kunde dock vara mer. (Ps den där tabellen visar läget i slutet av 2024! )
Här är Raulis kommentarer om försäljningen av nya bilar i Europa i december.
Enligt ACEA (European Automobile Manufacturers’ Association) var försäljningen av nya bilar inom det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet i december 8 % högre än under jämförelseperioden, vilket motsvarar 1,2 miljoner fordon. Marknaden har haft en svagt uppåtgående trend under hela andra halvåret 2025. I ACEA:s statistik inkluderar siffrorna utöver länderna i Europeiska unionen och EFTA även Storbritannien. I Norden var utvecklingen i december varierad; Sverige minskade med 9 %, Norge ökade med hela 160 % och Finland minskade med 12 %. Vi kommenterade Finlands siffror redan tidigare i denna kommentar.
Raulis förhandskommentarer inför att Nokian Tyres rapporterar sitt resultat på tisdag den 10.2.
Vi förväntar oss att bolagets omsättning ökar och att det justerade rörelseresultatet förbättras tydligt från den exceptionellt svaga jämförelseperioden. Det fjärde kvartalet är kritiskt för bolaget, då det enligt våra prognoser står för mer än hälften av hela årets justerade rörelseresultat. Vid sidan av resultatet riktas uppmärksamheten mot bolagets kapitalmarknadsdag som anordnas nästa dag, där vi förväntar oss
Snart är det dags för rapport igen. Jag lovade mig själv att inte sälja före Q4 eller resultatrapporten överhuvudtaget, men aktien rusade så pass mycket att jag frångick planen.
Nokian Tyres har meddelat sitt mål att öka försäljningen vid Daytonafabriken så att en fjärdedel av däckförsäljningen år 2027 kommer från Nordamerika, specifikt från fabriken i Daytona.
Resultatet är förstås intressant läsning och stjäl huvudfokus även från mig, men jag ser med intresse fram emot om överraskningsvintern i USA har satt fart på försäljningen i Daytona. Jag tror inte att effekten stannar vid den här vintern, om och när erfarenheterna av däck från en så kallad riktig vinterdäckstillverkare är goda. I Q4 syns vinterns effekt ännu inte, men ”snöinfernot” torde påverka första kvartalet 2026. Om så är fallet lär vi få indikationer på det under telefonkonferensen.
Resultatet nådde inte upp till förväntningarna, men guidningen är helt bra.
Inderes väntar sig inte en rörelsemarginal på 8–10 % för i år, utan endast 5,7 % och 7,7 % justerat.
Guidning för år 2026
Under 2026 förväntas Nokian Renkaats omsättning öka jämfört med föregående år, och rörelsemarginalen för segmenten totalt förväntas vara 8–10 %.
Något svaga Q4-siffror jämfört med förväntningarna, även om det blev en rejäl resultatförbättring jämfört med den usla jämförelseperioden
Utdelningen oförändrad som väntat
Guidningen innebär alltså en omsättningstillväxt på 0–10 % och en justerad EBIT-marginal på 8–10 %. Vår marginalförväntning är 7,7 %, så där finns det uppåtpress, men konsensusprognoserna har redan väntat sig en omsättningstillväxt på 10 % och en marginal på 8,8 %, så där verkar det inte finnas några större förändringstryck
Målen sköts upp, åtminstone i linje med mina egna förväntningar, och sänktes något för omsättningens del, vilket innebär att de finansiella målen nu gäller för 2029
Omsättning 1,8–2,0 mdr (tidigare 2 mdr; vår prognos för 2029 är knappt 1,8 mdr)
Rörelsemarginalmålet på över 15 % är oförändrat, men därtill har ett EBITDA-marginalmål på över 24 % tillkommit
Ett tydligt plus i mina papper för årets marginalguidning, ett litet minus för bristen på tillväxt under Q4.
Nokian Tyres Q4-resultat var något svagare än våra prognoser, men guidningen för den justerade rörelsemarginalen för 2026 var bättre än våra förväntningar. Enligt vår bedömning har bolaget nu kommit in på en vinsttillväxtbana, även om vi anser att omsättningen och volymerna inte kommer att växa i linje med tidigare förväntningar. Aktien prissätter redan vinsttillväxt även för de kommande åren och värderingen är neutral först med 2028 års multiplar. Vi höjer riktkursen till 10 euro (tidigare 8,25) till följd av höjda prognoser och uppdateringar av värderingsramverket. Vi upprepar rekommendationen minska.
Jag var på NR:s marknadsföringsdagar. Man fick se Rauli live också. Det är ingen AI-skapad kille . Nuförtiden vet man ju aldrig
Till saken:
Den amerikanska försäljningschefen förutspådde kraftig tillväxt. Han motiverade det med att de har en webbapp för återförsäljare (dealers) där man kan se lagersaldon och få däcken på 1–2 dagar. Återförsäljarna gillar det tydligen. I USA har tydligen ingen ett system som liknar Vianors. Jag fick inte helt klart för mig vem som sköter mellanlagren, men de finns utspridda överallt. Kan det verkligen vara så att jänkarna faktiskt lever på sina egna lager och beställer med lång leveranstid om rätt storlek inte finns i det egna lagret?
En annan intressant sak var Oredo-fabriken kontra den som blev kvar i Ryssland. Oredo är automatiserad. Ryssland är traditionell. Oredo kan tillverka däck baserat på beställningar. Den traditionella (Ryssland) kör långa serier av samma däck. Om just det inte säljer så sväller lagret, eller så måste man sälja billigt. Oredo är modell 2025 och Ryssland är stenåldern.
Intressant session. Jag tror jag säljer alla Optomed i morgon och koncentrerar på NR. Fast med en snittkurs på 6,02 skulle jag vilja se en 100 % uppgång innan jag tankar mer
Rauli intervjuade Nokian Tyres VD Paolo Pompei i samband med CMD om bland annat bolagets utveckling och framtidsutsikter.
Ämnen:
00:00 Inledning
00:10 Paolo Pompei
00:56 Tillväxtmål för personbilsdäck
02:33 Tillväxtmål för däck till tunga fordon
03:23 De främsta strategiförändringarna
05:02 Finansiella mål
06:30 Förutsättningar för lönsamhetsförbättring
08:06 De främsta riskerna
)
. Nuförtiden vet man ju aldrig 
