Det fanns ingen tråd om Restamax här ännu, så det är väl dags att starta en. Det handlar ju om det bolag på börsen som har ökat sin omsättning snabbast, även om tillväxten inte har varit helt organisk.
“Smile meddelade igår även mer detaljerad information om siffrorna för de företagsköp som genomfördes under 2018. Smiles och dess förvärvade bolags proforma omsättning för 2017 var 124 MEUR och rörelseresultat före immateriella avskrivningar 9,8 MEUR. Dessutom gav Smile ett ambitiöst tillväxtmål att nå en omsättning på 300 MEUR senast 2021. Målet är högt, men Restamax har historiskt alltid uppnått sina egna ambitiösa finansiella mål. Detta ger enligt vår mening trovärdighet till att målet kommer att uppnås. Siffrorna, särskilt när det gäller omsättningen, är något högre än våra tidigare beräkningar och därmed verkar vår tidigare uppskattning av Smiles skuldfria värde på 105 MEUR ännu mer konservativ. Med tanke på den nu erhållna informationen är Smiles verkliga värde troligen högre än vår tidigare försiktiga prognos. Vi kommer dock inte att göra några ändringar i vår syn på Smiles verkliga värde ännu, utan väntar på mer detaljerad information.”
Restamax och Smiles affärsverksamhet är ganska konjunkturkänslig. Om ekonomin skulle vända nedåt igen någon gång, kan tillväxtmålen slängas i papperskorgen. Personaluthyrningsbranschen stannar som en vägg och det kommer inte att finnas tillräckligt med kunder för restaurangerna heller. Om man vill tro på målen, måste man tro att det inte kommer att bli en ny nedgång på marknaden under de närmaste tre åren. Personaluthyrningsbranschen är sådan att marginalerna kommer att minska i framtiden. Även om cykliska effekter kanske minskar något när en allt större del av arbetstagarna hyrs in, kommer man inte att kunna göra en guldgruva av den här verksamheten på lång sikt.
Restaurangbranschen har faktiskt vuxit förvånansvärt bra under hela 2000-talet, och 2009 visade sig bara som en liten nedgång i siffrorna. Dessutom fortsatte branschen att växa under flera av de svagare ekonomiska åren 2010-2015. Restamax växte också kraftigt under finanskrisen, även om det är bra att notera att a) företaget var nästan 10 gånger mindre då och b) finska konsumenter har skuldsatt sig under hela perioden, så konsumtionen har inte minskat trots en svagare ekonomisk miljö. Smile har inte testats i en recession och det kommer att bli spännande att se
Här är ett utdrag ur en omfattande rapport:
”Restaurangbranschen i Finland har under åren 2006-2016 vuxit med i genomsnitt drygt 3 % per år. Tillväxten har varit betydligt snabbare än bruttonationalproduktens tillväxt på grund av restaurangbranschens centrala trender (nästa stycke). Tillväxtfaktorerna har varit snabbmatsrestauranger & kaféer samt A&B- segmentets restauranger. Restaurangbranschens försäljning sjönk under recessionen 2009 med endast 2 % och branschen återhämtade sig mycket snabbt från krisen. Detta är enligt vår mening ett bra bevis på branschens defensiva karaktär och de underliggande tillväxttrenderna.
Trots den dämpade ekonomiska konjunkturen har restaurangbranschen vuxit de senaste åren. Ekonomins återhämtning under 2016 har tydligt återspeglats även i restaurangbranschen och omsättningen har ökat under de första nio månaderna med 5,3 %.”
Man måste också komma ihåg Restamax ständigt växande fotfäste även i Danmark.
{“content”:“Ibland pratade man här på forumet om företag som är s.k. "moon shot"-företag, som enkelt och experimentellt kan skapa nya affärsverksamheter ovanpå existerande. Restamax är enligt mig ett av dessa företag på Helsingforsbörsen. Med god restaurangsynergi och en bra existerande leveranskedja kan de skapa nya restaurangkoncept och prova hur nya fungerar. Detta är en anledning till att jag själv investerade i Restamax :)”,“target_locale”:“sv”}
Restamax har ibland använt termen “plattform” för sig själva, naturligtvis i en annan bemärkelse än till exempel App Store, FB eller Tencents många plattformar är, utan som en plattform för olika restauranger, precis som du nämnde.
Det blir nog inga moonshots av dessa med det samma, då många koncept är ganska lokala eller enskilda restauranger: istället verkar Kotipizza med sin “skivbolag/artist”-strategi sträva efter nya replikerbara koncept. Jag skulle naturligtvis välkomna det om Restamax kunde göra större fenomen av Pizzarium eller liknande. Danska Cock’s & Cows And The Bird skulle kanske kunna bli något sådant. Naturligtvis, ju större Restamax blir och å andra sidan, ju mer hipsters gör vissa segment av stadskulturen (där man äter avokadobröd, dricker IPA och GT för 15 euro) ganska homogena globalt, desto större blir moonshot/replikeringspotentialen. =)
Så verkar det, men det väsentliga är dock hur tillväxten i försäljningen per restaurang utvecklas. En dålig ekonomisk situation får människor att bli företagare, när annat arbete inte är så lätt att få och det är relativt enkelt att starta ett företag inom restaurangbranschen. Restaurangbranschen kan växa, men ändå kan försäljningen per restaurang minska.
Denna statistik står stilla 2010-2012. Förändringarna är dock inte så dramatiska, utan vi talar om några hundra fler restauranger per år. Mellan 2006 och 2016 har antalet restauranger ökat med i genomsnitt 1,4 % jämfört med försäljningen som ökat med drygt 3 %. Man måste också komma ihåg att det säkert finns stora variationer och storleksskillnader inom denna grupp: Elite och Kannas har en historia som sträcker sig tillbaka till 30-talet (Elite tillhör nu Restamax efter Royal-affären), medan nattklubbar måste förnyas vartannat år etc.
Att starta en restaurang kan vara enkelt (jag har inte gjort det så jag vet inte) och inträdeskraven är låga: det är därför detta huvudsakligen är en hemsk bransch för de flesta (stjärnkockar är ett undantag) att försöka sig på: långa dagar, osäkert etc… Branschens vinster blir blygsamma när pengarna brinner upp på hyror, mat och personal. Restamax har dock skalfördelar som gör dem till en annorlunda spelare, även om deras marginaler inte är enorma, tvärtom. För många kan det också vara mer lockande att hellre arbeta på ett stort restaurangföretag, så att framtiden inte är bunden till ett enda kök.
Hur ser folk på Restamax höga nettoskuldsättning? Hur har skulden byggts upp och hur påverkar den ert investeringsbeslut? Jag har bara bekantat mig ytligt med företaget och när jag granskade Inderes nyckeltal fastnade detta ganska lätt i ögonen. Annars verkar investeringscasen intressant från många synvinklar. Den realiserade tillväxten och ledningens förmåga att genomföra arrangemang är definitivt på den positiva sidan. Trots Verneris försäkringar oroar branschens dragning i en svagare ekonomisk miljö mig. Även politiska aktörer verkar fortfarande vara ganska oförmögna att skattemässigt uppmuntra konsumtionsvanor mot dessa tjänster, även om trenden annars finns.
Konsumtionsvanorna har främst gått ut på att man vill ha en viss typ av mat. Restamax restauranger är i huvudsak traditionella, medan de starkast växande är de som tydligt har fokuserat på en viss typ av mat och kvalitet.
Dessutom måste man komma ihåg att den nuvarande ekonomiska situationen också har ökat efterfrågan på restauranger. När det gäller Restamax arrangemang får detta och synergifördelarna företagsförvärven att se bättre ut än verkligheten. Vid något tillfälle kommer tillväxten att nå en gräns. I restaurangernas framgång är flexibilitet viktigt, och om man expanderar för mycket kan man inte följa de rådande trenderna lika bra.
Jag skulle inte röra det här som en långsiktig investering.
Skuldsättningsgraden sjunker avsevärt när Smile noteras och dess värde syns till marknadspris. Sauli har skrivit så här i den senaste uppdateringen:
”Restamax nettoskuldsättningsgrad steg i slutet av Q2 något över 200 %. Nettoskuldsättningsgraden tar dock inte hänsyn till Smiles dolda värde (cirka 50 MEUR) i balansräkningen och nettoskuld/EBITDA är med innevarande års siffror cirka 3x och med nästa års prognoser mycket rimliga 2,5x. Således anser vi inte att bolagets nuvarande skuldsättning är ett problem eller särskilt riskökande. Skuldbördan begränsar dock bolagets förmåga att fortsätta sin oorganiska tillväxt, om Smiles avskiljning inte skulle genomföras.”
Angående restaurangbranschen under en recession: Jag nämnde tidigare att den senaste recessionen inte påverkade branschen särskilt mycket, men det är bra att notera att konsumenterna under den senaste recessionen fortsatte att ta på sig skulder och konsumera “helt normalt”. En kraftigare nedskärning av konsumtionen under en allvarlig recession skulle säkert också påverka restaurangbesök, naturligtvis. Resta växte dock starkt 2009-2015, vilket var en ekonomiskt mer utmanande tid i Finlands makroekonomiska bild.
Och naturligtvis har Resta också förändrats radikalt i storlek. Under de kommande ~18 månaderna kommer vi att se vilken lönsamhetspotential företaget verkligen har och vad som kan pressas ut ur restaurangerna under den nya helheten, när företaget fokuserar på lönsamhet.
Jag kan ha helt fel och under de senaste åren har företaget tagit över Finlands sämsta restaurangportfölj med en hemsk skuldsättningsgrad, och med den slår man in i alla tiders recession. Men det är så pass skickliga personer som “opererar i köket” där för oss aktieägare, så jag håller detta för osannolikt.
För restaurangbranschen är det avgörande hur företagen använder pengar, eftersom det beloppet varierar avsevärt beroende på den ekonomiska situationen.
Detta är inte så enkelt. Den perioden är dock en högkonjunktur. Företagen klarade sig relativt bra under den tiden och resultaten växte, så pengar har också spenderats på restauranger. Statsfinanserna var i oordning och BNP växte inte ordentligt, men man kan inte dra slutsatser om hur restaurangfrågan beter sig utifrån det.
Restamax upplevde visserligen finanskrisen, men återhämtade sig faktiskt väldigt snabbt från den. Vi har inte sett någon långvarig nedgång på länge.
När det gäller Restamax handlar det dock om att det är lättare att expandera ett litet företag än ett stort, så tillväxtutsikterna är inte lika bra som man skulle kunna förvänta sig utifrån det förflutna. Om vi nu lever i en konjunkturtopp kan Restamax resultat ligga kvar på en hög nivå ett tag till, men efter konjunkturtoppen kommer det att finnas utmaningar med att upprätthålla resultatnivån, även om den allmänna ekonomiska situationen inte skulle börja sjunka.
Jag hittade ingen omedelbar data någonstans om vilken andel av restaurangförsäljningen som kommer från företagskunder. Det påverkar säkert, men det är svårt att bevisa exakt. Kanske @Sauli_Vilen vet/har tid att kommentera närmare?
Det här blir lite hårklyverier, men det beror på vad du tittar på: börsbolag eller det finska ekonomins ryggrad, det vill säga SME-sektorn. Det lönar sig att titta på företagarbarometrarna här (publikationen från 2016 visar längre data, företagens utsikter vände till positiva först 2015, innan dess svaga siffror https://www.yrittajat.fi/sites/default/files/migrated_documents/pk_barometri_kevat2016.pdf)
Här är ytterligare ett par grafer från Statistikcentralen som väl beskriver vilken svår vandring den finska ekonomin har haft efter finanskrisen. Helsingforsbörsen är ingen bra indikator på den finska ekonomins bild, då en stor del av omsättningen för nästan alla stora företag kommer från utlandet.
Håller med om att det är svårt att fortsätta växa i hemlandet med den “vana” 30 % årstakten, och ingen förväntar sig nog det heller. Det blir intressant att följa hur företagets ambitioner realiseras på nordisk nivå och hur det konceptet kommer att fungera.
En annan sak: Restamax resultat ligger för närvarande betydligt under potentialen, inte på en hög nivå. Den verkliga lönsamheten måste bevisas härnäst, vilket också är företagets fokus framöver.
Jag lyssnade precis på ert senaste poddavsnitt. Restamax nämndes, och när ni talade om användningen av egna aktier i företagsköp, aktieemissioner och vikten av timing i förhållande till aktievärderingen, kom mitt tidigare ämne för förvåning upp igen. Jag vet inte om jag kan uttrycka mig korrekt, men jag ska försöka… kanske Sauli eller någon annan kan förklara för mig vad som är fel i mitt tänkande.
Restamax gjorde alltså ett stort köp till ett högt pris (90 miljoner), och använde sin egen aktie som en del (20 miljoner) av köpeskillingen. De egna aktierna värderades till 8,80 €. Med offentliggörandet av affären och det “stärkta” noterandet av Smile, steg aktievärdet markant. Jag förstår det som att Smils värde då inte helt återspeglades i Restamax aktievärdering. Jag undrade varför man inte först gick längre med Smile, så att Smils värde åtminstone på något sätt skulle ha synts i kursen, och att den egna aktien därmed skulle ha värderats mer korrekt (högre) som handelsvara. Eller varför man inte hade betalat kontant (med lånade pengar) och hellre gjort en emission i efterhand, vilket skulle ha gett en större avkastning för samma aktievolym från företagsköpet och Smile? Det skulle säkert ha funnits köpare till ett pris mellan köpeskillingen och den nuvarande kursen, inklusive Timo Laine. Jag förstår engagemanget, men på något sätt kan jag inte komma över att Royals säljare inte bara fick ett högt pris för sitt företag, utan också en omedelbar “extra köpeskilling”, eftersom potten på 20 miljoner Restamax-aktier omedelbart blev betydligt mer värdefull.
Bör inte den egna aktien användas som valuta när dess värdering är hög, och inte när värderingen är låg och sannolikt kommer att stiga markant direkt efter transaktionen? Hur skapade Restamax ägarvärde genom att använda sin egen, måttligt värderade aktie i affären?
