Vissa investerare tror på effektiva marknader. För mig handlar det bara om utbud och efterfrågan på aktier. Kurserna stiger när indexinvesterare sparar månatligen i sina fonder och fonderna köper aktier oavsett pris. Det krävs också att aktieägarna inte vill avyttra sina innehav. Efterfrågan på aktier styrs sedan av olika faktorer som “branscher”, “ESG - ansvar”, “tillväxtbolag” etc. För att köpa aktier räcker det idag med att konstatera att det inte finns något alternativ till aktier. Ett bolag som betalar jämn utdelning är en ny statsobligation med 2,5 - 3 % ränta.
Jag verkar också ha runt 40 företag, eftersom 9 vätgasföretag har kommit in med små vikter, och även Herantis Pharma med en liten insats. Jag tog också en liten bit av Fondia på 8,8. Försäljning lockar inte så mycket just nu, kanske bara lite osthyvling.
Jag tänkte sälja mina skatteneutrala Revenio från OP-portföljen igår, men jag lyckades inte för jag hann inte.
Jag har en ganska stor aktievikt på, kontantmängden är kanske runt 13-14%.
Är det här rubriken för mig? ![]()
Jag hinner tyvärr inte gå igenom just nu vad som fick mig att satsa all-in på aktier i början av december. Min nettovärde var fortfarande negativt på hösten, så tidpunkten för mina investeringar har absolut inget att göra med kursrörelserna. Visst granskade jag noga vad jag gjorde, eftersom jag helst inte vill bli helt pank igen ![]()
Beslutet att snabbt investera allt i aktier baserades främst på att jag gick igenom allt bear-skräp jag hittade och inte riktigt blev övertygad av argumenten – tvärtom. Alldeles för många positiva tecken. Visst kan kurserna krascha i morgon av en anledning som ingen av oss kunde förutse. I vilket fall som helst skulle en större krasch kräva någon form av katalysator, som jag inte började gissa på.
Jag kom själv till motsatt slutsats, dock var det över en månad sedan. Min egen portfölj är inställd just för rapportsäsongen, så jag väntar med ganska gott mod på resultatpubliceringarna. I februari kommer jag att granska portföljens innehåll igen. Jag skulle inte våga investera nu med någon köp-och-glöm-strategi. Företag som passar för en sådan strategi är mestadels överprissatta.
Man bör också notera att den “längsta bull-run” fortsätter, eftersom dippen 2018 låg 0,2% under definitionen av en björnmarknad. Skulle saker och ting vara annorlunda om den dippen hade varit 0,2% djupare?
Jag förväntar mig ingen egentlig kollaps. Jag håller mina nuvarande innehav, men att göra nya inträden känns extremt svårt när värderingskoefficienterna har sträckts ut. En stor del av indexen och de företag jag är intresserad av är prissatta så högt att avkastningsförväntningarna ser mycket blygsamma ut utan att koefficienterna sträcks ut till någon form av bubbla. Enligt min åsikt har många företag redan bakat in förväntningar om en bra resultatsäsong och framför allt en god resultatutveckling i de nuvarande kurserna.
Så köpbyxorna hålls noggrant i garderoben.
Folk undrar varför kurserna bara stiger. Samtidigt sitter man på sina investeringar utan att sälja något och är redo att slå till direkt om något ser bara lite köpbart ut. Om inte ni heller säljer, varför förväntar ni er då att någon skulle sälja till dessa priser? Sälj först själva och undra sedan varför andra inte gör likadant. “Nu är det verkligen så dyrt att andra borde sälja ner kurserna så jag kan köpa billigt igen.”
För det andra spelar kontantmängden ingen roll i en sådan räntemiljö. Om folk har bolån och kontanter, är de då verkligen kontanta? Nej, men det finns ingen anledning att betala av lånet heller, utan man tar den “säkra” 4 procents utdelningsavkastningen. Det som tidigare gick till 5 procents låneräntor kan nu investeras. Jämfört med historien är lånebeloppet inte så relevant, utan det är att du har 5% mer av lånebeloppet att lägga på något annat varje år jämfört med en liknande situation 2007. Under en 20-årig låneperiod får du lånet avbetalt och som bonus får du tillgångar motsvarande lånet gratis jämfört med 2007 års nivå. Allt detta betalas av alla dem som inte har skulder. Alla fattigas relativa fattigdom ökar bara i en nollräntemiljö.
Lånebeloppets inverkan på ekonomin är alltså dubbelt så stor idag som för drygt tio år sedan. Allt detta går säkert inte till konsumtion, som vi har sett. Det stannar och snurrar på finansmarknaderna och driver upp värderingsnivåerna. Det används inte till någon real konsumtion, eftersom de rika inte behöver höja sin levnadsstandard och de fattiga inte har råd att höja sin levnadsstandard. Medelklassen tvingas balansera däremellan. Man kan inte längre bli rik på arbete ens så lite som tidigare, eftersom priserna på alla tillgångar har drivits upp till skyhöga nivåer, vilket inte motiverar till bättre prestationer i arbetslivet. Inte konstigt att produktiviteten inte heller växer när det inte finns några incitament.
Mycket svårare att hitta attraktiva objekt än förra året, men man hittar alltid något ändå. Enligt mitt förnuft, om allt är så dyrt att inget lönar sig att köpa, så är samma aktier också för dyra att äga. För ett enskilt företag är det lättare att fatta säljbeslut, men om börsen är allmänt grovt övervärderad och en korrigering/kollaps förväntas, då borde man väl sälja lite av allt, eller hur?
Jag har själv tänkt att även om man kan göra misstag både i aktieurval och i tajming, så tror jag att jag är bättre på det förstnämnda. När det gäller tajming har jag funderat på vad som skulle få mig att sälja en betydande del av mina aktier (säg 25 % eller mer). Det skulle vara intressant att höra andras svar på denna fråga, om det inte går för långt bort från ämnet. Om det nu skulle komma en lite dålig siffra om konsumentförtroendet och sysselsättningsläget, skulle jag då vara beredd att “sälja allt” baserat på det? Jag tror inte det. Jag kan egentligen inte komma på någon sådan indikator just nu som skulle få mig att agera så.
Det enda scenariot som skulle kunna leda till en betydande kassaandel i portföljen skulle nog kräva att de företag jag äger ett efter ett började stiga så högt att jag skulle sälja av och inte längre hitta något att köpa istället. Dessutom, om man anser att börsen är så dyr att inget alls lönar sig att köpa, betyder inte det att man tror att kurserna kommer att kollapsa och då borde man kanske köpa guld?
Skatteskulder kan få vissa att behålla aktier även om de annars skulle sälja. Men lite beroende på situationen, om man inte skulle vara beredd att köpa, så borde man i princip vara beredd att sälja om aktien stiger utan nyheter. Marknadsförändringar kan dock modifiera din syn på tillåten värdering och risk. Om det stiger och du samlar på dig kontanter, så sänker kontanterna din portföljs riskprofil. Du kanske kan tolerera dyrare aktier med kontanter, eftersom deras vikt minskar som ett resultat av kontanterna, även om du inte säljer.
Dessutom är det två olika saker om aktiemarknaden på egen hand prissätter fel, eller om det prissätts på grund av en extern faktor. I den nuvarande situationen är centralbankerna orsaken till prissättningen, och eftersom centralbankerna agerar som de gör, tolererar investerare höga priser och säljer inte, eftersom penningpolitiken påverkar deras prissättning så kraftigt.
Själv skulle jag åtminstone vara betydligt mer positiv till kontanter utan centralbankernas åtgärder. I den nuvarande situationen är nästan allt annat än kontanter vettigt, eftersom pengar flödar in genom dörrar och fönster för alla villiga.
Samma problem som alla andra, inget att köpa. Kontantvikten pendlar runt 50 %, men jag litar på att rapportperioden kommer att öppna köpmöjligheter. Visst, “hotet” är att inte ens dåliga resultat straffas med ett ordentligt fall i denna sentiment. Det allmänna indexet i Helsingfors kommer snart att testas vid 10 500 poäng.
Det finns verkligen investerare som har haft en stor kontantvikt i åratal eller helt varit utanför marknaden. Ett alternativ är förstås att göra dagsaffärer, ingång på morgonen, utgång på kvällen. Då rusar inte uppgången helt ur kontroll och risknivån förblir låg.
I denna marknadssituation lugnar jag mig med Random Walkers, det vill säga Jarkko Ahos analyser och funderingar, även om jag knappast någonsin kommer att uppnå samma sinnesro gentemot marknaden![]()
Tillägg: Här är en länk till Jarkko Ahos senaste text, om någon inte har läst den: Shillerin P/E – työkalu osaketuottojen ennustamiseen | Sijoitustieto.fi
Det finns alltid något att köpa ![]()
Man måste bara arbeta lite hårdare för att hitta dem.
Från Helsingforsbörsen ser jag Wärtsilä och Nokia som vändningsföretag. Jag har köpt dem i ett par månader. På motsvarande sätt har jag sålt en del. Det är lättare att hitta företag med en lång uppåtgående trend utomlands. Microsoft till exempel.
Mina portföljer innehåller 51 företag, de flesta från utlandet. Jag sitter och väntar på dåliga nyheter. De har ännu inte kommit. Jag håller aktievikten på 90 %.
Det är väl en ganska vanlig modell just nu. Man försöker pressa ut alla möjliga avkastningsprocenter från uppgångsmarknaden och sälja på toppen. Det ska bli spännande att se hur lätt utlösta investerarna är när den dåliga nyheten kommer. Skulle vi kunna få en riktig firesale i en masshysteri?
Om den snabbt övergående Iran/USA-eskaleringen nr 34 gav någon indikation, verkar marknaden nu inte falla även vid sämre nyheter, utan alla björnarnas kulor studsar bort från kevlarvästarna.
En snabb uppgång oroar och berusar många (snabba uppgångar är det värsta som kan hända särskilt för nybörjarinvesterare :D). Jag sitter själv stadigt i vagnen, med en kontantandel på ~20 % av mina investerade pengar. Redan en 20 % korrigering skulle sätta många aktier till inköpspriser, och det syns ingen större kris som verkligen skulle kunna sänka börsen rejält. En 20 % korrigering hör dock till vardagen…
Jag är orolig över denna starka uppgång, särskilt för nybörjare som har kommit in på marknaden med Aktiespararkontot (OST). En oerfaren investerare förundras förmodligen just nu över hur lätt det är att investera, eftersom nästan alla aktier har stigit. Men den kraftiga kursuppgången i början av året kommer förr eller senare att vika av, när realiteterna (åtminstone förhoppningsvis) någon gång kommer ifatt. Och om trenden efter ett starkt årsskifte vänder nedåt, kan tidpunkten för Aktiespararkontot ha en negativ inverkan på framstegen inom folkkapitalismen, eftersom särskilt nya investerare kan skrämmas bort från marknaden på grund av besvikelse.
Efter ett starkt förra år tycker jag att det finns starka tecken på nästan mani. Kvällspressens sidor har nästan dagligen artiklar om investeringar och människors framgångar (även om jag också ser detta som en bra sak, att “folkkapitalism” marknadsförs).
Visst finns det då en möjlighet precis som du sa, att nybörjare flyr marknaden efter de första negativa signalerna och att det blir en kollaps, åtminstone på något plan. Särskilt om (och när) man har kommit in på marknaden för snabba vinster och inte spelar ett långt spel.
Jag har själv köpt aktier i företag med ganska höga multiplar: Revenio, Kamux till exempel. Det är roligt att köpa när det går upp ![]()
Visst kommer det röda färgen också någon gång, men på lång sikt tror jag på dessa företag och att fundamenta måste vara i ordning.
Kassavikt för närvarande ~20%.
Jag insåg att det finns företag i världen vars marknadsvärde och verksamhet inte beror så mycket på de allmänna indexen. Jag tror att aktiekurserna på lång sikt följer företagens resultat, men jag tyckte ändå att indexhöjderna var deprimerande med tanke på aktieköp och förväntade avkastningar. Till exempel innehåller S&P 500-indexet femhundra största företag, vad de nu är vid olika tidpunkter. Indexet är verkligen dyrt mätt med Shillers P/E och det beror förmodligen inte minst på att indexinvesteringar och andra automatiserade investeringar rekommenderas för alla. Men man behöver inte investera i index!
Så här förstår jag saken just nu:
Om det skulle hända att ekonomin vänder och indexnivåerna rasar, beror det på att medel dras ut ur indexfonderna. Aktierna i de företag som fonderna investerade i under uppgången säljs.
Jag kan också ha fel. Kanske till exempel Unum, ett defensivt försäkringsbolag som för närvarande handlas till 0,63 P/B, skulle kunna köpas till halva priset om en ny finanskris skulle bryta ut. Aktien sjönk från P/B 1 till 0,53 under den förra finanskrisen, troligen just på grund av fondförsäljningar. Kanske är ett finansföretag ett dåligt exempel, eftersom deras verksamhet är direkt kopplad till finansmarknadens funktion.
Ett bättre exempel på fondpåverkan är Alliance Resource Partners, ett företag som aldrig har varit och aldrig kommer att vara dyrt. Ingen ansvarsfull ESG-fond investerar i något kolproducerande företag. Däremellan får djävlarna en 20 % utdelningsavkastning när företaget har tjänat tre gånger sitt marknadsvärde i vinst på 10 år. Där kan man redan förkasta snacket om effektiva marknader.
“Manin” finns inte bara i Finland. En bekant till mig som arbetar på tillväxtmarknader sa “too many hellos”, det vill säga att människor med lite grundläggande kunskap blir intresserade av att investera. Eller snarare tanken på att snabbt bli rik.
Jag kan inte klandra dem, för som ung har jag själv med glittrande ögon jagat “tenbaggers” baserat på information från något diskussionsforum och min egen confirmation bias. För av någon anledning måste man betala för sina läropengar för att bokkunskapen också ska styra handlingarna.
På uppåtgående marknader är det kul, och även en lite närsynt höna hittar korn. Investerarens skicklighet prövas när marknaden så småningom vänder. Fram till dess är det lätt att le och titta på stigande kurser.
Så, i linje med januaritrenden i damtidningar, tänkte jag lätta på portföljen och invänta att utdelningssäsongen går över med en bantad portfölj. Vi får se i maj igen.
Ta av dig köpbyxorna och tvätta dem, speciellt när jag följer den långa guldlinjen. I spänningen av aktiesparkonton finns det många som nu lär sig omöjliga saker, och som “bara måste” köpa något. Jag håller alltså med In_Der_Esche.
Måste komma och klaga igen för omväxlings skull. Halva Kina är stängt och t.ex. Alibaba tangerar nästan sina all time high-siffror. Ok… Kan detta vara den stora finalen?
Det är lugnt. Den lilla hävstång jag har använt har nu praktiskt taget avvecklats. För första gången i min investeringskarriär har jag nu inga inkomstgenererande lån alls, från studielån för över tio år sedan. En lite märklig känsla, men en bra sådan ![]()
e. köpbyxorna förblir tills vidare stadigt i garderobens bakre del
Jag återvände till aktiemarknaden före jul efter flera år och några husprojekt. Jag har erfarenhet av aktiehandel sedan mitten av 80-talet, men det har varit långa pauser emellan. I väntan på nästa projekt hade jag samlat på mig tillräckligt med kontanter för att jag bestämde mig för att ta mod till mig och glömma varningarna om att bubblan skulle spricka. Även om man inte ska stirra sig blind på historien, så såg vi sådana kraftiga uppgångar under det senaste året att jag blev entusiastisk över detta och gick med som en Bullero igen ![]()
Genom att följa Inderes utmärkta forum och göra lämpliga aktieval har portföljens värde ökat med 16% på tre månader. Så jag har gjort något rätt. Nu är det bara att fortsätta, dag för dag, försiktigt känna av situationen och leta efter lämpliga köptillfällen.
I en stor del av aktierna verkar det inte finnas något samband mellan aktiestockens marknadsvärde och företagens verksamhet. Detta är en situation som jag har läst om i bland annat boken Intelligent Investor. Samma sak har upprepats i historien tidigare. Det spelar förmodligen ingen roll hur mycket du betalar för en aktie, eftersom dess värde kommer att stiga inom kort ändå. En central sak som en investerare måste förstå är att även om en värdeökning av en ägd aktie är en trevlig sak, så försämrar ett högt pris de framtida avkastningarna på fundamental nivå.
Aktiemarknaden marknadsförs som “7 % ränta på ränta” och det enda man behöver tänka på är kostnaderna som äter upp avkastningen från indexfonder. Diversifiering är ingen gratis lunch om alla aktier som köps är lika dyra. Indexinvestering är en åsikt som förespråkar att mer pengar kommer att flöda till de största företagen på aktiemarknaden i framtiden.
Normalt skulle en viss terrorbalans råda på aktiemarknaden. Vad händer om kassaflödena avviker betydligt från min prognos? Varför vill ledningen för detta listade företag sälja sina aktier? Är 1000 euro i nuvarande pengar bättre än en hundratusendel av ägande i ett förlustbringande framtidslöfte? Kommer detta företag att klara av sina skulder om marknadssituationen försämras? Vad händer om jag bara investerar i säkerställda skuldebrev? Jag känner att investerare på den här marknaden inte ställer sig själva sådana frågor. Det räcker att företagets ledning eller någon annan instans uttalar uppmuntrande ord om framtiden.
Vad skulle förändra situationen? En förändring skulle kräva att ECB slutar blåsa upp bubblan med sina massiva obligationsköp, vars effekt sprider sig till aktiemarknaden och fastighetsmarknaden. ECB:s logik är denna: skapa en förmögenhetseffekt som får människor som har blivit rikare genom ökande tillgångsvärden att spendera mer generöst med “husets pengar”. Om produktionen förblir densamma och investeringarna stannar av, skulle detta orsaka den inflation som ECB önskar. En annan sak är människors beteende. Marknaderna är hausse så länge det finns människor som köper dippar. Det är först när dippen inte kan eller inte är värd att köpa (dvs. alternativen är bättre) som det går dåligt. Marknaderna dör inte av ålder.