Låt oss starta en tråd här för de enligt dig bästa/mest framgångsrika investerarna. Tråden kan också fungera som bra motivation för småsparare.
Som en start på tråden tar vi Jason Hirschman, som är okänd för de flesta. Den här småspararen började investera sina pengar i Xpels aktie när den stod i 0,04 . Han har fortfarande inte sålt hela sin position, utan värdet på hans innehav är fortfarande 71 miljoner . Idag har han sin egen fond, Hudson 215 Capital. Han är verkligen en riktig diamond hand
Intressant ämne! Det vore trevligt att läsa om även lite mer okända namn som på lång sikt har lyckats skapa överavkastning genom att använda olika strategier.
Jag har inga sådana historier att berätta själv, men tummen upp för ämnet och jag följer tråden
Jag tycker att det finns fascinerande drag i Li Ka-shings historia. Han är i dag en 95-årig entreprenör och investerare som gick i pension för några år sedan, och han har varit Hongkongs rikaste man i årtionden. Den nuvarande förmögenheten är enligt Forbes 37 miljarder dollar, även om företagen har lidit under de senaste åren på grund av bland annat det tröga läget i Hongkong.
Li anlände till Hongkong som flykting vid ~12 års ålder från Fastlandskina år 1940 och började jobba som 15-åring när han inte längre kunde gå i skolan efter sin fars död.
”Den mest förfärliga upplevelsen under min barndom var att se min fars lidande och hur han till slut dog i tuberkulos. Jag blev också smittad. Fattigdomens börda och den bittra smaken av hjälplöshet och isolering liksom brännmärkte mitt hjärta för alltid med de frågor som fortfarande driver mig. Är det möjligt att omforma sitt öde? Är det möjligt att minimera utmaningar genom att minska komplexiteten? Och är det möjligt att öka chanserna till framgång genom noggrann planering?”
Hans första egna verksamhet var grundandet av ett företag som tillverkade plastblommor år 1950. Företagets namn blev anspråkslöst Cheung Kong (en hänvisning till hur Yangtzefloden bildas av många bäckar). När anhängare till Kinas kommunistiska parti började starta upplopp i det då brittiskstyrda Hongkong 1967, trodde Li att upploppen var övergående, förblev lugn och köpte rikligt med fastigheter medan andra sålde i all hast. Senare expanderade verksamheten till hamn-, fastighetsutvecklings-, handels-, energi- och infrastruktursektorerna när lämpliga tillfällen dök upp. Dessa verksamheter ligger i dag under konglomeratet CK Hutchison Holdings och fastighetsbolaget CK Asset Holdings.
Under detta årtusende har Li också gjort en stor mängd venture capital-investeringar, särskilt genom Horizons Ventures, och även investerat i teknikbolag på börsen.
Alla lärdomar är förstås inte tillämpliga för småsparare, men vissa är det definitivt (beroende på investeringsstil förstås), till exempel långsiktighet, att behålla lugnet när det krisar och att anpassa investeringsstilen efter tiderna. Och förstås:
”Jag är alltid vaksam på kassaflödet. Jag har hållit fast vid ett stabilt kassaflöde, höga reserver och en hälsosam skuldsättningsgrad. ’Att sträva efter tillväxt med bibehållen stabilitet’ har alltid varit mitt motto.”
I den här tråden passar nog en sådan här video som en påminnelse om varför dårar tjänar bättre än de intelligenta.
Kortfattat: Dårar tar större risker än de intelligenta, någon av dessa gissningar träffar förr eller senare rätt och eftersom det finns fler dårar, når fler av dem rikedom än bland de intelligenta. De intelligenta investerar mer försiktigt och lyckas därmed bara medelmåttigt, men mer sannolikt och bättre än majoriteten av dårarna.
Så när ni väljer föremål för personkult, analysera då personens alla investeringar och deras framgång lite grann. Är det en enstaka lyckoträff eller finns det flera framgångar, och även vid andra tillfällen än bara under vansinniga uppgångsmarknader.
Ett par mindre kända men intressanta investerare är enligt min mening Shelby Davis och Peter Cundhill, som jag råkade läsa böcker om nyligen: Davis Dynasty och There’s Always Something to Do.
Båda har ett extremt långt track record; Davis verkar ha nått över 20 % i årlig avkastning och Cundhill 15 %, båda under flera decennier. Ganska trevlig ränta-på-ränta.
Davis var intressant på så sätt att han var specialist inom försäkringsbranschen tack vare sin tidigare bakgrund och investerade i princip uteslutande i försäkringsbolag. Han investerade också i princip sina egna pengar, till skillnad från Cundhill som var en kanadensisk fondförvaltare.
Cundhills track record ligger närmare i tiden (1975–2008) och han var en förespråkare för den numera föga populära asset based / Ben Graham-liknande värdeinvesteringen. Alltså extremt billiga bolag, gärna långt under likvidationsvärdet. Även Davis var en värdeinvesterare – han hade också läst sin Graham och var till och med ordförande för Grahams analysorganisation vid ett tillfälle. Båda investerade i princip i väldigt tråkiga branscher och bolag, undvek det som var på modet och granskade räkenskaperna noga.
Hur som helst, ett par mindre kända intressanta investerare. De är också bra för att förstärka den egna värdeinvesterar-biasen – nog kan det löna sig att gräva i soptunnorna också.
Visst förtjänar den här tråden en alldeles vanlig (polsk) Markku! Jag pratar alltså om fadern till alla kanadensiska microcaps (inkl. (anti)framgångssagorna Oroco och Voxtur), Mariusz Skonieczny.
“Markku” tog examen från Indiana University 2003 med en examen i finans. Mellan 2003 och 2008 arbetade han som värderingsman och mäklare inom kommersiella fastigheter. Under finanskrisen 2008/2009 lämnade han branschen och grundade Classic Value Investors.
Disclaimer, följande baseras på Markkus egna ord:
År 2009 började gubben investera med 10 000 dollar. Fram till 2019 steg kontosaldot till 1,1 miljoner dollar. Coronaviruset fick det att sjunka till 500 000 dollar. Mellan 2009 och 2019 var investeringsavkastningen (enligt Markkus egna ord) cirka 100-faldig. I mars 2021 var saldot 4 miljoner dollar, vilket gör det till en 400-faldig ökning. Han har ingen aning om hur detta står sig mot Dow eller S&P, eftersom han inte följer dem. Att följa index kan enligt hans egna ord ta fokus från de egna casen.
Markku är särskilt intresserad av aktier som handlas på små börser. Särskilt kanadensiska TSXV ligger honom varmt om hjärtat. Fonder och liknande rör knappt de små bolagen på dessa “skräpbörser”, så det finns ingen konkurrens. Markku försöker bara hitta de växande guldäggen där.
Markku arrangerar ofta private placements i dessa bolag, vilket ger finder’s fee-ersättningar. Jag tror att Markku, bland annat på grund av dessa, kan bli kvar i sämre casen längre än han egentligen skulle vilja.
– nog kan det löna sig att gräva i soptunnorna också.
det här gav verkligen dag