Hur fungerar det i praktiken, det vill säga behöver man motivera för banken en amorteringsfri period för en investeringsbostad? Det kunde också bli aktuellt för mig.
Nordea har en automatisk amorteringsflexibilitet på 10% av lånets ursprungliga kapital, som kan användas som man själv vill.
Tyvärr kommer de först på morgonen, så min kontantvikt är nog runt 0,5% när kurserna börjar rusa 
Nåja, man kan inte alltid lyckas
10 gillningar
Tråden kommer att fyllas imorgon med meddelanden som inte hör hemma här. Innehållet i meddelandena: kontant fram till igår, men igår återvände jag till marknaden och nu är egna, lånade och stulna kapital bundna.
En del av anledningen till mitt meddelande var att ingen skulle våga komma och skryta efter detta 
Det är troligt att kurs-hypen och “jag köpte och jag sålde” kommer att vimla av meddelanden.
21 gillningar
Samma sak tänkte jag. 
Min andel av korta räntefonder ökade precis från 27% → 50%, och jag har inte för avsikt att öka aktie-/aktiefondvikten före sommaren. Den månatliga sparandessumman fördelas jämnt mellan räntefonder och aktiefonder. Så förhållandet 50/50 kommer att förbli relativt konstant tills vidare.
Jag antar att röran kommer att fortsätta, och jag vill inte utsätta mig för den med över 50% aktievikt.
Detta beslut kommer jag att leva med åtminstone fram till sommaren.
9 gillningar
Medlemmar av kontantpartiet (jag lättade själv på väldigt många aktier förr i tiden, även om aktier som helhet fortfarande utgör en stor del av min förmögenhet) kan tröstas av bland annat följande faktorer.
-Handelskriget fortsätter med Kina, även om Trumps trovärdighet när det gäller att tåla smärta försvann, och det återstår att se hur den sagan utvecklas.
-Det finns över 40 000 noterade företag i världen. Ofta talar vi om marknadsnivåns situation, men aktiemarknaden är egentligen en marknad för aktier. Om man inte har tiotals miljarder i pengar, hittar man alltid nya objekt för sådant kapital.
-Marknaden är inte ett enda tåg som aldrig mer återvänder till stationen. Det är över 40 000 tåg som ständigt susar fram och tillbaka. Om du stod på stationen 2009 så kanske något Apple-tåg redan har hunnit långt bort och inte nödvändigtvis kommer tillbaka, men då finns det ju verkligen de andra tågen. Om börsbotten var igår, vad spelar det för roll? Nya kommer hela tiden för enskilda aktier, och att köpa på botten är inte ens något mått på framgång, tvärtom. 
-Särskilt i Europa är aktierna billiga på många ställen.
-Man får fortfarande något från räntorna.
-Med kontanter kan man göra mycket annat också.
38 gillningar
Nå, det här åldrades inte väl. Jag trodde att jag i den här situationen skulle hinna ta avdragen och köpa tillbaka aktier till det nya ISK:t, vilka jag hela tiden hade tänkt behålla.
Nå, läropengar måste betalas igen. Efter den värsta besvikelsen började en spirande entusiasm uppstå över hur mycket kontanter som nu finns tillgängliga och vad man kan köpa med dem. Visst kommer det fler köptillfällen även i framtiden.
7 gillningar
Man ska inte tappa modet. Nu är vi bara på sommaren 24 års nivåer även i S&P. För aktieplockare och indexinvesterare finns det möjligheter, eftersom det omedelbara hotet om en finanskris delvis har flyttats och till och med håller på att försvinna.
“Show me the deal”. I själva verket har dessa inte slutförts av Trump och handelskriget mellan de två största ekonomierna är i full gång. Därför finns det fortfarande risker i spelet. Förstod jag rätt att de gamla tullarna för Kanada och Mexiko också blev kvar.
Jag funderade på att kanske själv lägga tillbaka hälften av kontanterna på marknaden inom kort, men jag måste följa dessa vändningar…
10 gillningar
Jag får nog börja betrakta den här tråden som en “vi är på botten”-signal 
Om investeringshorisonten är år, eller tiotals år, så lär historien oss verkligen inte att det lönar sig att sälja av portföljen mitt i paniken. Och åtminstone, vad är planen för att återvända till marknaden. Ingen lyckas pricka de verkliga bottnarna och det är inte lättast att komma tillbaka.
Nå, jag har också mer kontanter än normalt, så jag är klok för min egen del också. Men lyckligtvis har jag också justerat min egen portfölj internt och ökat vikten av de enligt min mening mest kvalitativa, som Investor, Meli.
22 gillningar
Det har inte nått hit än, men i köp- och säljtråden har det redan dykt upp en bunt “jag köpte igår”-meddelanden 
21 gillningar
Jag kan inte uttrycka min partitillhörighet, eftersom min rimliga aktieandel som pensionär är 100%. Eller egentligen 85% om bostaden och sommarstugan räknas med i förmögenheten. Min åsikt är uppenbarligen inte i kontantpartiet. Om någon grundar ett “alltid all-in” parti, kan jag överväga medlemskap?
Jag kan inte riktigt vara en tillväxtinvesterare heller, eftersom jag är för otålig att vänta och en för dålig analytiker för att skilja “hoppas, hoppas”-berättelser från verkliga framtida vinnare.
Jag vägrar att vara en utdelningshök, eftersom en utdelningshök lämnar värde på bordet genom att köpa vid fel tidpunkt och med fel kriterier. Jag kan vara en utdelningsuggla istället, som skiljer sig från höken genom att slumra på sin gren med magen full medan utdelningshökarna skriker på vårhimlen. Utdelningsugglan försöker köpa värde som en värdeinvesterare när det är tillgängligt till ett rimligt pris. Utdelningen är med i urvalskriterierna enbart för att hålla lönecheferna pigga och det egna kassaflödet i skick utan försäljningar från botten våren 2009, 2011, 2020, 2023 och 2025. Eftersom utdelningsugglan köper växande resultat, varav den får sin egen del som utdelning, är återköp av egna aktier ett utmärkt sätt att öka EPS och framtida utdelning, men att köpa EPS med ägarnas pengar räknas naturligtvis inte som ledningens merit.
Jag vill inte binda mig till någon evigt växande utdelning, eftersom det lätt leder till en Huhtamäki-liknande låg utdelningsprocent, vilket skulle försämra ägarens avkastning om inte Huhtamäki investerade sina medel så väl som det gör. Keskos rimliga utdelning från varierande resultat duger dock, när resultatet, oavsett konjunktur, är bland de bästa i branschen.
Jag blir ingen evighetshållare, eftersom försäljningar sker varje år. Jag säljer vid ett köperbjudande eller för att erkänna ett misstag, antingen mitt eget eller företagets lednings. Jag är fruktansvärt dålig på att sälja bort övervärdering, där jag själv lämnar värde på bordet.
Utdelningsugglan sålde sin portfölj senast för 25 år sedan när den köpte detta hus. Lånet var redan förhandlat, men mitt huvud klarade inte av en belåningsgrad av husstorlek, särskilt inte under millennieskiftets dot-com-kris, så det var bättre att köpa med egna pengar även om den belåningen i efterhand, trots en dålig start, skulle ha gett god avkastning. Enbart en bra strategi räcker inte, eftersom ens egna realistiskt bedömda färdigheter och mentala styrka måste möjliggöra ett korrekt genomförande av den valda strategin.
Under ett kraschår gör utdelningsugglan samma sak som alltid förut. Varje år ger ett nytt utdelningsrekord för den egna portföljen, så där är man då och handlar med rekordutdelningar på en kollapsad marknad, men spelar det någon roll?
När portföljens eurobaserade utdelningsavkastning har vuxit med drygt 20% per år under årtionden, skulle det vara svårt att motivera sig att sälja en ko som mjölkar bättre varje år. Portföljens skatteskuld neutraliseras vid stora krascher, vilket inte har inträffat i år, men som utdelning får man ett stadigt växande inkomstflöde utöver pensionen. Med detta uppnår man i genomsnitt över årtiondet endast cirka en procentenhets överavkastning jämfört med ett tillväxtindex som återinvesterar utdelningarna, men å andra sidan behöver man inte heller oroa sig vid krascher, som kommer och går.
En börskrasch är lika säker som soluppgången. Endast tidpunkten är svårare att förutsäga. Lyckligtvis behöver man inte det heller, eftersom utdelningsugglan köper vid varje krasch med rekordutdelningar.
Don’t worry, be happy. Och gör bra aktieval!
(OK, verklighetskoll: coronaåret 2020 gick precis på gränsen med en futtig 2 % ökning av utdelningssumman när ECB tog bankutdelningarna som gisslan)
31 gillningar
Jag märker en lotterimentalitet i rapporteringen om investeringar. Media utanför branschen ser fortfarande inte aktieinvesteringar som en kontinuerlig inkomstkälla, utan som en lotteridragning där vissa vinner och andra förlorar beroende på vem som har tur i den här omgången.
I uppgångar rapporteras det om barnmiljonärer som blivit rika på en enda aktie eller krypto. I nedgångar berättar till och med Yle hur lyckligt en lotterispelare hoppade ur sin kortsiktiga investering (med bara 27% plus) och själv medgav att han träffade rätt enbart på tur:
Gemensamt för dessa berättelser är att det gång på gång inte berättas vad kriterierna är för att den som sålt sin portfölj ska återvända till marknaden, inte heller hans totala avkastning på lång sikt, inklusive att sitta på kontanter. Även om investeraren i artikeln tillskrivs erfarenhet genom att berätta om nästan 30 års investeringshistoria, nämns inte ett ord om hur väl den aktuella investeraren med sin egen strategi har slagit index. Vem som helst kan uppnå marknadsavkastning med DCA-köp utan att tänka. Spelrörelser som överträffar detta är meningslösa om de inte ger extra avkastning, så det vore ganska väsentligt att få läsa hur dessa egna tankar har fungerat, till exempel med den 29-åriga investeringshorisont som nämns i artikeln?
I lotterifolkets rapportering är det tyvärr sällan tillgängligt med exakt information om de som driver lotterimaskinens verkliga avkastning. Jag förnekar förvisso inte existensen av jukkalepikkös, eftersom siffrorna talar för sig själva. Men i dessa medieberättelser verkar det handla om något annat.
P.S. Jag har inget ont att säga om den intervjuades agerande i artikeln. Han vet bäst själv hur han ska hantera sina egna investeringar. Jag anser det vara fullt möjligt att han uppnår bättre avkastning än jag med en strategi som jag inte behärskar. Denna kommentar riktar sig mot sättet investeringar rapporteras på.
27 gillningar
@Sijoittaja-alokas delade detta i en annan tråd, men jag tycker att denna bra text också passar här på kontantpartiets underforum, då vi här diskuterar bredare om betydelsen av kontanter plus likviditet i investeringar och nivån på en meningsfull aktieandel.
Många investerare tänker förenklat (baserat på de senaste timmarnas kursreaktioner) att det är dumt att sälja om aktierna faller. Och att köpa är alltid smart, eftersom “buy the dip” är sanningen.
Verkligheten är återigen mer komplex, som det så väl beskrivs här. Om den förväntade volatiliteten är hög kan det vara klokt att sälja även vid en nedgång. Även om resultatet i slutändan också kan bli att man missar dippen.
“Selling in response to higher volatility is not necessarily irrational panic. It could be a perfectly reasoned and prudent response to changed market conditions. One thing we’re absolutely sure about is that volatility is clustered over time, so that if realized volatility is high this week, it will also be high next week.”
17 gillningar
Tack för din insikt @740_GLE. Dessa inlägg med lång erfarenhet och livskänsla är enligt min mening alltid bäst och mycket intressanta. 
12 gillningar
Vem har nu en stor kontantvikt, vilken typ av nedgång förväntar ni er fortfarande och inom vilken tidsram?
2 gillningar
Helt rimligt, så länge man beaktar att “The U.S. stock market is not cheap”. På Helsingforsbörsen börjar aktievärderingen vara på en mycket rimlig nivå, jag skulle till och med säga förmånlig. Visst bär även Finland fortfarande en viss landrisk och det är ingen garanti att aktierna även här inte skulle kunna falla ytterligare, och de brukar också göra det, om det kraschar i USA. Har det förresten någonsin gjorts en undersökning på forumet om hur många procent som har investeringar i direkta aktier enbart i Helsingfors eller Norden och hur många som investerar rent/med stor vikt i amerikanska aktier. Är inte åldersfördelningen på forumet dock starkt koncentrerad till 20-40-åringar, från vilket man skulle kunna dra slutsatsen att man blickar utomlands mer ivrigt än äldre generationer. Farliga generaliseringar är dessa förstås
Jag skrev detta bara för att någon inte ska få för sig att tömma Helsingforsbörs-portföljen, eftersom även här kommer det att vända uppåt någon gång och värderingarna är historiskt billiga, vilket förstås inte är en garanti för framtida avkastning.
Eftersom vi är i kontanttråden, så ser jag ivrigt fram emot när Varmas VD Risto Murto går ut i etern och meddelar att de överväger att gå över till kontanter, eftersom volatiliteten i USA är för kraftig
Portföljförvaltare Hannu Angervuo skrämde förresten i sitt investerarbrev med att aktierna kan falla ytterligare 40%, både i USA och på Helsingforsbörsen: https://www.salkunrakentaja.fi/2025/04/osakekurssit-40-prosentin-pudotusriski/ Förstås innan Tullmannen införde sina tullar. Jag gjorde ett stresstest för min portfölj, Fortum under 8 euro, Nordea 6 euro, TietoEvry 9 euro, Tokmanni 7 euro osv. Ja, jag vågar fortfarande äga på de nivåerna
4 gillningar
För SP500 skulle botten kunna vara runt 3500. Jag kan inte säga något om tiden, jag har väntat på nedgångar så länge. Att detta förverkligas eller inte förverkligas hindrar inte att köpa enskilda aktier före/efter, om aktiens avkastningsförväntan är tillräcklig, vilket man också har gjort, främst från Helsingforsbörsen. För Helsingforsbörsen kan jag inte ge någon bottennivå, eftersom den redan har varit så länge på låga priser. Naturligtvis skulle en eventuell nedgång för SP500 sannolikt smitta av sig även på Helsingforsbörsen.
3 gillningar
Ja, men.
Jag invänder inte mot den intressanta diskussionen i den länkade artikeln, men på grund av olika grundantaganden ser jag ett par betydande skillnader i den jämfört med min tidigare uttryckta åsikt.
Artikeln talar om target date funds som är typiska för pensionssparande i USA. Vi bor i Finland, där en “pensionsportfölj” har en helt annan betydelse än en 401k för en amerikansk anställd. En amerikan måste leva enbart på avkastningen från sin pensionsportfölj. I Finland betalas arbetspensioner, och beroende på deras storlek är den egna frivilliga pensionsportföljen en tilläggsinkomst, och värdefluktuationer tar inte brödet från bordet, även om det beroende på strategi kan byta en Karibienresa mot Kanarieöarna och ge ett extra år till den gamla bilen.
Förresten, befogenheten att öka aktievikten i pensionsfonderna var det bästa som har hänt i det finska pensionssystemet på länge. Portföljförvaltarna som förvaltar aktierna gör ett alldeles utmärkt jobb, men under hela det senaste decenniet vattnades resultaten av deras arbete ut av tvånget att kasta pengar på ränteplaceringar som garanterat gick med förlust. Att lätta på denna begränsning verkar desto förmånligare ju yngre ögon man ser det med (eftersom det antagligen finns mycket tid kvar).
En annan skillnad i mitt tänkande är att artikeln behandlar den gammaldags “buy-and-hold”-strategin som en motsats till den moderna “buy-the-f***ing-dip”-strategin. Man kan göra så, men det är inte nödvändigt. Ingen förbjuder en Buy-and-hold portföljförvaltare att köpa mer i dippar med utdelningar. Särskilt under detta volatila decennium har det gett en betydligt högre avkastning över index än under det jämnare uppgångsdecenniet.
Artikelns varning är ren Peter Lynch. Situationen är aldrig så dålig att den inte kan bli värre. Han tillämpade detta på ett enskilt företag, men jag känner igen samma ton i artikeln gällande hela marknaden.
Artikeln är alltså fullständigt relevant, men den bör också läsas i sitt eget sammanhang.
Fasen, jag måste erkänna den lilla “kässimiehen” (kontantmannen) som bor i utdelningsuggans bröst. Endast 25% av min egen portföljs utdelningar och endast 20% i fruns portfölj har kastats tillbaka på spelbordet under gårdagens helröda dag. Det mesta väntar fortfarande – jag vet ärligt talat inte vad?
Eller ja, åtminstone en massiv utdelningsdipp när Mantas massiva utdelning + kapitalåterbetalning har avskiljts? Det kallas tilläggsutdelning, men i sak är det en kapitalåterbetalning som överstiger EPS. Får se om jag kan köpa nästa års sannolika kapitalåterbetalning billigt? Även den är förstås tillfällig, vilket innebär att den inte berättigar till att prissätta nuvarande utdelning som kontinuerlig, och just därför lurar jag på en lämplig dipp för att köpa till ett rimligt pris i förhållande till en hållbar EPS.
8 gillningar
Det som främst skrämmer är synligheten av tariffer och osäkerhet i resultaten från sensommaren och framåt. Frågan är hur tarifferna inte skulle leda till en recession. Om Kinas och USA:s gräl drar ut på tiden, det vore förödande.
Att komma överens med nya handelspartners tar dock ett tag. Antagligen kommer det dock att se bättre ut redan nästa år.
Jag anser också att det är ganska klart att Ryssland inte kommer att underteckna ett fredsavtal, och risken är att Kina blir bittert och attackerar Taiwan. Även om sannolikheten för det senaste scenariot är omöjlig att bedöma.
En annan sak är att turismen kommer att ta en stor smäll i Amerika när många inte vågar åka dit eller till och med bojkottar landet. Hur skulle Murica då snabbt kunna jämna ut det gapet.
5 gillningar
Vilken typ av planer för återinträde på marknaden har andra medlemmar i kontantpartiet?
Jag planerar att börja månadsspara i ETF:er omedelbart, eftersom jag äntligen börjar tro att det är helt meningslöst att försöka tajma marknaden. Jag tänkte att månadssparandet skulle vara av en sådan summa att det mesta av det nuvarande kontantbeloppet skulle vara tillbaka på marknaden inom ett par år. Naturligtvis kommer mer kontanter att ackumuleras från arbetet under denna tid, vilket ger mer spelrum om situationen förändras avsevärt åt något håll.
Avsikten är att behålla en bevakningsposition i minst tre favoritaktier (Evolution, Optomed och Incap). Investeringar i dessa kommer att göras beroende på situationen.
6 gillningar