Nyheten nedan belyser ganska väl utvecklingsfasen för kvantberäkningens ”ekosystem” just nu. IonQ tillhandahåller hårdvaran (HW). Amazon Braket är en utvecklingsmiljö för algoritmer och en adapter till kvantdatorer från olika leverantörer av kvant-hårdvara (HW). I nyheten nämns israeliska Classiq, som utvecklar och erbjuder utvecklingsverktyg för kodning av algoritmer. Bildandet av ekosystemet känns arkitektoniskt bekant, det är ungefär så de traditionella IT-ekosystemen (binär IT) har utvecklats. Det finns många likheter med vad till exempel NVIDIA har gjort för att bygga mjukvarumiljöer kring sin hårdvara.
https://investors.ionq.com/news/news-details/2023/IonQ-Aria-Now-Available-on-Amazon-Braket/default.aspx
6 gillningar
I anslutning till den där nyheten från IonQ finns det intressanta artiklar som är värda att läsa om man är det minsta intresserad av teorier kring kvantdatorer. Den vetenskapliga artikeln är tung, men nyheten innehåller en länk till ett blogginlägg som på ett jordnära sätt förklarar teorin om hur man försöker modellera mänskligt tänkande och överföra det till kvantdatorer.
5 gillningar
Kvantberäkningens utvecklingskurva är tidsmässigt lång. Den moderna fysiken utvecklades på 1930-talet och gjorde kvantmekaniken till en central gren inom fysiken, som dagens kvantdatorer baserar sin grund på. Bakom länken finns två publikationer från 2017 och 2021 där prestandan hos supraledande teknik (IBM och Rigetti) och jonfälleteknik (ion trap) (IonQ) för algoritmiska beräkningar undersöks. I kvantberäkningens utvecklingskurva är dessa publikationer mycket färska och relevanta. Drivkraften bakom publikationerna är IonQ:s chefsforskare Chris Monroe. Man kan naturligtvis säga att dessa publikationer främjar IonQ. Men det handlar om vetenskapliga publikationer, och IBM har varit en aktiv part i publikationerna. Publikationerna belyser jonfälleteknikens styrkor i algoritmiska beräkningar jämfört med supraledande teknik. Baserat på dessa publikationer tillhandahåller IonQ trovärdig och, utifrån mätningar, stark teknologi för algoritmiska beräkningar.
5 gillningar
I podcasten Utelias Mieli finns ett avsnitt om grunderna i kvantdatorer och programmering. Rekommenderas.
5 gillningar
En kvantdator med 29 algoritmiska kvantbitar för kommersiellt bruk till alla intresserade – wow! I stora drag tänker jag att vi inom kvantberäkning nu börjar närma oss en möjlig brytpunkt – det ögonblick då framgångar börjar öka det kommersiella intresset i en accelererande takt och all mjukvaruproduktion börjar skapa sätt att koppla applikationsalgoritmer till kvantberäkningar. Det är ju häftigt att ”se” födelsen av en andra generationens datorarkitektur; i bit-arkitekturen var motsvarande ögonblick förmodligen när binära system sattes i drift på transistorer och man började bygga program runt dem. Någon gång på 1950-talet.
2 gillningar
Detta är ett enormt kliv in i Europa för IonQ och en enorm möjlighet för Europa. Det innebär att kvantdatorer på 35 och 64 kvantbitar installeras i Basel. Matematiker kan korrigera och precisera, men 64 kvantbitar innebär en sådan beräkningskapacitet att inte ens Nvidias kraftfullaste maskiner får huvudrollen. Den binära världens superdatorer får stödfunktioner och kommer att vara sparrningspartners till kvantdatorerna, och de kommer förmodligen att användas för någon form av ”kvalitetskontroll” av kvantberäkningarna.
4 gillningar
Kvantdatorer kan inte snabba upp all beräkning, bara vissa algoritmer. Värt att komma ihåg..
5 gillningar
Programmeringen är också ganska mycket i barnskorna än!
4 gillningar
IonQ:s kompetens är efterfrågad. Åtminstone i Sydkorea förstår man att om man börjar i tid så hinner man först. Och Hyundai undersöker batterimaterial med hjälp av IonQ:s teknik (nyhet 12.6.2022),
https://investors.ionq.com/news/news-details/2023/IonQ-Signs-Agreement-With-South-Koreas-Ministry-of-Science-and-ICT-to-Cultivate-Regional-Quantum-Computing-Ecosystem/default.aspx
2 gillningar
Dokumentet bakom länken är väsentligt för IonQ, särskilt om du är investerare eller överväger att bli det. Dokumentet ger en bra, eller åtminstone en, helhetsbild av hur kvantmekaniken har utvecklats under de senaste hundra åren. Vi lever just nu i en tid där utvecklingen av kvantdatorer av någon anledning tar fart. Genom dokumentet kan man få en egen bekräftelse på att kvantteknologi inte är humbug. Det är möjligt att IonQ:s värdering under de kommande åren kan ligga på nivåer som inte kan motiveras med några kassaflödeskalkyler. Saken kan sammanfattas så här: om du investerar i IonQ, så tror du på grunderna i kvantmekanik och sammanflätning (entanglement), det vill säga att när en partikels tillstånd ändras på jorden, kan det finnas en kvasar 8 miljarder ljusår bort där en partikel genomgår en tillståndsändring samtidigt som partikeln på jorden. Partiklarna är alltså sammanlänkade med varandra. Detta var något som Einstein aldrig erkände. I IonQ:s fall bygger investerarens tro på om omsättningen kommer att växa under många år, enligt min mening, i hög grad på om den kvantmekaniska fysikteorin i slutändan stämmer.
2 gillningar
Kvantmekaniken har bevisats stämma och det råder ingen tvekan om saken. Vetenskapligt sett är frågan hur man kan kontrollera kvanttillstånd. De tenderar att vara mycket instabila och till och med ”faller sönder” av sig själva. Går det att få beräkningarna tillräckligt tillförlitliga med tillräckligt stora mängder (kvant)bitar?
4 gillningar
Algoritmiska kvantbitar är IonQ:s styrka. IonQ:s grundare har forskat inom kvantområdet i decennier och valt sin teknologi just på grund av den där ”beständigheten”. Det vill säga, IonQ:s kvantbitar håller sig ”vid liv” bättre än i andra tekniker. Faktum är att jag för ungefär ett år sedan postade testresultat mellan olika tekniker här i tråden, där IonQ stod som vinnare. Men huruvida det rör sig om tester beställda av IonQ osv. får vara upp till läsaren att avgöra. Kan någon säga vad som händer i finländska IQM? Vad siktar bolaget egentligen på? Jag har inte fått någon riktigt klar bild av bolaget. Man skulle väl kunna jämföra IonQ och IQM med varandra?
4 gillningar
Jag uppmuntrar er att läsa det där brevet till aktieägarna
Letter to Stockholders About IonQ’s 2022 Annual Report
Peter Chapman beskriver verkligen IonQ:s situation idag mycket tydligt, utan svåra tekniska termer. I brevet beskrivs också sätt på vilka antalet algoritmiska kvantbitar och deras kvalitet ständigt kan förbättras. Enligt min mening är den viktigaste informationen att IonQ:s jonfälleteknik (ion trap) är kvalitativt sett bäst. Eftersom den arkitektoniskt sett är den enklaste och “naturlig”. Naturlig därför att kvantbiten utgörs av en jon, det vill säga ett kvantum. IonQ skapar alltså inte syntetiska kvanta. Jag anser att jonfälleteknik är nära det enklaste sättet att skapa kvantbitar. Vilket är bra. Det skapar kvalitet, fidelityn är bättre än med syntetiska kvanta. Intressant var också att enligt Chapman kan allt annat i IonQ:s kvantdatorer lösas med befintlig teknik, även nätverksbyggandet av kvantbitar, det vill säga att koppla ihop dem. I IonQ:s arkitektur löses alltså entanglement (sammanflätning av kvantbitar), dess kvalitet och stabilitet, med helt klassiska metoder med hjälp av optiska nätverksswitchar och liknande teknik. Jag kan inte förklara detta mer ingående än så. Och det bör även nämnas att IonQ inte behöver miljöer på 0 K. Själv drar jag slutsatsen att IonQ är världens ledande kvantdatortillverkare. Ingen annan har en liknande roadmap för vardagliga applikationer som IonQ redan har nu.
4 gillningar
Även om IonQ kanske fortfarande ligger utanför min investeringsstrategi, läste jag Chapmans brev med tanken på hur begripligt men också trovärdigt (såvitt man kan bedöma det utan att vara kvantfysiker eller expert på kvantdatorer) denna svårbegripliga teknologi beskrivs där. Utan tvekan finns det vissa lockande drag, t.ex. fokus på kvantbitarnas (qubits) kvalitet istället för kvantitet (påminner lite om traditionella processorer och huruvida man pratar om transistorantal och gigahertz eller prestanda mätt på ett allmänt accepterat sätt), och även just det hur saker görs så mycket som möjligt med klassisk datorteknik. Och om IonQ:s teknologi faktiskt inte kräver extrem kyla (vilket jag inte tyckte nämndes där, men jag hittade bekräftelse på annat håll), så är det ju en bonus i den meningen att det skulle vara väldigt dyrt att hålla hela manicken nära den absoluta nollpunkten, vilket i sin tur påverkar kundernas driftskostnader och därmed fungerar som en konkurrensfördel vid försäljning. Å andra sidan kräver teknologin ändå ett vakuum med mycket lågt tryck, vilket förmodligen inte heller är helt okomplicerat.
Men samtidigt förblir det helt oklart för mig i vilken utsträckning konkurrenterna använder någon mer exotisk (=riskfylldare) teknologi, eller om det ens är så. Och det är förstås också alltid en stor risk när man förkunnar att vi om ett par år har en teknologi som kommer att revolutionera allt. 
Å andra sidan, om genomförandet verkar hålla sig till färdplanen, är det säkert trevligt för en ägare att följa hur världen förändras.
2 gillningar
Konkurrenternas teknologier har förblivit höljda i dunkel även för mig, de är på något sätt mer komplexa konstruktioner och därför kan jag inte skriva om dem. Jag talade om dem som en grupp syntetiska kvantbitar, då det känns som att de kvantbitarna är ”ihopmonterade”, de består av flera olika delar.
IonQ:s chefsforskare Monroe har varit i branschen i 30 år och ingick i den Nobelprisbelönade (2001) Wiemans grupp. Därför tänker jag att det inte dyker upp några plötsliga uppstickare från ingenstans i den här branschen. Men vi behöver ju inte skriva någon doktorsavhandling här. Det finns verkligen potential i det här; om sakerna i Chapmans brev förverkligas, är ett genombrott för kvantberäkning i applikationer inom räckhåll på ett par år. Om jag sedan tar på mig investerarmössan kan aktien vara en del av en diversifierad portfölj. Då tål man också om allt ändå skulle krascha.
3 gillningar
Jag kände mig lite besvärad av min egen bristande förståelse för konkurrenternas tekniker. Årsredovisningen är ett tungt men ofta också klargörande dokument, särskilt när man känner att man har kört fast med ett företag och inte riktigt vet om det är fågel eller fisk. I USA kallas årsredovisningen för ett 10-K-dokument, länk finns längre ner. På sidan 14 finns IonQ:s syn på de tekniker som konkurrenterna använder. Det är värt att läsa igenom, men här är några av mina egna observationer/slutsatser.
Supraledande tekniker (0 K) använder traditionella kiselbaserade chip, för vilka det redan finns färdiga tillverkningsmetoder. Inom supraledande tekniker är det svårare att skapa kvantnätverk, och de kvalitativa egenskaperna är sämre än för jonfällsteknik. Fotonbaserade lösningar har liknande problem som de supraledande. Jag klassificerar båda ovan nämnda tekniker som syntetiska qubit-tekniker, eftersom de förlitar sig på nuvarande kiselteknologi.
IonQ har genom sina tester visat att dessa syntetiska quibitar “inte håller ihop”. Supraledande och fotonbaserade lösningar lär alltså inte ha någon chans på topplaceringarna inom den närmaste framtiden, när man väl börjar med kvantberäkningar som på allvar leder till tillämpningar.
Jonfällstekniker är rena lösningar eftersom de arbetar direkt med grundämnenas partiklar och inte förlitar sig på kiselteknologier. I 10-K-rapporten förklaras varför IonQ:s laserstyrda jonfällsteknik fungerar bättre än konkurrenternas jonfällor. IonQ lyckas skapa bättre qubit-nätverk än sina konkurrenter.
Givetvis måste man läsa IonQ:s egna dokument med ett visst kritiskt tänkande. Men 10-K-dokument är inte marknadsföringsmaterial, utan dokument som följer reglerna i den amerikanska värdepapperslagstiftningen.
3 gillningar
Det där verkar faktiskt vara en riktigt bra informationskälla gällande de teknologier som används. Utöver sida 14 (tips till andra: PDF-filens sidnumrering är felaktig, så det gäller alltså sida 14 i originaldokumentet, det vill säga enligt numreringen längst ner på sidorna) läste jag beskrivningen av IonQ:s teknologi under rubriken ”Our Technology Approach” (från mitten av sidan 6 till början av sidan 10), som enligt mig var mer heltäckande än vad som åtminstone fanns i det tidigare länkade investerarbrevet. Ganska torr faktatext, men jag skulle påstå att marknadsföringsavdelningen har fått justera den mindre än annat tillgängligt material (med undantag för vetenskapliga publikationer om man råkar hitta sådana), baserat på den allmänna känslan i texten (= det osar inte marknadsföringsmaterial). Jag hade till exempel tidigare fått uppfattningen att en viss sak redan var implementerad, men den är tydligen fortfarande bara på roadmappen, det vill säga endast genomförd som en prototyp i laboratoriemiljö eller dylikt. Inte heller det där dokumentet är förstås en opartisk källa, men det nämner ändå sakligt både fördelar och nackdelar eller svårigheter.
3 gillningar