Mervärdesskatten är fullt avdragsgill endast för inköp som direkt görs för momspliktig verksamhet och för s.k. allmänna kostnader i den mån de hänför sig till momspliktig verksamhet. Vanligtvis görs fördelningen av avdragsrätten i förhållande till omsättningen, om ingen annan grund kan presenteras. På samma sätt får mervärdesskatten inte dras av alls för inköp som direkt hänför sig till momsfri verksamhet.
Om konsultverksamheten alltså utgör 10% av omsättningen, gäller avdragsrätten för allmänna kostnader (telefon, internet, utrustningsinköp etc.) endast till 10%. För resekostnader i samband med konsultverksamhet får momsen dras av helt, men t.ex. för resekostnader för ett möte i samband med investeringsverksamhet finns ingen avdragsrätt.
Ja, samma linje. Kostnader som helt hänför sig till momspliktig verksamhet är helt avdragsgilla. Kostnader som helt hänför sig till momsfri verksamhet är inte alls avdragsgilla. Allmänna kostnader som hänför sig till båda delas upp i en avdragsgill och en icke-avdragsgill del. Vanligtvis görs uppdelningen för allmänna kostnader med en fast procentsats och som standard i förhållande till omsättningen, men det kan förstås finnas andra fördelningsgrunder.
I ett av mina bolag instruerade skattemyndigheten att fördelningen skulle göras enligt utförda arbetstimmar. Detta passade bolaget utmärkt, då investeringsverksamheten endast utgjorde cirka 8 % av arbetstimmarna. Dessutom var dessa arbetstimmar mycket lätta att visa, eftersom investeringsverksamheten sköttes av en person på deltid. En omsättningsbaserad fördelning skulle ha varit mycket ofördelaktig för bolaget.
Det lönar sig att diskutera detta med skattemyndigheten.
Tack för en bra tråd. En fråga har dykt upp som jag skulle vilja ha kommentarer på:
I vilken tillgångsklass (bokföringsmässigt, skattemässigt) placeras vanligtvis sådana investeringar med vilka man söker avkastning från räntor, utdelningar och värdeökning från några månader upp till flera räkenskapsår, och när företagets näringsverksamhet är värdepappershandel i dess många olika former (bl.a. dagshandel)?
Jag kanske ansluter mig till diskussionen, men det är intressant att veta hur detta fungerar. Många har säkert någon sidoverksamhet via ett holdingbolag, men hur ska momsen för det ses?
Om mitt företag bedriver småskalig momspliktig verksamhet, säg konsultation.
Eftersom jag har uppskattat att denna verksamhet omsätter cirka 15k per år har jag inte ansett det nödvändigt att registrera mig för moms. Det finns många anledningar, men främst för att kunderna inte kan dra av den. Momsen är alltså min kostnad.
Utöver den momspliktiga verksamheten bedriver företaget även tillfällig värdepappershandel, och eftersom det inte rör sig om finansiella tillgångar utan omsättningstillgångar påverkar detta omsättningen.
Jag funderar därför på om företagets värdepappershandel påverkar momsfriheten för småskalig verksamhet eller omsättningen som beräknas för den?
Som exempel igen:
Jag fakturerar den 1.1.2025 en faktura vars summa är 4 999 € + Moms 0%
Jag köper den 1.2.2025 aktier för 10 000 € som jag säljer den 1.3.2025 för 15 000 €, aktierna är bokförda som omsättningstillgångar.
Är omsättningen som beaktas vid beräkning av småskalig momspliktig verksamhet i detta fall 4999€ eller 19 999€?
Tack för frågan! I ett sådant bolag klassificeras värdepapper i praktiken alltid antingen som
a) Investeringar i anläggningstillgångar och skattemässigt Annan egendom
eller
b) Omsättningstillgångar
Gränsdragningen mellan dessa kan ibland vara utmanande. Dagshandel skulle tydligt vara omsättningstillgångar, medan från några månader upp till flera räkenskapsperioder skulle kunna vara i endera beroende på andra faktorer. Om bolaget har flera olika strategier samtidigt, bedöms ärendet som en helhet. Det är också möjligt att olika portföljer tillhör olika slag, även om det skulle vara tydligare om alla var i samma slag.
Håller med Jackkk om att svaret är 4999€. Detta har utretts, Skatteförvaltningens anvisning punkt 2.2 listar de försäljningar som ska räknas till omsättningen, och värdepappershandel för egen räkning räknas enligt min mening inte som försäljning av finansiella tjänster och försäkringstjänster. En skriftlig vägledning från Skatteförvaltningen söktes en gång angående momströskelavdraget. När värdepapper säljs är det inte fråga om försäljning av en tjänst.
försäljning av finansiella tjänster och försäkringstjänster (MomsL 41 och 44 §)
Tack för frågan! I ett sådant bolag klassificeras värdepapper i praktiken alltid antingen som
a) Investeringar i anläggningstillgångar och i beskattningen Annan egendom
eller
b) Omsättningstillgångar
Ja, alltså om företagets affärsverksamhet (näringsverksamhet) är värdepappershandel, så vore det på något sätt orimligt att i beskattningen föra dessa transaktioner till Annan egendom. Där finns det ju redan stora begränsningar, t.ex. rätten att dra av förluster upphör efter 5 år, och de kan inte heller användas för avdrag för andra värdepappersaffärer som inte heller är i Annan egendom.
Det speciella med dessa är bara att deras värden ofta förändras så långsamt att det kan ta flera räkenskapsperioder innan värdena är på nivåer där de kan avyttras. På motsvarande sätt, om värdena sjunker för lågt, säljs de med förlust. Väntetiden genererar sedan bl.a. utdelningsintäkter. Så i detta avseende har de alltid förvärvats i försäljningssyfte, vilket innebär att bokstaven i lagen EVL 10 § om omsättningstillgångar borde uppfyllas: “Omsättningstillgångar är handelsvaror som i näringsverksamhet är avsedda att överlåtas i befintligt skick eller förädlade”
I den situationen skulle jag placera allt i omsättningstillgångar. Omsättningstillgångar är i huvudsak enklare i skattedeklarationen och där finns bättre möjligheter att dra av orealiserade förluster. I andra tillgångsslag borde orealiserade förluster visserligen ibland bokföras, men de får ändå inte dras av i beskattningen. I omsättningstillgångar däremot måste man på ett trevligt sätt dra av även orealiserade förluster per tillgångsslag (så krävde åtminstone revisorn hos oss).
Och portföljomsättningen behöver inte vara särskilt snabb. Visst kan varor ligga i omsättningstillgångar i åratal så länge de är kuranta och inte blir gamla.
Huvudregeln är förstås egentligen att man borde placera det i den del av balansräkningen som bäst beskriver det verkliga avsedda användningsändamålet. Mitt eget företag har t.ex. ett par onoterade investeringar i anläggningstillgångar, eftersom det inte finns någon marknadsplats för dem och man inte nödvändigtvis kan bli av med dem lätt. Att fastställa värderingen är också lite svårt, så de ligger där till sina inköpspriser. Alla börsnoterade och andra lätt likviderbara investeringar (även krypto) finns i omsättningstillgångar.
Som ägare till ett nystartat investerings-/holdingbolag funderar jag på följande detaljfråga som jag skulle behöka hjälp med. Hur ska alltså transaktionskostnader för värdepappershandel beaktas i bokföringen och beskattningen? Jag vet att transaktionskostnader kan inkluderas i anskaffningsvärdet för värdepapper, men är det obligatoriskt, eller kan kostnaderna också bokföras direkt som en periodkostnad?
Om ett investeringsbolag t.ex. förvärvar ETF:er via Nordnets månadssparande, uppstår en kostnad på 2,5 € för varje köp. Om månadssparavtalet omfattar till exempel 4 värdepapper, känns det helt onödigt att allokera den där kostnaden på 2,5 € till fyra värdepapper i förhållande till anskaffningsvärdena. Då blir det också svårare att följa de verkliga anskaffningsvärdena via balansräkningen. Jag anser att det vore betydligt tydligare generellt, och särskilt med så små belopp, att bokföra köp- och säljprovisioner direkt som en periodkostnad i resultaträkningen, istället för att beakta dem via balansräkningen. Finns det dock någon punkt i bokförings- eller skattereglerna som uttryckligen förbjuder att agera på detta sätt?
Investeringstillgångarna har i bolagets bokföring bokförts under investeringar i anläggningstillgångar / övriga tillgångar, om detta är relevant. Tack på förhand för hjälpen!
Det korrekta sättet vore förmodligen att bokföra anskaffningskostnaderna som en del av anskaffningsvärdet i balansräkningen. Men om det inte uppstår andra problem, skulle jag, då beloppen är små, tillämpa väsentlighetsprincipen och för enkelhetens skull bokföra dessa provisioner i resultaträkningen enligt ditt förslag. Andra problem kan till exempel vara att när du någon gång avyttrar dessa ETF:er och beräknar realisationsvinster/-förluster, kan mäklarens realisationsvinstberäkning skilja sig från bokföringen med kostnadernas belopp. Det är å andra sidan inget problem att korrigera en liten skillnad via resultaträkningen även i det skedet.
Har någon erfarenhet av att öppna företagskonton och även att hålla dem öppna i Finland?
Detta har nu blivit ett problem, då företaget har haft ett konto hos Alisa i 2-3 år. Jag tog ut lite större summor på en gång för första gången i historien (femsiffriga, alltså inga miljoner än) och de började fråga om pengarnas ursprung och annat obligatoriskt som banker gör. Jag svarade snällt på frågorna. Efter en stund kom meddelandet att kontot skulle stängas.
Jag försökte öppna ett konto hos Holvi. De gick dock inte med på det, eftersom deras villkor uttryckligen förbjuder företag som huvudsakligen bedriver t.ex. trading och huvudsakligen även holdingbolag.
OP sparkade ut oss redan 2018. De erbjöd inte heller några förklaringar men jag antar att det är relaterat till penningöverföringar från och tillbaka till kryptobörsen.
Resten av bankerna är dyra för företagskonton och det är mödosamt att öppna ett konto. Hos Revolut finns ett konto och det fungerar men Nordnet vägrar att göra uttag till det utan kräver ett konto som börjar med FI som motkonto.
Vi är tydligen offer för den så kallade de-risking-policyn men vi är verkligen inte de enda. Enligt artiklar finns det flera företag vars konton har stängts – vissa är ganska stora och har varit verksamma länge.
Var har ni i praktiken kunnat få ett konto till ett rimligt pris och dessutom kunnat hålla kontot öppet?
Vi har också märkt att det är mycket utmanande att öppna nya bankkonton för företag som sysslar med krypto, särskilt i Finland. Enstaka konton har också stängts.
Följande går in på spekulation, men här är mina egna tankar. Enbart kontokunder är så lågavkastande för bankerna att bankerna inte vill skapa kryptokopplingar mot intäkterna från kontogebyrer, vilket tydligen kräver svårgenomförbara utredningar/rapporteringar eller liknande justeringar på deras sida gällande reglering. För att en bank ska vilja göra ett undantag från denna linje och ordna saken på sin sida, måste det finnas en betydligt större anledning för dem, såsom ett omfattande helkundsförhållande med banken.
Så skulle man kunna tro. Men när vi 2018 fick ‘sparken’ från OP hade vi en kontokredit på 50 kEUR där, vilket förmodligen var ganska lönsamt för banken, plus personliga bankärenden där. Kontot stängdes och krediten skulle betalas omedelbart – även om jag lyckades förhandla fram en 6 månaders betalningstid för den senare. Uppsägningsbrevet var mycket brysk. Detta beklagade de visserligen och medgav att tonen hade varit fel, men det ändrade inget i praktiken. De ville gärna behålla de personliga bankärendena – de sänkte till och med marginalen – men jag avslutade det så snart som möjligt. Under disken (dvs. via direkta kontakter) fick jag veta att orsaken var en del av verksamheten relaterad till virtuella valutor – jag hade bland annat misstagit mig och frågat om ett lån för att köpa miningutrustning (jag fick inget, men ett halvår senare fick jag sparken överhuvudtaget).
Jag antog att saker och ting skulle vara annorlunda nu, och det är faktiskt inte nödvändigtvis just virtuella valutor det handlar om. Orsakerna har inte ens denna gång förklarats inofficiellt.
Kundskapens storlek verkar inte heller hjälpa, varken företagets storlek eller ens det faktum att verksamheten skulle vara så kallad traditionell affärsverksamhet. Det kan tydligen finnas hur många anställda som helst. Här är ett exempel:
Det verkar också finnas ganska många sådana fall nuförtiden:
Vi är alltså inte ensamma, oavsett verksamhetens natur.
Nåväl, när det nu är så svårt och att öppna ett företagskonto är mödosamt nuförtiden, så kan man snart driva företaget helt och hållet med kryptovalutor. Då har man inget bankkonto alls.
Min fru, som har arbetat på en redovisningsbyrå, hävdade visserligen att det i lagen skulle finnas ett krav på att ett företag måste ha ett bankkonto. Om så är fallet, borde det konsekvent också finnas ett krav på att bankerna måste öppna ett sådant. Lagen är dock inte nödvändigtvis konsekvent.
Roligt nog har vi fortfarande konton för ett par andra företag öppna i samma bank, och företagen har samma förmånstagare. Bara det största och för oss verkligt betydande sparkas ut.
Här är en ny artikel från Investcos Sampsa Leskinen.
Texten är en fortsättning på vår tidigare artikel ”Vad händer med ett investeringsbolag efter ägarens död”, där vi gick igenom hur processen fortskrider från ägarens död till arvskiftet och den efterföljande situationen. Den här gången fokuserar vi på att förbereda sig för dödsfall. Den bärande tanken är att det vid ett dödsfall bör vara tydligt för arvingarna vad som ägs, vad som ska göras med tillgångarna och hur medlen ska fördelas. En oklar situation leder lätt till exempelvis svårt och stressande utredningsarbete, dåliga råd, bedrägerier, tvister, extra skatter och andra ekonomiska förluster.
Texten är uppdelad i två huvudavsnitt: 1) att skriva handlingsinstruktioner för arvingarna och 2) andra verktyg för förberedelse, varav det viktigaste är testamentet.
Artikeln betonar problemlösning, smidig hantering av ärenden och beskattning, men till exempel relationer eller dynamiken mellan ägaren och arvingarna får mindre uppmärksamhet. I en verklig situation finns det alltså fler saker att beakta och dessa bör inkluderas i beslutsfattandet.
Hej, tack för dessa belysande exempel! Jag vet inte varför, men jag hittade den här kanalen först nu.
Jag har några frågor angående detta så kallade ”påtvingade” generationsskifte och speciellt hur SVOP (fonden för inbetalt fritt eget kapital) fungerar i denna situation.
Bakgrund: Alltså ett investeringsbolag, där två personer ur nästa generation äger 35 % vardera av bolaget och föräldrarna 15 % var. Varje aktieägare har gjort SVOP-investeringar i bolaget. Investeringarna är under 10 år gamla, räntefria och alla är öronmärkta för sina respektive investerare. Nu har det dock blivit så att föräldrarna är mer förmögna än sina barn, vilket resulterat i att de har gjort större SVOP-investeringar i bolaget, t.ex. att barnen har gjort investeringar på 20 000 euro och föräldrarna på 50 000 euro. Slutresultatet är alltså ett något motsägelsefullt förhållande mellan ägarandelar och gjorda investeringar.
Mina frågor:
Om bolaget inte återbetalar SVOP-medlen/återbetalar dem delvis (men behåller diskrepansen mellan ägande och gjorda investeringar) och föräldrarna går ur tiden, övergår SVOP-fordringarna då bara till dödsboet, varpå arvingarna betalar arvsskatt och därmed ärver fordringarna från bolaget?
Om så är fallet, blir det då så i det här fallet att arvingarna först betalar arvsskatt på SVOP-medlen och sedan kapitalskatt när de tar ut SVOP-medlen från bolaget?
Kan SVOP-fordran värderas om i dödsboet? Det vill säga, om det råder osäkerhet kring fordran, kan dess värde vara ett annat än den faktiska investeringen?
Det enklaste vore förmodligen att försöka återbetala SVOP-medlen skattefritt (<10 år) till de äldre personerna, som nästa generation sedan ärver och därefter gör sina egna investeringar i bolaget eller på annat håll.
