Det här är tveklöst en intressant och mångfacetterad fråga.
Vid en första anblick verkar detta visserligen negativt då den potentiella marknadens storlek minskar.
Å andra sidan utförs njurtransplantationer endast på få platser och av få personer, och en stor del av dessa kommer i vilket fall som helst att vara bekanta med Idefirix i framtiden. Skulle bra fas II-data kunna vara tillräckligt för att de ska använda Idefirix allmänt även off-label för AMR-behandling, om de antar att det kan rädda en njurtransplantation? En fas III-studie skulle inte nödvändigtvis förändra situationen nämnvärt enligt läkarna, för om de själva får goda erfarenheter av AMR-behandling så kan det vara den viktigaste drivkraften för Idefirix-användning vid AMR? Därför ser jag detta främst som positivt.
Men, det finns ett orosmoln här. Har detta strategiska val gjorts för att fas II inte verkar ha lyckats särskilt bra? Om skillnaden mellan Idefirix och plasmabyte är liten krävs en mycket stor (och dyr) fas III för att kunna påvisa en statistiskt signifikant skillnad mellan dem. En liten skillnad skulle också vara anledningen till att dyra Idefirix endast skulle användas för att behandla de få AMR-patienter som mest sannolikt gynnas av det. Är detta alltså ett förebud om svag AMR-data? Eller så är fas II-datan tvärtom så bra att Hansa räknar med att den räcker gott för läkarna, även om den inte räcker för myndigheterna.
Som jag ser det kommer AMR fas II-resultaten att avgöra hur man bör ställa sig till detta. De resultaten väntas komma under slutet av året.