1. Respektera andra debattörer, var saklig. Låt dig inte provoceras.
2. Inga inlägg som inte tillför mervärde till diskussionen; gissningar baserade på magkänsla (mutu), åsikter etc. Trådens popularitet har minskat, men den läses fortfarande mycket; satsa på varje inlägg du skriver.
3. Sakfrågor och argument talar tillräckligt bra för sig själva, det behövs inget vanligt nätbråk.
Efter bytet skulle terroriststaten fortsätta förstörelsen av Ukraina från där den slutade före bytet. Alla typer av byten och fredsavtal baserade på eftergifter bör man glömma först av allt när man har att göra med den där marodören. Ukraina kan bara försvara sig mot utplåning med alla tillgängliga medel, allt annat är att uppfylla angriparens mål.
Vad gäller Kaliningrad är det ett sidospår som man försöker hålla liv i diskussionerna främst i avledningssyfte. Området är extremt viktigt för terroriststaten både strategiskt och militärt, och därför kommer den inte att ge upp det utan strid, än mindre byta ut det mot någonting – om den inte får något avsevärt bättre i utbyte. Sådana territoriella byten ska man inte börja göra med en angripare som för krig.
Från Tass kan man läsa sådant i realtid, citerat från artikeln, maskinöversatt: ”Situationen i Kursk-riktningen är normal, kontrollerad av ryska styrkor, intensivt arbete för att förinta enheter från Ukrainas väpnade styrkor (AFU) pågår. Detta konstaterade generalmajor Apty Alaudinov, biträdande chef för ryska federationens väpnade styrkors militärpolitiska huvudavdelning och befälhavare för specialstyrkan Akhmat, för TASS.”
Ja, det var mest ett skämt. Ryssland lär ju inte ge upp Kaliningrad ändå, även om det säkert skulle duga för Europa. Låt Ukraina hellre ta tillbaka sitt land och låt oss hjälpa till med det
Chodorkovskij verkar åtminstone till viss del motsätta sig kriget i Ukraina, men han visar inte alls någon sympati eller empati för Ukraina i sina texter. Hans fokus ligger alltid på Ryssland och ryssarna samt på motståndet mot Putins regim. Ett sådant beteende förbättrar knappast bilden av den ryska oppositionen eller utsikterna för att situationen skulle förändras väsentligt till det bättre, även om man skulle lyckas avsätta Putler.
Det är för övrigt intressant varför Ukraina inte utnyttjade den ryska gränslinjens kollaps i Kursk-riktningen maximalt. Var det fråga om brist på manskap, försiktighet eller en önskan om att få civilbefolkningen att lämna området först. Åtminstone det stora antalet krigsfångar orsakade svårigheter.
Ryssland har publicerat en video där möjligtvis en Challenger 2, som eventuellt övergivits med luckan öppen, exploderar. Den har inte sådana utåt-exploderande ammunitionsförråd som till exempel Leo 2 har.
Ukrainarna har uppenbarligen nått Korenevos flanker och delvis bakom staden.
Det ryska narrativet är cyniskt på så sätt att: den som går över gränsen har alltid startat kriget. Detta gäller dock inte Ryssland eftersom Ryssland genomför en specialoperation.
Nu handlar det om Natos specialförband och med detta kan Ryssland få en fördel i mobiliseringen.
Synd bara att det inte är till någon nytta längre; frontlinjerna flyttas knappt i det här skedet även om man skulle få ut alla män till fronten eftersom materielen är skit och den inte finns.
“Första gången efter andra världskriget som områden tagits från Ryssland”
Det här är verkligen en riktig seger för Ukraina! Ryska fångar har tagits på rysk mark och fronten har försvagats med motsvarande mängd reserver. Går man till förhandlingsbordet med detta?
Ukraina har haft många dagar på sig att föra reserver till området och gräva ner sig i förväg.
Där är nu en järnväg avskuren så Rysslands logistik kommer åtminstone att kärva från norr – i söder har de nog fullt upp med att förstärka frontlinjen.
“Striderna i Kursk-regionen fortsätter nu för andra veckan i rad, och Ukrainas offensiv visar inga tecken på att avta. I samma takt stiger panikstämningen bland den ryska eliten.”
Stridsvagnar väller över gränsen och områden förloras – Kremls svar chockar ryssarna
Fem vanliga ryssar berättar för Iltalehti om sina åsikter om Ukrainas offensiv i Kursk och Rysslands reaktion på den.
Den verkliga lägesbilden av Ukrainas offensiv i Kursk avslöjas inte för ryssarna.
Ryssland tvingar värnpliktiga till frontlinjen för att avvärja offensiven. Putins och Rysslands officiella linje har ända sedan anfallskrigets början varit att ryska värnpliktiga inte deltar i striderna mot Ukraina.
De berättar aldrig sanningen.
Olga säger att hon är besviken på Kreml för att de möjliggjort Ukrainas offensiv. Hon är också trött på det krig som känns oändligt.
Krigströttheten syns även i staden Samara, belägen vid floden Volga cirka 800 kilometer öster om Moskva.
I början gick Putin inte att hitta någonstans, men sedan sa han att detta är situationen. Varje dag därefter sägs det att vi krossar fienden, allt är bra, allt går enligt planerna.
Kremls stöd till dem som tvingats lämna sina hem är obefintligt. Som kompensation för förlusten av arbete och hem får de 10 000 rubel (cirka 100 euro). Det är ett hån mot dem som har förlorat allt, säger Dima.
De strider aldrig själva, utan det finns alltid andra i deras ställe. Och själva sitter de i värmen och skyfflar in pengar, säger Tatjana om makthavarna i Ryssland.
Allt gick precis tvärtom. Istället för att Kiev intas på tre dagar, kom kriget till dem som röstade för det, säger Tatjana.
För några dagar sedan genomfördes en ukrainsk attack mot bron över floden Sejm i Glusjkovo, Kursk-regionen.
Igår attackerades bron över floden Sejm i Glusjkovo, Kursk-regionen, på nytt. Två nya hål i mitten av bron är synliga. Lätta fordon kan fortfarande passera.
För att visualisera situationen i Glusjkovo-distriktet i Kursk-regionen i Ryssland:
Cirka 700 km² land är omringat från alla sidor: den ukrainska statsgränsen i söder och väster, ukrainskt kontrollerat territorium i Kursk-regionen i öster, och den 70–100 meter breda floden Sejm samt träskmarker i norr.
Endast tre broar förbinder detta landområde. En i Glusjkovo, en andra i Zvannoje och en tredje i Karyzj.
Om man skär av dessa broar kommer ryssarna att hamna i en situation liknande den vi såg på den högra stranden i Cherson-regionen, när Antonovskij-bron och bron vid Kachovka-dammen skadades.
Rysk logistik kommer endast att vara möjlig via färjor eller pontonbroar (vilket kan vara utmanande mindre än ett dussin km från frontlinjen). Eller via Korenevo, som fortfarande kontrolleras av ryssarna men där de ukrainska styrkorna kommer närmare dag för dag.
Ryssarna rapporterar att Ukrainas väpnade styrkor har börjat strida om Kolytjevka nordväst om Korenevo.
Ukrainas Kursk-operation och åtkomsten till det ryska järnvägsnätets system har haft … logistiska effekter. Uppenbarligen står all godstågstrafik mellan Belarus och Ryssland stilla, åtminstone i riktning mot Smolensk och Kursk. Jag har läst någonstans att Ukraina möjligen skulle kunna se tidtabellerna för alla (hela Rysslands?) tåg via systemen på de erövrade stationerna, men jag vet inte om det stämmer. Om det stämmer… kan det användas för att schemalägga attacker mot tåg.
Ett genombrott av de ukrainska väpnade styrkorna (AFU) i Kursk-regionen har lett till en betydande kollaps i järnvägsdriften över hela Ryssland. Ryska järnvägars (RZhD) centralkontor har i all hast kontaktat den belarusiska järnvägsoperatören och krävt ett stopp för utskick av godståg.
Bron ligger mellan Rylsk och Tetkino och förbinder de ryska huvudförsörjningslinjerna (GLOC) mellan det logistiska navet i Rylsk och försvarsnoden Tetkino vid Ukrainas och Rysslands statsgräns från 1991.
Roman Alekhin uppger att bron nyss har förstörts och att de ukrainska befrielsestyrkorna genomför planen för att isolera Glusjkovo-distriktet.
Glusjkovo-brons läge
700 ryska soldater befinner sig potentiellt i en ”kittel” i Glusjkovo och Glusjkovo-distriktet.
I proryska källor har det under en tid spekulerats i att nu när det ryska försvaret förhindrar avancemang mot norr, nordost och öster, så försöker man eliminera den där utbuktningen i väster och därigenom underlätta Ukrainas försvar på rysk mark:
Det är väl inga jättevärdefulla områden, men det är där det är enklast att utnyttja Rysslands svaghet och försöka inringa trupper, samt skapa en större buffertzon på den ryska sidan.
Det finns fortfarande lite tid att manövrera innan vädret börjar störa offensiva operationer:
Ryan O’Leary lyfter väl fram hur bristfälligt de ukrainska styrkorna har grävt försvarsställningar och hur detta försvårar försvaret nu när de starkaste försvarsställningarna, som grävts under årens lopp, har gått förlorade, vilket möjliggör Rysslands nuvarande framryckningstakt trots att det på pappret inte finns förutsättningar för framryckning.
Man har försökt sprida detta budskap om grävandets betydelse genom bland annat sånger och andra kampanjer, men det hjälper inte när utmattade och mentalt tärda soldater helt enkelt inte går med på att tillbringa all sin fritid med en spade i handen.
I Ryssland är läget lika dåligt vad gäller infanteriet, men de har dedikerade enheter med schaktmaskiner och logistiska organisationer, vilket gör det möjligt att upprätta försvarslinjer betydligt effektivare.