Nato-diskussionen har aktualiserats även på ett investeringsforum, av förståeliga skäl.
Diskussionen har grumlat “Europas säkerhetsläge och Rysslands aggressioner”-tråden, vars huvudämne dock, som namnet antyder, är aggressionerna. För närvarande är tråden en utmärkt informationskälla för att följa kriget i Ukraina.
Flera medlemmar har också önskat att för tydlighetens skull diskussionen om Fin
Finland borde ha gått med i NATO för länge sedan. Samtidigt som de baltiska länderna. Jag kan inte komma på en enda bra anledning till varför Finland inte borde vara medlem i NATO. Man hör ofta bara trötta argument om att Ryssland kan bli argt. Som vi har sett på sistone kan Ryssland bli argt och attackera även utan NATO-medlemskap. Medlemskap skulle ge oss betydande säkerhet. Så, till NATO, och snabbt!
Den handel som Finland hade med Ryssland var förmodligen den enda anledningen att upprätthålla någon form av relation. Nu är det svunnen tid och jag tycker att det är dags att klippa navelsträngen och permanent ansluta sig till väst. Ryssland är inte längre till någon nytta för oss, och har inget att erbjuda (med elbilar och Olkiluoto 3). Plåstret har rivits av, men det svider bara en gång.
Om man funderar på varför Finland aldrig har gått med i Nato, ja, det finns några skäl, varav det största är folkets valda politiker. Först och främst kommer Halonen, Lipponen, Tuomioja, Aho och andra hjältar som badar i rubel i åtanke. Folket har också systematiskt hjärntvättats mot Nato med de mest speciella argument. Den ryska handeln, som tidigare var så viktig för Finland, ligger nu och länge i is, så det finns inte längre något hinder för att gå med i Nato ur den synvinkeln heller.
Jag har stött NATO i hela mitt vuxna liv, det vill säga de senaste 25 åren. Nu har jag börjat ändra mig, eftersom man knappast kan ansluta sig till NATO utan risk för krig. Ett säkrare sätt att bevara vårt lands självständighet skulle kunna vara att “fräckt spela med tre kort” som beskrivs nedan.
Hur som helst, jag upplever att det i socialdemokraternas och de grönas läger redan lutar åt att stödja Nato (även om Iiris Suomela fortfarande verkar plågas av USA-hat). Ännu svårare än för Vänsterförbundet verkar denna förändring vara för Centern, vars politiker inte ens verkar kunna uttala ordet Nato. Försöket att säga “Nato” kommer från Centerns ministrars munnar som “sommarens blåbärsmöte, där man diskuterar Finlands framtida säkerhetsarrangemang”.
Centern har en lång historia där relationen till Ryssland har garanterat Centern olika politiska fördelar. Dessutom är partiets politikstil i princip att motarbeta allt som inte direkt gynnar det, antingen som ett egenvärde eller som en förhandlingsbricka. Å andra sidan är Centern alltid till salu, och jag väntar bara på vilket pris det kommer att säga att Nato har. Militärbaser i provinserna?
Finland bör gå med i Nato oavsett Sveriges ståndpunkt. Men Sverige behöver Nato ännu mer och snabbare än Finland.
Ryssland har just nu ingen militär styrka att attackera Finland. Men Ryssland har både militär styrka och ett stort intresse av att ockupera Gotland, till och med under Ukrainakriget. Jag tror att om Ryssland attackerar i Östersjön, kommer Sverige att vara högst upp på listan.
Att spela på flera kort är just det som inte längre är möjligt för många länder. Före kriget i Ukraina spelade alla EU-länder på flera kort. Vi såg vad det ledde till. Nu när även Tyskland har fått smaka på Rysslands blodiga diarré är tiden för dubbelspel över i EU. Det är inte längre möjligt att vara i ett mellantillstånd, utan man måste välja mellan EU eller Ryssland. Vi levererar redan vapen till Ukraina och deltar i samma sanktioner. Men samtidigt skäller vi på Ryssland utan Natos säkerhetsgarantier. Inte särskilt smart. Därför Nato.
Tanken på ett gemensamt EU-försvar är mycket märklig, eftersom EU redan nu nästan är detsamma som Nato. Den enda väsentliga skillnaden är att Nato också inkluderar Storbritannien, USA och Kanada. Man kan säga att det bara är Vänstern som talar om ett gemensamt EU-försvar, eftersom de av ideologiska skäl inte kan stå ut med USA. Tyvärr har man dock återigen tvingats konstatera att Putin även spelar kärnvapenkortet, med vilket han skulle kunna pressa EU att avstå från att faktiskt genomföra ett gemensamt försvar. Även de måste nu lägga sin ideologi åt sidan i denna fråga.
Kalla mig bara “finlandiserad”, men för att vara ärlig erkänner jag att denna Nato-situation är spännande.
Spänningen består av flera delar:
Det ryktas från Ukraina och Ryssland att förhandlingarna framskrider och att en möjlig vapenvila kan uppnås inom 2-3 dagar. Hur snabbt kan Ryssland samla sina trupper och fortsätta erövringståget “med samma ångor”?
Kan inte Nato på något sätt dras in i dessa förhandlingar och förbinda sig att stoppa utvidgningen?
Har vår valda statsledning situationen under kontroll och mod att agera så snabbt som möjligt, och slipper vi se den sorgliga “nej-ja-får-inte-räcker-inte-med-befogenheter”-diskussionen som under coronahanteringen?
Angående det ovan nämnda har “björnarna” i Ryssland-tråden redan misstänkt att Salens (presidentens) skospets position, att hans tal med Biden har blockerat våra Nato-möjligheter.
Gå och veta om dessa saker, många saker som en vanlig dödlig inte borde oroa sig för, men försök att bara vara här. Jag vill försvara detta land, men en betydligt bättre motivation skulle finnas om jag visste att det fanns styrka framifrån, bakifrån, från sidan, från havet och från luften.
En sådan tankeström. Som drygt trettioåring har jag före dessa senaste veckor knappt varit medveten om begreppet “finlandisering”. Men nu när fakta ligger framför näsan är det fruktansvärt att märka hur djupt grannen har trängt in i vårt kollektiva undermedvetna som folk. En psykolog som är mer bekant med och forskar om psykologiska fenomen kan säkert redan dra kausalitetssamband till Finlands näringsliv från detta.
Sammanfattningsvis hoppas jag att vår första dag som Nato-medlem kommer att vara en flaggdag, vår andra självständighetsdag.
Militär alliansfrihet är inte en framgångssaga, det är en börda.
En framgång är den endast i den fiktiva verklighet som vi har trummats in i och som inte alla politiker nödvändigtvis någonsin kommer att vakna ur. En del har nu vaknat upp till en verklighet där det så kallade Nato-alternativet inte ens existerar och sanningen att vi i en knipa är ensamma klarnar sakta.
När jag läser artiklar om världspolitik får jag delvis intrycket att USA:s intressen inte nödvändigtvis inkluderar Finlands Nato-medlemskap just nu. Som argument nämns att 1300 km extra gräns mot Ryssland är en sak, men huvudorsaken till att USA inte skulle vara entusiastiskt över Finlands Nato-medlemskap skulle vara att Finland har varit en “pålitlig och opartisk” tolk mellan öst och väst. Vill man ändra på detta, om det har fungerat under de senaste 70 åren? JFK bad Kekkonen att komma till honom på 60-talet för att berätta vad Sovjetunionen tänkte, nu upprepas samma sak praktiskt taget med Niinistö. Jag kan naturligtvis föreställa mig den här kedjan, och saken är inte så här 
https://www.politico.com/news/magazine/2022/03/07/finland-mattered-why-matters-again-000144580
Baltiska länderna skulle säkert stödja Finlands medlemskap, men jag är inte säker på USA. Pinsamt eller lyckligtvis, men Finlands räddning är att de baltiska länderna är Nato-medlemmar. Rysslands blodtörst riktas nu söderut, och trycket på Finland kommer inte att vara detsamma som om fordonskolonner skulle belägra Tallinn.
Finland har ingen ordentlig nationell strategi. Den nuvarande regeringen är särskilt reaktiv och säger självklarheter om hur en stark ekonomi är en förutsättning för ett starkt försvar, trots att det är tvärtom. Jag är rädd att Finlands attraktionskraft kommer att sjunka till bottennivåer, så länge vi föreställer oss att alliansfrihet är en tillgång.
https://twitter.com/MikaIhamuotila/status/1502636996572979207
Det finns önskningar, eller önsketänkande, om hur Finlands Nato-medlemskap nu främjas bakom kulisserna.
Men efter Niinistös och Sveriges PM:s uttalanden skulle det vara konstigt att säga en sak och göra en annan. Varför skapa fler kulisser för medlemskapssträvanden, motståndaren har visat sitt ansikte och kulisser behöver inte byggas.
Finland har valt att tillhöra väst för över 100 år sedan. Nato-medlemskap borde sökas omedelbart, det ligger sedan i andras händer vilken tidtabell och vilket resultatet av ansökan blir.
Man borde ha gått med så snart det var möjligt och nu borde man gå med omedelbart innan dörren stängs. Denna “neutralitet” är bara dumt självbedrägeri. Som vi kan se från den nuvarande situationen är vi inte riktigt neutrala. Vi är en del av västvärlden, men utan militära allierade. Vi lider av alla sanktionernas nackdelar, men om situationen förvärras här kan ingen hjälp förväntas.
Den enda goda aspekten med att vara alliansfri har varit att vårt eget försvar inte har nedmonterats som de som gick med i NATO har gjort. Även om samma aktörer som har försenat NATO-medlemskap har försökt detta också.
Bra tråd om NATO-fakta (förhoppningsvis ingen repost):
https://twitter.com/HenriVanhanen/status/1502583459721666561
Enkelt svar på en enkel fråga. Finland till Nato. Vi har varit på väg dit ett tag, men i brist på hotbilder har det inte känts viktigt. Nu finns det en hotbild och Nato känns viktigt. Det är osannolikt att hotbilden kommer att försvinna inom några år. Därför finns det inget oklart med detta.
Om Finland offentligt skulle ansöka om Nato-medlemskap utan säkerhetsgarantier, hur skulle Finland kunna reagera om Ryssland till exempel ockuperade en liten ö utanför Fredrikshamn – till exempel Kivikartti eller ett litet landområde i Kilpisjärvi – med hänvisning till en åsiktsskillnad om huruvida gränserna har dragits korrekt i ljuset av “ny information”? Försvarsmakten har naturligtvis färdiga planer för olika scenarier, men vad skulle dessa kunna vara?
Den väpnade styrkan behöver inte nödvändigtvis vara särskilt stor för att skapa en mycket svår situation för Finland.
Utmärkt fråga. Nato skulle inte tillåta Ryssland att använda Natos egna regler mot Nato, inte åtminstone efter denna invasion av Ukraina. Ryssland bestämmer inte tolkningen av Natos stadga, utan Natoländerna själva.
Då skulle frågan återgå till om EU och Nato skulle ha tillräckligt med geopolitiska och andra politiska intressen för att stoppa Rysslands försök att ta över Finland? Skulle de låta ett EU-land falla under ryskt inflytande?
Detta skulle få ganska intressanta konsekvenser för EU. EU är fullt av beslut som kräver enhälliga beslut. Skulle EU kunna låta Finland rösta med Rysslands röst? EU har också en gemensam marknad. Skulle EU kunna låta Finland ingå separata handelsavtal med Ryssland? Jag konstaterar som min egen slutsats att Finlands fall under ryskt inflytande skulle vara ett större problem för EU än för Finland.
Och hur skulle allt detta se ut i USA? Hur skulle Demokraternas mellanårsval se ut om Joe Biden lät Ryssland ta Finland, som är mitt uppe i Nato-processen?
Ukrainas en gång avvisade Natoansökan framstod som ganska annorlunda. Ukraina var inte medlem i EU och hade just lyckats förlora Krim och delar av östra Ukraina utan strid. Ukraina framstod för Natoländerna som mycket svårt att försvara mot rysk aggression. Det såg inte ut som det Ukraina det ser ut som nu.
I verkligheten skulle EU och därmed Nato inte ha något annat val än att försvara Finland om det har påbörjat ansökningsprocessen för medlemskap. Utan Nato-medlemskap skulle Finland vara en bakdörr för Ryssland att störa hela EU:s funktionsförmåga.
Jag har själv undrat varför man vid flera tillfällen har hänvisat till ansökningsprocessen och “process-likheten”.
Måste man verkligen vara helt kompatibel innan man kan bli medlem, kontra vad Natos förre generalsekreterare sade, att fönstret är öppet just nu? Eller är det verkligen det gemensamma beslutet från 30 länder om att få bli medlem och den tid det tar för dessa länder att fatta det beslutet som skaver?
Vad är en rimlig tid att vänta på Finlands NATO-beslut? Jag har själv börjat allvarligt överväga att flytta till ett NATO-land så länge tills Finland inser att de borde gå med. Till och med utan att bry mig om det faktum att en flytt i praktiken skulle leda till att jag måste “börja om från början” i arbetslivet och möjligen till och med arbetslöshet och att behöva leva på besparingar resten av mitt liv.
Jag tror att ganska många av våra krigsveteraner, när de låg under Rysslands dödliga eld, har bett: “Lämna oss inte ensamma!”.
Enligt mig finns det inte två alternativ här.
Ingen finländare ska behöva tåla eller frukta den ryska maktelitens fega agerande. De får inte komma hit oinbjudna.
Det är allmänt känt att Putin har ett större intresse för Baltikum än för Finland, eftersom:
Samtidigt måste det sägas att historiskt sett har Ryssland alltid attackerat Finland efter att först ha attackerat Litauen. Därför är det viktigt att göra hela anfallsriktningen orealistisk för Putin. Ryssland får inte ges möjlighet att plocka länder ett i taget, utan det måste eskalera hela Nato med.
