Askel Healthcare – med broskreparation, konstgjorda leder onödiga?

Askel Healthcare är en finsk startup som sprungit ur universitetsforskning. Företagets produkt är ett biologiskt nedbrytbart implantat vid namn Copla Cartilage Implant, som används för att reparera broskvävnad. Marknaden är stor och andra alternativ är få. Implantatet, som fortfarande är i utvecklingsfasen, har använts för att behandla 20 patienter i en pilotstudie och resultaten är hittills goda. Askel har nu en finansieringsrunda igång på Invesdor, vars syfte är att slutföra denna pilotstudie. På så sätt kan de förhandla med större investerare om finansiering för en avgörande, betydligt större studie som skulle möjliggöra marknadstillträde. Jag har följt företaget under tidigare rundor och för att stödja mina egna funderingar bestämde jag mig för att starta en tråd för det, där jag hoppas på välgrundade kommentarer för eller emot deltagande i finansieringsrundan.

Broskskador i knäet eller andra leder kan förekomma redan hos unga människor. Till exempel hos idrottare inom sporter med högt tempo och snabba vändningar skadas knäbrosket relativt lätt. Brosket slits även naturligt med åldern, och bland annat övervikt ökar slitaget. När brosket som skyddar benen slits ut orsakar det smärta och patienten söker läkarvård. För många andra åkommor erbjuder modern medicin goda behandlingar, men för broskpatienter finns det nästan inget bra att erbjuda. Vanligtvis erbjuds smärtstillande medel och eventuell viktminskning som behandling, men när dessa inte längre räcker, och smärtan blir outhärdlig, är det dags att byta ut knäet mot ett nytt: patientens eget knä tas bort och en protes installeras. Detta är en stor operation som visserligen ofta lyckas väl, men för samhället är det ett dyrt ingrepp, och en protes är ändå inte lika bra som det egna knäet. En protes har också en begränsad livslängd, så de sätts ogärna in hos unga patienter.

Här kommer Askel Healthcare in i bilden. Istället för att låta situationen gå så långt att hela knäet måste bytas ut, ingriper man tidigare. Vid det skadade brosket placeras i ett relativt enkelt kirurgiskt ingrepp en biologiskt nedbrytbar ”tyglapp” vid namn Copla, vars syfte är att hjälpa brosket att växa tillbaka. Detta skulle innebära att patienten kan fortsätta ett normalt liv, utan protesoperation, och även samhällets pengar sparas. Copla är en något temporär lösning, eftersom inte ens det nya brosket nödvändigtvis är evigt, men det kan ge många års extra tid. Kanske kan potentiellt nytt slitage också behandlas med Copla. Det handlar framför allt om en tidig behandling, för om situationen har gått så långt att patienten redan står i operationskö, är Copla knappast till hjälp i det skedet.

Att reparera ledbrosk är oftast väldigt svårt. Med olika cellterapier kan man åstadkomma brosk av nykvalitet, men dessa kan endast utföras på ett fåtal sjukhus, och deras prislappar rör sig upp till tiotusentals euro. I Finland utförs uppskattningsvis några hundra sådana per år, vilket är väldigt lite jämfört med cirka 15 000 knäprotesoperationer. Det alternativ som närmast kan jämföras med Copla är mikrofrakturering, där små hål borras i benet under broskskadan, genom vilka benmärg kan rinna in i broskskadan. På detta sätt får man brosk att växa, men det är inte hyalint brosk av samma typ som det ursprungliga, utan fibröst brosk av mycket sämre kvalitet som lätt slits bort.

Om Askel nu lyckas reparera brosket med en relativt enkel teknik, varför har ingen lyckats med det tidigare? Uppenbarligen handlar det om att Copla mekaniskt tål viktbelastning redan från operationsdagen. Brosktillväxt kräver inte bara en lämplig miljö, utan också mekanisk stimulans för att bra brosk ska bildas. Utöver de ovan nämnda dyra cellterapierna har andra produkter inte fungerat tillräckligt bra, troligen just på grund av bristen på mekanisk stimulans. De har varit så sköra produkter att viktbelastning endast kan påbörjas gradvis, trots att det för brosktillväxten är avgörande att få en god tillväxt från början.

Askel har alltså nu de preliminära resultaten från pilotstudien, och enligt företaget har operationerna lyckats och patienterna mår bra. Inga biverkningar har rapporterats, patienterna har börjat gå direkt efter operationen och smärtan är minimal, vilket har gjort det möjligt för dem att återgå till ett normalt liv redan tidigt efter operationen. Brosket har bildats uppenbarligen väl. Åtta patienter har redan nått 24-månaders uppföljningspunkten, och enligt företaget har allt fortfarande gått bra. Låt oss för säker skull nämna att även om Coplans resultat hittills är mycket goda, är det osannolikt att den kan ersätta alla knäprotesoperationer (eller andra leder).

Företagets mål är nu att via Invesdor skaffa ”bryggfinansiering” för att slutföra den nuvarande pilotstudien, så att de kan förhandla med stora investerare om finansiering för en avgörande, ungefär tio gånger större klinisk studie. Europeiska innovationsrådet (EIC) har redan beviljat Askel 2–4 miljoner euro i finansiering, vilket kan täcka högst en tredjedel av den nästa stora finansieringsrundan.

Det forskardrivna teamet verkar kompetent och produkten har stor marknadspotential. Investeringen innebär dock risker, som i alla startups. Produkten är ännu inte till salu och även i nästa, större studie behövs fortfarande goda resultat för att produkten ska kunna få marknadsföringstillstånd. Fram till dess är Askel beroende av extern finansiering, och om den inte erhålls kan företaget inte fortsätta sin verksamhet.

Många läsare har förmodligen bränt sig på till exempel Injeqs och BBS:s aktieemissioner, båda företagen gick ju omkull och investerarna förlorade sina pengar. I Injeqs fall var produkten i princip mycket fin, men den löste ett problem som från början knappast existerade, eller åtminstone var det mycket sällsynt. I BBS:s fall var resultaten lovande, men produkten var enormt komplex och det var verkligen utmanande att få myndighetsgodkännanden för den, och på vägen gjordes också avgörande misstag. Jag hoppas på en saklig diskussion om Askel som investeringsobjekt i denna tråd, där man förstås kan göra jämförelser med till exempel de ovan nämnda företagen, men kommentarer som ”inget kommer att bli av detta, för BBS” kan man gärna låta bli att skriva, om man inte motiverar dem närmare.

Vad sägs om värderingen? Värderingen före investeringen är cirka 25 miljoner euro, vilket jag skulle anse vara ganska måttligt. Naturligtvis, om inget blir av detta, faller priset till noll, men om det blir något och Askel till exempel någon gång säljs till någon av branschens jättar, är prislappen nästan säkert mångfaldig. Till exempel såldes CartiHeal, som utvecklade Agili-C-implantatet för att reparera osteokondrala skador, året efter FDA-godkännandet till Smith & Nephew för 330 miljoner dollar, varav 180 miljoner direkt och 150 miljoner i etappbetalningar när försäljningsmålen uppnåddes.

Bakom Invesdor-länken ovan finns förstås mycket mer information som är värd att granska.

Jag själv ser Askel Healthcare som en lovande nykomling, annars skulle jag inte skriva om det här. Vad tycker ni, är företaget värt en investering?

24 gillningar

Jag läste ditt inlägg, men jag fördjupade mig inte mer i det. Här är dock mina snabba kommentarer.

Jag skulle främst fundera på vilken patientgrupp detta passar för. Det är garanterat inte de som passerat medelåldern och redan har utvecklat mer uttalad artros och behöver en ledprotes för att kunna röra sig. Än mindre äldre som på grund av förvärrade smärtor är inom hemmets fyra väggar och med en ledprotes i bästa fall kan komma ur sängen och tillbaka till vardagen och röra sig. På så sätt hålls de borta från vårdhem och passivisering, och överhuvudtaget hålls de vid liv när det är möjligt att upprätthålla funktionsförmågan genom rörelse och hålla andra sjukdomar borta.

Är patientgruppen då tävlingsidrottare? Om knäets ledbrosk på grund av tävlingsidrottarens exceptionella belastning har så att säga slitits ut i förtid, så är det lämpligt att ifrågasätta hur det sämre kvalitetsbrosket, som också nämndes i ditt inlägg, tål lika hård belastning, även om man med Copla skulle få det att växa bättre där. Kommer det bara att se bättre ut på bild, men kommer det i slutändan att vara till nytta i användning och hur länge? Bättre brosk borde alltså tydligen växa, om man genast kan återgå till belastning, men räcker byggstenarna dit när blodcirkulationen till brosket typiskt sett är dålig och blir det då i stående ställning ännu sämre under tryck?

I praktiken är skadad vävnad, när den läker, hur som helst alltid sämre än den ursprungliga.

Om man tänker sig att denna smältande tyglapp placeras i knät på en vanlig aktiv idrottare med goda levnadsvanor och utan övervikt, efter att en liten skada har upptäckts, så är det fortfarande lämpligt att ifrågasätta om det kommer att vara till nytta över tid. De första åtta patienterna har uppnått 2 års uppföljning. Hur selekterade är de första patienterna, är de dessa “drömpatienter” med goda levnadsvanor och träningsvanor och utan övervikt? En liten knäskada hos denna typ av patient läker typiskt sett väl genom att vid behov avlasta en stund och sedan fortsätta träningen, utan ingrepp. Sannolikt går 2 år lätt symptomfritt för dem även utan Copla i knät.

Sammanfattningsvis handlar det här tydligen om vilken typ av brosk som växer i knät under den tillfälliga smältande tyglappens verkanstid under belastning. Och om brosket växer bättre där med lappen än utan den. Och dessutom så att det har en märkbar betydelse på lång sikt.

3 gillningar

Tack för kommentarerna.

Jag håller med dig om vem Copla förmodligen inte är lämplig för. Om patienten är mycket gammal eller har långt framskriden artros, är det förmodligen inte den rätta lösningen. Som jag försökte lyfta fram i mitt inlägg, är Copla specifikt riktad till dem vars artros ännu inte har hunnit bli alltför allvarlig.

Något förenklat: Idag, när en patient för första gången går till läkaren och klagar på smärta i knät, konstaterar läkaren att viktminskning kan hjälpa och att smärtstillande medel minskar smärtan. Om situationen förvärras, vilket den ofta gör, börjar patienten lida alltmer av smärta och till slut blir det en knäprotesoperation. Copla är lämplig i detta skede, det vill säga för patienter som har symtom men vars artros ännu inte har utvecklats okontrollerat långt.

I Askeleen första studie är patientgruppen begränsad till yngre (under 50 år) och relativt vältränade patienter:

https://clinicaltrials.gov/study/NCT05685316 (under 50 år, omfattning under 4cm2, djup högst 4mm, BMI<30, endast en skadeplats)

Även CartiHeal, som köptes för hundratals miljoner, har begränsningar gällande till exempel skadans storlek och patientens vikt. I den första studien började man med patienter med bättre potential:

https://clinicaltrials.gov/study/NCT01471236 (under 55 år, omfattning under 2cm2, djup högst 3mm, BMI<35, endast en skadeplats)

I CartiHeals senare studie, med cirka 250 patienter, inkluderades patienter som var något svårare att behandla:

https://clinicaltrials.gov/study/NCT03299959 (under 75 år, omfattning under 7cm2, djup högst 8mm, BMI<35, upp till tre skadeplatser)

Jag har förstått att Askeleen nästa, större studie också skulle inkludera patienter som är svårare att behandla än i pilotstudien. I detta skede har de exakta kriterierna förmodligen inte fastställts ännu.

I den här videon berättar huvudforskaren för Copla-pilotstudien, Teemu Paatela, specialistchef för ortopedi och traumatologi vid Terveystalo, om implantatet, studien och dess första resultat:

https://youtu.be/okADvlDZSKY

Jag antar att om han ansåg att produkten var onödig, skulle han knappast leda denna studie och medverka i videon på det sättet.

2 gillningar

Några ytterligare observationer från cirka 5 års uppföljning av Askel, jag har också egna broskskador…. Askel fick 2021 FDA:s Breakthrough designation status, vilket väl indikerar behovet av behandlingen och kanske även dess potential.

Här är en populärvetenskaplig artikel från redan 2017: Suomalaiskeksintö: Tämä lappunen voi pysäyttää alkavan nivelrikon

Askels första applikationsområde var djur (hundar, hästar?) och det verkade fungera lovande, men det lilla teamet var tvunget att fokusera på huvudmålet.

Såvitt jag förstår växer brosk inte tillbaka av sig självt genom att vänta/äta Burana utan specialbehandlingar, smärtan kan förvisso lindras, men det är inte samma sak som nytt brosk. Copla fungerar såvitt jag förstår som en bioaktiv tillväxtplattform där det egna brosket börjar växa, här hjälper snabb viktbelastning (tillåtet redan på operationsdagen), då brosket behöver tryck. I presentationerna har man sett MRI-bilder före-efter, där brosket har vuxit in i skadeområdet.

Den pågående pilotstudien (N=20) började med den första operationen i januari 2023, alla opererade fram till juni 2024, vilket innebär en uppföljning på minst över ett år, för vissa redan över 2 år. Patienterna var tydligen grundfriska och aktiva före broskskadan. Ingen har haft biverkningar, men 1,5 månader efter operationen har alla haft en betydande smärtlindring och goda stegmängder. Det vill säga patienterna har kunnat börja röra sig igen.. Tidsmässigt får patienter med mikromurbråck börja belasta leden med full vikt samtidigt.

Den nuvarande studien fokuserar på knäet, men slitet brosk finns även på andra ställen. Men som brukligt inom branschen måste man gå framåt ett mål i taget.

Knappast någon har säker information om Copla är for life, eller om det kräver förnyelse med n-års mellanrum. Visst, om till exempel en aktiv idrottare sliter ut sitt brosk och fortsätter med samma sport, så kanske slitaget förnyas.

**

Friskrivning. Jag har investerat i Askel, först mycket lite, men har fördubblat den ursprungliga insatsen några gånger (även i denna omgång). Detta är nu den största positionen i portföljen som innehåller 10 Health/Bio-tech-företag.

Några skäl till varför jag har investerat. 1) Det finns ganska få alternativ till Copla innan en hel ledbytestoperation, vilket jag själv anser vara en enorm operation och jag tycker att det måste finnas “förebyggande” lösningar innan dess. 2) Att installera ett Copla-implantat är i förhållande till andra metoder väldigt enkelt och snabbt, patienten är på benen samma dag. 3) Produkten bygger på en långvarig kombination av bio- och materialvetenskap och verkar redan (IMO) tekniskt färdig, de opererande kirurgerna är mycket nöjda. 4) Jag ser att utöver vanliga människor med ledproblem (som det finns många av globalt), skulle professionell idrott kunna vara en mycket attraktiv marknad, där brosk är en del av verktyget med vilket man “tjänar miljoner”. 5) Detta är en av de sällsynta möjligheterna att investera innan de stora aktörerna har åstadkommit den största värdeökningen. 6) När det gäller hälsa föredrar jag helst förebyggande åtgärder eller tidigt ingripande istället för mer traditionell “sjukvård” (bl.a. ur SOTE-kostnadernas perspektiv) och denna investering är mitt eget bidrag till den utvecklingen.

10 gillningar

Bra poänger. Patienterna kan faktiskt gå direkt efter Copla-operationen, medan andra tekniker kan innebära sängläge i början och åtminstone kryckor används i många veckor.

Presentationsvideon på engelska går igenom företaget mer i detalj. Om man funderar på en investering eller annars är intresserad av ämnet, är den värd att titta på.

8 gillningar

Hittills har det inte funderats på vem som ordinerar denna behandling

Tröskeln att ingripa är hög och kirurgi är ett ganska konservativt område

Så, hur får man läkarna att delta i införandet?

Som kommenterats på annat håll, bör även behandlingen utvecklas, det vill säga, utöver produkten bör det finnas ett forskat och beprövat bättre alternativ för att använda “denna behandlingsväg”, istället för att läkaren råder att gå ner i vikt eller undvika belastning när patienten söker läkare för sina broskbesvär

Sedan finns det också den diagnostiska vägen, det vill säga hur ofta en person i princip söker läkare innan skadan redan har skett

1 gillning

Frågan är bra och relevant. I en pivotal studie med 250 patienter, för vilken finansiering nu söks, jämförs Copla med ”grundbehandling”, det vill säga mikrofraktur (en grundläggande behandlingsmodell, inte nödvändigtvis standardbehandling). En Copla-operation innebär i praktiken en mikrofraktur där en vävnadslapp som bildar bättre brosk läggs ovanpå.

Beroende på situationen ger mikrofraktur tydligen typiskt cirka 2-5 år ”extra tid” innan tillståndet har förvärrats. Om Copla bildar bättre brosk, är det att förvänta att den tiden är betydligt längre.

Det verkar inte finnas särskilt exakta uppgifter om mikrofrakturbehandlingar i Finland, och såvitt jag förstår utförs de numera ganska sällan eftersom effekten är begränsad. I Tyskland utförs cirka 50 000 sådana per år, enligt en artikel som publicerades 2017. Genom att sålla registerdata med hjälp av AI fick jag intrycket att den siffran stämmer väl.

Kirurger har berömt Coplas enkelhet, eftersom man kan skära ut önskad form från den, och den placeras bara på skadeområdet, ibland i ett lager och ibland i två eller kanske fler. Därför skulle mikrofrakturbehandling enligt min mening ganska enkelt kunna ersättas med Copla-behandling, eftersom det är ett enkelt ingrepp som vilken kirurg som helst säkert behärskar.

Visst medför Copla en merkostnad jämfört med enbart mikrofraktur, men snabbare och enklare läkning efter operationen samt fördelen med bättre broskbildning skulle tala för användningen av Copla.

Om man antar att Copla läggs till 50 000 årliga mikrofrakturbehandlingar, och Copla kostar 1000 euro, skulle det innebära en årlig försäljning på 50 miljoner euro, enbart i Tyskland. Visst kommer inte alla behandlingar att ersättas i verkligheten, åtminstone inte på kort sikt, men å andra sidan skulle Copla också kunna utöka kundkretsen om den är klart bättre än mikrofraktur.

Eftersom tillverkningen av Copla inte kostar mycket per enhet, är det realistiskt att försäljningsmarginalen ligger i samma storleksordning som för andra tillverkare av medicintekniska produkter, det vill säga 80-90%. Med dessa antaganden skulle alltså försäljningsmarginalen enbart i Tyskland kunna uppgå till tiotals miljoner euro per år. Antalet operationer kan i detta antagande vara överdrivet högt, men å andra sidan kan priset på Copla kanske vara 2000 euro istället för 1000 euro? I USA är försäljningspriserna ofta högre än i Europa.

Dessa beräkningar skulle mycket väl kunna motivera ett exit-pris på hundratals miljoner euro i framtiden, om Copla är överlägsen jämfört med mikrofraktur. Har forummedlemmarna mer detaljerade synpunkter kring detta?

2 gillningar

Branschen är förstås konservativ med all rätt, så det behövs säkert mycket närvaro på fältet, mässor, seminarier etc. Detta hjälper förstås om forskningsresultaten fortsätter att vara lovande.
I videorna som finns på Invesdors webbplats finns det bra information, åtminstone i Q&A-videon går man igenom marknadens storlek. Marknaden för broskreparation av knän 1-3 miljarder USD. beräknas växa till 3-5 miljarder USD… 2030-2035, beroende på många faktorer. En modell presenteras också, baserad på en uppskattning av kirurger som utför knäkirurgi i USA. Från uttryckt intresse för Copla, antalet operationer per år etc. Om Copla skulle få 5% av dessa, skulle det bli 140 000 operationer årligen. Det är värt att titta på och dra egna slutsatser.
I Q&A-videon fanns också en kommentar från en investerare som varit verksam inom ledbranschen, han ansåg att uppskattningarna var blygsamma, jag själv är inne på samma linje.

I videon talades det också om ersättningsbarhet, jag förstod att nya implantat åtminstone initialt inte har ersättningskoder, men skulle det till exempel kunna komma något liknande som Bioretec just publicerade (? egen reflektion). Men de som har råd får alltid den vård de önskar.
Om (mycket dyrare) konstgjorda ledoperationer är ersättningsbara även i Finland, så skulle man kunna tro att en lösning som Copla, som är mycket billigare, mindre riskfylld och kanske förebyggande, också skulle omfattas av ersättning. Eller så kanske man väntar tills personen är “trasig” innan man reparerar.

1 gillning

Askelens aktieemission avslutas idag, till information för dem som överväger en investering. Jag har själv investerat i bolaget och önskar dem lycka och framgång.

3 gillningar