Jag såg ingen tråd om detta. Det kan kanske vara av intresse/viktigt för vissa.
Det som ofta stör mig i media, inklusive Yle, är att det rapporteras mycket om stölder, men nyheterna upprepar bara samma självklarheter utan att faktiskt förklara exakt hur kontot har tömts. Såvitt jag förstår rör det sig delvis om enhetskapningar, och det måste väl rimligtvis rikta sig mot mobiltelefonen. Om man använder datorn sker bekräftelsen oftast via mobilen, vilket innebär att två enheter borde behöva vara kapade.
Jag tror att en stor del av fallen beror på att personen själv godkänner en transaktion som tjuven utför. Det som förvånar mig där är att ingen väl borde gå på det flera gånger, och å andra sidan, om det rör sig om en stor summa pengar, så märker väl 99,9 % av människorna det.
Om någon har synpunkter på detta får ni gärna kommentera.
Jag har betraktat Nordea som en bank som inte direkt erbjuder så många säkerhetshöjande funktioner (jag har själv en oaktsam äldre anhörig som skulle behöva diverse lösningar, men istället prackar de på en lösningar som snabbar upp och underlättar pengaöverföringar, inkl. till utlandet).
Det bör nämnas, om någon är intresserad, att Nordea faktiskt har ett trick som jag aldrig sett nämnas någonstans på nätet. Om någon är intresserad kan jag berätta det, för det var inget jag själv hade tänkt på eller vetat om att fråga efter, men det kom fram under ett samtal med kundtjänst.
Det är förvånansvärt lätt att gå i fällan. Du går till exempel via ett Google-förslag till ett välfärdsområdes sida. De har var och en sina egna snygga sidor och namn, så en vanlig person märker inte nödvändigtvis om adressfältet har ett “i” för mycket.
Och sajterna är 1:1 med originalet, inte ens dålig finska avslöjar humbugen längre.
Sedan försöker du logga in. Du får ett meddelande till telefonen: “DU HÅLLER PÅ ATT INSTALLERA APPLIKATIONEN PÅ EN NY ENHET.”
Kanske ignorerar du meddelandet och loggar in av vana som vanligt: alla bankkoder är förlorade, eftersom bedragaren nu kan logga in var som helst med en ny telefon.
Kanske är du 70 år gammal och förstår inte meddelandet på grund av bristande IT-kunskap och litar på en myndighetssida som ser äkta ut. Och allt är förlorat, överallt.
Sedan tvår banken sina händer och meddelar att felet är ditt eget och livsbesparingarna är borta.
Det är upprörande hur äldre människor tvingas ut på nätet till vargarna och sedan får de ingen hjälp.
Artificiell intelligens har redan förvärrat problemet (även om den säkert har hjälpt till i bakgrunden också) och bedrägerierna är skrämmande komplexa. Det har funnits fall där de ringt och påstått sig vara från banken och gett information om riktiga tjänstemän som finns på nätet.
Jag skrattar inte alls åt ämnet, jag såg på nära håll vilken panik mina anhöriga drabbades av. Det var inte långt ifrån att båda till och med hade dött av stressen och paniken. Den ena låg på sjukhus i en månad. Lyckligtvis slutade den här historien lyckligt genom en rättslig strid, men banken gjorde inget annat än att skuldbelägga de äldre från början till slut.
Jag tycker att varje bank borde erbjuda möjligheten att stänga av identifiering med bankkoder. När man har koder från flera banker ökar risken för att någon kan knäcka identifieringen. Själv har jag Nordea, där man inte kan använda bankkoder för identifiering, men hos andra banker är det svårt att hitta hjälp med detta.
Personligen föredrar jag att ha en inloggning som används för identifiering och dagliga köp. I en annan bank har jag mitt sparande, och med de inloggningsuppgifterna görs inget utöver det vanliga.
Och visst, vilken bank som helst kan ta bort stark autentisering från dina bankkoder. Det är bara att fråga.
För att återgå till det ursprungliga ämnet beror tyvärr nästan alla bedrägerier på ett felaktigt beslut av den som blivit lurad. Jag anser inte att det är bankernas sak att ersätta pengar om du själv har gjort en överföring eller godkänt en transaktion till en bedragare.
Huruvida man bör lägga ut en sådan tjänst på bankerna är sedan en annan fråga.
Åtminstone hos S-Pankki gick det inte. Och hos OP är det på något sätt krångligt, man måste göra ett separat avtal och besöka ett kontor, jag har inte hunnit med det än.
Ja, det är en bra metod och jag använder den själv; jag använder ett konto i en annan bank och gör allt för att hålla banken där jag har mina större besparingar så “osynlig” som möjligt.
Jag undersökte om det skulle gå att öppna ett konto hos Nordea som endast kan användas på bankkontoret, men kom fram till att det inte går om man även har ett nätbankskonto. Jag frågade dock inte kundtjänsten, utan drog den slutsatsen på annat sätt.
Det stämmer att nästan alla stölder beror på kunden själv. En svår kategori är “enhetskapningar”, där man till exempel tror att man godkänner cookies, men i själva verket laddar ner ett kapningsprogram. Vem som helst kan drabbas av något sådant. Det beror förstås oftast på att man hamnat på en falsk webbplats, men en sådan olycka kan ske ganska lätt. Jag har inte kunnat utläsa av nyheterna om ett enda felklick kan ladda ner skadlig kod som “fjärrläser” dina bankkoder medan du använder dem, men jag misstänker att det är så.
Du kan säkert be banken att dölja ett konto i nätbanksvyn, vilket gör det i princip säkert om bedragare skulle få tillgång till din nätbank.
Man bör naturligtvis försöka hålla sig borta från bedrägliga webbplatser, men jag tror knappast att de fungerar på just det sättet. Skadlig programvara som installeras på telefoner kräver såvitt jag vet, nästan utan undantag (t.ex. på Android och Apple-telefoner), att du själv bekräftar installationen och ger de nödvändiga behörigheterna. Det är därför andelen bedrägerier där enheten kapas är en så försvinnande liten del av helheten.
Med dessa regler skulle jag anse det sannolikt att man fortfarande är ganska säker:
Tänk alltid efter innan du identifierar dig någonstans (och använd till exempel en annan bank för dagliga inköp och identifiering). Fortfarande bygger nästan alla bedrägerier på stress, och genom att konsekvent stanna upp och tänka efter i 5 sekunder innan du matar in dina inloggningsuppgifter, blir du nästintill en gudomlig varelse i bedragarnas ögon. Rutiner hjälper här.
Lämna aldrig ut bankkoder till någon. Tyvärr fungerar bankbedrägerier fortfarande bra i Finland, där en person låtsas vara anställd på banken. En bankman ber aldrig om ditt användarnamn för nätbanken via telefon. Jag vill även tillägga att en bank i händelse av bedrägeri aldrig ber dig att själv flytta dina pengar till ett “säkerhetskonto”. Dessa bedrägerier framstår som skrattretande dumma när man läser om dem i tidningen, men i stundens hetta, under stress och rädsla, tänker många inte alls.
Dessa bedrägerier är verkligen ett enormt problem i Finland och kommer att förbli det även i framtiden. Den åldrande befolkningen är sannerligen inte uppdaterad gällande banksäkerhet, och här finns hundratusentals äldre vars tillgångar främst skyddas av ren tur.
Skulle det vara dags att separera bankkoder från stark autentisering? Ett digitalt ID-kort för ärenden hos FPA (Kela), Skatteförvaltningen osv., och bankkoder… för bankärenden.
Banker borde skapa ett separat “valvkonto” som skyddas av kundens eget lösenord, som endast kunden känner till. Där kan större summor förvaras, medan man endast har normala belopp på andra konton/kort för daglig användning.
Med detta valvkonto skulle man skydda de egentliga besparingarna. Naturligtvis innebär det lite mer jobb för kundtjänsten osv. Och en del kommer förstås att glömma lösenordet osv. Då är det bara att boka en tid på banken och skaffa ett nytt lösenord med hjälp av ID-handlingar. Man skulle också kunna bygga in en viss fördröjning (t.ex. 24–48 timmar) på detta valvkonto, så att pengar inte flyttas omedelbart utan att man först får ett meddelande om överföringen och dessutom måste bekräfta den. Detta skulle förhindra att pengar flyttas utan att kontohavaren får ett meddelande om det eller krävs på en extra bekräftelse.
Tidsbuffert skulle även kunna uppnås genom att kunden kan definiera konton från vilka förfallodagen för betalningar kan ställas in till exempel 5–10 dagar framåt.
Jag frågade en expert inom finansbranschen för ett par år sedan om det är säkert att använda mobila enheter för att sköta bankärenden och investeringar. Enligt denne är iPhone mycket väl skyddad, så länge man använder mobildata. Jag frågade inte om Android. Wi-Fi kan vara en svag länk. Man måste absolut byta ut/ställa in sitt eget lösenord för sitt Wi-Fi direkt när man börjar använda det, eftersom din Wi-Fi-anslutning via fabrikslösenordet kan användas för bland annat bot-attacker utan att du ens märker det själv. Och säkert även för annat elände utöver cyberattacker, eftersom man den vägen kan få tillgång till enheterna.
Men det var lugnande att höra att själva mobilen/iPaden är mycket säker så länge man håller enhetens operativsystem och bankens mobilapp uppdaterade. Det torde dock vara en ständig kapplöpning mellan bankernas IT-avdelningar, F-Secure och liknande säkerhetsleverantörer och bedragarna.
Man bör absolut byta till ett säkert lösenord i samband med att enheten tas i bruk. Dessutom bör man stänga av Remote Management (fjärrstyrning) i inställningarna, om man inte behöver det av någon särskild anledning. På så sätt förhindrar man utomståendes inloggningsförsök till routerns administrationssida.
I grund och botten är båda de vanliga mobila plattformarna (iOS, Android) betydligt säkrare än den genomsnittliga Windows-datorn. Om du frågar vilken ansedd IT-säkerhetsexpert som helst, kommer du att få samma åsikt.
Detta beror helt enkelt på att operativsystemet från grunden är designat med en fundamentalt annorlunda säkerhetsmodell än traditionella operativsystem, där programvaror som körs i samma användarsession – inklusive skadlig kod – helt fritt kan komma åt all användardata, det vill säga att de inte är isolerade från varandra (sandboxing). Så fort skadlig kod har infekterat datorn på något sätt behövs ingen sårbarhet för att användaren ska vara, så att säga, “pwnad”. Å andra sidan är detta anledningen till att en traditionell dator är betydligt mer mångsidig, eftersom endast fantasin sätter gränser för hur programvaror kan kombineras för att hantera samma data. Sandbox-tekniken gör “appar” till silon som bara kan göra en sak. När det gäller till exempel en bankapp är detta bra, eftersom säkerhet är den viktigaste aspekten.
I denna jämförelse är hotbilden naturligtvis nätverksbaserade attacker och skadlig kod (virus, trojaner, etc.). Telefonen har förstås sina egna svagheter, till exempel att den alltid finns med, vilket möjliggör exempelvis rån genom utpressning eller att tvinga någon att använda fingeravtrycksläsaren.
Jag har hört liknande (att mobiltelefoner är säkrare) och jag betvivlar det egentligen inte. Det får mig dock att fundera lite, då det ändå har framgått i media att mobiltelefoner har “kapats” för fjärrstyrning.
Nåväl, i det fallet har ägaren utan tvekan själv godkänt installationen av skadlig kod. Det jag inte har fått klarhet i är om något sådant kan installeras bara genom att man klickar på något i stil med “cookies ok”? Skurken skriver naturligtvis inte i beskrivningen att det rör sig om skadlig kod, utan använder just text om cookies eller liknande.