Det var ett hypotetiskt exempel, jag personligen håller inte på att begränsa det till något. Vi kan hitta på ett nytt exempel om du vill.
Vilken gräns syftade du på i din kommentar när du talade om ett ”tidigt skede”? Jag trodde att du menade gränsen i mitt exempel, eftersom du inte nämnde något annat.
Precis. Vad tror du, skulle det bli mer inköp av tjänster och material i en situation där någon som äger 5 mrd € får behålla sin förmögenhet, eller i en situation där han beskattas med 0,5 mrd € och det fördelas på t.ex. 50 000 personer (dvs. 10 000 € per person)? Själv tror jag på det sistnämnda.
Hur i hela friden skulle staten bara dela ut pengarna till cirka 1 % av befolkningen? Pengarna skulle hamna i statens bottenlösa kista och ingenting skulle förändras. Ett år skulle man ta lite mindre lån och nästa år skulle man fortsätta som vanligt igen.
Man skulle inte nödvändigtvis ens ta mindre lån, utan använda de extra pengarna till något trevligt.
Det där var ett exempel som jag hoppades skulle få bland annat dig att förstå grundtanken. Jag hade också kunnat skriva ”till en stor grupp”. Men om du inte förstod poängen, så till exempel genom att sänka skatteprocenten för en inkomstgrupp som omfattar ca 50 000 personer. 
Jag förstår verkligen inte grundtanken i att en godtycklig liten grupp får en stor morot. Om det fördelades mellan alla finländare skulle vi alla få under 100 euro. Det här tricket skulle kunna göras två eller tre gånger i Finland och sedan skulle miljardärernas pengar ta slut.
I Finland räcker förmögenhetsskillnaderna helt enkelt inte till för något sådant.
Nåväl, jag ska försöka förklara min poäng så tydligt som möjligt så att man inte behöver hänga upp sig på specifika antal personer eller andra exempelvärden:
Jag anser att det ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är bättre att en stor grupp får lite pengar att använda än att en person har enormt mycket. Motivering: Om en person har enormt mycket pengar, cirkulerar en stor del av hens pengar inte i vår ekonomi genom inköp av tjänster och produkter. Om samma pengar däremot finns hos en stor grupp människor, används en stor del av dem mer sannolikt till tjänster och produkter. Då hålls hela samhällsekonomins hjul bättre i rullning.
OM skattebeloppet skulle vara t.ex. 0,5 miljarder euro och OM det skulle fördelas enligt ditt exempel till hela det finländska folket så att vi alla fick knappa 100 euro, så skulle majoriteten av folket mycket sannolikt använda de 100 eurona till t.ex. julklappar eller baskonsumtion. Det skulle gynna massageställen, blombutiker, livsmedelsbutiker osv. i många städer. OM samma 0,5 miljarder euro bara lämnas kvar hos den ursprungliga ägaren, blir de sannolikt liggande på ett konto eller i botten av en investeringsportfölj, och inga tjänster eller varor köps för dem.
Miljardärers förmögenhet ligger aldrig och skräpar på kontot. Därför skulle en sådan förmögenhetsskatt i praktiken tvinga fram en realisering av produktiva tillgångar som sedan skulle delas ut som ”vappenhundringar” till folket. Detta är enligt min mening en mycket dålig utvecklingsriktning där finländska företag, skogar och egendomar förr eller senare skulle hamna i utländsk ägo och därmed föra bort deras framtida avkastning.
Beroende förstås på a) hur stor den där förmögenhetsskatten skulle vara, b) hur mycket miljardären skulle ha “liggande” på kontot och c) i vilken utsträckning företag, skogar och ägor skulle hamna hos just utländska ägare.
Om man dessutom skulle införa en förmögenhetsskatt, skulle det återigen förstärka flerdubbel beskattning.
Även egendom är föremål för många skatter, antingen direkt eller indirekt:
Att äga innebär vanligtvis också högre kostnader. Dessa skapar i sin tur samhällsnyttig omsättning, pengar cirkulerar och håller samhällets hjul i rullning.
Om förmögenhet ytterligare skulle belastas med kostnader, borde dessa kanske riktas så att de till exempel uppmuntrar till att investera pengar som ligger på bankkonton i en mer aktiv användning, och därmed (öka avkastningen med risk) stödja företagsverksamhet och en god framtid. Ett annat område där en förändring behövs är att tusentals beboeliga fastigheter i Finland hela tiden förfaller och blir obrukbara när landsbygden sakta avfolkas till följd av en åldrande befolkning och flykten från landsbygden. Om det inte längre finns några tjänster finns det inte heller förutsättningar för att göra området aktivt och växande igen.
Kanske har coronatiden fört med sig något gott till det här samhället, då man har märkt att det i många arbeten är möjligt att jobba även på distans. Det i sin tur skulle kunna fungera som en sporre för att hålla regionerna levande.
Även rikedom är relativt, åtminstone när man talar om fast egendom. Tänk på hur många fastigheter det finns i Finland som inte bara går att realisera, eller om det går, så sker försäljningen eventuellt efter en lång försäljningstid och dessutom till ett vrakpris.
De flesta blir kanske rika genom att först grunda ett företag som de sedan eventuellt säljer till ett bra pris. Är det fel? Ett framgångsrikt företag grundas dock inte hur som helst, utan det krävs vanligtvis satsningar i form av pengar, tid och kunnande. Om en del av företaget eller hela företaget sedan säljs till antingen ett finländskt eller utländskt företag, är det något fel med det heller? Om försäljning till utlandet begränsas eller beskattas hårdare, vad skulle effekten då bli för till exempel investeringar i Finland.
Jag kan verkligen inte stödja en förmögenhetsskatt i den meningen att den skulle drabba förmögenhet som en person själv har förvärvat genom eget arbete, kompetens och flit. Det vore helt enkelt inte rättvist, och det motiverar inte.
Däremot är arvsskatt, och förmögenhetsskatt i det avseendet, mer berättigad. Varför skulle det vara någon sorts automatik att bli rik med hjälp av ärvd förmögenhet (inte eget arbete, kompetens eller flit)? Låt var och en njuta av frukterna av sitt eget arbete, men silverskeden får gärna köras upp i baken via skattebjörnens hand.
Det där är ett ganska skevt och traditionellt vänstervridet tankesätt. Jag kan helt enkelt inte förstå hur tillgångar som redan har beskattats flera gånger inte får överföras till vem man vill. I varje skede ska det sossas med handen i andras fickor.
Folket är fattigt och förblir fattigt. Framtiden ser betydligt sämre ut i det här avseendet.
Det här är också relativt… Arvskatten finns och den ger en del skatteintäkter till staten. Om det handlar om en stor förmögenhet (var nu den gränsen skulle gå), så skulle en högre beskattning kanske vara rimlig, men vid mindre arv kan det i värsta fall även orsaka ekonomiskt trångmål för arvtagaren om förmögenheten är bunden i fast egendom och man inte kan få loss pengar till arvskatten. Arvtagaren måste ha pengar för att betala arvskatten. Många ärver sin partners andel (vid inbördes testamente), vilket innebär att det till exempel finns en person mindre i hemmet som betalar boendekostnaderna. Inte ens att sälja det egna hemmet garanterar då nödvändigtvis att man får en ny bostad av motsvarande nivå och en tryggad försörjning.
Makar ärver inte varandra. Arvsskatt och andra liknande skatter, på sådant som det redan har betalats skatt på en gång i tiden, är helt åt h…
Den här tråden når verkligen botten. Vi befinner oss ändå på ett investeringsforum och inläggen är som hämtade från Vänsterungdomens partikongress eller Strömmingsrörelsens (Silakkaliike) Twitter.
Man kan inte annat än förundras…
Vi har fått nya medlemmar till Forumet, undrar om Marin har ett finger med i spelet…
Är det någon här som har betalat den där förmögenhetsskatten som var i bruk före 2006? Jag har betalat en del, främst på grund av slarv. Skatten var nämligen lätt att undvika, och det var det många som gjorde. Förmögenhetsskatten upplevdes då som väldigt orättvis, eftersom den främst drabbade dem som inte ägnade sig åt skatteplanering. Varför skulle man vilja ha tillbaka en sådan skatt?
Miljardärer har inte sin förmögenhet liggande. När en Herlin kidnappades för drygt tio år sedan och kravet på lösensumma om jag minns rätt var runt fem miljoner, var det enligt medieuppgifter flera i släkten som samlade ihop summan.
För vissa partier handlar det här inte om något annat än ideologi och motsättningar. Det lönar sig inte att försöka analysera dessa saker med förnuftet, annars blir man bara på dåligt humör.
Ja. För vissa partier är det inte viktigt att alla har det så bra som möjligt, utan att få ge sig på dem som har det betydligt bättre ställt än andra rent ekonomiskt. Om all förmögenhet som överstiger 20 miljoner delades jämnt mellan alla andra, så skulle ingen få någon större glädje av det. Följdverkningarna skulle dock vara negativa för nästan alla.