Jag har läst Nalles senaste bok Nurkkahuone. Boken är väldigt intressant, och jag rekommenderar den till alla här. Det är en sorts historik över Sampo, och den avslöjar väldigt öppet vad som hände bakom kulisserna. Även personer diskuteras väldigt öppet, likt i tidigare memoarer. Eftersom jag själv har följt Sampos historia mycket nära under denna tidsperiod (2005-2010 som investerare och 2010-nu som analytiker), var detta en otroligt intressant bok för mig. Jag har samlat mina egna tankar som dök upp för mig från boken här. Obs, innehåller spoilers från boken! Dessutom vill jag påpeka att syftet inte är att kritisera Nalle, utan jag ville bara lyfta fram mina egna observationer/tolkningar från boken 
Många arrangemang var på gång bakom kulisserna och det är till och med förvånande att inte mer hände mellan 2010-2020. Faktum är att ”Nalles nästa stora drag” aldrig hände, trots att marknaden ständigt spekulerade om detta. Jag minns när jag själv som analytiker ibland funderade på om denna spekulation gick lite överstyr, när inget hände, men efter att ha läst boken är det lätt att konstatera att man var på rätt spår. Man försökte verkligen gifta bort Nordea runt om i länder och trakter, men tajmingen var helt enkelt inte rätt. När det gäller If hade man nog åtminstone delvis tur att Allianz eller Zurich inte nappade på Sampos prisförfrågningar 
Nordea var en felinvestering 
Nalle berättar i boken att han och Stadigh ville bli av med Nordea redan i ett överraskande tidigt skede, när marknadssituationen förändrades dramatiskt på den europeiska bankmarknaden. Dessutom visade sig Nordea vara ett klart sämre bolag än de ursprungligen hade trott. Baserat på boken verkar Nordea ha varit en ständig sten i skon för Sampo, som de sökte en snabb utväg från, men inte hittade. Ja, investeringens avkastning på 9%/år var helt okej, men långt ifrån vad de ursprungligen strävade efter. Dessutom drog ägartiden ut på tiden enormt, när den ursprungliga spelboken nog var att göra en snabb affär med några års sikt.
När det gäller Buffetts köperbjudande 
ångrar Nalle enligt mig att han avvisade det, även om han inte direkt medger det. Till exempel i Sampos podd nummer 3 ( Inside Sampo episode 3: Back to the roots, through a detour in banking Sampo plc 139 subscribers Subscribe Like - Inderes ), hänvisar han till avsaknaden av ett officiellt erbjudandebrev och överlag framgår det av kommunikationen att detta ärende har gnagt honom. I boken diskuteras mycket varför Buffett bara avslutade förhandlingarna och inte reagerade på det marginellt höjda motbudet på något sätt. Som Stadigh konstaterade i boken, skulle Buffetts köperbjudande för Sampo ha varit ett elegant slut på Sampos historia och det är lätt att hålla med om detta. Var avvisandet ett misstag? Enligt mig en smaksak. Priset var väldigt bra och med Buffetts erbjudandepris har Sampos årliga avkastning sedan dess, inklusive utdelningar, enligt mina beräkningar varit \~5 %/år. Å andra sidan skulle en försäljning av Sampo ha utlöst stora skattekonsekvenser och dessa betonar Nalle själv. Det är klart att med hänsyn till skatterna skulle Sampos årliga avkastning ha varit högre än dessa 5%. Jag tycker det är bra att notera att Nalles försök till en 4 euro/aktie kvällsmjölkning inte väsentligt skulle ha ändrat denna beräkning åt något håll. Nåväl, tur att han inte sålde, för att If skulle saknas från vår börs skulle vara väldigt synd 
Jag har tidigare vetat att Stadighs roll har varit stor, men det betonas ytterligare i boken. Han var den som i sin tid trodde på If, han hittade Torbjörn, han var Ifs styrelseordförande när företaget byggdes till vad det är idag, han fick ett köperbjudande från Buffett osv.
Nalles kommunikation gällande köpet av If har tydligt förändrats. Tidigare har Nalle öppet sagt att han själv inte skulle ha köpt If, utan att Stadigh övertalade honom till det. Nu har tonen ändrats och krediten för detta förvärv samlas även för sig själv, och inte allt ges till Kukk (faktum är att han får överraskande lite kredit för detta i boken). Om tiden har förskönat minnena, eller vad, men historien har hur som helst förändrats väldigt mycket 
När Mandatum noterades var Sampos prislapp för det 2 miljarder. De fick inga bud till detta pris, så de bestämde sig för att notera Mandatum. Det är roligt att marknaden nu ger Mandatum ett värde på över 3 miljarder. Är det så att köparna (PE-investerare och industriella köpare) inte förstod Mandatums verkliga värde, eller ger börsen Mandatum bara onödigt höga multiplar? 
Vid Nordeas VD-rekryteringar har Nalle enligt mig en ganska tydlig blind fläck. När det gäller Claussen görs det klart i boken att Nordea var i överraskande dåligt skick när von Koskull började i slutet av 2015. Även Claussens ledarprofils lämplighet för de förändringar som Nordea krävde ifrågasätts, men ändå sägs det inte direkt att han fick fortsätta som VD för länge. När det gäller von Koskull ger Nalle full förståelse för att Magnusson omedelbart bytte ut honom, men ändå kritiserar Nalle inte med ett ord von Koskulls tid på Nordea eller hans utnämning. Även om von Koskull ärvde ett Nordea i mycket dåligt skick från Claussen, kan hans tid som VD inte kallas en framgång.
Nalle lägger till och med förvånansvärt stor vikt vid analytikernas uttalanden och särskilt vid aktiemarknadens och mediernas reaktioner. Det känns som att kapitalmarknadens dom (som oftast sammanfattas i kursutvecklingen) är den enda avgörande mätaren för om något gjordes smart. Visst, på lång sikt har börsen alltid rätt, men endagsreaktioner lyfts fram överraskande ofta. Även referenser till en enskild analytikerrapport eller riktkurs är överraskande. Detta är enligt mig något motsägelsefullt med att Nalle och Sampo alltid har gjort saker på sitt eget sätt och struntat i vad andra tycker. 
UPM/Fortum fusionen är något jag inte kan förstå. Jag förstår att arrangemang på 90-talet genomfördes utan att bry sig om ägarvärde, och ofta var orsaken imperiebyggande eller någon annan liknande icke-rationell anledning (detta är en hänvisning till del 2 av Nalles memoarer). Men på 2010-talet har situationen varit helt annorlunda, och arrangemangen har i princip alltid haft ägarvärde som utgångspunkt. I detta arrangemang finns det inte ens på papperet någon logik, som Nalle själv konstaterar i boken. 
Jag är lite förvånad över att misstaget att inte lägga ett köperbjudande på Topdanmark inte öppet medges. Faktum är att Sampo spelade katt och råtta-leken för länge, och målade till slut in sig i ett hörn. Till och med den berömda mormodern i Pihtipudas visste att Sampo ville köpa Topdanmark och därför svävade priset på en absurd nivå. Om Sampo hade agerat tidigare och mer aggressivt, skulle detta arrangemang ha slutförts år och år tidigare.
Jag tycker det är till och med rörande att när Nalle började på Sampo var deras idé att göra Sampo till Nordens ledande kapitalförvaltningsbolag (då talade man mer om försäljning av investeringsprodukter och livförsäkringar) och nu 20 år senare är Mandatum i stort sett det de en gång målade upp för Sampo. Här finns en fin symbolik 
Verkligen en varm läsrekommendation till alla, både för denna senaste och naturligtvis även för de två tidigare Wahlroos-memoarerna. Om läsning inte lockar, så är Sampos tredelade poddserie också intressant: ( Inside Sampo episode 3: Back to the roots, through a detour in banking Sampo plc 139 subscribers Subscribe Like - Inderes )