Upplevt som investerare - personliga berättelser - för inspiration eller lärdom

[Nordman09]

När jag började var mitt stora misstag att tro att många av de som pratar högljutt om investeringar faktiskt var experter. Jag förstod inte att en stor del av signaturerna på investeringsforum är nybörjare och amatörer, vissa med nästintill nollkunskap och erfarenhet, och att storleken på deras aktieportfölj är obetydlig. Nu när jag har över 10 års erfarenhet av investeringar bakom mig, kommer här några observationer om fallgroparna:

På Shareville är kvaliteten på diskussionerna faktiskt under all kritik hos en del debattörer. Saker förklaras utifrån magkänsla med fradga runt munnen, och egna tankevurpor sprids som sanningar till andra med ett enormt självförtroende. Det tradas aktier fram och tillbaka hela tiden. Inspirerade av dessa råd köper eller säljer många sedan något, för att i efterhand berätta att de förlorat hela saldot på sitt sparkonto.

På Kauppalehtis diskussionsforum antog jag att de som skrivit tusentals inlägg var rika investerare. När jag följde diskussionerna i åratal avslöjade flera i förbifarten att portföljen i själva verket var obefintlig, att det fanns tidigare missbruksproblem i bakgrunden och att de saknade all form av utbildning inom investering. Jag började upptäcka sakfel när jag kontrollerade fakta på annat håll. Huvudmotivet till att de hängde på forumet visade sig vara underhållningsvärdet, då de som arbetslösa hemma inte hade något annat för sig. Det var från dessa jag tog emot investeringstips under de första åren!

På Inderes diskussionsforum lyckades även “Mestari”-titeln (Mästare) delvis lura mig. Jag fattade inte att man får titeln genom att skriva aktivt, även om man inte är någon expert. Många skribenter vet förvisso mycket om investeringar, men själva titeln i sig är ingen garanti för någonting.

Många bekanta i verkliga livet som berättat för mig att de håller på med investeringar visste egentligen knappt någonting om ämnet. För dem innebar investering att de slängde ett öga på börskurserna i Kauppalehti via mobilen och på ett infall köpte någon aktie för att sälja den senast nästa vecka. Om jag försökte fråga något om bolagsanalys fick jag bara en nollställd blick och inget vettigt svar. Att äga bolag intresserade dem inte, de ville bara ha underhållningsvärde i livet genom trading.

När man följer investeringsexperters råd, prognoser och tips i media kan man inte heller ta dessa som sanningar. Med min nuvarande erfarenhet konstaterar jag för mig själv när jag hör ett vettigt tips: “Ja, så är det i princip, förutom att det historiskt sett funnits 100 undantagssituationer där det rådet inte fungerat i verkligheten om sakerna X och Y har inträffat senare”.

För en tid sedan läste jag igenom åratal gamla pappersutgåvor av Kauppalehti. Det var en ögonöppnare att inse att vissa av experternas uttalanden då har förverkligats, medan andra åsikter var helt felaktiga. Ingen vet egentligen vad som kommer att hända i världen eller i ett specifikt företag om flera år.

Läs 20 böcker om investeringar, så kommer du som nybörjare att förstå hur ute och cyklar du har varit tidigare. När du sedan har lagt 10 000 timmar av ditt liv under 10 år på att sätta dig in i investeringar, titta på avkastningskurvan och fråga dig själv om du fortfarande har intresse av att lägga ytterligare 10 000 timmar på din kära hobby, eller om du i fortsättningen ska placera dina pengar i en indexfond via ett månadssparavtal med automatisk autogiro. Du behöver inte sälja dina nuvarande aktier, men du kan placera en del av dina pengar i indexfonder framöver.

[Sunsetrider]

En saklig varning. Inom investering finns det egentligen ingen annan väg än att på samma gång lita på sig själv – och samtidigt inte lita på sig själv. En schizofren situation. Själv har jag bara hållit på med investeringar i två år, men jag har också märkt att man verkligen bör se all form av investeringsinformation på sociala medier snarare som underhållning än som vägledning. Ingen vanlig Svensson vet egentligen vad som kommer att hända på börsen, när inte ens ekonomer alltid klarar av det.

Om man verkligen vill lära sig om investeringar lönar det sig att gå till biblioteket, men hoppa över alla Youtube-kanaler och dylikt. Warren Buffetts och Peter Lynchs med fleras veteraners insikter är fortfarande valida, men även de råden måste alltid tillämpas på ens egna omständigheter. Det är skillnad på om man köpte till exempel Coca-Cola till portföljen på 1960-talet eller först idag.

Ingen vet något om morgondagen. Det är på vars och ens eget ansvar att inhämta och filtrera information som leder till ett investeringsbeslut eller till att man avstår.

[Tollo_Hilppa]

Här delar jag med mig av både dåliga och goda erfarenheter från mina egna investeringar, misstag och en del framgångar.
Jag tänkte att de som är ännu mer nybörjare som investerare skulle kunna få exempel på saker man inte bör falla för.
Det kan hända att detta är fel tråd, men flytta i så fall till en bättre eller kasta i papperskorgen.

Huhtamäki. Köp och försäljningar har tajmats utmärkt, men positionen ligger för tillfället rejält på minus. Ur ett långsiktigt perspektiv är det inte dyrt och en relativt defensiv bransch.

En av de sämsta tajmingarna för köp under år 21. Jag köpte en stor mängd Tokmanni nästan vid toppen efter en väldigt snabb aktieanalys. Jag läste Inderes rapport i all hast och tittade, om jag minns rätt, på “öka”-rekommendationen.
Under det senaste året har jag fått tillbaka lite kaffepengar genom tradande.
För tillfället är jag inte särskilt entusiastisk över Tokmanni, undrar om konkurrensen inom lågprisvaruhandeln hårdnar.

Medexus. Mitt äventyr på den kanadensiska börsen blev kortvarigt. Tröskeln är väldigt hög för att återvända till den börsen med mina investerarkunskaper.

Modulight. Jag deltog i emissionen, sålde, ökade och sålde. Jag tror jag gick några hundralappar plus, men emissionen efterlämnade hittills den största smaken av en blåsning.

Evolution. Det är den jag har gjort näst störst vinster på. Har varit med med en ganska stor position under en stor del av tiden och tradandet har prickat ganska rätt. Ett par små panikförsäljningar pryder inte totalsaldot, men de ganska stora försäljningarna från toppen i tiden lyckades helt okej.

Alfi. Mitt mest idiotiska köpbeslut. Ingen aktieanalys, idén med Alfi lät bara bra, lyckligtvis tog jag snabbt mitt förnuft till fånga och sålde av. Bra att notera att det inte alls alltid lönar sig att tänka att jag inte säljer en aktie som ligger på minus i portföljen.

Pricer. Påminner om den föregående, men här började jag göra min egen aktieanalys med ett svenskt papper . Mina färdigheter räcker helt enkelt inte till för aktieanalys av dessa utländska aktier.
Som tur var blev känslan tillräckligt osäker och jag sålde snabbt av.

Vontier.
Det här är till stor del en ryggning, idén kommer från Keskiväli. Jag försöker hålla mig så pass uppdaterad att jag fattar att sälja ens någorlunda vid rätt tidpunkt, och jag följer Keskiväli noga.
Om jag såg rätt så lyckades jag tajma det senare köpet till och med vid det hittills lägsta priset som någonsin sålts, det kan inte ha rört sig om många cent.
Jag använder knappt teknisk analys, så vi får skriva det på kontot för tur.

Qt. Ett exempel på nervositet och panik, köpen prickade ganska rätt, men vid de blåröda bollarna sålde jag allt rent av nervositet. Den sista försäljningen i våras var från dotterns portfölj.

Sist ut Harvia. Jag gick in tungt när aktiepriset låg runt tian och positionen växte sig enorm i förhållande till portföljens storlek. Positionen var absolut för stor och jag riskerade för mycket av den uppnådda avkastningen, men lyckligtvis prickade försäljningen rätt och återigen, sett i efterhand, med tur.
Jag förstörde en del av avkastningen genom att köpa tillbaka aktier under nedgången. För tillfället äger jag inte Harvia.
Överlägset bäst avkastning på en aktie under hela min karriär som investerare.

Vädret är på vår sida åtminstone i Birkaland, så härnäst ska båten i sjön . Trevlig midsommar till forumet.

[Pyoratar]

Tackmeddelande

På årsdagen av trådens grundande

När jag startade tråden var min tanke att skapa en tråd på forumet där vem som helst, när som helst, skulle kunna skriva om sina egna erfarenheter av investeringar och kanske skriva sitt allra första inlägg på forumet utan att vara rädd för att meddelandet inte skulle uppfylla forumets eller en enskild tråds kriterier.

Jag ville också med entusiasm höra andra investerares berättelser och erfarenheter genom åren.

Jag har bett några av er via privatmeddelande att skriva i tråden, och det är helt fantastiskt att ni har tagit er tid och lagt ner möda på era texter! Det har varit särskilt glädjande att så många av er har skrivit på eget initiativ om enskilda observationer eller hela er investerarberättelse.

Jag blir fortfarande glad varje gång ett meddelande trillar in i tråden, eftersom varje inlägg alltid har sin egen charm och man kan få idéer och insikter om vad som är viktigt för var och en i det här med investeringar; vad som är en betydelsefull upplevelse för dem som har investerat länge eller dem som började igår – en enskild framgång lika väl som ett misslyckande eller en “nära ögat”-situation. Eller bara det faktum att man överhuvudtaget har börjat investera.

Min önskan om att få höra olika investerarberättelser har gått i uppfyllelse. Jag har fått mer än jag ens hade kunnat hoppas på! Tack till er som har skrivit i min tråd!

[anon38833097]

Jag kommer ihåg att jag nämnt i bloggen eller på forumet att jag byggt upp min portfölj främst genom egna besparingar. Jag vill göra en uppriktig rättelse och erkänna att även om grundpelarna i portföljen byggdes med sparade pengar, fick den en liten boost genom försäljningen av en lägenhet för ett par år sedan. Även om det förstås också är en form av sparande, ber jag om ursäkt för eventuell vilseledning.

“Ditt livs investering”. Så marknadsfördes nyproduktioner i Tammerforsregionens förorter före inflationen, där kvadratmeterpriserna var ganska tunga och husen bara bestod av ettor och tvåor. Säkert ditt livs investering, men inte nödvändigtvis den bästa, tänkte jag. Precis dessa ditt livs investeringar har på sistone hamnat i ekonominyheterna, och inte ens i ett positivt ljus.

Under tiden för ditt livs investering sålde jag min egen lya. Husbolaget var lite av ett vrak, lägenheten var för liten och jag ville ha miljöombyte. Det var dags att sälja. Stora renoveringar var på gång i huset, men bland de äldre delägarna rådde oenighet om vad som skulle göras och till vilket pris. Preliminära kalkyler togs fram till slut, men man kom inte överens om att starta renoveringen, och disponenten gjorde nästan ingenting. Allt skylldes på corona, vilket påstods hindra extra bolagsstämmor. Medan alla andra husbolag i världen hade gått över till distansmöten för länge sedan, sköt man upp livsviktiga beslut i vårt bolag med hänvisning till samlingsrestriktioner. Kalkylerna började bli föråldrade, och nya skulle ha krävt ny planering (vilket i sig skulle kosta skjortan). Ingen var intresserad. Inte disponenten, styrelsen, delägarna, ingen.

Jag sa till min mäklare: försök sälja den här. Han satte igång och började sälja lägenheten. Det blev ett frustrerande år på marknaden, tills jag och frun kom fram till att ingen kommer köpa den här innan renoveringen är gjord. Men till slut, när vi hade bestämt med mäklaren att köra en sista visning, ringer mäklaren plötsligt en fredagskväll vid 22-tiden – och berättar att han efter en heroisk kamp lyckats få till ett bindande bud! Priset var också bra, så det var det, lägenheten såldes och mäklarens visitkort hamnade i plånboken för gott.

(Bara 4 månader senare började priserna stiga. Byggmaterial blev plötsligt dyrare, bankerna blev mer restriktiva med renoveringslån till husbolag, räntorna steg och husens säkerhetsvärden samt priser sjönk. Jag tänkte att det här husbolaget inte kommer klara sig, men döm om min förvåning så lyckades de genomföra renoveringen, jag vet inte hur).

---

Nåväl, det blev inga jättepengar, men ändå något, och vad skulle en våghals som Heikkilä göra annat än att trycka in pengarna på börsen. Om det gick bra med lägenheten, så gick det desto sämre med aktierna.

Och nu träder den där Buffett-liknande tålmodigheten in i strålkastarljuset, något som jag åtminstone inte hade. Om någon ser sig själv som en dålig investerare för att pengarna bränner i fickan, så har jag ingen rätt att moralisera.

Så jag började förstås pumpa in pengar nästan precis på bubblans topp, bland annat i Orthex och Harvia. Jag minns det som igår hur det hajpades kring Orthex, som jämfördes alldeles för mycket med dåtidens stjärnaktie Harvia. FOMO slog till ordentligt i det här fallet, det kan jag lugnt säga. Jag bar nämligen på ett agg för att jag i tiden köpt Harvia med så försiktiga summor efter börsnoteringen, så jag såg till att jag den här gången var ordentligt med i denna “nästa Harvia”, även om jag kände att jag betalade lite för mycket (men vad gör man när rädslan att stå utanför tar över). Vilken psykologisk fälla. Dessutom köpte jag några aktier till mitt och fruns gemensamma aktiesparkonto. Jag vet inte när den portföljen kommer upp till ytan. Knappast inom den närmaste tiden.

Som tur var fattade jag åtminstone att spara lite av lägenhetspengarna som jag sedan har satt i arbete vid någorlunda rätt tillfällen, men det var ett äventyr som jag aldrig riktigt bearbetat förrän nu. När man funderar på om det var mer tur än skicklighet, så skulle jag ändå säga tur. Ibland har jag tänkt på vad som skulle ha hänt om jag bara iskallt suttit på pengarna och tryckt på köpknappen ens -lite- senare, hur situationen skulle se ut nu. Å andra sidan har jag funderat på vad som hade hänt om jag inte hade hittat den där supermäklaren? Tänk om jag hade gett upp och hyrt ut lägenheten istället (den skulle vara kassaflödesnegativ idag)? Tänk om vi hade stannat kvar i huset och inflationen hade sänkt bolaget. Mycket kunde ha gått annorlunda.

Det var alltså en hel del tur inblandat, men också många självförvållade snedsteg som enkelt hade kunnat undvikas. Man fick i alla fall lära sig att cash is king och att tålamod är en dygd. Kanske viktigast av allt: om du råkar få en lite större summa på kontot, oavsett om det är avgångsvederlag, arv eller vad som helst, så ta ett djupt andetag. Betala av dyra avbetalningar, krediter och bindningar, och fundera sedan på vad du ska göra med resten av pengarna.

Och en sak till: var försiktig med “ditt livs investeringar”.

[Pyoratar]

@anon38833097

Och en sak till: var noggrann med ditt livs investeringar.

Mitt livs investeringar

Faktum är att ditt inlägg fick även mig att inse att det här att börja med investering som hobby så småningom kommer att hamna i kategorin “mitt livs investeringar” även för mig. Huruvida detta blir en lyckad investering återstår att se först efter en lång tid, eftersom jag har valt en strategi med långsiktigt ägande.

Nåväl, som tur är finns det ju redan andra tillgångsslag i den kategorin, bland annat bostad, sommarstuga, bil och en trevlig mängd minnen som samlats under livets olika decennier. Som tur är, för att man inte behöver planera framtiden enbart utifrån denna aktieinvestering.

Hmm, och ja, vad är det egentligen som gör att just detta att investera i direktägda aktier – av tid eller pengar – verkar väcka mest förväntningar och å andra sidan även osäkerhet i det här skedet av livet. Beror det på att andra tillgångsslag inte innehåller så många rörliga faktorer, eller åtminstone inte osäkerhetsfaktorer som förändras dagligen eller ens månatligen?

Eller beror det på min valda investeringsstrategi, att diversifiera tillväxt och risk geografiskt och branschvis, med ett fast belopp varje månad tills mitt aktiesparkonto (OST) blir fullt? Ger detta så mycket förväntansvärde till denna mitt livs investering?

Och jag är verkligen överraskad över hur sparsam man faktiskt kan vara! Detta har förstås underlättats av att det inte har råkat ske några oväntade händelser eller besvikelser i mitt liv som skulle ha gjort att vår familjs utgifter plötsligt ökat. För detta kan jag vara tacksam varje dag.

Nu är jag i en situation där jag har investerat över 40 000 på mitt aktiesparkonto (OST) under snart tre år. Och utvecklingen under det senaste året ser ut så här:

12 mån -31,18 %
6 mån -14,30 %
3 mån -6,07 %
1 mån -0,72 %
1 vecka + 0,19 %

Vi ligger förstås fortfarande rejält på minus, men pust, riktningen har åtminstone äntligen ändrats under det senaste året. Men kan man egentligen dra några slutsatser av den här portföljutvecklingen trots allt?

Hur som helst, en fascinerande hobby och för mig sporrar detta till att fortsätta, genom att målmedvetet följa min investeringsplan.

[Pyoratar]

Det har återigen varit ett intressant år med investeringshobbyn.

Jag har hittat en hobby som det har varit lätt att engagera sig i fullt ut. Det har nämligen inte funnits en dag på tre år då jag inte har läst, lyssnat på eller åtminstone ögnat igenom investeringsrelaterade saker.

Och nu håller kanske äntligen den första riktiga framgången i en tillväxt- och riskinvesterares portfölj på att ske. Kanske och kanske, jag är fortfarande ödmjuk eftersom vinsterna än så länge bara finns på pappret. Jag har samlat ett femtontal utvalda bolag i min diversifierade portfölj, från fem branscher och tre kontinenter.

Jag har köpt aktier i alla dessa bolag till sjunkande kurser varje månad under några års tid nu, oftast med en känsla av rädsla i bakhuvudet och svettdroppar i pannan. Några av mina bolag ligger fortfarande fult och rejält back, och jag har inte kunnat förmå mig att göra mig av med dem heller.

Men äntligen, under den här hösten, har det börjat synas ljusglimtar i några av mina aktier och deras genomsnittspriser ligger redan på plus. Och nu är mitt första bolag vinstgivande till och med så att de allra första köpen har en vinst på nästan 100 %. Puh – om man ändå visste när det är vettigt att börja sälja. Det har jag inte direkt fått öva på än

Nåväl, man kan ju inte dra några slutsatser av detta än – vare sig om lönsamheten i tillväxt-/riskinvesteringar eller om framgången i portföljbygget, men det känns bra precis idag, åtminstone för en stund. Jag håller kanske på att få belöning för min långsiktighet. Och det är ju bara trevligt om hobbyn ibland ger en bra känsla.

Jag önskar forumfolket hög YTD-avkastning och välmående med den här hobbyn under 2024.

[Ituhippinen]

En liten text om början på min egen “karriär”, misstag, några lärdomar och bara som ett tips i stilen “gör inte så här” .

Låt oss börja med nutiden, där jag varje månad investerar den del av lönen som blir över i aktier. Eller egentligen förverkligas FIRE-anhängarnas “pay yourself first”, och jag betalar direkt på lönedagen till Nordnet enligt den summa jag skrivit upp i förväg. Att investera är alltså i praktiken som att betala en räkning, varje månad. Jag upplever att denna strategi fungerar för mig, eftersom jag gillar att följa marknaden ganska aktivt, men eftersom pengarna är “knappa” kan jag inte göra helt vansinniga affärer.

Jag började “investera” 2018 när min fru påpekade denna fantastiska möjlighet att tjäna pengar. Det handlade verkligen inte om indexfonder med låga avgifter, och inte heller om aktier, utan – kors i taket – derivat. Med hjälp av Google tog jag mig smidigt igenom Nordnets krångliga tester och världen låg öppen. Nu saknades bara några klick, och dagjobbet skulle bara vara ett minne blott.

Jag började helt från noll. Jag hade lön från några månader i fickan så pass att jag fick lite under 1000 euro insatt i min portfölj med namnet “spelkontot”. Det var alltså en portfölj som jag inte tänkte bli miljonär på, utan bara “trejda” tillräckligt för att täcka de årliga resorna till södern. Planen var i mitt tycke otroligt bra! Att planen skulle fungera styrktes i mitt huvud av att en barndomsväns alias prydde omslaget till något vecko- eller månadsbrev från Nordnet, där han fick berätta hur han blev rik på ädelmetallsderivat. På en månad hade han skrapat ihop hyran för två och ett halvt år till en ganska trevlig lägenhet vid havet. Fan.

Med dollartecken glimtande i ögonen inledde jag en konsultativ diskussion med denne Messias för att själv få lite världslig mammon. Min grundkurs i trading varade i cirka 18 meddelanden i en viss social medietjänst, och sen var jag redo.

De första dagarna var spännande, och jag vaktade kurserna (som en trader tydligen ska göra) varje sekund. Det hela var otroligt effektivt, och med en “insats” på cirka 900 euro hade jag ganska snabbt skrapat ihop lite under 1500 euro. Jag skrattade åt de som jobbade vanliga dagjobb och andra stackare som inte hade upptäckt denna pengamaskin än.

Traden baserades på att derivatet jag handlade med svängde mycket inom ett visst prisintervall, cirka 0,3–0,45 euro. Det fanns någon BULL-text i namnet, men det spelade ingen roll, för who fucking cares vad det betyder: jag kom hit för att tjäna pengar, inte för att studera eller skaffa vänner.

Värdet på min portfölj toppade vid tvåtusen-eurostrecket, tills det oväntade (= förväntade) hände: enligt min “strategi” körde jag alltid “all in” med de tidigare vinsterna, för ju mer man satsar, desto snabbare blir man rik. Jag hade två lax inne i något instrument som jag inte hade en aning om. Det blev kväll, och jag minns att börsen stängde lite tidigare på grund av någon märklig helgdag eller liknande (jag kommer inte ihåg den exakta orsaken, kanske knoppen skyddar min mentala hälsa). Tidigare hade jag alltid stängt mina trades innan börsen stängde.

När jag vaknade på morgonen tänkte jag att det väl inte kan vara så farligt om man lämnade dem över natten. Det var det. På morgonen när marknaden öppnade, och jag med kliande fingrar skulle hämta hem mina vinster, märkte jag hur min position på cirka 2000 euro hade smält ner till cirka 350 euro. Jag minns inte vilket misstag i ordningen det var, men ett var åtminstone att positionen lämnades kvar över natten. Ett annat var att jag av misstag dagen innan hade köpt med högre hävstång än tidigare. Hoppsan.

Efter detta konstaterade jag för frun att det var ett skitspel, lönar sig inte. Efter ett litet pepptalk fortsatte jag dock i cirka två år som indexsparare, vilket sedan leder oss till nutiden, där aktier har plockats (skjutits in i portföljen) i snart fyra år.

Som tur var rörde det sig om väldigt små summor på den tiden, och jag lärde mig allt man kan lära sig om marknaden.
Förutom den plötsliga dykningen som coronan förde med sig.
Och bluffmarknaderna och kriserna, fan (2022 never forget, -50%).

e. Detta flummande har alltså beaktats i de grafer som jag presenterar här.

[Nousutar]

Först och främst, tack Pyörätär för att du tipsade mig om den här tråden. Temat är viktigt och stort för mig också, och därför är tröskeln att skriva hög. Jag började investera för bara drygt två år sedan, så jag känner inte att jag har så mycket att lära ut, men jag kan ändå berätta vad investerande betyder för mig. Long story, jag ber om ursäkt i förväg

Jag säger att ämnet är stort för mig eftersom mitt nuvarande ekonomiska välbefinnande och mitt investerande, kombinerat med den tidigare medellösheten, skulderna och missbruksbakgrunden som dominerade mitt liv i åratal, har format min identitet mycket. Men hörni, den här månaden sprängde min nettoförmögenhet 20 000 €-vallen. Mitt gamla jag skulle aldrig ha kunnat föreställa sig sådana summor. Det fanns inte ens tio euro att spara.

Jag började investera strax innan kriget i Ukraina bröt ut. Jag hade precis börjat arbeta igen efter föräldraledigheten, min lön steg och jag fick dessutom några tusenlappar i extrainkomster. Tanken på att börja investera hade grott i flera år, så beslutet att öppna ett aktiesparkonto var enkelt när det väl fanns pengar. Samtidigt öppnade jag ett aktie- och fondkonto (arvo-osuustili), där jag köpte ETF:er för diversifieringens skull. Tyvärr hann jag investera en större summa precis innan Ryssland invaderade Ukraina och kurserna rasade. (Det enda rådet jag ger: Börja inte investera precis innan ett krig bryter ut i Europa )

Efter allt jag gått igenom blir jag inte skrämd av småsaker. Jag fortsatte investera enligt min plan och investerade till och med mer än jag hade planerat. Det var ju lätt att göra tilläggsköp för att sänka sitt genomsnittspris. (Hoppas jag snart får lära mig att investera när kurserna stiger.) Jag har hög resiliens, jag är målmedveten och eftertänksam av naturen. Å andra sidan har jag varit en “låt gå”-människa under största delen av mitt liv. Nu skulle jag säga att investerandet är en stor faktor som fått mig att växa upp (jag är över 40 år ), fatta kloka beslut och stärkt mina goda karaktärsdrag. Och jag vill tro att dessa egenskaper kan hjälpa mig att bli bättre än den genomsnittliga nybörjande småspararen. Will see!

För bara ett par år sedan var min nettoförmögenhet faktiskt noll. Efter att jag började investera lärde jag mig också att spara ihop till en buffert. Att spara är supertråkigt. Om jag hade följt rådet att först spara ihop en buffert motsvarande två års nettoinkomst och först därefter börja investera, skulle jag aldrig ha gjort det. Jag började investera i direktaktier eftersom det var intressant. Jag slukade några investeringsböcker och gjorde mina första aktieköp efter att ha läst de första sidorna. Och den här hobbyn har sugit tag i mig helt och hållet. (Den lilla kontrollerade missbrukaren i mig jublar av glädje när jag dagligen kollar kurser och läser nyheter samt Inderes diskussionsforum.) Och hur mycket intressantare är det inte nuförtiden att följa nyheter om politik och ekonomi!

På det hårda sättet lärde jag mig dock vikten av en buffert när jag hösten 2022 tvingades realisera några aktier med förlust för att kunna utnyttja en investeringsmöjlighet i mitt arbetsgivarbolag. Men i år är mitt mål att öka saldot på mitt sparkonto till tio tusen euro fram till juni, så att jag och min man kan köpa en bostad om vi bestämmer oss för det. Investerandet är alltså på paus i några månader. (Synd! Som tur är får man återinvestera utdelningarna nu i vår. Hela 250 euro )

I mitt tidigare liv har jag upplevt drogvärlden, att barnen blev omhändertagna, och att bygga upp ett nytt liv från noll utan utbildning eller jobb. Efter att jag blev nykter efter en lång kamp fick jag jobb, gick igenom en skuldsanering och fick hem barnen. Jag studerade som ensamstående förälder vid sidan av jobbet med målet om ett bättre liv och ekonomi.

Jag träffade en underbar man, blev chef, fick två barn till och började investera och spara. Allt borde ha varit bra och jag var lycklig. Tills jag förra sommaren helt oväntat fick ett samtal om att min förstfödde låg på sjukhus och var döende, utan hopp om att överleva. Han var bara 21 år gammal när han dog. En begåvad och tusen gånger klokare människa än jag. Han, om någon, skulle ha lyckats i livet.

Efter en lång inledning… Vad betyder investerandet för mig, hur har det förändrat mitt liv? Hur skulle mitt liv se ut nu om jag inte hade börjat investera? Tja, min förmögenhet skulle fortfarande vara obefintlig, det är tydligt. Trots mitt barns bortgång lever jag fortfarande och kliver upp ur sängen på morgnarna. Det är kanske inte enbart investerandets förtjänst, utan snarare mina kvarlevande barns. Men även under veckan min son dog läste jag börsnyheter. Och om jag minns rätt kan jag till och med ha gjort något litet tilläggsköp på min sons begravningsdag. Jag var tvungen att klamra mig fast vid något normalt som fick bort tankarna från allt annat, om så bara för en minut. Det där något var först investerandet, och ett par månader senare jobbet. Människan behöver något att se fram emot. Efter mitt barns död var ökandet av förmögenheten det enda jag fortfarande ville försöka sträva efter – om så med våld. Och jag använder ordet mål, inte dröm, eftersom jag fortfarande inte kan drömma om något gott.

För mig spelar det ingen roll om min portfölj lyser grönt eller rött. Jag tror fortfarande att jag är smart nog att slå index, räntan på Sveas sparkonto eller åtminstone min mans portföljavkastning – på sikt. Jag vet att allt det som verkligen betyder något kan försvinna på ett ögonblick utan att man kan påverka det. Men det jag kan göra är att se till att jag aldrig mer behöver uppleva fattigdom. Investerande betyder trygghet för mig när det gäller åtminstone ett av livets områden.

Att börja investera är alltså ett av mina viktiga beslut som har förändrat mitt liv och min identitet. Att bygga upp en förmögenhet ger just nu innehåll i mitt liv. Ännu viktigare ser jag det som att ge mina kvarlevande barn bra förutsättningar i livet. Och jag vill absolut också hjälpa andra att resa sig ur svårigheter och sträva efter något bättre. Om jag inte gjorde det skulle min sons död och alla motgångar jag upplevt vara förgäves.

Om du orkade läsa ända hit så kanske du nu förstår vad jag menade med att det här är en stor sak för mig. Jag kan inte sammanfatta eller säga allt jag skulle vilja. Jag har faktiskt till och med övervägt att starta en blogg om ämnet. Jag skulle göra det som terapi för mig själv – och kanske skulle någon till och med kunna få inspiration av det för att övervinna sina egna svårigheter, nå sina mål och få ordning på sin ekonomi. Jag lovar att hojta till här också om jag gör det

[Pika-Sissi]

Detta är kanske det mest genuina, renaste och mest berörande inlägget jag någonsin har läst på Inderes forum. En äkta skildring av det verkliga livet.
Tack för det @Nousutar

Till slut bär livet alltid, när man ger det en chans.
Saker har en betydelse.
Hatten av.

[Kale-possu]

Det är värdefullt att känna erfarna investerare som har navigerat med åtminstone en viss framgång bland de psykologiska grynnorna i marknadens växlingar. Jag har glädjen att känna en helt vanlig, inte på något sätt genialisk investerare, som ändå har varit med på marknaden med en hög aktievikt i över ett halvt sekel.

Han har en helt ren portfölj med direkta finska aktier, säkert dussintals rader, där den största förvisso har en betydande vikt och är en långsiktig profilinvestering som han är stolt över. Ibland har jag frågat om han övervägt att ta med indexfonder, men på något sätt har han från 90-talet eller däromkring kvar en allergi mot själva ordet fond — de var ju på den tiden enbart aktiva och ännu mer oförskämda i sin prissättning än nu. Visst är han medveten om att indexfonder är helt okej, men han gillar väl helt enkelt bara att äga direkt.

Han har inte någon djupsinnig investeringsprocess, han verkar mest titta på om det ser ut som en hälsosam och vinstdrivande verksamhet som alltid ger utdelning. En sådan ”Sinkko-stil” som ofta föraktas här.

Hans styrka ligger förstås på den psykologiska sidan; det måste den vara om man årtionde efter årtionde alltid har varit med med nästan full vikt. Han har en väldigt avslappnad relation till sin portfölj och dess svängningar, inget rubbar honom. En gång när jag hade läst i Lindströms bok om vilken domedagsstämning som rådde i Helsingfors år 1992, frågade jag honom om han inte ens då kände kalla kårar. Enligt uppgift inte. Den enda gången jag minns att han tydligt grämt sig över något rör inte en krasch, utan bubblan år 2000. Han hade ett av de bolag som bubblade upp allra mest i portföljen och dess värde blev nog riktigt betydande, men han minskade bara en liten del. Det här är nog ett mer utbrett fenomen: agerandet och dess oundvikliga suboptimalitet under bubblor grämer en mycket mer i efterhand än det som sker i apatiska marknadsstämningar.

Bakom det avslappnade förhållningssättet ligger andra saker i livet som är viktigare än pengar, och det faktum att status aldrig har betytt särskilt mycket för honom. Han visste att familjen hade allt de behövde, oavsett hur portföljen svängde. Nu är han pensionär. Han läser mycket ur sitt omfattande hembibliotek och tycker om att träffa sina barnbarn. Ingen som ser honom på gatan skulle någonsin kunna föreställa sig att han är miljonär. Anspråkslösa kläder, han ”dyker” ibland efter intressanta tidningar och böcker i pappersinsamlingar, och ibland samlar han för skojs skull flaskor på gator och i parker. Han är ändå ingen gnidare som avstår från alla bekvämligheter — han har besökt dussintals länder och uppskattar kvalitetsalkohol i lagom mängd. Han har haft allt han har behövt, lite som Buffett. Till karaktären är han social och ganska originell.

När jag sitter här och skriver och funderar på faktorerna bakom hans behagliga liv, så har nog immuniteten mot statusjakt varit en viktig sådan. Om man hela tiden jämför sig med andra, drivs man lättare till att köpa hype-aktier på toppen och sälja portföljen när alla säger att bara idioter äger finska börsaktier. Man blir mer lättpåverkad av andra i allmänhet. Att jaga status driver en till att köpa dyra bilar, båtar, väskor värda tusentals euro och annan liknande materia som inte ger hållbar lycka. Status är ett nollsummespel; om jag måste se rikare ut än grannen, så lider han av att se fattigare ut. Men hoppsan, nu dök det upp en ny typ som har skaffat sig ännu högre status genom manövrar som ser coola ut just nu, men som kommer att framstå som komiska om 50 år. Ett bottenlöst träsk. Den här personen jag känner har haft ett skönt och innehållsrikt liv som nu är på livets höst. Någon annan hade säkert mer av allt möjligt. Än sen då.

[Shinjuku-mies]

Tack @Pyoratar för inbjudan att skriva i den här tråden! Låt oss se hur rörig den här historien blir…

Lite bakgrund som en startskott

Jag ser mig fortfarande som en ganska färsk investerare som går min egen väg, med en investeringshorisont som hägrar någonstans vid pensionsdagarna. Mina direktinvesteringar i aktier kommer alltid att vara bolag på Helsingforsbörsen, och indexfonderna tickar på vid sidan om genom månadssparande utanför Finland i över 25 år.

Jag har alltid varit en introvert kille som går mina egna vägar, och det är ingen idé att erbjuda mig någon förifylld livshistoria där man förväntas fylla i svar som behagar samhället och/eller närstående på de tomma raderna. Min livshistoria skrivs med fula kråkfötter på tomma vita sidor. Därtill lite hälsosam, tyst kritik och ett inre uppror mot dagens samhälle. Trots allt är jag en extremt positiv och nästan äckligt optimistisk personlighet som alltid ser de ljusa sidorna i allt. Jag är lugn, till stor del opartisk och tar sällan ställning, och jag håller mer än gärna mina åsikter för mig själv.

Som investerare är jag likadan. Jag struntar fullständigt i andras portföljer, rekommendationer, riktkurser, investeringsböcker, bolagssiffror osv. Jag kör på magkänsla, stressfritt enligt eget befinnande, och det räcker för mig. Min portfölj avkastar och kommer att avkasta, för att jag har bestämt det.

Var började det hela?

Mitt intresse för investeringar väcktes för 7,5 år sedan i det ögonblick då BSP-kontot (ASP-tili) tömdes, namnteckningar sattes på papper och jag skaffade min första ägarbostad. Banktjänstemannen föreslog då att vi samtidigt skulle flytta de få hundralapparna från sparkontot till bankens egen fond för att “ge avkastning”. Det tog ytterligare 5 månader innan jag i juni 2017 bokade en tid på banken för att öppna ett värdeandelskonto för förvaring. Jag var så pass borta från hela grejen vid det laget att jag antog att man kunde teckna DNA-aktier direkt över disk. Jag fick dock vägledning och därifrån började det självständiga lärandet.

Under tiden jag aktivt sparade på BSP-kontot för min första bostad i ett par år, lärde jag mig att gå från en konsumtionsfestare till en beslutsam och långsiktig sparare. Lärdomarna om pengar från barndomen och ungdomen fick äntligen läggas åt sidan och det var dags att budgetera, prioritera och rationalisera min ekonomi. Sparandet formades sedan naturligt till investerande.

I början hade jag inget mål med investerandet, jag ville mest testa, lära mig och inse vad spelets regler är och hur jag själv reagerar på kurssvängningar osv. Cirka 5 aktier under det första året och bankens egna dyra fond som jag nämnde tidigare. Jag sålde av fonden efter ett års sparande och satte sedan igång månadssparande i indexfonder, och dessa rullar fortfarande hos mig.

Hos min bank kostade köp och sälj i början har jag för mig 8 euro styck, oavsett hur mycket man ville köpa eller sälja. Det var gift för avkastningen när det i början handlade om tior, på sin höjd några hundralappar, och denna tid kallar jag för min “lärlings- och lekperiod”. Från den här tiden har jag dock fortfarande kvar dyrt köpta, men ack så tråkiga Sampo-aktier i portföljen.

Vad hände sedan?

Under coronavåren 2020 förstod jag poängen: nu ska jag ta in mer och större andelar av just de bolag som jag vill ska stanna i portföljen. I det här skedet började de finska bolag som jag har kvar än idag leta sig in i portföljerna. Även olika ETF:er kom in i bilden. En uppfattning om en pensionsportfölj och de bolag jag tänker bygga den med började växa fram.

Efter coronavåren började uppgången på ett fint sätt och jag gjorde så pass många tilläggsköp att portföljens nuvarande gröna siffror i teorin består, även om Helsingforsbörsen skulle bestämma sig för att snabbt rasa med cirka -30 %. Ett sådant ras skulle inte skrämma mig, utan det skulle ge utmärkta tillfällen för tilläggsköp; jag håller ju på att bygga en portfölj för pensionsdagarna vars värde inte spelar någon roll just nu. Alltså köp, inga försäljningar.

År 2022, efter att grannen i öst inlett sin olagliga och helt meningslösa aggressionsoperation på främmande mark, bestämde jag mig för att utvärdera min portfölj igen. I det här skedet sålde jag på magkänsla av många företag som jag antog skulle ta stryk, och min magkänsla baserad på okunskap visade sig ha rätt. Bland annat YIT, Enersense och Spinnova åkte ut. Vid årets slut sålde jag även av mina ETF:er och öppnade ett aktiesparkonto. Hälften av pengarna från ETF:erna flyttade jag till aktiesparkontot och hälften använde jag till tandreglering i vuxen ålder, eftersom jag bestämde mig för att öka mitt självförtroende – resten av mitt liv tänker jag nämligen le fritt.

Var är jag nu?

Nu är jag i en situation där tänderna (mina helt egna) är friska och raka, och självförtroendeboosten pumpar på. I portföljerna finns bara de stabila, utdelningsbetalande finska kvalitetsbolag som jag vill ska vara där och stanna där, med ständiga tilläggsköp. Inget världsläge ändrar min investeringsplan, utan jag fortsätter på min inslagna väg mot en pensionsportfölj på en halv miljon euro, vilket är mitt absoluta mål. Nu är 20 % uppnått, så tack för det, kräftgångande Hesuli (Helsingforsbörsen) och glada indexfonder!

Jag har också insett det underbara med indexfonder tack vare ränta-på-ränta-effekten; där ligger de bara och genererar mer avkastning av sig själva hela tiden, samtidigt som jag pumpar in fler egna hundralappar från varje lön.

Bara köp, och om det blir försäljningar, så högst en försäljning per hundra köp, och även då bara små finjusteringar; det är inget tal om någon “rage quitting” eller att nolla allt. Det är alltså inget 100-meterslopp, utan en över 20 år lång avslappnad promenad där man beundrar utsikten, och ibland får man stanna upp och vila, det hör till.

Slutord

Investering lönar sig, investera du också, och det gör du ju redan. Bra jobbat! Heja oss!

Hälsningar,
Farbror Shinjuku, den där gubben som alltid längtar till Japan

[ChuckPeddle]

Min investerarresa har haft många början och nästan lika många slut. Jag har alltid börjat med stora förhoppningar och stora planer, för att till slut med svansen mellan benen dra ut pengarna från marknaden och försöka hitta syndabockar utanför spegelbilden.

Till andra har jag alltid gett rådet att det viktigaste bara är att behålla pengarna på marknaden, att det smartaste är att investera i index och att man inte bör följa portföljen dagligen. Samtidigt har jag själv vevat runt i min portfölj så mycket att om den hade börjat sitt liv som grädde, skulle den nu vara ett mycket, mycket fast smör.

Men låt oss börja från början.

Som min första investering räknar jag PC-spelet Zak McKracken, som jag hittade på en loppis omkring år 2016 för 10 euro och sålde på huuto.net ett par år senare för 50 euro. Det är fortfarande min mest lönsamma investering i procent. Jag öppnade ett värdepapperskonto (arvo-osuustili) 2017, men mina första aktier köpte jag i november 2020, dreglande inför uppköpserbjudandet på Tikkurila. Jag var ofelbar, alla investeringar var gröna dag efter dag. Ibland dippade det, men varje dipp var bara en rea. Till och med de röda dagarna var i praktiken vinstgivande, eftersom vi alltid gick upp dubbelt så mycket nästa dag. Jag köpte mer. Portföljens värde växte och självförtroendet likaså. Jag var Finlands smartaste man. Allvetande. Jag köpte den där Casio-klockan som jag alltid drömt om. Uppgraderade till en bättre TV. För frun pekade jag på datorskärmen och sa: titta nu vad din man kan. Pengarna bara rullade in från tomma intet.

Sedan fattade jag mitt livs andra smarta beslut i min investerarkarriär – jag sålde av hela portföljen vid årsskiftet 2021/2022. Stämningen på marknaden började på något sätt påminna om slutet av en fest. Dipparna återhämtade sig inte längre. Jag ställde mig vid sidlinjen och tittade på.

För en stund.

Några månader senare började jag köpa enligt Inderes köprekommendationer och körde min portfölj från den ena vinstvarningen till den andra. Alltid med att genast sälja av allt igen. Men nästa gång skulle det minsann vara annorlunda. Köpte, sålde, gick med förlust. Köpte, sålde, gick med förlust. Jag deklarerade att jag skulle börja investera enbart i index, tills det dök upp en ”självklar vinnare” igen, så det blev Kempower för 45 euro. Köpte, sålde, gick med förlust.

Tills jag slutligen bestämde mig för att göra något helt annat: i början av detta år investerade jag i ett egnahemshus och en trädgård. Nu finns det en gräsmatta som jag kan stå på och tänka att det här är min mark. Jag kan röra vid det här. Dess värde kommer troligen inte att stiga, men det gör mina investeringar vanligtvis inte ändå. Detta är dock något som otaliga generationer före mig har strävat efter – en egen plätt jord att bygga sitt liv på. Nu drömmer vi om tuja-häckar och inglasade terrasser. Vi duschar så sent vi vill och hoppar jämfota fast klockan är två på natten. Vi lever.

Just det, och så köpte jag Kempower.

[Jukka7]

Jag kom direkt att tänka på ett av de bästa investeringstipsen jag har hört:

En investerare kan misslyckas två gånger: med timingen av köpet och timingen av försäljningen. Genom att aldrig sälja halveras risken för misstag, och om man helt låter bli att köpa kan man inte misslyckas alls.

[heissuli]

Får man fråga vilka dessa stabila utdelningsbolag är som tål ur och skur?

[Shinjuku-mies]

Bekanta inhemska utdelningsbolag som enligt min lekmannamässiga bedömning kommer att finnas kvar och göra vinst även om 20+ år. Stabilitet innebär att tåla väder och vind, och till det hör även att aktiekursen rör sig åt ena eller andra hållet, av en eller annan anledning, mer eller mindre. Så länge utdelningarna och tilläggsköpen rullar på, så tror jag på ett långsiktigt ägande.

Vi får se hur det har gått någon gång år 2047, när 30 år av återinvestering av utdelningar ligger bakom oss. Spännande, men samtidigt stabilt tråkigt!

[heissuli]

Har du någon insiderinformation om dessa eller varför vill du inte lista några stycken? Jag skulle vilja ha dem som inspiration för min portfölj, inte för att utmana dig.

[Shinjuku-mies]

Nej. I tråden “Vad har du i portföljen?” kan du leta upp och kika på innehållet i mina portföljer, jag kommer inte att visa dem mer i den här tråden.

Om du får inspiration av dem, så är det toppen.

[Pyoratar]

Personliga erfarenheter av investerande har återigen samlats på hög, från snart fyra års tid. Enligt min strategi görs månatliga köp på ca 1 000 euro åt gången, endast direktaktier, tillväxt och risk. I min portfölj finns inte en enda av Helsingforsbörsens mest populära eller mest omsatta aktier som nämns i nyheterna varje månad.

Min investeringsstrategi är alltså precis en sådan våghalsig sort som nybörjare varnas för.

Min ”stenrik eller utfattig”-strategi kan fortfarande visa sig vara, hmm, troligtvis en katastrof. Jag antar att ni erfarna och skickliga investerare vet att det kommer att gå så, men den envisa måste ju få lära sig den hårda vägen.

Min portföljs YTD har förresten i år för första gången stigit till plus – även om den totalt sett fortfarande ligger på minus – men tidvis har portföljens YTD till och med varit 10 % på plus. Under de dagarna har jag tyckt att min investeringsplan varit ganska lyckad, men jag har inte behövt leva i den tron i särskilt många dagar än.

Jag har dock fått glädje och tro av denna vändning, att hela portföljen någon gång ska kämpas upp på plus och att stamkunden skulle börja få rabatt på hobbyavgifterna för världens mest intressanta hobby.

Och även om hopp är en dålig strategi, minns jag att @Verneri_Pulkkinen en gång tog upp på forumet att det är möjligt att när en enda aktie i portföljen visar sig vara en multibagger, kan hela portföljens situation förändras mycket gynnsamt. Och vad händer om den där multibaggern råkar hamna i min egen portfölj?

[Stupastian]

Jag började investera på ett aktiesparkonto inspirerad av en artikel om Seppo Saario som jag hittade i Talouselämä någon gång runt januari-februari 2021, efter att först ha plöjt igenom Saarios börsbibel en gång. Under ett års tid orkade jag läsa olika bolagsrapporter åtminstone lite mer noggrant, men ganska snart rann läsandet ut i sanden. Den främsta känslan som dröjde sig kvar var att helhetsbilden doldes bakom detaljerna, särskilt som min kapacitet gick åt till att repetera olika bokstavskombinationer.

De bolag jag köpte för att bekanta mig med marknaden verkade billiga, men kurserna stod och stampade medan bolag som QT och Harvia rusade mot höjderna. Jag lyckades faktiskt ganska väl med att pricka in försäljningarna så att kurserna började stiga kort efter att jag försökt byta till en bättre häst. Uppenbarligen var det klassiskt jagande av avkastning, och naturligtvis grämde det en nybörjare när marknaden fortfarande hade driv, men den egna portföljen i praktiken hade legat på minus ända från start.

Mitt verktyg för att lära mig investera var från början en lista på saker som jag ville pricka av och testa medan det investerade kapitalet fortfarande var mycket litet. Jag fick erfarenhet av några hävstångsprodukter, kortare trades, utländska aktier och en del mer konventionella händelser, som att hålla koll på lösendagar för optioner osv. I ärlighetens namn betyder “osv.” bara att jag inte ens minns de där lösendagarna längre, och jag följer inte heller några bolagsspecifika “specialdagar”. Innehållet på listan har ändå fallit i glömska under årens lopp och det känns som att behovet av mer speciella experiment samtidigt har svalnat.

Genom dessa övningar höll sig portföljen stadigt några procent på minus, tills jag tog mod till mig att närma mig “All-in”-punkten på min lista. Jag hade blivit entusiastisk över Arocell som företag, och i dåvarande marknad pendlade aktien runt priser på 4 SEK och sågade ett tag i ett intervall på ca 10 %. Det var snubblande nära en koncentration till en enda aktie för att veva hem enkla vinster med ett litet kapital. Företaget hade även lovande FDA-tillstånd på gång. Problemet blev att det värsta scenario jag förväntat mig – det vill säga behov av tilläggsstudier för FDA-tillståndet – var gravt underskattat, då hela processen ungefär hade gått till så att man sökt till universitetet med en körkortansökan… Naturligtvis kom beskedet om FDA-avslaget precis innan börsens stängning och jag var för ovanlighetens skull inte vid datorn, trots att jag vanligtvis följde börsen dagarna i ända vid sidan av jobb och studier. Jämfört med aktiens nuvarande kurs kan jag dock vara glad att jag fick mina skatter sålda nästa morgon till ett pris på ca 2,6 SEK, varpå portföljen i ett slag låg på friska -40 %.

Som väl var fick situationen mig främst att skratta och jag fortsatte att sakta fylla på med pengar på aktiesparkontot. Marknaden smälte dock och mina aktier likaså, så portföljens värde i euro stod nästan helt stilla. Slutligen skedde den senaste djupdykningen någon gång i slutet av 2023 eller början av 2024, då hela portföljen var mer än 50 % på minus. Med tanke på situationen var jag ändå ganska nöjd, eftersom jag i snitt alltid hade under 10 aktier i portföljen och ett enda mer olycksaligt papper i portföljen hade gjort situationen betydligt mörkare. Å andra sidan fanns det också flera lockande prissatta aktier, om man bara kunde plocka de bästa återhämtarna. Jag hittade tursamt nog bolag till min portfölj som Rovio, Caverion och nära botten Embracer samt Media & Games Invest. Med hjälp av uppköpsbud och en allmän återhämtning växte eurobeloppet på mina investeringar sakta, trots att jag aktivt sökte snabba småaffärer (veiv) som annars bromsade den i övrigt kraftiga återhämtningen.

Nu, på mindre än ett år, har portföljen nästan fördubblats från botten, främst tack vare Media & Games Invest, det vill säga nuvarande Verve Group, och ligger nu endast 5 % på minus. I den senaste marknadspaniken lyckades jag återigen plocka Verve nära botten av svackan, och de Incap-aktier som såldes för att finansiera köpen fick jag för några dagar sedan tillbaka nära försäljningspriset. Nu är tanken att pricka av ytterligare en punkt på min bucket list, och övningen går ut på att sitta på händerna fram till ungefär januari. Tack vare mina skrytiga dipp-framgångar ser portföljens sammansättning för tillfället ut ungefär så här: Verve 92 %, Incap 8 %. Jag skulle nu samtidigt vilja sluta följa börsen helt, men jag kan nog inte låta bli att se på Verneris kvartar (Vernerin vartit), Inderes-poddar och forumet – vilket i sin tur lockar till att snegla på kurserna i förbigående. Mina investeringar hänger ju återigen i praktiken på ett enda papper, men jag ser faktiskt ingen anledning att göra annorlunda tills vidare.

Ja, och så den där investeringsstrategin som förädlats under dessa år… Stark magkänsla (mutuilu). Jag följer knappt riktkurser eller öka/minska-rekommendationer på annat sätt än när jag tittar på nya företag. Jag läser knappt analyser och grundläggande nyckeltal fastnar inte riktigt i minnet, eftersom jag aldrig tog till mig dem ordentligt. Jag försöker bara få ett grepp om ungefär vad företaget gör, vad den potentiella marknadsstorleken är för produkten, vilka de värsta konkurrenterna och riskerna är samt i vilken riktning affärsverksamheten utvecklas utifrån delårsrapporterna. Naturligtvis spelar forumets bolagssidor i all sin prakt också en betydande roll. Problemet med min brist på strategi är förstås bristen på stödben. Om mina uppsatta mål uppfylls till januari så vet jag inte vad jag ska göra. Och då brukar det sluta med förlust (turska). Samma problem upprepas förstås även i andra riktningen och beslut fattas vid behov snabbt och förhastat.

Jag rekommenderar inte den här stilen till någon, men med en portfölj motsvarande två nettolöner har detta varit en trevlig och lärorik hobby. Jag är starkt av den åsikten att man lär känna sig själv bäst genom att vara tillräckligt involverad i marknaden och göra felen själv, och får därmed förutsättningar att välja en passande risk/avkastnings-cocktail av företag till portföljen. Åtminstone jag får ofta en obehaglig känsla när jag kämpar mot min egen intuition och väljer papper som är så kallat vettiga, men som valts på grunder som inte passar mig, till portföljen. Syftet med detta inlägg har förstås varit att försegla min portfölj fram till årsskiftet, men också att klargöra tankarna kring de upplevda första åren som investerings-pysslare. Förhoppningsvis finns det någon gång i framtiden energi att studera grunderna bättre, då jag inte riktigt tror att min personlighet tillåter mig att gå över till index i något skede.

Nu när jag har läst igenom texten ett par gånger kan jag bara återigen konstatera att man skulle gråta om man inte skrattade

Edit: Måste korrigera i efterhand att tidsaspekten var helt borttappad när jag skrev gällande uppköpsbuden på Rovio och Caverion. Uppenbarligen höll dessa aktier mest huvudet ovanför vattenytan under 2023. Hur som helst var portföljens mörkaste stunder i början av 2024.