Det där med motivation är verkligen svårt om man bara stirrar på portföljens totalvärde som svänger hit och dit. Kanske kan du ta fram ett par andra mätetal vid sidan av det. Själv följer jag utvecklingen av portföljens direktavkastning, och den rör på sig vid varje köp. Risken med detta är att det leder till att man jagar direktavkastning, vilket kan leda till misstag. Det kan man undvika om man utöver det, och som ett viktigare mätetal, följer portföljens vinst (earnings). Till exempel om Fortum gör 1,5 EUR i EPS och du äger säg 100 aktier, så är din del av Fortums vinst 150 EUR per år, varav en del sedan betalas ut som utdelning. På så sätt ser du hur din portföljs intjäningsförmåga (earnings power) ökar vid varje köp. Här är ett par idéer på hur man kan åskådliggöra portföljens tillväxt för sig själv när värdet fluktuerar. Vanligtvis svänger utdelningar och EPS mindre.
Jag är 37 år gammal och portföljen är på +500k. Faktum är att den nivån nåddes för första gången för ett par år sedan, men marknaden har inte varit särskilt gynnsam de senaste åren, så det har stått och stampat lite på stället i ett par år nu. För i år visar avkastningskurvan åtminstone runt +15 %, så förhoppningsvis får vi till en ny uppgångsfas nu.
Hela aktiekapitalet kommer från löneinkomster. När jag som ung fick mina första sommarjobb blev jag intresserad av att läsa om indexfonder och började investera i dem. Senare, för drygt 10 år sedan, började jag med direktinvesteringar i aktier. Även i dag går det pengar till båda dessa produkter, och jag har också en liten buffert på ett räntekonto.
Det som fortfarande motiverar mig till att spara är framför allt att det, på grund av låga utgifter, blir så mycket pengar över från lönen att jag inte vet var jag annars skulle göra av dem. Detta trots att jag redan har familj och barn. Det är sant att en enskild köppost numera bara är en bråkdel i portföljen, men oavsett det måste man tänka att även de här pengarna växer med ränta på ränta.
Förr i tiden var jag väldigt sparsam och sparade allt som gick. Nu när det finns förmögenhet och det blir rejält med pengar över efter obligatoriska utgifter, är jag inte längre lika noga med pengarna. Till exempel spenderas det en hel del på restauranger och resor nu.
100 000€:s effekt är ju betydande, oavsett om det råder inflation eller inte. Det handlar om en egenskap i det ekonomiska systemet och om matematik.
Om det för att spara de första 100 000€ med ett sparbelopp på 500€/mån går:
200 månader med 0% avkastning
133 månader med 7% avkastning
För att spara de andra 100 000€ med ett sparbelopp på 500€/mån går det:
200 månader med 0% avkastning (tadaa 
)
74 månader med 7% avkastning
Den viktigaste lärdomen när man når de första 100 000€ har för en genomsnittlig löntagare varit en sparsam livsstil.
Då lönenivån ofta stiger något under karriärens gång, men utgifterna också lätt ökar, kan en sparsam person ibland höja sin sparkvot trots familjebildning osv., men redan med samma sparbelopp är skillnaden betydande. De andra 100t€ samlas ihop ca 5 år snabbare än de första.
Om sparbeloppet vore t.ex. 100€/mån, så
De första 100t€ tar 330 mån med 7% avkastning, de andra däremot bara 107 månader räknat med samma avkastning.
Ingen vet vad som händer i framtiden eller hur kurserna kommer att utvecklas, så det lönar sig att investera utifrån sin nuvarande syn och kanske försöka använda sin egen kännedom.
I annat fall bör man givetvis bli indexinvesterare och göra regelbundna köp.
Edit: någon tog tydligen bort inlägget som jag svarade på, så det här ser ganska lösryckt ut…
yki milli - 500tonnia menee" → “ibland rör det sig om mellan en miljon och 500 tusen”.
Let's go.
Target Language: Swedish.
Content:
Själv har jag varit ekonomiskt oberoende i 12 år redan.... investerat i 30 år. Jag berättar inte portföljens storlek, men ibland varierar det med en miljon till 500 tusen. Ni unga, använd pengar till att leva medan ni är unga, men samtidigt kan man också investera. Själv var jag helt pank ännu vid 25...
Som en kommentar till det tidigare om varifrån motivationen kommer med en stor portfölj. För min egen del är aktieportföljen nu drygt 400k. Det är först i det här skedet man faktiskt börjar se den så kallade ränta-på-ränta-effekten, när förändringarna på årsbasis kan vara tiotusentals även för en indexinvesterare som jag. På något sätt motiveras jag av tanken på en verklig förmögenhet på flera miljoner inom de närmaste åren, i god tid före pensionsåldern. Det möjliggör en fin bostad för familjen, att man kan dra ner på arbetstakten, en känsla av trygghet osv.
För väldigt många är motivationen så stora passiva inkomster att man inte behöver löneinkomster eller bidrag utöver det för ett bekvämt liv. (Och det “bekväma livet” är förstås en extremt subjektiv sak).
Om vi tänker oss att en avkastning på 10 % är möjlig, ger en portfölj på 100k grovt räknat 800e/mån brutto. En portfölj på 500k ger 4200e/mån. Det är ju en väldigt stor skillnad när man tänker på den finländska medelinkomsten och typisk konsumtion. För många är motivationen att nå en situation där man kan jobba precis så mycket man vill och försörjningen ändå är garanterad. Därför räcker suget efter att utöka portföljen ganska enkelt ända upp till miljonen+.
Kanske formulerade jag meningen lite dåligt, jag menade främst att tilläggsinvesteringarna är så små att de drunknar i bruset om de är i storleksordningen <1 % av portföljen. Visst märks det i det långa loppet, jag funderar främst på om det finns beprövade sätt att göra tilläggsinvesteringarna mer synliga. Öka engångsinvesteringar, gå över till ett annat tillgångsslag osv.
Eurobeloppen är ju vad de är. Ett alternativ är att försöka sätta dem i relation till något, t.ex. sin nettolön. Om man till exempel kan spara en fjärdedel av månadslönen så har man (återigen) cirka en veckas ”budget” undanstoppad och förhoppningsvis växer den sig större. Med större summor, besparingar och avkastning kan det sedan ha betydelse för hur man vill lägga upp sitt lönearbete i framtiden. Alla har naturligtvis sin egen situation och sina egna framtidsplaner.
Okej, jag förstår. Du skulle alltså vilja se att även om portföljen är på 500k, så ger den där satsningen på 1000e från lönen fortfarande avkastning? På sätt och vis borde man inte ens behöva se det. 10 % av 1000 är alltid 10 % även om man har en portfölj på en miljard, och portföljens övriga dagliga svängningar tar inte bort ett öre från avkastningen som den där tusenlappen ger. Det här är alltså bara en illusion som beror på att du inte tittar på köpvis utan bara på hela portföljen.
Å andra sidan är det ju självklart att när portföljen växer så minskar andelen sparande från lönen i helheten. Om du har en portfölj på 100k och sätter in 12k om året, så är dess betydelse fortfarande väldigt stor om portföljens övriga avkastning är i storleksordningen 10k om året. Vid en miljon är portföljens egen avkastning sedan 100k och lönens andel börjar närma sig endast 10 %.
“Vågar vi delta i surret i den här tråden? Så att det inte går till överdrift med skrytandet, då vi ändå inte har något vettigt att komma med”, frågade jag Immo just när min polare kollade in Hankkijas senaste reklamblad och förundrades över varför herrarna på Kesko lät Hankkija glida över till danskarna. Det hade tydligen passat Keskos portfölj som, ja, som Hankkija-kepsen på Heikki Kinnunens huvud när de letade efter Viljo.
“Gör som du vill, jag håller på att leta efter en ny dynggrep”, dundrade Immo och låtsades vara vresig fast jag känner min polares milda natur väl. Jag har kommit bra överens med mitt alter ego även om motstridiga tankar ofta susar mellan öronen.
Det frågades efter källan till motivation för tilläggsinvesteringar om portföljen redan börjar bli större.
Jodå, den har hittats, tack för frågan 
Jag tänker inte börja upprepa mitt långa och i början herrans (pirskatin) långsamma förmögenhetsbyggande som jag tjatat om flera gånger under åren. Men på gott rödvin har vi i alla fall aldrig sparat. 
Om du, kära forummedlem, har lite dötid så finns våra inlägg i några trådar i vår profil. Vår adoptivson @Sijoittaja-alokas förtjänstfulla intervju innehåller hela storyn om hur startkapitalet skrapades ihop.
Motivationen kommer från framgångar, från ältande av usla investeringar, från att följa bolagen i portföljen och undersöka nya objekt. Själva pengarna har inte längre samma konkreta betydelse som när man var yngre och varje hundramarkssedel (satamarkkanen) skulle försöka optimeras antingen som en sparande livsstil eller som en ny investering.
Utom när Hesuli (Helsingforsbörsen) vänder ryggen till, böjer sig ner och visar baken med en full bredsida av rött saldo i dagsportföljen. Visst svider de där minusdagarna på hundratusen fortfarande, det vore skamligt att ljuga om det 
Och sant, de nya investeringarna är små jämfört med portföljens storlek. Vanligtvis görs köp i omgångar på 5 000–7 000 €. Vid försäljning handlar det om det dubbla, alltså engångsförsäljningar på 10 000–15 000 €.
Om det är kraschdagar kan det bli ett tiotal köp, så visst flyttas viktningarna och därmed ändras portföljens sammansättning i önskad riktning.
Och eftersom varken jag eller Immo är några märkvärdiga investerare, så händer det allt möjligt;
För några veckor sedan var jag ute på en cykeltur och Neste dök (igen). Nedgången accelererade som vanligt när jänkarna kom in på marknaden kl. 16.30 och jag bestämde mig för att kika på läget mitt under turen.
Då det inte fanns mer kontanter kvar, sålde jag Nordea på 11 €-nivån i ett par poster om 1 000 st och köpte samtidigt Neste.
Samtidigt började batteriet i min gamla Nokia ta slut tack vare den långa turen och podcast-lyssnande, så jag var tvungen att dra ner ljusstyrkan på Nokian till ett minimum för att spara batteri.
Vid nästa rastplats kollade jag portföljen och Neste bara rann (valui), precis som vätska (neste) ska. Med min dåliga ålderssyn och den mycket dämpade ljusstyrkan på skärmen knappade jag in nästa försäljningsorder på Nordea för summan 10 000 € och suget efter Neste bara växte.
Pling, din order på 10 000 st har genomförts! Jag hade alltså sålt 10 000 st = ca 110 000 € när meningen var att sälja 1 000 st 
Vi skulle tydligen behöva en “Martta” för att sköta våra investeringar.
Nåväl, då fanns det åtminstone rejält med medel igen för att skaffa Neste, och innan cykelturen var slut var kassaflödet återigen 0 € 
.
Det ovan nämnda hör inte till vanligheterna i vårt investerande, men låt det berätta att det finns motivation till investerande även om de grundläggande behoven är tillgodosedda.
Det största är ändå medvetenheten om att ifall man inte klantar till det totalt i den här leken, så finns möjligheten att vara generation 0 som gav nästa generationer en lite bättre ekonomisk start så att de inte behöver slita i decennier för att komma igång. Tredje generationen slösar väl sedan bort alltihop 
Gubbarnas tråkiga slutord:
bort med onödig konsumtion till att börja med, om möjligt skaffa flera inkomstkällor som i bästa fall inte korrelerar med varandra, och långsiktigt sparande.
Dåliga tider kommer, portföljen dyker och ingenting går vägen. Om du inte går under, så reser sig fågel Fenix och bättre dagar kommer definitivt 
Själv brukar jag faktiskt snegla på portföljvyn per köp då och då. Det är tillfredsställande och motiverande att se hur även de små summorna från allra första början har mångdubblats; man får känslan av att om man väntar och fortsätter på samma sätt kommer samma sak att hända även för de senaste köpen. Kanske lärorikt också?
En extra euro är alltid en extra euro, men man måste fundera lite på alternativkostnaderna. Om man genom sitt eget agerande kan förbättra portföljens avkastning med till exempel någon procent, så är det redan en ganska ansenlig summa kapital i en portfölj på hundratusentals euro.
Det är inte värt mödan att bo på jobbet om andra saker blir lidande på grund av det.
För många är nog ”marginalnyttan” av förmögenhet avtagande. Är det då inte logiskt att spara mindre när portföljen växer?
På ett sätt är nyttan av att spara jämfört med att konsumera större när portföljen är liten. Vid en viss punkt är den kanske inte det längre, och då kan man istället sätta sprätt på pengarna 
Det är såklart individuellt hur man ser på detta. Vilken typ av nyttofunktion var och en har. 
Det är dock väsentligt att man börjar medan man är ung – man ska böja kvisten medan den är grön. Om jag nu skulle föreställa mig att börja sträva efter en portfölj på hundratusentals euro, skulle det nog inte bli av. Särskilt om man välsignas med avkomma innebär det i många fall bil, skjutsande till olika platser, en större och dyrare bostad osv. Kostnaderna stiger och möjligheten att arbeta extra försämras. I expertroller är det förstås lättare att öka inkomsterna och löneutvecklingen är troligen uppåtgående. För egen del passerades lönetopparna för länge sedan och den fysiska förmågan att arbeta försämras med tiden. Det gör den för alla, men i synnerhet om man behöver vara i god fysisk form.
Diskussioner om värderingar och nytta rör egentligen inte den här tråden. Det är ändå skönt att leva småbarnsvardag på ett sätt som gör att man hinner vila ordentligt och inte behöver jobba fem dagar i veckan med fem veckors semester. Det betalar man gärna för, även om det skulle innebära en något mindre tillväxt i portföljen.
Jag började investera i aktier omkring år 2000. I början köpte jag lite vad som helst. Och det blev en del dåliga investeringar, bland annat Nokia. Det blev även bra sådana, och jag har fortfarande kvar utdelningsaktier i portföljen som köptes år 2003. Av min nettolön har jag kunnat investera ungefär hälften. Jag har aldrig haft lån, och jag äger varken bostad eller sommarstuga. Jag kör en gammal bil och lever sparsamt, men köper ändå de konsumtionsvaror jag vill ha. Jag har ingen familj, så familjen kostar inga pengar. Utdelningarna återinvesterar jag i aktier.
Jag vill uppriktigt gratulera alla som har pengar investerade, oavsett om de ligger på minus eller plus! Samtidigt gratulerar (och piskar) jag även mig själv. För 2 år och 3 månader sedan gav jag mig in i leken. Alldeles för sent. Tänk om jag hade fattat det här spelet redan för 20–30 år sedan. Som tur är gjorde jag det åtminstone nu. Varifrån idén och den första gnistan kom minns jag inte ens helt säkert.
När jag väl har en portfölj på tio tusen, så ska jag meddela det här och berätta hur jag nådde dit. I mitt första inlägg frågade jag om portföljer på hundratusentals euro, men en tiotusing skulle duga fint åt mig med. Då blir det att hämta en 16-åring från översta hyllan på Systembolaget! Den dagen kommer ännu. Det tror jag på och strävar efter. Just nu är jag betydligt närmare tian än nollan. Jäklar vad det har varit lätt att andas när man har någon tusenlapp undanstoppad. Förr gick allt direkt från hand till mun. Jag var tvungen att leva till en bra bit över 40 innan den här token lyckades fixa ett sparkonto.
Jag avundas inte dem som, när till exempel bilen går sönder, tvingas ta till snabblån eller ödmjukt låna av släktingar. Det är folk i matköerna. Tiotusentals – eller var det rentav hundratusentals – finländare har blivit av med sin kreditvärdighet. Inflationen slår mot arbetarna. Avgifterna på vårdcentralerna stiger. Bla bla, ni vet ju hur det är.
Ja, jag gratulerar verkligen alla er som har pengar undanstoppade. Vid nöd, oförutsedda händelser, sjukdom, arbetslöshet, olyckor osv. har man då något att täcka upp med. Det här lättar åtminstone mitt eget sinne väldigt fint. Och man kan ju använda pengarna och avkastningen i portföljen till trevliga saker, inköp eller resor, om man känner för det. Jag tycker inte att man ska spara dem enbart för katastrofer. Visst, ränta-på-ränta-effekten blir lite lidande om man nallar av lasset, men det är inte så farligt. Man måste leva och njuta också.
Här var en liten avlastning av tankar. Jag har tänkt skriva den här gratulationen många gånger, men det har alltid blivit liggande. Men nu blev det av 
Gratulera er själva i kväll.
Ta en hutt eller två av en skotte eller bourbon. (Inte kanadensisk, det är rena sörjan.)
Jag tar en kopp kaffe. Något starkare vill man inte ta som nattpersonal på ett äldreboende.
Och skriv gärna fler historier.
Detta är ingen investeringsrekommendation. När portföljens storlek överstiger ungefär 500k anser jag att riskhanteringens roll förstärks. Vid den punkten ger även bara indexavkastningen, som jag ofta refererar till som den egentliga riskfria avkastningen, en ganska märkbar värdeökning årligen.
En annan fördel med index är att även ett kraftigt fall med stor sannolikhet har återhämtat sig på ett par år. När det gäller enskilda aktier är risken att kapital som samlats under år eller till och med decennier surnar, vilket psykologiskt sett är det allra tyngsta inom investering.
Jag håller med om att de första 100k är de svåraste. På precis samma sätt känns ett månatligt tilläggsköp på 1000 € i en portfölj på 500k eller 1M i eurobelopp likadant som i en mindre portfölj. Visst är ökningen liten i procentuella andelar, men i helheten syns den på sista raden.
Nej, det varken syns eller känns i närheten på samma sätt. Det är en helt annan sak att sätta in en tusenlapp extra i en portfölj på 10 000 euro när man är 25 år, än att sätta in en tusenlapp i en portfölj på 500 000 euro när man är 50 år. Dessa tusenlappar har helt olika potential och betydelse.
Portföljens saldo 26.10.2024 har stigit till 310 027 €. Saldot har därmed ökat med 28 198 € på fyra månader och tio dagar.
Nytt kapital som satts in i portföljen uppgår till totalt 7 748 € (2 112 € från semesterersättning och resten som månadssparande från förvärvsinkomster).
Även om jag givetvis fortfarande är medveten om min relativt goda inkomstnivå och den höga sparkvot som min livssituation möjliggör, så hoppas jag att (även) detta exempel inger hopp om att investeringsbesparingar på tiotusentals euro absolut inte kräver att man föds in i en grevlig släkt och att det hela blir lättare och lättare med tiden, så länge man systematiskt orkar hålla på vecka efter vecka, månad efter månad, år efter år och årtionde efter årtionde 
.