Staten har folk vars uppgift delvis är att se till att Tieto inte vinner anbudsförfarandet. Kanske är detta ett av sätten. Tieto har tydligen ännu skickligare killar i motsvarande uppgift.
Jag tar upp detta, även om det är helt off-topic. Moderatorer kan flytta det till exempelvis kaffehörnan. Efter att själv ha hanterat upphandlingar för staten kan jag belysa situationen lite. Låt oss säga att jag ska skaffa kodare/programvara för en miljon. Jag skriver i kraven att leverantören måste erbjuda en namngiven programvaruarkitekt med minst 10 års erfarenhet till projektet, samt en projektledare med samma erfarenhet. Dessutom måste leverantören erbjuda kodare med minst 5 års erfarenhet och i allmänhet krävs erfarenhet av att utveckla informationssystem inom ett visst område (till exempel social- och hälsovården). De måste också behärska teknikerna som används i projektet, kunna finska, etc. Andra specialistroller kan vara till exempel en Azure/AWS/GCP-expert, en tjänstedesigner och en informationssäkerhetsarkitekt. Det är förbjudet att byta ut namngivna specialister utan beställarens tillstånd.
Sedan finns det en viss lista med funktionella och icke-funktionella krav som ställs på upphandlingen. Alla krav är offentliga och behandlas ofta med kandidaterna månader före upphandlingen.
Det låter förmodligen inte särskilt orimligt eller konstigt? Precis liknande krav skrivs in i upphandlingar inom den privata sektorn. Det roliga börjar efter att upphandlingen är avslutad. Ganska ofta är den vinnande leverantörens bästa person, som de har erbjudit som programvaruarkitekt/projektledare för projektet, förhindrad på grund av XYZ-skäl, och istället erbjuds någon helt annan typ av person från Tjeckien/Indien/var Tidolla nu har kontor. Dessutom granskas de funktionella kraven som utlovades att implementeras noggrant, och man fastnar vid varje formulering för att få mer att fakturera med ändringsförfrågningar.
Med dessa utgångspunkter är det bra att sträva mot ett lyckat projekt. ![]()
Så går det till. Mindre företag ersätter dock en finländare med en annan finländare.
Inget mjukvaruhus kan låta sina bästa resurser sitta sysslolösa under anbudsprocessen, eftersom det alltid finns en risk att affären går till någon annan, eller att upphandlingen måste göras om, eller att det uppstår andra förseningar.
Kundens ursprungliga krav är alltså orimligt.
För detta finns det en process för personalbyten i samförstånd.
Absurt att kunden kräver en expert, eller att det skulle namnges i anbudsfasen? Det tar inte månader, utan ett par veckor att gå igenom anbuden och välja en vinnare. Namngivningen görs först när anbudet lämnas in.
Och visst kan en expert ersättas med en annan av samma nivå, men poängen var att Tieto och andra stora aktörer som erbjuder mycket till offentliga sektorn gör detta för att spara pengar.
Dessutom granskas de funktionella krav som utlovades att implementeras noggrant, och varje formulering ifrågasätts för att generera fler fakturerbara ändringsförfrågningar.
Även på den offentliga sidan kan man numera köpa personalresurser för utveckling från flera leverantörer och behöver inte strida om ändringsförfrågningar. Agila metoder har tack och lov också nått dit. Dessutom sker en intressant trend på den offentliga sidan. Utvecklingen hanteras via mellanhänder; Valtori, Tiera, 2m-IT etc:
Helsingfors håller också på att etablera ett eget företag: Helsinki perustaa oman digiyhtiön | Tivi
Den offentliga sidan kommer i framtiden att sysselsätta en allt större del av IT-tjänstesektorn. Det är intressant hur sysselsättningen kommer att ske. Hur stor del går via offentliga anbudsförfrågningar och hur mycket via dessa mellanhänder ![]()
@Musta_leijona, @Opas6 och andra: Jag flyttade ett par inlägg från tråden om aktiekurser hit, det passar antagligen lite bättre här (förslaget om en sådan flytt kom via flaggning) ![]()
I köp/sälj-tråden såg jag Think Drinks-erbjudandet. Jag googlade företagets namn och såg namnet på min tidigare favorit Chalupa stoltsera högst upp. Jag var tvungen att skriva ett omnämnande om detta här.
Disclaimer: Jag har bara besökt restaurangen i Hagalund (Tapiola). Denna specifika filial har haft en synlig uppgång och fall, vilket jag också har hört från andra och kan observeras i till exempel Google-recensioner. “En vän till en bekant” var involverad i restaurangkedjans tidiga skede, och tyvärr, när kedjan bytte ägare, verkar kvaliteten och de ursprungliga värderingarna ha glömts bort i företagsförvärvet.
Om man är allätare kan man förmodligen få ganska god mat från restaurangen, men det finns ingen information om allergener längre och jag har flera gånger stött på problematiska situationer som kan vara farliga för många. Dessa hanteras numera likgiltigt och personalens uppträdande är i övrigt surt. Jag har slutat besöka det aktuella stället, men vid det senaste besöket var många produkter slut och det fanns ingen information om att de skulle tillverkas eller fyllas på. Dessutom föredrog anställda (i sina egna kläder) att lyssna på sin egen musik i airpods än på kunderna.
Erfarenheten gäller inte bara en gång, och kontrasten till besök för flera år sedan är enorm. Jag har flera gånger funderat, när jag har tittat på den tomma restaurangen, att åtminstone denna filial inte kan ha mycket syre kvar.
Som upphandlare har du naturligtvis rätt att ställa vilka krav som helst på leverantörerna. Men då kommer man att förbanna sig över att företagets nya, skarpa talang inte har tillräckligt med nominell erfarenhet, utan ni måste slänga in någon gubbe som förlorade motivationen för flera år sedan i ert projekt. Samtidigt som den mycket bättre talangen rullar tummarna. Och sedan lämnar företaget när de inte får meningsfulla arbetsuppgifter, utan går till ett annat företag.
Danske Banks kundtjänst suger.
Jag har ansökt om lån från dem flera gånger och en gång försökt bli en PB-kund (private banking-kund) på allvar.
Varje gång lovar de att “återkomma” men de återkommer aldrig. Något går fel i deras uppföljning.
Detta har pågått i nästan tio år, under vilket vårt företag initialt var kund hos Danske Bank. Deras låneförhandlingar var ofta på den nivån.
Om servicen är av samma nivå för andra, så har kunderna flyttat någon annanstans. ![]()
Eller så är vi bara, som företag och privatpersoner, ovälkomna nuförtiden.
@Vivuttaja jag flyttade ditt meddelande till en bättre tråd på begäran av publiken ![]()
Tack. Men just i detta specifika fall var det menat att erbjuda en möjlig förklaring till varför Danskes nettoramverksteckningar är negativa jämfört med Nordeas. Det är dock inte längre direkt relaterat till att investera i Nordea.
Jag skickade feedback till Stockmann för ungefär en månad sedan, eftersom en produkt som var nedsatt online inte var nedsatt i varuhuset.
Jag trodde att de inte skulle svara alls, men nu har jag fått ett svar. De bad om ursäkt och nämnde att kundtjänsten varit ovanligt överbelastad. Jag undrar om detta nu ska tolkas som en “tyst vinstvarning” för Q4-resultatet? Generellt sett är en så lång svarstid inte alls bra för kundupplevelsen.
Jag känner själv många Stockmann-anställda och har hört att cirka 70 % av personalen på kundserviceavdelningarna har minskats under de senaste åren, så baserat på det är långa svarstider ingen överraskning. Samma personer har sagt att början av året har varit skrämmande tyst och många verkar frukta att nya samarbetsförhandlingar ska inledas. Detta tar naturligtvis inte bort att Q4 var bra. Q1 är traditionellt sett den svåraste inom handelsbranschen.
{“content”:“Jag investerar i princip inte i Tieto och Innofactor. Har använt några av deras system och de är helt värdelösa. Har hört samma sak från vänner som också arbetar inom den offentliga sektorn. Uppenbarligen är priset inte längre det främsta kriteriet vid upphandlingar, så vi kanske kan bli av med dem eftersom de har varit bra på att utnyttja beslutsfattarnas naivitet vid anbud. Beslutsfattarna skriver dumt nog under ett kontrakt, vars slutfaktura ändå kommer att vara minst 10 gånger det ursprungliga kontraktspriset. Dessutom har expertisen i dessa företag varit värdelös. Eller ja, Innofactor hade en kompetent kontaktperson ett tag, men han bytte jobb mycket snabbt.”,“target_locale”:“sv”}
Flytta om det inte hör hemma här.
Jag sålde min bil till Kamux för två veckor sedan för 22 650 €. Sakas erbjudande på 21 500 € kom ett par dagar senare, och jag hade redan avtalat om affären med Kamux, så jag förhandlade inte vidare.
Jag lämnade över bilen på lördagen strax före stängningsdags. Bilen lades ut till försäljning på Kamux webbplats på måndagen utan bilder för 25 700 €. Bilderna dök upp en dag senare. Igår när jag kollade verkade bilen vara såld. Det vill säga, 8 dagar efter att annonsen lades ut på nätet togs den också bort.
Edit: Det verkar som att bilen fortfarande är till salu på Kamux webbplats, men inte längre i min egen stad.
@Antero1, jag flyttade ditt inlägg från Kamux-tråden hit, eftersom det passar bättre här. Flaggare och andra har önskat att egna erfarenheter av företaget skulle kunna läggas upp i denna tråd.
Det har kommit mycket olika feedback, särskilt angående Kamux-tråden
Tack!
I Helsingforsleveransen låg maten i en återvinningsbar kylväska av plast. Leveransen var snabb, det enda negativa var att man inte kunde påverka leveransdag eller tidtabell. Man var alltså tvungen att vara hemma på fredag kväll (beställningen gjordes onsdag kväll). Jag hade gärna flyttat leveransen till exempelvis måndag.
I Esbo kommer leveransen i en kartong.
Den slumpmässigt angivna leveranstiden är inte heller optimal för mig. Jag har gett feedback om detta till Feelia Ruokakauppa. Annars gillar jag tjänsten väldigt mycket.
@TK12, @KBlomqvist egna erfarenheter av företagen i den här tråden, som är tillägnad dem ![]()
På Musti ja Mirri-kedjans forum diskuteras anställdas arbetsförhållanden och bemötande. Här är mina egna erfarenheter av Musti ja Mirri.
Vår nuvarande hund kom till oss 2015. Då rekommenderade uppfödaren att vi skulle titta närmare på Musti ja Mirri, som anordnar valpträffar där valpar kan leka med varandra och samtidigt lära känna likasinnade människor. Vi deltog i dessa träffar med hunden i början, och alltid köpte vi med oss en säck med foderkulor, en tuggleksak, tillbehör och redskap. Servicen var alltid mycket vänlig, man fick ta med hunden när man handlade och försäljarna kom och klappade (hunden alltså
). Hundmaten hade returrätt om foderkulorna inte passade, så länge halva säcken var kvar. Det var inte den billigaste platsen, men konceptet fungerade.
Jag tänkte att om detta företag någonsin skulle noteras på börsen, så ville jag bli ägare. Den möjligheten kom sedan lite senare, men jag tyckte prissättningen var för dyr. Jag har egentligen följt företaget hela tiden och hoppats på en större dipp så att de som vaknat sent skulle hinna med. Men på sistone har en negativ förändring i servicen kunnat märkas. Vanligtvis behöver jag ingen service när jag hämtar min vanliga fodersäck eller tassvax, men nyligen hade jag behövt service ett par gånger. Båda gångerna 10 minuters väntan och ut genom dörren utan produkt. Enkelt sagt var personalstyrkan vid dessa tillfällen inte tillräcklig för antalet kunder.
Musti ja Mirri intresserar mig som investeringsobjekt. Men jag hoppas verkligen att ledningen förstår att de har ett fungerande koncept. Ingen kommer till Musti ja Mirri för att produkterna skulle vara billigast, de kommer dit på grund av varumärket och atmosfären.