Jag tänkte öppna en tråd för detta norska gruvbolag, eftersom vi just nu befinner oss i avgörande ögonblick i företagets långa historia. Jag kommer först att ge lite bakgrund, men det skulle vara trevligt att också höra andras åsikter som är insatta i företaget och att följa utvecklingen tillsammans i framtiden.
Nordic Mining (dvs. NOM) grundades 2007 och starten präglades, typiskt för ett nytt gruvbolag, av hype. Bolaget hade flera projekt, varav det bästa var Engebø rutilfyndighet vid den norska kusten. Det fanns även andra fyndigheter, men de har huvudsakligen avvecklats under årens lopp. NOM var också en tidig finansiär av finska Keliber och ägde som mest över 38 procent av bolaget. Idag har ägandet utspätts till cirka 14 procent. För närvarande består NOMs värde alltså huvudsakligen av Engebø och i mindre utsträckning av Keliber, som för närvarande utvecklas positivt.
Jag investerade själv i detta för första gången 2012 och har sedan dess följt utvecklingen ganska noggrant. Typiskt för ett gruvprojektutvecklingsbolag har verksamheten finansierats genom regelbundna emissioner, varav det har funnits över ett dussin under årens lopp. Projektet har i sig framskridit väl – i den mån företaget självt har kunnat påverka det – men särskilt långsam byråkrati har orsakat förseningar. Att få tillstånd har varit svårt, och många ytterligare studier har krävts under åren. Miljötillståndet beviljades 2015, och därefter har först en pre-feasibility study, sedan en definite feasibility study som möjliggör bankfinansiering, och på grund av den förändrade marknadssituationen i och med coronapandemin, en uppdaterad updated feasibility study genomförts. Drifttillståndet för gruvan beviljades sommaren 2020, och de överklaganden som rörde det avslogs i slutet av 2020. Avslagen måste dock fortfarande bekräftas av ministeriet, och det beslutet väntas fortfarande.
Bland motgångarna de senaste åren finns också det “konkurrerande gruvbolaget” Arctic Mineral Resources, vars grundare inkluderar en tidigare styrelsemedlem i NOM. Företaget grundades när denna grundare och några av markägarna i området hävdade att NOM inte hade rätt till gruvverksamhet i området. Bakgrunden till detta är att mineraler i Norge delas in i två kategorier, “state minerals” och “landowner minerals”, och dessa omfattas av olika lagstiftning. Engebøs huvudmineral är rutil, som är en state mineral, men som biprodukt kommer granat, som är en landowner mineral. AMR hävdar att lönsam gruvverksamhet skulle vara möjlig enbart baserad på granat, vilket skulle innebära att NOM inte skulle ha rätt att bedriva gruvverksamhet i området. Detta prövades i rätten förra månaden, och beslutet kommer senast den 24 september 2021. AMR krävde alltså att NOMs gruvtillstånd skulle avslås. Rättsprocessen hade en intressant vändning: eftersom AMR:s krav rör ett tillstånd som beviljats av en myndighet, borde norska staten ha varit delaktig i rättegången. Av denna anledning anser jag att det mest sannolika utfallet är att AMR:s krav avslås, och om de vill fortsätta processen måste de stämma norska staten istället för NOM. Detta borde inte hindra NOM från att påbörja gruvans uppstart. Sammantaget har detta AMR-strul orsakat allmän osäkerhet för projektet, och säkert försenat finansieringsförhandlingarna för gruvans uppstart. AMR:s argument är dock svaga – detta har diskuterats mycket i aktieägargruppen på Facebook, där den sju dagar långa rättegången följdes i realtid.
Men anledningen till att jag ville öppna en tråd för denna diskussion nu, är relaterad till följande faktorer som förväntas inträffa under de kommande månaderna:
-
NFD (Norges handels- och industriministerium) bekräftar Engebøs drifttillstånd, som gruvmyndigheten (Directorate of Mining) redan har beviljat. Detta beslut skulle ha kommit redan i början av året, men har enligt ministeriet försenats på grund av brådskande ärenden orsakade av coronapandemin. Norska delägare anser att en mer sannolik orsak är parlamentsvalet den 13 september – att bevilja tillståndet inför valet skulle kunna ha en negativ inverkan på partiet Venstre, som ansvarar för ministeriet.
-
Beslutet i AMR-rättegången kommer senast den 24 september. Om (och förmodligen när) det är gynnsamt för NOM, minskar det osäkerheten kring projektet och påskyndar uppstarten.
-
För rutil finns redan offtake-avtal med en japansk och en europeisk part, och för granat som biprodukt kan ett avtal komma när som helst.
-
Finansieringsförhandlingarna är avsedda att slutföras under hösten. Projektet syftar till att finansieras huvudsakligen med ett banklån, vars säkerhet bland annat utgörs av de ovan nämnda offtake-avtalen. Jag förväntar mig nyheter om finansieringen snart efter NFD-beslutet och rättegångsbeslutet.
Om ovanstående faktorer förverkligas, kommer detta projekt snabbt att övergå från utvecklingsfasen av ett gruvprojekt till uppstartsfasen av gruvan. Alltså till en liknande fas som Keliber befinner sig i just nu. Produktionen skulle kunna starta kanske runt 2024-2025.
Företagets marknadsvärde är för närvarande cirka 60 miljoner euro. Enligt den uppdaterade lönsamhetskalkylen är gruvans (konservativa) nuvärde efter skatt cirka 220 miljoner, och det finns stor potential utöver det. Utöver detta kommer andelen i Keliber, vars nuvärde är nästan 400 miljoner.
Mer detaljerad information om projektet och siffrorna finns i Engebøs uppdaterade lönsamhetsstudie:
Som en avslutande kommentar kan konstateras att projektet har varit intressant att följa de senaste tio åren, men pengarna hade förstås kunnat ge bättre avkastning någon annanstans hittills. Den verkliga potentialen har ännu inte prisats in i kursen, utan på grund av bland annat de ovan nämnda riskerna har kursen hållit sig låg. Vi lever dock i ögonblick då saker borde börja hända – jag tror inte att verksamheten behöver finansieras med emissioner under de närmaste 10 åren.
Jag hoppas att inlägget inte var för svävande och rörigt, utan ger en viss bild av företaget. Vi kan utveckla detta ytterligare i kommande meddelanden, om det finns andra intresserade eller insatta i ämnet här.
