Som frågan i rubriken lyder, när tror ni att OMXH, det vill säga Helsingforsbörsens prisindex, kommer att bryta 20 000 poäng?
Eftersom frågan onekligen är lite naiv, ska jag förklara den lite. Jag stötte på en enkät i Investeringsklubben på Facebook där man frågade om man trodde att OMXH skulle bryta 20K poäng under de närmaste 20 åren. En överväldigande majoritet hade svarat “Nej” på enkäten. Är det inte lite motsägelsefullt att investera i Helsingforsbörsen om man tror att den kommer att utvecklas så svagt? Indexet ligger nu på 9000 poäng, även om det skulle fördubblas på 20 år till 18 000 poäng skulle den årliga avkastningen ändå bara ligga på 3,5 %, vilket är en mycket låg årlig avkastning jämfört med det förflutna och kommer säkert inte att tillfredsställa riskskygga investerare. Att nå 20 000 poäng, eller överhuvudtaget att fördubbla något av Helsingforsbörsens index (cap skulle vara bättre på grund av Nokias och Nordeas övervikt) borde inte vara en utopi inom 20 år, om våra största börsbolag lyckas i framtiden och nya tillväxtföretag uppstår vid sidan av dem. Om detta inte sker, har börsen stått stilla i 40 år (vilket redan skulle vara ganska unikt, börsen lyckades inte ordentligt ta sig över de tidigare topparna 1937–1967, vilket är den längsta period jag känner till realt sett utan nya toppar).
20000 poäng passeras med optimistiska ögon under perioden 2026-2030.
Det ligger i övre kanten av det bifogade grafikkfönstret, det är inte längre bort än så.
Det är svårt att förutsäga framtiden, men jag hoppas åtminstone för min egen del att det skulle överträffas Det skulle kunna främjas av att investeringar blir vanligare (t.ex. aktiesparkonton), om det blev en slags “trendhobby”.
Å andra sidan, om kineserna kommer och köper upp stora börsbolag (t.ex. Amer) från vår börs, så kommer det väl alltid ett mindre bolag istället → Vad blir då effekten av det?@Verneri_Pulkkinen
Skulle det finnas någon tabell/länk som visar de största företagens viktprocent i indexet?
Först måste man veta hur OMXH-indexet bildas. Om nya företag kommer in på börsen, ökar indexpoängen med noteringen av de nya företagen?
Ett företags marknadsvärde kan öka som summan av tre orsaker:
Företagets omsättning växer
Företagets vinstmarginaler växer
Företagets värderingsmultiplar växer
Indexen var i en bubbla år 2000, eftersom den tredje faktorn, det vill säga värderingsmultiplarna, var orimliga. Det är naturligtvis möjligt att marknaden kommer att gripas av liknande orimlig entusiasm och att 20 000 poäng bryts.
Jag lyssnade på InderesPod avsnitt 35, där man talade om potentiella förvärvsmål. Där sades det att företagsköp ofta (trots synergier) är dåliga investeringar och att investerare oftast är nöjda om deras ägda företag köps ut från börsen. Med andra ord är dessa företag dåliga. Den som hoppas på stigande kurser vill sälja, det vill säga han har en negativ syn på aktien. Omvänt vill den som hoppas på fallande kurser köpa, det vill säga han har en positiv syn på att äga.
Rubriken frågar om börsen kan fördubblas, men jag är intresserad av om realekonomin kan fördubblas. Världen skulle ha dubbelt så många fabriker, människor, efterfrågan och utbud. Finlands bruttonationalprodukt nådde nyligen nivån före finanskrisen. Vi har alltså inte vuxit som nation alls på tio år. Företagens vinster har dock vuxit. Beror detta bara på skuldsättning? Kan skuldsättningen verkligen fortsätta i all oändlighet?
Generalindexet innehåller redan alla bolag som finns på börsen (förutom First North-bolagen förstås). Indexen mäter avkastning, så Amers bortgång ändrar i sig inget: indexet stiger marginellt i takt med Amers uppgång, och sedan försvinner det därifrån. Visst blir de stora bolagens övervikt därefter ännu mer accentuerad, även om Amers rörelser med sitt marknadsvärde på 4,5 miljarder inte heller annars har skakat börsen nämnvärt.
Jag vet inte just nu, men om du summerar dessa och lägger till Nordea (värde ca 30 miljarder) så börjar det närma sig: hela börsens marknadsvärde är ca 220 miljarder euro.
Haha, det skulle först växa med premierna och sedan skulle en lång nedgång börja, om man antar att alla bolag som skapar ägarvärde försvinner och de som förstör det blir kvar.
Grova uppskattningar visar att cirka 60 % av Helsingforsbörsens företags omsättning kommer från Europa: Europas och den globala ekonomins utveckling är viktigare för vår börs öde än Finlands ekonomi (undantaget inhemska företag, till exempel Kesko eller NoHo Partners). Finlands BNP kommer förmodligen att dubblas igen över en viss tidsperiod, men med den nuvarande tillväxtpotentialen på 1–2 % kommer det att ta en stund. I det stora hela är det naturligtvis värt att titta på den globala ekonomins tillväxt och dess tillväxtbana: eftersom vi har många investeringsdrivna företag rör sig börsen starkt upp och ner i takt med den globala tillväxten.
Bara 2 % inflation 1,5-faldigar indexen på 20 år. Om vi får tillväxt under de närmaste åren som överstiger inflationen, så krävs inte mycket real tillväxt under de senare åren för att nå 20 000 poäng även i OMXH inom 20 år.
När det gäller börsens avkastningsutsikter på mycket lång sikt har denna forskningsrapport undersökt förhållandet mellan BNP-tillväxt och börsavkastning:
Innan ni förvånas över hur låg den reala avkastningen på börserna kan vara, har dessa siffror inte beaktat utdelningar, som på lång sikt förklarar lejonparten av avkastningen, plus att slutåret 2009 var ganska ogynnsamt . SP500 avkastade realt, utan återinvesterade utdelningar, endast 1,6 % per år mellan 1958 och 2008, efter inflation om ni vill räkna själva (med utdelningar 4,9 %).
I vilket fall som helst kommer börserna på lång sikt att följa BNP eller underprestera den: företagens vinster kan ju inte på lång sikt växa snabbare än BNP, annars skulle en så stor del av nationalekonomin till slut sugas upp av börsbolagens ägare att den andra hälften av befolkningen skulle stå på barrikaderna.
Därför, om man antar att den globala BNP-tillväxten (Helsingforsbörsen lever på global tillväxt) saktar ner till västerländsk nivå mellan 2-3 %, och till och med permanent under tre procent, och samtidigt är utdelningsavkastningen på Helsingforsbörsen 3,5 %, ligger avkastningsförväntningen för närvarande, ceteris paribus (om man antar att värderingsmultiplarna inte förändras), mellan 5,5-6,5 % inklusive utdelningar (minus utdelningsskatter…). Detta motsvarar faktiskt ganska väl börsens historiska avkastning under dess existensperiod 1912–2017. Justera era långsiktiga antaganden
Edit. Kanske är det mer realistiskt att betona Europas tillväxttakt i antagandena, det vill säga BNP-tillväxten kanske bara ligger i intervallet 1-2 % om ni är pessimister/realister…
Andra antaganden: företagens vinstandel av BNP förändras inte.
Ta lärdom av denna mening, alla ni Indeläare som inte har tagit examen från universitet! Det krävs en examen för att kunna berätta så här flytande: Inte konstigt att VP är en Evangelist och Masse-setä Forumets Adelsman… Det finns gott om att predika för detta hårda finska folk.
Detta är anledningen till varför jag gillar utdelningar och vad de gör för portföljen i det långa loppet när man återinvesterar dem.
För närvarande är bruttoutdelningsavkastningen för min portfölj cirka 5 %. Det måste finnas en riktigt bra anledning för mig att köpa ett företag som inte betalar utdelning. Denna goda anledning är vanligtvis snabb tillväxt.
Apples största uppgångar sågs under år då de inte delade ut utdelning. Utdelningar är bara ett bra alternativ om företaget inte själv kan återinvestera sina kontanta medel på ett förnuftigt sätt. Återköp av egna aktier borde bli vanligare även i Finland.
I en skatteneutral miljö är utdelningar till och med ett bättre alternativ, då man själv bättre kan reglera vart återinvesteringen sker. Sedan aktiesparkontot infördes hoppas jag förstås på utdelningar.
Jag räknar Apple till den andra gruppen, det vill säga till tillväxtföretagen. Jag tror inte att återköp av egna aktier skulle förklara kursuppgången, det måste ha varit ett resultat av ökad omsättning och lönsamhet. Om jag ägde aktien skulle jag vara mycket nöjd med bara den stigande kursen. Tyvärr tänkte jag någon gång i början av 2000-talet, när jag började använda iPod, att Apple skulle vara en bra partner/uppköpskandidat för Nokia. Då skulle jag inte ha funderat på det utan köpt Apples aktier. Det är förstås lätt att vara efterklok.
De flesta företag delar endast ut en del av sina vinstmedel till ägarna. Om ägarna kan investera dessa vidare, så är det ett ganska bra alternativ. Till och med beskattat. Åtminstone verkar det fungera
Utdelningsdiskussionen är ofta ganska svartvit. Tråkiga företag som betalar ut 50-70% av sin vinst i utdelning blir onödigtvis dissade. Om det inte finns investeringsmöjligheter med hög tillväxt, så finns det inte. En stor kassa driver lätt lönechefer till att använda pengarna slarvigt.
Poängen var snarare att man hellre investerar i bolaget än delar ut det som utdelning, om det finns vettiga investeringsobjekt. Vad är poängen med att betala utdelningar till småinvesterare, från vilka skatter dras av och pengarna sätts tillbaka i bolagets aktier. Ingen alls. Det är därför investeringar och återköp av egna aktier är mer förnuftiga ur småinvesterares synvinkel.
Inte heller en stor kassa är ett problem, om aktien är neutralt eller billigare värderad. Då kan kassan mycket väl användas till återköp av egna aktier. Om den delas ut som utdelning, måste du hitta mycket bättre investeringsobjekt än de bolag du redan äger, för att utdelningen ska vara mer förnuftig för dig än återköp av egna aktier.
Visst finns det risker även här. Återköp av egna aktier bör naturligtvis inte göras om aktien är övervärderad. Men som helhet och smart utfört är återköp av egna aktier en mycket bättre lösning än utdelningar.
Kanske bör börsbolagen anställa en egen analytiker internt, som sedan skulle berätta för dem att det nu är dags att köpa egna aktier – eller inte. Problemet är naturligtvis att de stora ägarna får utdelning skattefritt och vi med en lite mindre position måste betala direkt (i väntan på aktiesparkonto..).
Ja. Och det hittar jag oftast också. Jag köper verkligen inte alltid samma aktie med utdelningarna. Utan de som jag anser vara vettiga att köpa för tillfället. När jag gör en topp-10-lista, så byts toppen relativt ofta.
Företag som köper tillbaka sina egna aktier gör ofta detta ganska slumpmässigt. Beslutet fattas på bolagsstämman, och sedan trycker man på köpknappen. Nokia la också ner en hel del pengar på detta i början av 2000-talet. Tajmingen gick inte riktigt som planerat.
Det skulle kunna främjas av att investeringar blir vanligare (t.ex. aktiesparkonton), om det blev en slags “trendhobby”.
