Du hittar alltså bättre objekt, men du byter inte ut dina nuvarande investeringar mot dem. Vad är poängen med det?
1 gillning
Om ett av de bra företag man vill äga verkar billigare på marknaden än ett annat, skulle jag åtminstone tänka på att investera kapitalet från utdelningar just i det mer attraktiva objektet, och inte i det som verkar dyrare för tillfället.
I extrema fall skulle du med den metod du beskriver bara ha ett företag i portföljen – eftersom du skulle sälja alla andra och byta dem mot det bättre. Och när du sedan hittade ett bättre, skulle du sälja det nuvarande och byta till det.
2 gillningar
Alltså måste avkastningsförväntningen i teorin vara bäst i förhållande till risken, och det är den inte om investeringarna bara är i ett eller ett par företag. Därför skulle detta inte ske i verkligheten.
Poängen var bara att varför utdelningar skulle vara bättre än återköp av egna aktier. Det finns ingen skillnad, eftersom du ändå kan byta äganden till bättre objekt. Skillnaden är i de betalda skatterna.
Och för att kunna säga att något är ett bättre objekt med hänsyn till utdelningsbeskattningen, så är det lönsamt för dig att flytta nuvarande äganden till detta lönsammare investeringsobjekt ändå. Det betyder inte att du ska lägga hela din förmögenhet på det, utan snarare övervikta det bättre objektet i förhållande till ditt nuvarande ägande i det.
Eftersom det nya objektet skulle vara bättre även efter de betalda utdelningsskatterna, så skulle det säkert också vara det om transaktionskostnaderna beaktades.
Den enda rimliga anledningen till detta skulle vara att man skulle behöva betala skatt på försäljningsvinster och vara i en skattefälla.
1 gillning
Tack @Pika-Sissi för att du svarade åt mig. Det är precis så jag tänker. Prisskillnaderna, det vill säga skillnaderna mellan högre och lägre priser, kan vara upp till tiotals procent. Så det är inte alltid en bra tid att köpa aktier. Att investera är för mig som att “jaga bra aktier”.
Dessutom håller beskattningen mig (åtminstone till viss del) tillbaka. Om jag inte behövde betala skatt på kapitalvinster, eller om den var betydligt lägre, skulle jag kunna byta till en annan aktie snabbare. Kanske skulle jag då göra fler snabba affärer.
Som investerare är jag med i företag på lång sikt. Som ägare – inte som spekulant. De bästa investeringarna har varit i företag som jag är riktigt stolt över och vars affärer jag tror på. Jag stannar kvar även under sämre kvartal. Ibland blir det förlust, men betydligt oftare belönas tålamodet.
Jag vet att vi är olika, och jag säger absolut inte att detta är det enda rätta sättet. Visst har många bra snabba affärer gått mig förbi, men jag ångrar dem inte. Detta passar mig.
1 gillning
Håller helt med. I USA görs mycket fler återköp av egna aktier än t.ex. i Finland, just på grund av dessa skäl. Nalle (Wahlroos) kommenterar detta hela tiden, att hur man i Finland är så ute efter utdelningar. Där håller jag med Nalle. Ganska många använder dock utdelningarna till annat än att köpa aktier i samma bolag.
Problemet i USA på senare år har varit att man har tagit billiga (nästan gratis) lån och med dem köpt egna aktier. Nu när räntorna börjar stiga, har dessa bolags resultat inte längre råd med räkningarna.
2 gillningar
Tjejer och killar: Alla har delvis rätt i det ovanstående. Farbror frågade en gång evangelisten i en Q & A om utdelningens djupaste natur, så gräv fram det där om ni vill ha Indes åsikt. Om företaget har en förnuftig och trovärdig tillväxtplan är det onödigt att dela ut utdelningen (visst kommer kursuppgången att kvittera utdelningen 
Om företaget däremot gör bra resultat men inte hittar något förnuftigt tillväxtmål för vinsterna (eller marknaden är full och tillväxt inte är realistisk), då är det bara att dela ut utdelningen. Skatterna måste ju alltid betalas i slutändan, så undvik dem inte i all oändlighet (i början av att bli rik är undvikande, dvs. planering, ofta okej, men i Massens fas lite onödigt…).
Farbror Masses slogan i denna mycket komplicerade värld har alltid varit: “Simple is beautiful”. Det gäller förresten även för annat i livet än bara investeringar:
Filosof-Masse, FA
2 gillningar
De kommer att betalas, men du betalar proportionellt mindre ju längre du lyckas undvika skatter och låter den beräknade skattedelen växa med resten av investeringspotten. En uppskjuten skattebetalning är som ett gratis lån.
2 gillningar
Ja, så går det till. Men när pengarna redan till stor del är intjänade och investeringar och dessa forum mest är underhållning, börjar hjälp till skattebjörnen kännas, om inte rätt, så åtminstone ganska okej: Mer allmänt kallas denna mjukning för åldrande…
2 gillningar
Påminn mig inte mer om de skatterna nu!
Jag har precis betalat över tio tusen euro i skatt för förra årets manövrar och nästa jul verkar det bli trettio tusen.
Varför i helvete började jag hålla på? Nu ångrar jag mig.
Nu sitter jag, fan ta mig, på mina Nokia-aktier så att skatteverket inte kommer att få ett öre på flera år! Hä-hä! Då får den bottenlöst giriga björnen gräva och snurra en tom honungsburk i förvåning. Jag kommer att gnugga händerna hemma samtidigt som jag ler nöjt.
Är “medborgar-investeringskuvertet” snart i bruk? Då skulle man kunna skydda åtminstone en del av sina tillgångar från björnens omedelbara stölder.
Å andra sidan har ju portföljens avkastning varit ganska bra, särskilt under de senaste 1,5 åren – men det känns ändå djupt att i efterhand betala björnen stora mängder av den mödosamt samlade honungen.
5 gillningar
Beskattning är en av de få saker i Finland där det inte finns någon jämställdhet. Som småsparare och företagare har jag konstaterat detta många gånger. Aktiesparkontot är en välkommen reform, men det är bara det första steget i rätt riktning. Om inte annat, kan man åtminstone säga att det jag har fått från staten redan vid 35 års ålder har betalats tillbaka, och mångfaldigt.
Till ämnet, 20 år är en lång tid. Jag anser det vara en ganska realistisk möjlighet att Helsingforsbörsen inte nödvändigtvis kommer att finnas i sin nuvarande form om 20 år. Särskilt om Sverige skulle ansluta sig till euron, är en nordisk eller en gemensam börs för EU-länderna runt Östersjön en realistisk möjlighet i mina ögon. Kanske skulle man kunna tala om ett index för noterade finska företag.
3 gillningar
Att Sverige går med i euron är dock ett troligt scenario. 
Var skulle denna förenade börs placeras? Hur många länder vill släppa kontrollen i sådana här frågor? Efter det skulle även huvudkontoren flytta från andra länder, eftersom det skulle vara otroligt tungt att operera under många länders lagstiftning. På en börs kan det dock inte finnas en skyldighet att implementera lagar från många länder, eftersom det skulle skapa många konfliktsituationer. En sammanslagning av börser är därför inte möjlig.
{“content”:“Min utgångspunkt här var att EU-integrationen fortsätter. Börsintegration är inte nödvändigtvis det mest sannolika alternativet, men jag skulle absolut inte utesluta det. Sveriges anslutning till euron anser jag inte vara sannolik under den nuvarande regeringsperioden, inte heller under den nästa. 20 år är dock en lång tid och rymmer många olika regeringskonstellationer. Till exempel en sammanslagning av den lilla börsen i Tallinn med en större börs, eller att företag noterar sig någon annanstans, anser jag inte är långsökt (t.ex. Tallink). \n\nBörsen är en viktig finansieringskanal för företag, och att utöka den potentiella finansieringsbasen är enligt min mening en logisk drivkraft för långsiktig utveckling. Redovisningsstandarder har länge strävats efter att enhetliggöras, och skillnaderna i företagsbeskattning inom EU (särskilt mellan konkurrerande länder) har också minskat. Lagstiftningen ändras ständigt, och redan idag är många företag noterade på flera börser. Börsens regler och corporate governance kommer knappast att utgöra hinder mellan länder. Ett företag kan ju redan idag välja var det vill notera sig. \n\nSom jag sa, 20 år är en lång tid.”,“target_locale”:“sv”}
2 gillningar