Intressant företag, men jag är särskilt oroad över den cirka 1 miljard dollar i skuld som togs under ett kvartal och de risker det medför. Och det oroar mig särskilt i ljuset av denna superartikel från FT.
Jag skrev redan tidigare om mina farhågor gällande datacenterfinansieringsarrangemang här i tråden Pörssien suunta Pörssien suunta (Osa 3) - #5288 käyttäjältä Roope_K. För bara ett år sedan kom pengarna till datacenterbyggboomen i praktiken helt från hyperskalarnas kassaflöde. Nu är över hälften av byggandet extremt belånat.
Jag har försökt ta reda på vilken typ av lån denna miljard är, men generellt sett börjar dessa tillgångssäkrade lån eller uppfinningsrika projektfinansieringsarrangemang som nu tillämpas för datacenterbyggande att ringa alla möjliga överhettningslarmklockor hos mig.
Till exempel är dessa tillgångsbaserade lån (vilket sannolikt är ett troligt alternativ även här enligt olika källor) en ganska stor riskbomb för hela datacenterbyggboomen. Lånen är alltså kopplade till GPU-hårdvara, vars säkerhetsvärde med Nvidias publiceringscykel asymptotiskt närmar sig noll på cirka två år. Då borde man sannolikt kunna erbjuda datacenterhyresgästerna en ny generation hårdvara, trots att lånen för de tidigare fortfarande är obetalda och säkerhetsvärdet har försvunnit. Hur ska detta korthus hållas uppe? Enligt investerare som intervjuats av FT, inte med intäkterna från datacenterverksamheten.
Hos Iren är ankarthyresgästarrangemangen i relativt gott skick, men enligt FT är detta verkligen inte fallet överallt. Projekt planeras/byggs karikerat på varje möjlig ödemark utan någon information om hyresgäster. Och faktum är att Iren inte ens behöver starta en brand själv för att drabbas av allvarliga brännskador (t.ex. en möjlig priskrig sprider sig snabbt till hela marknaden och alla aktörer).
Här börjar en ganska stor väv flätas in i AI- och datacenterinvesteringscykeln, som sträcker sig bortom halvledar- och hyperskalare på ett ganska materiellt sätt. Skillnaden mot andra aktörer i näringskedjan är den massiva hävstång som finns i datacenterbranschen – andra drivs främst av enorma kassaflöden.
Väven hålls för närvarande uppe av att AI-modellernas prestanda har ökat genom att bara hälla mer beräkningskraft över dem. Man tror fortfarande i viss mån att vi bara genom att skala upp datacentrens kapacitet någon gång kommer att nå en AGI-värld, vilket är en tillräcklig anledning att investera i infrastruktur inom en snar framtid med upp till 1-2 biljoner dollar per år.
Vad händer om detta inte stämmer? Vad händer om tillväxten i modellutveckling och därmed AI-efterfrågan åtminstone planar ut? Vad händer om energiproduktionen sätter fysiska gränser? Vad händer om (läs när) det någon gång uppstår en situation där ett sådant datacenter på 10 miljarder dollar, som innehåller AI-hårdvara värd 40 miljarder dollar som använts som lånesäkerhet, vars värde asymptotiskt närmar sig noll på ett par år, inte längre hittar en användare? Vad blir Irens öde om/när dessa tillgångsbaserade lån och andra finansieringsarrangemang börjar kollapsa på grund av sin egen omöjlighet?
Jag ser alltså risker för hela marknaden här, men naturligtvis riktas de största riskerna mot datacenteraktörerna som nu rider på denna våg med jättehävstång.
Lugna ner mig någon nu och berätta varför min tanke är helt dum och paranoid.